Lutheranen Nr 4 December 1983
Gud har talat, SR
[Register] [Årgångar] [Föregående nr] [Nästa nr]
En kort presentation av den
EVANGELISK-LUTHERSKA KYRKANS TRO
”Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son” (Hebr. 1:1-2).
Många människor, ja, de allra flesta tror att det finns en högre makt, en Gud som på något sätt ligger bakom skeendena i världen. Men man har inte lärt känna honom. Varför? Helt enkelt därför att man inte känner till att Gud verkligen har talat till världen. Man famlar i blindo, därför att man inte söker Gud där han låter sig finnas: I BIBELN.
Gud har talat! Till profeterna och apostlarna och genom Jesus Kristus själv har Gud talat. Detta vittnesbörd har vi troget återgivet i Bibeln. Därför behöver ingen människa sväva i okunnighet om vem Gud är och vad Han vill med oss. Den kristna kyrkan förkunnar därför med glad förvissning det underbara budskapet om Jesus Kristus och frälsningen genom Honom.
Här följer nu en sammanfattning av Bibelns budskap i kortfattade punkter.
BIBELN
Vi tror att Bibeln är Guds eget ord till alla människor i alla tider, och att den innehåller ett entydigt, klart och sant budskap. Gud själv har ingivit profeterna, apostlarna och evangelisterna allt vad de har skrivit, så att varje ord är sant och tillförlitligt. Hela den kristna läran måste därför byggas uteslutande på Bibelns ord.
Ps. 119:105, Joh. 10:35, 17:17, 1 Kor. 2:13, 2 Tim. 3:16, 2 Petr. 1:21.
GUD
Vi tror att Gud är evig och allsmäktig, helig och rättfärdig, god och barmhärtig. Fastän det finns bara en enda Gud, är han ändå samtidigt av evighet Fader, Son och Ande, tre personer i en gudom. Han är treenig. Vårt förnuft kan inte fatta detta, men vi tror det på grund av Bibelns ord.
5 Mos. 6:4, Matt. 28:19, Joh. 17:3, 1 Kor. 3:16, 8:4, 2 Kor. 13:13, 1 Joh. 5:20.
SKAPELSEN
Vi tror att Gud har skapat hela världen just som det står beskrivet i 1 Mos. 1-2. Gud skapade hela universum på sex dagar, och allt var gott och fullkomligt. Även änglarna skapades då. De är osynliga andar som lovar Gud och utför hans befallningar.
Människan skapades till Guds avbild för att råda över skapelsen. Ännu i dag uppehåller Gud sin skapelse och dess ordningar och skänker liv och skönhet åt hela naturen.
Vi avvisar utvecklingsläran, eftersom den är en obevisad hypotes som strider mot Bibeln.
2 Mos. 20:11, Ps. 103:20, Kol. 1:16, Hebr. 11:3.
SYNDEN
Vi tror att synden kommit in i världen genom att Adam och Eva lyssnade till djävulens frestelse och så avföll från Gud. Sedan dess är alla människor födda i synd, skilda från gemenskapen med Gud och ställda under döden och Guds vredesdom. Denna arvsynd gör att vi begår alla andra synder.
1 Mos. 3, Ps. 51:7, Joh. 3:6, 8:44, Rom. 5:12, 8:7. Ef. 2:1-3, Hebr. 9:27.
FRÄLSNINGEN
Vi tror att Gud sände sin Son, Jesus Kristus, till världen för att rädda människorna från syndens följder. Guds Son blev människa, levde ett fullkomligt liv i kärlek och dog på korset för hela världens synd. Han har uppfyllt lagen i vårt ställe, lidit straffet för alla våra synder och besegrat döden och djävulen. Han uppstod på tredje dagen från de döda och for upp till himmelen, där han nu regerar i härlighet på Faderns högra sida. På den yttersta dagen skall han komma tillbaka för att döma levande och döda.
1 Mos. 3:15, Jes. 53, Matt. 25:31-46, Matt. 27-28, Luk. 1:26-38, 2:1-20, Joh. 3:16, Rom. 8:3, 1 Kor. 15:3-28, Gal. 3:13, 4:4-5.
RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN GENOM TRON
Vi tror att Kristus genom sitt liv och sitt försoningsoffer på korset förvärvat syndernas förlåtelse och rättfärdighet åt alla människor utan undantag. Detta kallas ibland objektiv rättfärdiggörelse. Men denna gåva måste tagas emot. Syndernas förlåtelse erbjuds oss i evangeliet och vi tar emot den endast genom att tro. Var och en som förtröstar på Kristus som sin Frälsare blir personligen rättfärdiggjord, dvs. renad från alla synder och förklarad rättfärdig inför Gud. Men den som inte tror utan förkastar rättfärdiggörelsens gåva blir kvar i sina synder och står under Guds vrede.
Joh. 1:29, 3:36, Rom. 1:16-17, 3:21-31, 4:25, 5:18-19, 2 Kor. 5:19-21, 1 Joh. 1:7, 2:2.
LAG OCH EVANGELIUM
Vi tror att Guds Ord innehåller två huvudläror: lag och evangelium. Lagen är sammanfattad i tio Guds bud och det dubbla kärleksbudet. Lagen visar oss hur vi skall vara och vad vi skall göra och inte skall göra. Men på grund av synden kan vi inte leva efter lagen. Den som försöker komma till himmelen på lagens och de egna gärningarnas väg måste gå förlorad. Evangelium däremot handlar enbart om vad Kristus har gjort för oss, och genom detta glada budskap blir vi frälsta.
Fastän lagen inte kan frälsa oss skall den ändå förkunnas, ty den avslöjar vår synd och visar oss vår förtvivlade situation. Den som så har blivit överbevisad och förkrossad av lagen skall därefter upprättas och tröstas genom det rena, villkorslösa evangeliet om Kristi försoning för hela världens synd.
På detta sätt, genom lag och evangelium, verkar Gud ånger och tro, dvs. omvändelse.
Joh. 1:17, Rom. 3:19-31, 5:20, 7:7-12, 8:33-34, 10:4, Gal. 3:1-2, 10, 26, 5:4, Ef. 2:8-9.
HELGELSEN
Vi tror att Gud den Helige Ande tar sin boning i varje troende människas hjärta för att göra henne alltmer helig och Kristuslik. Den sanna tron på Kristus bär därför frukt i form av kärlek, bön och goda gärningar. Visserligen räknas inte de goda gärningarna som någon förtjänst inför Gud, när det gäller att få syndernas förlåtelse och det eviga livet, ty då gäller endast Kristi förtjänst. Men de goda gärningarna följer av tron och visar att tron verkligen är rätt och levande.
Även hos kristna finns dock synden alltid kvar, fast den är förlåten. Hela livet pågår en kamp mellan köttet och anden, den gamla och den nya människan, tills slutligen allt det onda blir övervunnet i och med döden och uppståndelsen.
Rom. 6, 2 Kor. 5:17, Gal. 5:16-26, Ef. 2:10, 1 Tess. 4:3, 1 Petr. 1:15-16.
NÅDEMEDLEN
Vi tror att Gud bestämt vissa medel varigenom han skänker oss sin nåd, nämligen Ordet, dopet, bikten och nattvarden. Människan kan inte bli omvänd eller född på nytt genom sitt eget beslut, men genom dessa medel erbjuder och tillsäger Gud henne syndernas förlåtelse för Kristi skull och skapar och uppehåller så tron och det nya livet. Samma nåd ges i alla nådemedlen, men under skilda former.
Matt. 28:18-20, Apg. 2:42, Rom. 10:14-17, 1 Petr. 1:23.
ORDET
Vi tror att både det skrivna och det predikade Ordet ger syndernas förlåtelse och skänker den Helige Ande. Det är därför av största vikt att Ordet förkunnas rent och klart och att de kristna brukar det flitigt.
Luk. 24:45-47, Joh. 8:31-32, 17:17, Rom. 10:17, 2 Kor. 2:17, Hebr. 4:12, 1 Petr. 1:23, Apg. 17:11.
DOPET
Vi tror att dopet i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn är ett bad till ny födelse och förnyelse i den Helige Ande. Enligt dopbefallningen vill Gud att alla människor skall döpas, både barn och vuxna. Dopet är Guds nådesförbund, som står fast hela livet och aldrig skall göras om. Dopet måste åtföljas av biblisk undervisning i den kristna kyrkans gemenskap för att den döpte skall bli bevarad i tron.
Matt. 28:18-20, Mark. 16:15-16, Joh. 3:5, Apg. 22:16, Rom. 6:3-4, Gal. 3:27, Kol. 2:12, Tit. 3:4-8, 1 Petr. 3:20-22.
BIKTEN
Vi tror att bikten eller det enskilda skriftermålet är ett nådemedel, som skall brukas i kyrkan för avlösningens skull. Jesus har själv givit sin kyrka den s.k. nycklamakten som ger oss rätt att i Guds namn binda de obotfärdiga i sina synder och lösa de ångerfulla genom avlösningens ord. Den enskilda avlösningen skänker stor tröst och visshet åt oroliga och anfäktade samveten.
Matt. 9:2, 16:19, 18:18, Joh. 20:21-23.
NATTVARDEN
Vi tror att brödet och vinet i nattvarden är Kristi sanna kropp och blod. Detta stora under verkas av Kristi instiftelseord, då dessa läses över brödet och vinet. Kristi kropp och blod är närvarande under hela handlingen till dess sakramentet förtärts av nattvardsgästerna enligt Jesu befallning.
Nattvarden är till för dem som redan tror på Jesus Kristus och nattvardens gåva. Genom detta sakrament vill Gud styrka vår tro på syndernas förlåtelse. Vi får här på ett övernaturligt och underbart sätt del av själva det offer som borttager världens synder.
Matt. 26:26-28, Mark. 14:22-24, Luk. 22:19-20, Apg. 2:42, 1 Kor. 10:16-17, 11:23-29.
KYRKAN
Vi tror att Kristi kyrka utgörs av alla dem som av hjärtat tror på syndernas förlåtelse för Kristi skull. Denna sanna kyrka är i sig osynlig, eftersom ingen annan än Gud kan se tron i hjärtat. Men vi kan ändå veta var kyrkan finns, ty hennes yttre kännetecken är förkunnelsen av Kristi lära och det rätta bruket av sakramenten. Den sanna kyrkan kommer enligt Kristi löfte att finnas i alla tider intill den yttersta dagen.
Gud har givit kyrka och stat helt olika uppgifter och de skall därför hållas åtskilda. Den kristna kyrkan skall akta sig för varje sammanblandning och endast hålla sig till sin uppgift att förkunna Ordet och förvalta sakramenten.
Matt. 16:18, 18:20, 22:21, Luk. 17:20-21, Joh. 10:14, 18:36, Ef. 2:19-22, Kol. 1:18, 2 Tim. 2:19, 1 Petr. 2:5.
KYRKOGEMENSKAP
Vi tror att de kristna skall hålla sig till kyrkor och församlingar, där Guds Ord förkunnas rent och klart i alla stycken och där sakramenten förvaltas enligt Kristi instiftelse. Bibeln lär att de kristna skall ta sig till vara för all blandning av sann och falsk lära och inte ha någon kyrklig gemenskap med villolärare eller samfund som själva lär eller tolererar villfarelse.
Matt. 7:15, Rom. 16:17, 1 Kor. 1:10, 2 Kor. 6:14-18, Ef. 4:3-6, 2 Joh. 9-11.
PRÄSTÄMBETET
Vi tror att Gud instiftat ett särskilt prediko- eller prästämbete i församlingen, vilket har till uppgift att offentligt förkunna Ordet och förvalta sakramenten. En präst är Verbi Divini Minister – det gudomliga ordets tjänare. Alla kristna är visserligen delaktiga av det allmänna prästadömet och ansvariga för förvaltningen av nådemedlen. Men Gud vill att de gemensamt skall utvälja och kalla dugliga och beprövade män till herdar och lärare i församlingen.
Apg. 20: 28, 1 Kor. 4:1, Ef. 4:11, 1 Tim. 3:1-7, Tit. 1:5-11, I Petr. 5:2-3.
DE YTTERSTA TINGEN
Vi tror att Kristus skall komma tillbaka på den yttersta dagen för att döma alla människor, levande och döda. Allas kroppar skall då uppstå, somliga till evigt liv, andra till evig förtappelse. Avgörande för domsutslaget blir om de här på jorden trott på Kristus eller inte. De troende får evig salighet i himmelen, medan de otrogna får evigt straff i helvetet.
Ingen utom Fadern vet när den yttersta dagen kommer, men vi vet att den skall föregås av krig, farsoter, jordbävningar, laglöshet och andligt avfall. Alla dessa tecken finns redan och blir allt tydligare. Vi måste därför vänta den yttersta dagen när som helst.
Tanken att det först skulle bli ett slags jordiskt tusenårsrike innan Kristus kommer till dom är en vantolkning av Bibelns ord om Kristi andliga fridsrike och den himmelska saligheten. Guds Ord bjuder oss att ta emot frälsningen och förlåtelsen i dag – innan det är för sent.
Ty Gud ”vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen” (1 Tim. 2:4).
Matt. 24-25, 1 Tess. 5, 2 Tess. 2.
S.R.