Det levande vattnet

Idag möter vi Jesus i Jerusalem. Han har gått dit upp till Lövhyddohögtiden. Hela det sjunde kapitlet hos aposteln Johannes handlar om hur Jesus gick upp till Lövhyddohögtiden i Jerusalem. Denna högtid inföll den 15-22 i månaden tishri, den sjunde månaden, som inföll under september-oktober. Under denna högtid lämnade judarna sina ordinarie bostäder för att bo i lövhyddor en vecka, till minne av att Israels barn under ökenvandringen bodde i lövhyddor. Detta var påbjudet i 3 Moseboks 23 kapitel, där Israels folks högtider regleras. Vid högtiden skulle var dag särskilda offer ske i templet (4 Mos. 29 :12-38), alltså under åtta dagar. Första och sista dagen inträffade på lördagar, det vill säga var sabbatsdagar. Judarnas månader hade fyra veckor, 28 dagar, så den första, åttonde, femtonde och tjugoandra i månaden var alltid sabbat.

De första sju dagarna under högtiden utförde man en särskild vattenösning. Man hämtade vatten från Siloam och öste den påföljande dagen på altaret i templet. Vid hämtandet sjöng församlingen Jesaja 12:3: Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor. Detta gjorde man för att minnas hur Gud låtit vattnet strömma ur klippan under ökenvandringen. Israels folk var ju slavar i Egypten, men de befriades av Gud från Faraos förtryck genom olika plågor som han sände över egyptierna. Mose ledde folket på vandringen till Kanaans land, och då gick de genom öknen. När folket var törstigt i öknen, ja, de sade att de skulle dö av törst, så slog Mose med sin stav på klippan, och fram kom vatten så att alla fick dricka.

Israels barns vandring genom öknen från Egypten till Kanaans land var en verklig vandring. De vandrade med sina normala fötter, de åt verklig mat och drack vanligt vatten med sina munnar. Men allt detta historiska har också andlig betydelse. Deras konkreta resa från förtryck till frälsning var också en andlig resa, och att de fick vatten att dricka är en bild för frälsningen från Gud. Gamla testamentet är fullt av sådana här bilder, och i nya testamentet uppfylls bilderna och verkligheten kommer.

Efter de sju festdagarnas vattenösning under lövhyddohögtiden kom så den åttonde dagen - den stora dagen - då ingen vattenösning ägde rum. Det var då Jesus stod upp och sade: »Om någon törstar, så kom till mig och drick!» Jesus anknyter alltså till lövhyddohögtiden. Han låter människorna förstå att då andra källor sinat, så är dock frälsningens källa kvar i honom. Han är den verklighet som Gamla testamentet siat om. Som sankt Paulus skriver till korintierna: [Våra fäder i öknen] drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. (1 Kor. 10:4)

1/ Det levande vattnet – som Skriften säger

Lägg märke till att Jesus anger vad det är för vatten han talar om. Han säger att Skriften talar om detta vatten. Jesus kom inte ur tomma intet med sin förkunnelse, han kom som det var förutsagt i Skriften. Jesus är uppfyllelsen av vad Skriften säger. Att den Helige Ande utgöts på den första pingstdagen säger Jesus i vår text att det är uppfyllelsen av GT:s profetior om det livgivande vattnet. Hans förkunnelse bygger på Skriften. Ingenting som Jesus predikade strider mot Skriften, utan mellan Jesu predikan och lära och Skriften råder förening och fullkomlig harmoni. Jesu förkunnelse har vi i NT, och när Jesus säger Skriften, då menar han det som vi kallar GT.

GT:s böcker talar om Messias som skulle komma. Alla dessa 39 böcker är samstämmiga. De stämmer inbördes fantastiskt bra ihop, trots att de är skrivna under en period av c:a tusen år av mer än tjugo olika författare. De pekar fram mot Messias. Det är till och med så att GT pekar ut tidpunkten för Messias framträdande. Innan patriarken Jakob dog välsignade han sina tolv söner. Om Juda sade han:

Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga. (1 Mos. 49:10)

Så vår fader Jakob förutsade att Messias skulle komma och härska över alla folk och att detta skulle ske när spiran, makten togs från Juda. Och så blev det. Att spiran togs från Juda skedde (senast) när romarna förstörde Jerusalem år 70 e. Kr. Då hade Messias kommit, enligt Skriften. Och han sitter nu på den himmelska tronen och regerar över alla folk. Kristi rike är inte begränsat till judafolket, utan han regerar över hela jorden. Detta fridsrike är alltså förutsagt i GT att det skulle starta med Messias ankomst när härskarstaven vek från Juda.

Vad säger då Skriften om det levande vattnet? Vi har redan hört Jesaja 12:3: Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor. Och i Jesaja 44:20 står det: Jag förser vildmarken med vatten och öknen med strömmar, så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka. I oss själva är vi öken och vildmark, men Gud sänder sitt vatten och gör oss levande.

Ni har kanske hört hur det kan vara i en öken. Den är alldeles torr och ofruktsam. Det växer ingenting där eller i alla fall mycket litet. Det regnar aldrig eller nästan aldrig. Det finns olika slags öknar. Men så kan det i vissa slags öknar någon sällsynt gång komma ett regn, och då finns det frön som ligger i jorden. Av detta enda regn kommer plantor upp som blommar och sedan lämnar frön på mycket kort tid. Så ligger de nya fröna där och väntar på nästa regn, som kan komma efter många år. Så efter regnet kommer en slags explosion av blommor. Detta beror på vattnet. Vattnet är livgivande. Det var väldigt tydligt under ökenvandringen, när Gud gav vatten ur klippan genom ett under av Mose. Folket var nära döden sade de, men genom att de fick vatten behölls de vid liv. Så när Jesus säger att han ger levande vatten, som Skriften säger, då menar han det andliga livet och frälsningen från Gud.

2/ Det levande vattnet – ur den kristnes innersta

Hur kommer det sig då att Jesus säger att det levande vattnet ska flyta fram ur den kristnes innersta? Vi lutheraner brukar ju alltid framhålla att vi människor inte i oss själva har något som är förtjänstfullt inför Gud. Och visst är det så. Vi människor har inte i oss själva av födseln eller av vår mänskliga natur någon frälsning eller något andligt liv. Gärna vill vi tro att vi alla fall har något gott inom oss, som det liksom gäller att ta fram för att få kontakt med Gud, men inte ens det bästa som vi har eller det bästa vi gör håller inför Guds stränga prövning. All vår rättfärdighet var såsom en fläckad klädnad, säger Jesaja (65:6)

Men hur kan då det levande vattnet flyta fram ur människans innersta? Jo, det beror på att människan först fått det från Gud. Det kommer inte från människan. Det är inte så att det levande vattnet har människan som sitt verkliga ursprung. Men det har kommit in i människan så att hon alltid har det med sig, inom sig.

Låt oss jämföra två sätt att följa Gud: Det ena kan vi kalla lagförbund. Det består i att följa Guds bud till det yttre. Guds lag är ett tvång. Det är som att gå från Egypten till Kanaans land utan att man egentligen vill det själv, men man går för att man måste. Ofta hänger lagförbund ihop med att man vill undvika att drabbas av det straff som följer av lagöverträdelse.

Det andra sättet kan vi kalla evangelieförbund. Det består i att följa Guds bud därför att man vill. Då drivs man inte av rädsla för straff, utan man drivs av vilja att göra det goda och det rätta.

Gud vill såklart att vi ska drivas av evangeliet. Det har alltid varit så, även i GT. Men judafolket, Guds utvalda folk, var ett motspänstigt folk. Därför var Gud tvungen att driva dem hårt med lagen. På så vis förblev de hans egendomsfolk, även om de stod under lagen.

I NT är det annorlunda. Där drivs inte Guds folk, de kristna, av lagen, utan de drivs av evangeliet. Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn, skriver aposteln Paulus till romarna (8:14). Vi följer Guds vilja därför att vi vill. Vi är födda på nytt av den Helige Ande. Vår medfödda motsträviga vilja har förvandlats av evangeliet. Inte så att vi är fullkomliga i detta, vi syndar fortfarande, men då flyr vi till Kristus och ber om förlåtelse, för det är på Kristus vi tror. Vi hör till Guds folk därför att vi tror på Jesus, inte därför att vi tillhör ett visst folkslag, för hör till ett visst folkslag det gör man vare sig man vill eller inte. Om detta nya förbund profeterade Hesekiel: Så säger Herren, Herren: Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. (Hes. 11:19f.)

Så det är detta Jesus menar när han säger att det levande vattnet ska flyta fram ur vårt innersta.

3/ Det levande vattnet – Den Helige Ande

Vår text förklarar vad vattnet står för: Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Här anknyter alltså Jesus till vattnet som en bild för den Helige Ande, så som Skriften gör. Vattnet är livgivande, inte bara i jordisk, mening utan också i andlig. Vattnet är frälsning. I det 44:e kapitlet säger Herren genom Jesaja: Jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar. (Jes. 44:3) Detta uppfylldes på Pingstdagen när den Helige Ande utgöts över den första församlingen.

Och det finns många fler bilder i GT om det kommande fridsriket. Så skriver Herrens profet Joel: Och det skall ske på den tiden att bergen skall drypa av druvsaft och höjderna flöda av mjölk. Alla bäckar i Juda skall flöda av vatten. En källa skall utgå från Herrens hus och vattna Akaciedalen. (Joel 3:18)

Ja, detta är bilder. Joel menade inte att druvsaft och mjölk ska rinna längs bergssidorna och inte heller att det ska vara fullt med vatten i bäckarna. Det är inte bergen och bäckarna i Israels land som beskrivs, utan det är tillståndet i Messias fridsrike. Helt enkelt beskriver Joel det nya förbundet där Messias är konung. Han beskriver hur den Helige Ande ska bo i de kristnas hjärtan.

Det finns de som menar att GT:s profetior om det kommande fridsriket är något annat än det rike som Jesus upprättade när han vandrade här på jorden. De menar att detta rike ska upprättas vid Messias nästa återkomst. En del säger att Messias kom osynlig år 1917, andra säger att han inte kommit ännu, utan att vi fortfarande ska vänta på tusenårsriket. Men de som säger så har inte läst ordentligt. För i fortsättningen av epistelns text från Apostlagärningarna 2 säger Petrus att den Helige Andes utgjutande på den första dagen är uppfyllandet av Joels profetia. Fridsriket har redan kommit. Messias har kommit, och den Helige Ande har kommit.

Ja, den Helige Ande har kommit. Det är Han som fyller oss och får oss att tro. Inte som ett lagförbund, där vi följer Guds lag bara för att vi måste, utan som ett evangeliskt förbund, där vi följer Guds lag därför att det är vår önskan att göra det. Han kommer i Guds Ord, i Bibeln och i predikan, och Han kommer i sakramenten. Han kommer till oss, Han kommer idag. Han ger oss kraft att tro på Gud och att hålla fast vid Guds bud. Han kommer till vildmarken med vatten och öknen med strömmar, så att Guds folk, de utvalda, kan dricka. Amen.

J Fjellander

[^]