Att beräkna kostnaden

Jesus var på väg mot Jerusalem. Han skulle gå upp till Jerusalem för att betala, betala det pris som behövdes för att försona Gud med oss människor. Det priset var korset, det var lidande och död. Många vill så gärna tänka sig att det inte skulle behövas lidande och död för att vi skulle få komma till Gud. Kunde inte allt bara lösas med Guds kärlek? Det är en vanlig tanke. Men, kan ett stort arbete utföras utan att man anstränger sig? De som tror att det hela borde ha lösts genom att Gud så att säga helt enkelt bara förlät oss människor, de har inte insett problemets räckvidd (och de har inte förstått Skriften, som naturligtvis är vad som avgör frågan, oavsett vad vi anser vara förnuftigt eller inte). Men, människans synd och avfall ifrån Gud är så allvarliga att de inte bara kan sopas under mattan. Och det straff som rätteligen skulle kommit över oss, det har Jesus burit i vårt ställe.

I profeten Jesajas 43:e kapitel går Gud till rätta med sitt folk, och Gud finner att de inte ärat, tillbett och tjänat honom: Men du, Jakob, har inte kallat på mig, du, Israel, har tröttnat på mig… Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig
eller ärat mig med dina slaktoffer. I stället har du vållat mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar. Läget är därför mycket svårt för oss människor. Vi har förtörnat Gud. Ja, låt oss säga som det är rakt ut: Vore vi lämnade åt oss själva funnes det ingen räddning. Priset för en människas själ är för högt, våra egna ansträngningar räcker inte det minsta. I Psaltaren 49:8f. konstaterar Koras söner: Sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid.

Hur ska vi då bli frälsta? Profeten Jesaja fortsätter: Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg. (43:25) Detta betyder inte att Gud bestämmer sig för att bara strunta i skulden och överse med den, utan det betyder att han själv, Herren Gud, blev människa och vandrade till korsets död för vår skull och betalade för våra synder.

Stora skaror följde Jesus

Jesus gick Guds kärleks väg. På den vandringen hade han växlande framgång med sin förkunnelse. I dagens text står det att stora skaror följde Jesus, men läget kunde också vara rakt det motsatta. Efter ett tillfälle då Jesus predikat, står det: Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom. (Joh. 6:66) Ja, det var så illa att Jesus vid det tillfället till och med frågade de tolv: Inte vill väl också ni gå bort? Och på Skärtorsdagskvällen, inför att Jesus skulle utlämnas till romarna, åtalas och fällas som brottsling, sade han: Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras. (Matt. 26:31) Och till och med sankt Petrus förnekade sin mästare.

Men oavsett om Jesus hade många eller få människor som lyssnade till honom, gick han sin väg till Jerusalem, till lidandena och korset. Och idag var det fullt med människor som följde Jesus. Stora skaror följde Jesus står det i vår text. De var attraherade av Jesus. Varför då? Ja, det står inte uttryckligen, men det fanns säkert olika skäl. Naturligtvis spelade det in att Jesus måste ha varit en utmärkt förkunnare. Han talade med auktoritet, det var något särskilt med honom. Han var fascinerande att lyssna till.

Och det fanns högst sannolikt också andra orsaker till att så många följde Jesus. Vi ska inte underskatta den effekt som grupptryck har. När tillräckligt många tycker på ett visst sätt, så ansluter sig ännu fler. De vill följa med sin tid, de vill vara inne, de vill vara med där det händer. De vill inte avvika, utan vill hänga med i det som är på gång, det som är på modet. Göra likadant som sina vänner och bekanta.

Att betala priset

Naturligtvis var det glädjande att många människor ville följa Jesus. Men, frågan Jesus ställer idag, den fråga som vi ska ställa oss, är varför vi följer Jesus. Är det på grund av grupptryck? Eller är det för att prästen är en god talare? Eller är det för att vi funnit att Jesus är vägen, sanningen och livet, att han är vår och hela världens frälsare? Är vi beredda att betala priset? Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget?

Men, invänder någon, inte behöver vi betala något pris för att komma till himmelen? Kostar det? Är det inte gratis att vara Jesu lärjunge? Jovisst är Guds nåd gratis för oss! Vi kan inte göra någonting för att förtjäna Guds nåd och kärlek och syndernas förlåtelse, absolut ingenting! Att bli kristen är helt gratis, det kostar ingenting. Vi kan inte bidra det allra minsta till vår rättfärdiggörelse genom några gärningar eller ansträngningar som vi gör, men sedan vi blivit kristna bör vi förstå att det kan kosta på att vara en Jesu lärjunge. Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.

Vid en hastig anblick kan detta bibelord verka konstigt. Ska en kristen verkligen hata sin far och sin mor och andra? Och vi ska här också tänka på hur viktig familjen och släkten var och är för orientalerna. Säger Jesus att vi ska hata våra närmaste släktingar? Det vore ju mycket märkligt, eftersom fjärde budet lyder: Du ska hedra din far och mor, så att det går dig väl och du får leva länge på jorden. Och Luther förklarar: Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar eller förargar våra föräldrar och andra överordnade. Vi ska hålla dem i ära, tjäna, lyda, älska och uppskatta dem. Ja, vi ska verkligen älska våra föräldrar! Vi ska ju älska alla människor! Jesus sade mer än en gång: Du skall älska din nästa som dig själv. (Matt. 19:19)

Här ser vi hur svårt det kan vara att översätta Bibeln, för ordagrant står det faktiskt hata i den grekiska texten. Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, men för att förstå detta behöver vi tränga in ordentligt i vad det grekiska ordet för ”hata” betyder i Bibeln. Vid ett närmare studium visar det sig att det grekiska ordet för ”hata” i Bibeln används i betydelsen ”sätta i andra hand”. Så gör Folkbibeln 2015 rätt när den översätter i vår text idag: Om någon kommer till mig och inte sätter mig högre än sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.

Så frågan blir: Vad sätter vi högst? Att vara älskade av människor eller att vara älskade av Gud? Vad är viktigast för oss, våra ägodelar eller att vara en Jesu lärjunge? Är vi beredda att betala priset? Eller är det med oss som det står i sankt Lukas åttonde kapitel, där Jesus talar om hur olika människor tar emot det som en såningsman sår, nämligen Guds ord: De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt.

Att bära sitt kors

Så, att följa Jesus och att ta emot Guds ord så att det bär frukt, det innebär att ha andra prioriteringar än världens människor. En kristen ser på annat sätt på de jordiska tillgångar han har. Allt har han fått för att förvalta. Han delar gärna med sig och ser inte jordisk rikedom som en av livets viktigaste saker. Och en kristen bekänner sin tro, att han följer Jesus. Detta medför lidande, i mindre eller högre grad. Världen kommer att håna en kristen för hans kristna tro. Och det kan till och med innebära att hånas av kristna, när vi frimodigt håller fast vid allt Guds Ord som den eviga, ofelbara Sanningen.

Nu är det ju så, att det på olika sätt kan komma många lidanden i en människas liv, ja, i alla människors liv. Det finns mycket ont i världen. Det går knappast att räkna upp alla anledningar och orsaker som det kan finnas till att människor lider och har det svårt. Där är sådant som så att säga finns i naturen: sjukdomar, svagheter och olyckor, men där är också sådant lidande som orsakas mer direkt av andra människor: elaka ord, slagsmål, många andra elakheter, utfrysning och mobbning.

Men idag när Jesus säger Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge så menar han något annat än dessa allmänmänskliga lidanden. Det innebär nämligen ett särskilt lidande att vara en Jesu lärjunge, och det är om dem som Jesus talar idag. Det är ett annat lidande än de allmänna mänskliga lidanden jag räknade upp, det är sådana lidanden som de icke-kristna inte har. Korset vi ska bära är de lidanden som drabbar oss därför att vi är kristna. Jesus sade en annan gång: Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul, – det vill säga djävulen – hur mycket mer skall man då inte kalla hans tjänare så. (Matt. 10:25)

Vi ska alltså vara beredda på att bli hånade för vår kristna tros skull. Som det står i Jakobs brev: Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende. (Jak. 4:4) Här kan vi inte kompromissa.

Ja, följden av att vara kristen kan till och med vara döden: Uppemot 200 kristna uppges ha dödats på kvällen den 13 juni i en massaker i delstaten Benue i sydöstra Nigeria. Det var muslimska jihadister i Nigeria som återigen angrep kristna. Och i Syriens huvudstad Damaskus dödades för en vecka sedan minst 25 kristna i en självmordsattack i en kyrka i Damaskus.

Vi har det klart lugnare här i Sverige vad gäller dödligt våld mot kristna. Men frågan gäller ändå oss, i de förhållanden vi lever: Är vi redo? Vill vi tro på Jesus och följa honom, vad det än kostar? Eller vill vi hellre ha ett lugnare och behagligare liv? När vi gör vår beräkning av kostnaden för att följa Jesus, ska vi naturligtvis se på riskerna, på kostnaderna, men, vi ska inte heller glömma fördelarna: Vilken tröst och glädje är det inte att få vara Guds förlåtna barn! Att få komma till Gud trots våra synder som vi ständigt begår och att han förlåter oss alla våra synder för Jesu skull. Att Gud älskar oss och håller oss i sin hand. Han klär oss i sin rättfärdighets vita klädnad. Han hjälper oss och beskyddar oss för allt ont. Inte så att vi inte möter något ont, nej, tvärtom möter oss mycket ont, och vi ska vara beredda att bära vårt kors, våra Kristus-lidanden, men Jesus beskyddar oss så att vår själ inte skadas, utan vi får vara fast förvissade om Guds kärlek till oss. På något sätt som vi inte alltid förstår, så använder Gud det onda som sker så att det hjälper oss. Som sankt Paulus skriver: Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. (Rom. 8:28)

Jesus är Guds Son, som kommit till oss människor med den enda rätta Sanningen. Han är vår frälsare. Låt oss tro på honom. Och låt oss, som det står i dagens epistel, göra allt utan att klaga och tveka, så att vi blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka vi lyser som stjärnor i världen, när vi håller fast vid livets ord. Inte gör vi detta av vår egen kraft eller förtjänst, ty som det står: Gud är den som verkar i oss, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Amen.

J Fjellander

[^]