Var inte rädd!

”Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket” (Luk. 12:32). Det är en kort predikotext i dag. Men den har mycket att säga om denna söndags ämne som är ”Barnaskapets trygghet”.

Annandag Jul påminde oss om att det inte bara är saligt att vara kristen. Det kan också vara farligt att vara det. Som kristen hör man till ett utsatt folk. Stefanus fick plikta med livet för sin tro på Jesus. Alla kristna får inte göra det, men alla blir föremål för djävulens frestelser och attacker och för världens hot och hån. De har också att kämpa mot det egna köttets tröghet och ovilja att bära kors och lidande i Jesu efterföljd.

Många gånger grips vi av ängslan och oro för hur vi skall klara av att vara kristna i en alltmer avkristnad omgivning. Många har övergett den gamla, bibliska tron, som förlegad och omöjlig i den moderna världsbilden. Vi oroar oss för hur det skall gå med Guds kyrka i vårt land, och hur det skall gå med oss. Jesus träder fram ur Skriften och ger oss ett svar på dessa våra rädda och ängsliga frågor. Han säger lugnt och stilla: ”Var inte rädd!”

Rädslan är inget nytt. Den har alltid hotat dem som tror på Kristus och öppet bekänner sig till honom. Rädslan, som är besläktad med otron, är farlig och måste bekämpas, så att den inte får makt över oss. Därför säger Jesus: ”Var inte rädd” och lägger till tre små ord: ”du lilla hjord”, ord som anger något som vi ofta är rädda för. Hans budskap till oss i dag är detta:

1. Var inte rädd att vara bland de få

När Jesus säger: ”du lilla hjord!” vänder han sig inte bara till den lilla skara av lärjungar som då var samlad kring honom. Han säger det till kristna i alla tider. De trogna, de som älskar honom och följer honom som den gode Herden, är fåren i den lilla hjorden. Och de har alltid varit få. I förhållande till världens människomassor har de alltid varit i minoritet.

De kristna kyrkorna vill gärna växa och bli stora, och det är inget fel i det. Missionsbefallningen bjuder ju oss att göra alla folk till lärjungar. Men det ligger en fara för kyrkan i att till varje pris vilja vara stor och ha många medlemmar. För att bli en stor hjord har man frestats att tona ner det anstötliga i det kristna budskapet. Man ändrar eller ta bort det världens människor inte tycker om att höra. I stället lockar man med trivsamma och underhållande gudstjänster, allt för att samla mycket folk. Så har de stora och världsanpassade kyrkorna vuxit fram, där man lyssnar mer till folkets röst än till kyrkans Herre. Man har svårt att förlika sig med tanken på lilla hjorden som Jesus talar om. Det luktar sekterism, tycker man.

Det fanns en tid i vårt land då de kristna var i majoritet, då praktiskt taget alla gick i kyrkan. Det berodde till viss del på att det rådde kyrkogångsplikt, dvs. folk var tvungna att gå i kyrkan och gå till nattvarden ett visst antal gånger om året. Det fick otrevliga följder om man inte gjorde det. Men även under dessa tider fanns den lilla hjorden. Till den hörde de som villigt och med längtan och glädje gick till Guds hus och gjorde det för att höra den gode Herdens röst. Och fick de inte höra den, så sökte de sig dit där man fick göra det.

Den sanna kyrkan är i varje tid och på varje ort i regel den lilla skaran, minoriteten. Först på yttersta dagen skall det vara en stor skara – stor för att många små skaror då samlas ihop från alla folk och länder, skaror som på jorden har varit utspridda här och där som små flockar.

I dag säger Jesus till oss som vill höra till hans hjord: ”Var inte rädd, du lilla hjord.” Vi behöver inte vara rädda för att vi är få. För Jesus var inte mängden det allt avgörande. Det viktiga var den livgivande och frälsande sanningen och troheten mot hans ord. Det var det viktiga. ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar”, sade han (Joh. 8:31).

Han talar i Bergspredikan om den smala vägen som leder till livet. Där är det inte trängsel. Få vandrade på den. Men på den breda vägen finns många filer och många som färdas fram. ”Den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet”, säger Jesus (Matt. 7:13-14). Och på ett annat ställe säger han: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Matt. 18:20). Här ser vi klart vad som är avgörande: inte mängden, utan att troget samlas i Jesus namn, kring hans ord och evangelium. Att göra det är den lilla hjordens kännetecken.

Så hör då vad han säger till dig i dag: Var inte rädd att vara bland de få, att vara får i den lilla hjorden! Guds barns trygghet består inte i storlek och mängd. Det är en mycket förrädisk trygghetsgrund. Men vi skall å andra sidan inte falla i det andra diket och tro att allt är rätt ställt med oss bara för att vi är få och trösta oss med att vi är avvikande och udda i tiden. Det finns många udda grupper som far mycket vilse. Det avgörande är att vi samlas kring den rätte Herden, Skriftens Kristus.

”Var inte rädd, du lilla hjord” betyder också:

2. Var inte rädd att vara bland de svaga

En liten fårhjord är en bild av något mycket sårbart och svagt, ett lätt byte för vilddjur. Den trogna kyrkan, den lilla hjorden, ser här i världen ut att vara ytterligt svag och maktlös. Mänskligt sett ser den ut att inte ha någon framtid alls. Det ser som om den snart kommer falla ihop och gå under. Många har redan dödförklarat den.

Om vi som får i den lilla hjorden tänker på detta och på hur svaga och fega vi ofta är, grips vi av tvivel och missmod. Det här går inte, vår kristendom fungerar inte! tänker vi. Något fel måste det ju vara med den, när så få bryr sig om den! De som troget vill hålla fast vid Kristi ord och lära tycks ju bara bli färre och färre, svagare och svagare. Så kommer frestelsen att ge upp, hoppa av och lämna den lilla hjorden. Och tyvärr gör fåren så ibland.

Djävulen försöker både lura och skrämma bort fåren från den Gode Herdens hjord. När denna sorts anfäktelse och oro kommer över oss, gäller det att riktigt ordentligt lyssna till Jesu ord i dag: ”Var inte rädd, du lilla hjord.” Var inte rädda att vara få, att vara svaga, att vara till synes ingenting! Kom ihåg, vill Jesus säga, att er trygghet och styrka inte ligger världslig makt, rikedom och yttre framgång.

Ibland har vi en lite felaktig föreställning om styrka och trygghet – som om det rörde sig om en tillvaro där man går omkring och jämt känner sig stark och oövervinnelig. Men så är det ju inte; vi känner mycket mer av vår svaghet. Men då skall vi veta, att Guds barns trygghet är en trygghet mitt i svagheten och faran. ”Jag sänder ut er som får mitt ibland vargar”, säger Jesus (Matt. 10:16). Vad är det för en trygghet! Det är en trygghet mitt i faran. Det är en trygghet i rykande storm, som den gången då lärjungarna var ute med Jesus i båten och ropade: ”Herre, hjälp! Vi går under” (Matt. 8:23). De var förskräckta och kände sig ytterligt hjälplösa. Ändå var de trygga, för Jesus var med dem. Farkosten är bräcklig, vi är bräckliga. Djävulen och världen är starka och attackerar hårt den lilla hjorden för att skingra och upplösa den.

Guds barns trygghet är ingen garanti mot olyckor och lidanden. De kan berövas allt här på jorden. Martyrerna vittnar om sanningen i Jesu ord, när han förvarnar de sina om att de kan mista livet för hans skull. En av denna söndags texter berättar om de värnlösa gossebarnen i Betlehem som Herodes så grymt lät slakta för att på det sättet komma åt Jesusbarnet. Kan man med tanke på dem sjunga: ”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara”? Ja, trots det hemska som drabbade dem, kan vi det. Dessa barn var Guds barn, vid åtta dagas ålder upptagna i hans förbund. De blev de första barnmartyrerna för Kristi skull. När svärden genomborrade deras små kroppar förde Guds änglar deras själar till härlighetens rike. Jesus säger: ”Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen” (Matt. 10:28). Den återlösta och genom tron frälsta själen är osårbar. Den kommer inga fiender åt. Det är tryggheten som Jesus ger.

I världens ögon ser den lilla hjorden ut att vara den mest svaga, bedrövliga och splittrade hjord som finns. Den ses som en samling ynkliga, osjälvständiga och svaga människor som inte vågar se sanningen i ögonen, utan måste ta skydd bakom bibelord och bokstavstro. Världen förstår sig inte på den lilla hjorden. Den förstår sig bara på det som ser starkt och mäktigt ut och det som kan skänka jordisk lycka, hälsa och välfärd, framgång och rikedom.

Luther säger om den lilla hjorden: ”Det retar djävulen omåttligt, att Gud ställer emot honom så eländiga varelser.” Han vill ha en ärofullare seger än att slåss mot ynkliga trashankar. Han tror sig kunna slå ner dem som ingenting. Men det kan han inte. Den lilla hjorden kan inte besegras: ”Helvetets portar skall inte få makt över den”, säger Jesus (Matt. 16:18). Evangeliet är en enormt stark skyddszon som omger den lilla hjorden, en osynlig mur som Satan inte kan forcera. Han hatar och angriper de kristna i vilt raseri men, kommer inte åt dem.

Gud vakar över fåren i den lilla hjorden. De svaga och föraktade fåren i den är hans ögonstenar. De hör till mest betydelsefulla människor som finns. Så länge Gud behåller dem på jorden, låter han dem där vara jordens salt och ljus (Matt. 5:13-14). Det är dessa som gör att världen fortfarande står och att den yttersta domen ännu hålls tillbaka.

Vi skall inte vara rädda för att vara små och svaga. Ty Gud är stark i de svaga. När Kristus, fastnaglad på korset var som svagast, vann han seger över synden döden och djävulen. Det har alltid behagat Gud att vara mäktig i de svaga och göra stora ting av det som i världens ögon är ingenting.

3. Var inte rädd för något annat än att förlora Guds rike

”Er Fader har beslutat att ge er riket.” Denna andra del av vår korta predikotext ger oss trygghetens grundval. Riket är ju riket där Kristus är konungen, han som var Ordet som blev kött och återlöste världen med sitt blod. Hans rike är det riket, där syndare inte står under Guds dom och vrede, utan under Guds nåd och förbarmande kärlek. Det är evangeliets och förlåtelsens rike, som Gud beslutat att ge – ge som en gåva av nåd åt alla syndare som tror och tar emot det. Han ger oss sin Son som vår rättfärdighet, vår Frälsare och konung. Vi kan inte förtjäna riket, vi får det. Det är hans fasta beslut att den som tar emot det skall ha det.

Riket gavs oss redan i dopet. Har vi irrat oss bort från det, lever vi farligt och måste återvända till det. Är det något vi skall vara rädda för, så är det att förlora riket. För då går vi under tillsammans med djävulen och världen på undergångens dag, dagen då bara riket består.

”Var inte rädd!” säger Jesus. Vi behöver höra honom säga det varje dag. Var inte rädd att vara med i den lilla hjorden. Var glad att du får vara med. Vi lever i en skakig tid, där mycket händer som får människor att darra av förskräckelse. Men mitt i denna otrygga värld räcker oss Gud i Jesus Kristus riket med trons och barnaskapets trygghet. I Hebreerbrevet står det: ”Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja” (Hebr. 12:28). Amen.

S Bergman

[^]