Det eviga livets bröd

Alla årgångarnas texter är denna söndag hämtade från ”brödkapitlet”, Joh. 6. Det börjar med det stora bespisningsundret i närheten av Betsaida vid norra änden av Gennesarets sjö, där Jesus mättade fem tusen män med fem kornbröd och två fiskar. Detta är både höjdpunkten och slutet på Jesu verksamhet uppe i Galileen. När Jesus efter brödundret börjar tala om sig själv som det eviga livets bröd, då svalnar folkmassans entusiasm. Man tycker inte om vad han säger. Skarorna börjar glesna och många överger honom, så många att han till sist vänder sig till de tolv lärjungarna och frågar: ”Inte vill väl också ni gå bort?” (Joh. 6:67). Kort därefter återvänder Jesus till Judeen. Han styr sina steg upp mot Jerusalem och det stora lidandet och döden i syndares ställe.

Vi hörde i dagens evangelium, att efter brödundret ville den hänförda folkhopen utropa Jesus till kung. Han skulle leda dem till frihet och ge dem mat och välfärd. Men Jesus drog sig undan. Han ställde inte upp på det. Dagen efter gjorde man ett nytt försök att värva Jesus, denne fantastiske man som mättat tusentals. De sökte honom och fann honom till sin förvåning på andra sidan sjön, i Kapernaum.

Men de kom ingen vart med Jesus. Han ville inte gå dem till mötes, inte göra nya brödunder för att tillfredsställa deras materiella drömmar. Tvärtom förebrådde han dem för att de sökte honom i sådana syften: ”Ni söker mig inte för att ni sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta.” De hade inte dragit de rätta slutsatserna av undret, inte sett dess ”tecken”, att det pekade fram mot något mycket större och viktigare som han hade att ge.

Jesus sade: ”Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och som Människosonen skall ge er.” Och det är vad Jesus säger till oss också. Med arbeta menar Jesus inte att göra sig värdig eller förtjänt av något. Han talar alltid till syndare som inte är värda vare sig Guds jordiska eller andliga gåvor. Arbeta betyder här att sträva efter, att ivrigt söka som gällde det livet.

1. Jesus varnar oss för att bara leva för brödfödan

Brödet är i Bibeln en symbol för allt det vi behöver för att leva här på jorden. Luther ger i katekesen ett rad exempel på vad detta bröd innefattar. Det är bl.a. mat och dryck, kläder, hus och hem… pengar, ägodelar, en god regering, god väderlek, fred, hälsa, ordning, hederlighet, goda vänner och trogna grannar.” Brödet är kort sagt allt som hör till vårt fysiska och sociala välbefinnande. Genom det uppehåller Gud livet.

Allt detta skall vi tacka Gud för. Så länge jorden står kommer Gud låta det finnas föda och andra livsbetingelser som gör att vi kan leva. Efter syndafloden gav han Noa ett löfte som gäller än: ”Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra” (1 Mos. 8:22). Bakom brödet står Gud. Trots att det är vi människor som arbetar, sår och skördar, så är det Gud som låter allt samverka till att det blir bröd. Det är han som ger växten. Varje skörd är ett under och varje bröd på bordet ett bespisningsunder.

Jesus själv har i Fader vår lärt oss bedja: ”Giv oss i dag vårt dagliga bröd.” Men Bibeln lär oss också att dela vårt bröd med dem som hungrar och svälter. Omsorgen om fattiga och hungrande är en kristen plikt. Trots att Gud gett världen resurser som mer än väl kan föda varje människa lider hundratals miljoner människor av svält medan den rikare delen av världen, som lagt beslag på det mesta av resurserna, lever i överflöd. Var femte sekund dör ett barn av undernäring på vår jord.

Brödet är viktigt: det uppehåller livet. Brödet och det goda livet vill vi alla ha. För galileerna i vår text var det en fråga av högsta prioritet i livet. Det var därför de blev så överlyckliga när de såg hur Jesus kunde mätta flera tusen människor med fem kornbröd och två fiskar.

Men utan att förneka brödets stora betydelse säger Jesus i dag: Lev inte bara för brödet! ”Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun”, sade Jesus, när djävulen frestade honom att förvandla stenar till bröd (Matt. 4:4). Hur viktigt brödet än är, så kan det inte frälsa våra själar, inte ge oss det eviga livet hos Gud. Brödet har en begränsad funktion: det är maten ”som tar slut”. Det uppehåller inte livet hur länge som helst. En dag är dess verkan slut, en dag kan kroppen inte längre tillgodogöra sig maten. En dag måste vi dö.

Detta är en påminnelse som vi ofta behöver. För mycket av vår tid går åt till ängslig oro för det som hör till det materiella och existentiella. Vi tänker ständigt på hur vi skall klara oss, hur vi skall få det att gå ihop, hur vi skall lyckas socialt och ekonomiskt och få ut mesta möjliga av livets goda. Vi lever i ett konsumtionssamhälle med ett enormt utbud. Vi översköljs dagligen av reklam som vill göra oss lyckliga genom att köpa mer och konsumera mer och mer. Ändå handlar det bara om förgängliga ting, om sådant som tar slut och lämnar tomhet efter sig.

Det är skillnad på behov och begär. Brödet är viktigt, vi behöver det, men det får inte bli ett avgudiskt begär, bli det enda vi lever för. Begäret utmärks av att det aldrig blir tillfredställt, aldrig nöjer sig utan bara vill ha mer och mer. Det gör oss till ständigt missnöjda människor, till giriga och avundsjuka människor och till sådana som stjäl, bedrar och parasiterar på andra. Begäret förstör våra liv – och andras liv. Det kan ge oss lycka och glädje för en stund, men sen är det slut. Och när livet är slut har vi ingen glädje av allt detta som vi levt för. Inget av det kan vi ta med oss.

Vad Jesus säger är att det är dåraktigt och vansinnigt att satsa hela livet på det som tar slut. Mot detta sätter han något helt annat.

2. Jesus ger oss det eviga livets bröd

Det är ”den mat som varar”, den som Människosonen ger. På honom har Gud ”satt sitt sigill”, står det i vår text. Det betyder att det bara är Jesus och det han ger som har gällande kraft. Så har Gud bestämt.

När Jesus började tala om detta frågade man honom: ”Vad skall vi göra för att göra Guds gärningar?” Det är en för oss människor typisk fråga när vi kommer in på det andliga området. De förväntade sig en lista på gärningar som de skulle göra för att få del av maten som varar och ger evigt liv. De förstod inte att den mat som varar och ger evigt liv var något som Jesus gav som en gåva. Men Jesus svarade: ”Detta är Guds gärning att ni tror på den som han har sänt.” Mot alla gärningar sätter han tron, dvs. att man tar emot det han ger. Det är det allra första Gud vill att vi skall göra.

Livets bröd är inte bakat av oss, utan av Jesus ensam utan minsta medverkan från vår sida. För att vi skall få den maten som varar har Gud själv arbetat mer än någon annan. Till Israel sade Gud: ”Du har vållat mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar” (Jes. 43:24). Det säger han till dig och mig också. Detta arbete och denna möda nådde sin kulmen på korset. Gud var i Kristus, och ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningar skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid.” (Jes. 53:5). Så blev Jesus, Guds Son, livets bröd för oss.

När Jesus började tala till folket i Kapernaum om detta Guds bröd, ”som kommer ner från himlen och ger världen liv”, så sade de: ”Herre, ge oss alltid det brödet.” Men av sammanhanget förstår vi, att de ändå mest tänkte på bröd som mättar magen. De ville ha bröd som likt mannat regnade ner från himlen över Israels barn under ökenvandringen. Då säger Jesus ännu tydligare: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”

Men det brödet ville de inte ha. Läser vi fortsättningen, ser vi att de blir mer och mer upprörda över Jesu anspråk på att vara brödet som kommer ner från himlen. Jesus var ju bara Josefs son, inte kunde han vara något bröd som kom ner från himlen, sade de till varandra. Och när Jesus sedan började tala om brödet som sitt kött och blod som han offrar för att världen skulle leva, då fick de nog. Så stora syndare var de inte att något sådant var nödvändigt. ”Detta är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det!” sade de och vände honom ryggen (Joh. 6:60). Det är det tragiska slutet på det som började så underbart med det stora bespisningsundret. Men det var inte Jesu fel. Han ville hela tiden öppna deras ögon för livets bröd. Men de ville inte se och höra. Med sorg fick han säga till dem: ”Ni har sett mig och tror inte.” Må denna dom inte drabba oss.

3. Jesus vill väcka vår hunger efter livets bröd

Vad är det som driver oss att äta vårt dagliga bröd? Det är vår hunger. På samma sätt är det med livets bröd. Finns det ingen hunger frågar man inte efter det och äter det inte. Man känner bara obehag och motvilja, när någon vill pracka det på en. Utan hunger kommer ingen till Jesus. Men till dem som hungrar säger han: ”Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”

Det som fattas hos många i dag är hungern efter Jesus som livets bröd. Det kan gälla även sådana som går i kyrkan och kallar sig kristna. Man kan – likt folket i vår text – söka Jesus, av andra skäl än att han är livets bröd.

Kyrkofadern Augustinus berättar i en bok om sin omvändelse, om hur det gick till när hungern efter Jesus vaknade hos honom. Han var ute i trädgården och hörde ett barn i närheten nynna på en sångramsa på latin: ”Tolle, lege, tolle, lege...” (Det betyder: Tag och läs, tag och läs!). Han gick in och såg ett Nya testamente ligga på bordet. ”Tag och läs”, ringde det i hans öron. Han öppnade boken och fick upp Romarbrevet. Hans ögon föll på ett par versar där det stod: ”Låt oss leva värdigt, som man gör om dagen, inte i festande och fylleri, inte i otukt och utsvävningar, inte i strid och avund. Ikläd er i stället Herren Jesus Kristus...” (Rom. 13:13-14). Orden drabbade honom som en blixt. Han hade länge varit en orolig sökare och gått från det ena till det andra, men inte funnit något som gav hans själ ro. Han hade försökt döva sin oro med ett liv i utsvävningar, fylleri och lösaktighet. Men nu väckte ordet hunger efter Kristus. Han fann vägen till Kristi kyrka och fick äta av livets bröd, det fullgoda, tillräckliga brödet som mättar helt och fullt, och det förvandlade hans liv.

Gud väcker hunger när han genom sitt ord ställer oss mot väggen och låter oss få se sanningen om oss själva. Han låter oss se att det vi jagar och far efter inte kan ge själen verklig ro och frid. Han låter oss se att vi saknar det verkliga livet med Gud, att vi är andligen döda och inte kan ge oss själva liv. Det är vid denna insikt som hungern uppstår, den verkliga hungern efter livets bröd, det som kommer utifrån, ”som kommer ner från himlen och ger världen liv”.

Alla dessa uttryck, som ”att komma” till Jesus, ”ta emot” honom och ”äta och dricka” av honom, som vi möter i NT är synonymer för att tro på honom. Denna tro utesluter varje snegling på oss själva och våra gärningar. Likt en hungrande som bara frågar efter bröd och den törstige som söker vatten, så koncentrerar tron sig på Jesus, vem han är och vad han ger. Det är i hungern som tron uppstår. Jesus ber inte den som hungrar om något annat än att äta brödet som han ger, brödet som är syndernas förlåtelse, innerlig gemenskap med Gud, som är livet och saligheten som inte tar slut. Han ber dig bara att tro, att äta. Är du mätt och självbelåten betyder hans ord inget. Men är du hungrig, är hans erbjudande att äta ett ljuvligt evangelium. Då uppväcker han din tro.

Den kristna kyrkan är ”den moder som föder och när varje kristen”, säger Luther. Det sker genom att Gud genom sin Ande och sitt ord väcker hunger efter livets bröd och att detta bröd ständigt delas ut i ord och sakrament för att mätta de hungrande. Men det måste vara det rätta brödet: Jesus, Guds Son, död och uppstånden för oss. Lägg märke till att Jesus inte ändrade sig och sitt budskap för att behålla folkmassorna. Han visste vad som gav evigt liv och bytte inte bort det mot något annat. Så gäller det också för oss i kyrkan att veta vad vi skall predika och lyssna till. Det måste vara livets bröd, det rena och oförfalskade evangeliet. Det får inte blandas upp eller ersättas av något annat, för inget annat ger evigt liv.

Världen kan inte ge liv, det materiella kan det inte, mänskligt tänkande och filosoferande kan det inte, men Guds bröd, som kommit ner från himlen, kan det.

Jesus är livets bröd också för dig. Av det brödet får du äta och vara fullt förvissad om att du skall leva om du än dör. Må detta bröd bli viktigare för oss än något annat. Aposteln Johannes säger: ”Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet” (1 Joh. 5:12). Amen.

S Bergman

[^]