Sök det eviga livets bröd!

Alla årgångarnas predikotexter är denna söndag hämtade från Joh. 6, det s.k. brödkapitlet. Det börjar med det stora bespisningsundret i närheten av Betsaida vid norra änden av Gennesarets sjö, där Jesus mättade fem tusen män med fem kornbröd och två fiskar. Detta är både höjdpunkten och slutet på Jesu framgångsrika verksamhet uppe i Galileen. När Jesus efter det stora undret börjar tala om sig själv som det eviga livets bröd, då svalnar folkmassans entusiasm. Man tycker inte om vad han säger. Skarorna kring honom krymper ihop – så mycket att Jesus vänder sig till de tolv och frågar: ”Inte vill väl också ni gå bort?” (Joh. 6:67). Kort därefter återvänder Jesus till Judeen. Han styr sina steg upp mot Jerusalem, mot lidandet och döden.

Vi hörde i dagens evangelium, att efter brödundret ville den hänförda folkhopen utropa Jesus till kung. Han skulle leda dem till frihet och ge dem mat och välfärd. Men Jesus drog sig undan. Han ställde inte upp på det. Dagen efter gjorde man ett nytt försök att värva honom, denne fantastiske man som mättat tusentals. De sökte honom och fann honom på andra sidan sjön, i Kapernaum.

Men de kom ingen vart med Jesus. Han vägrade att bli någon brödkung i deras mening. Tvärtom förebrådde han dem för att de sökte honom i sådana syften: ”Ni söker mig inte för att ni sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta.” De hade inte dragit de rätta slutsatserna av undret, inte sett dess ”tecken”, vad undret egentligen pekade fram emot. Jesus sade: ”Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och som Människosonen skall ge er.” Vad var det för bröd? Det var det eviga livets bröd, det som Jesus vann åt syndare med sin död i deras ställe. Budskapet till oss i dag är att ivrigt söka det brödet.

1. Jesus varnar oss för att bara leva för brödfödan

Brödet är i Bibeln en symbol för allt det vi behöver för att leva här på jorden. Luther ger i katekesen en rad exempel på vad detta bröd innefattar. Det är bl.a. ”mat, dryck, kläder, skor, hus och hem ... pengar, ägodelar, god maka och goda barn ... en god regering, god väderlek, fred, hälsa, ordning, hederlighet, goda vänner och trogna grannar och mer sådant.” Brödet är kort sagt allt som hör till vårt fysiska och sociala välbefinnande. Genom det uppehåller Gud livet.

Och allt detta skall vi tacka Gud för. Så länge jorden står kommer Gud låta det finnas föda och andra livsbetingelser som gör att vi kan leva. Bakom brödet står Gud. Trots att det är människan som arbetar, sår och skördar, så är det Gud som låter en massa känsliga processer i naturen samverka så att det till sist blir närande bröd. Det är han som ger växten. Varje skörd är ett under och varje bröd på bordet ett stort bespisningsunder.

Jesus själv har i Fader vår lärt oss be: ”Giv oss i dag vårt dagliga bröd.” Men Bibeln lär oss också att dela vårt bröd med dem som hungrar och svälter. Omsorgen om fattiga och hungrande är en kristen plikt. Vi ser hur församlingarna i Mindre Asien gör insamlingar för fattiga och nödlidanden kristna i Jerusalem (Apg. 15:26). Men man hjälpte också icke kristna i nöd. Så skall det vara också bland oss. Kärleken till bröderna leder också till ”kärlek till alla människor”, säger aposteln Petrus (2 Petr 1:7). Gud har gett världen resurser som mer än väl kan ge föda åt alla människor. Men medan den rikare delen av världen, som lagt beslag på det mesta av resurserna, lever i överflöd, så dör massor av människor av svält. Varje år dör flera miljoner barn av undernäring, brist på mat och vatten. Tänk på det!

Brödet är viktigt: det uppehåller livet. Brödet och det goda livet vill vi alla ha. För galileerna i vår text var det en fråga av högsta prioritet. Det var därför de blev så hänförda när de såg Jesus göra det stora brödundret.

Utan att förneka brödets stora betydelse säger Jesus till oss i dag: Lev inte bara för brödet! ”Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun”, sade han till djävulen när denne frestade honom att förvandla stenar till bröd (Matt. 4:4). Hur viktigt brödet än är, så kan det inte frälsa våra själar, inte ta bort synder och ge oss det eviga livet hos Gud. Brödet har en begränsad funktion: det är maten ”som tar slut”. Det uppehåller inte livet hur länge som helst. En dag kan kroppen inte längre tillgodogöra sig maten. En dag måste vi dö.

Detta är en påminnelse som vi ständigt behöver. För mycket av vår tid går åt till att ängsligt oroa oss för vårt liv här: hur vi skall klara oss, hur vi skall få det att gå ihop, hur vi skall lyckas få ut mesta möjliga av livets goda. Vi lever i ett konsumtionssamhälle med ett enormt utbud. Vi översköljs dagligen av reklam som vill göra oss lyckliga genom att köpa och konsumera mer och mer. Ändå handlar det bara om förgängliga ting, om sådant som förr eller senare tar slut. Och har vi då inget annat är vi illa ute.

Det är skillnad på behov och begär. Brödet är viktigt, vi behöver det, men det får inte bli ett avgudiskt begär, bli det enda vi lever för. Begäret gör oss till giriga och avundsjuka människor som bara vill ha mer och mer och inte drar sig för att bedra och stjäla från andra. Det förstör våra liv – och andras liv. Detta måste vi bli räddade ifrån. Det blir vi genom det andra brödet som Jesus ger.

2. Jesus ger oss det eviga livets bröd

Människosonen har ”den mat som varar”. På honom har ”Gud, hans Fader satt sitt sigill”, säger Jesus. Det betyder att det endast är han som ger det verkligt goda livet som aldrig tar slut. De tecken och under han gjorde var Guds sigill på det, hans kraftiga bekräftelse av att Jesus och ingen annan var vägen till det goda livet hos Gud.

När Jesus började tala om sig själv som det eviga livets bröd frågade några honom: ”Vad skall vi göra för att göra Guds gärningar?” De ville ha en lista på gärningar som de kunde göra för att få del av maten som varar och ger evigt liv. Det är typiskt för oss människor att göra så. På det andliga området är vår första fråga alltid: Vad skall vi göra? Vi utgår från att vi på något sätt måste förtjäna himlen. Men Jesus svarade: ”Detta är Guds gärning att ni tror på den som han har sänt.” Mot alla gärningar sätter han tron, dvs. att man bara tar emot det han ger som en oförtjänt gåva. Det är det allra första Gud vill att vi skall göra.

Livets bröd är inte bakat av oss, utan av Jesus ensam utan någon som helst medverkan från vår sida. För att vi skall få maten som varar har Gud själv arbetat mer än någon annan. Till Israel sade Gud: ”Du har vållat mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar” (Jes. 43:24). Det säger han också om dig och mig. Detta arbete och denna möda nådde sin kulmen på korset. Gud var i Kristus, och ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningar skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid.” (Jes. 53:5). Så blev Jesus, Guds Son, livets bröd för oss.

När Jesus började tala till folket i Kapernaum om detta Guds bröd, ”som kommer ner från himlen och ger världen liv”, så sade de: ”Herre, ge oss alltid det brödet.” Men av sammanhanget förstår vi, att de ändå mest tänkte på bröd som mättar magen. De ville ha bröd som likt mannat regnade ner från himlen över Israels barn under ökenvandringen. Då säger Jesus ännu tydligare: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”

Men det brödet ville de inte ha. Läser vi fortsättningen, ser vi att de blir mer och mer upprörda över att Jesus påstod sig vara brödet som kommer ner från himlen. Han var ju bara Josefs son, inte kunde han vara något bröd som gav evigt liv, sade de till varandra. Och när Jesus sedan började tala om brödet som sitt kött och blod som han offrar för att världen skulle leva, då fick de nog. Så illa beställt var det inte med dem att något sådant behövdes. Frälsning vann man ju genom att med Guds hjälp hålla lagen. ”Detta är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det!” sade de och vände honom ryggen (Joh. 6:60). Det är det tragiska slutet på det som började så underbart med det stora bespisningsundret. Det visar hur hårt vi sitter fast i våra egna felaktiga föreställningar. Men de ville inte se och ta till sig vad Jesus sade. Med sorg fick han säga till dem: ”Ni har sett mig och tror inte.” Må en sådan dom inte drabba oss.

3. Jesus vill väcka hunger efter det eviga livets bröd

Vad är det som driver oss att äta vårt dagliga bröd? Det är vår hunger. På samma sätt är det med livets bröd. Finns det ingen hunger frågar man inte efter det och äter det inte. Man känner bara obehag och motvilja, när någon vill pracka det på en. Utan hunger kommer ingen till Jesus. Men till dem som hungrar säger han: ”Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”

Det som fattas hos många i dag är hungern efter Jesus som livets bröd. Det kan gälla även sådana som går i kyrkan och kallar sig kristna. Man kan – likt folket i vår text – söka Jesus, av andra skäl än att han är livets bröd.

Kyrkofadern Augustinus berättar i en bok om sin omvändelse, om hur det gick till när hungern efter Jesus vaknade hos honom. Han var ute i trädgården och hörde ett barn i närheten nynna på en sångramsa på latin: ”Tolle, lege, tolle, lege...” (Det betyder: Tag och läs, tag och läs!). Han gick in och såg ett Nya testamente ligga på bordet. ”Tag och läs”, ringde det i hans öron. Han öppnade boken och fick upp Romarbrevet. Hans ögon föll på ett par versar där det stod: ”Låt oss leva värdigt, som man gör om dagen, inte i festande och fylleri, inte i otukt och utsvävningar, inte i strid och avund. Ikläd er i stället Herren Jesus Kristus...” (Rom. 13:13-14). Orden drabbade honom som en blixt. Han hade länge varit en orolig sökare och gått från det ena till det andra, men inte funnit något som gav hans själ ro. Han hade försökt döva sin oro med ett liv i utsvävningar, fylleri och lösaktighet. Men nu väckte ordet hunger efter Kristus. Han fann vägen till Kristi kyrka och fick äta av livets bröd, det fullgoda, tillräckliga brödet som mättar helt och fullt, och det förvandlade hans liv.

Guds Ande väcker hunger när han genom Kristi ord ställer oss mot väggen och låter oss få se sanningen om oss själva. Han låter oss se att det vi jagar och far efter inte ger själen verklig ro och frid. Han låter oss se att vi i oss själva saknar livet med Gud och är andligen döda. Så väcks hungern efter Jesus och det eviga livets bröd. Då kommer vi till honom och förstår att han är brödet ”som kommer ner från himlen och ger världen liv”.

Likt en hungrande som bara frågar efter bröd och den törstige som söker vatten, så koncentrerar tron sig på Jesus, vem han är och vad han ger. Det är i hungern som tron uppstår. Jesus ber inte den som hungrar om något annat än att äta brödet som han ger, brödet som är syndernas förlåtelse, som är livet med Gud och en salighet som inte tar slut. Han ber dig bara att tro, att äta. Är du mätt och självbelåten bryr du dig inte och vänder honom ryggen. Men är du hungrig, är hans erbjudande att äta ett ljuvligt evangelium. Då äter du.

Den kristna kyrkan är ”den moder som föder och när varje kristen”, säger Luther. Det sker när Gud genom sin Ande och sitt ord väcker hunger efter livets bröd och att detta bröd ständigt delas ut i ord och sakrament för att mätta de hungrande. Men det måste vara det rätta brödet: Jesus, Guds Son, död och uppstånden för oss. Lägg märke till att Jesus inte ändrade sig och sitt budskap för att behålla folkmassorna. Han visste vad som gav evigt liv och ville inte ge något annat.

Världen kan inte ge liv, det materiella kan det inte, mänskligt tänkande och filosoferande kan det inte, men Jesus, Guds livgivande bröd, kan det. Må detta bröd bli viktigare för dig än något annat. Tänk på aposteln Johannes ord: ”Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet” (1 Joh. 5:12). Amen.

S Bergman (2013)

[^]