Den gyllene regeln

Denna söndag handlar om det himmelska och det jordiska medborgarskapet. Som kristna är vi medborgare i två riken, ett jordiskt och ett andligt. Bakom dessa två mycket olika riken står Gud, och i båda skall vi tjäna honom. Jesus säger i dagens evangelietext: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud” (Matt. 22:21).

Livet i det jordiska riket styrs av samhällslagar, yttre ordningar och maktmedel till medborgarnas skydd och välfärd. Dessa lagar bjuder oss Gud att gå in under och lyda, så långt det är möjligt utan att bryta mot hans bud.

I det himmelska riket, Guds rike eller Kristi kyrka, ställs högre krav på oss än den laglydnad och skötsamhet som krävs av oss som medborgare i samhället. I Bergspredikan talar Jesus till sina lärjungar och visar dem hur han vill att Guds bud skall hållas av medborgarna i hans rike. Då blir det fråga om annat än vanlig skösamhet. Jesus utlägger lagen andligt, låter den gå på djupet och ställa krav på hjärtats kärlek och lydnad. Från denna Bergspredikan är vår korta text i dag hämtad. Jesus ger oss en enkel tumregel för kärleken till nästan: ”Allt vad ni vill att människorna skall gör er, det skall ni också göra dem.”

Vi skall i dag uppehålla oss vid denna regel, som fått namnet regula aurea, ”den gyllene regeln”.

1. Gyllene regeln sammanfattar Skriftens bud om kärleken till nästan

Efter att ha lagt fram den gyllene regeln sade Jesus: ”Detta är lagen och profeterna.” Vad menade han med det? Jo, att det han sade inte var något nytt utan bara vad Skriften sade om kärleken till nästan. ”Lagen och profeterna” var GT, och redan där står det: ”Du skall älska din nästa som dig själv” (3 Mos. 19:18). Det är precis vad gyllene regeln säger, fast med andra ord.

När Jesus hållit större delen av sin Bergspredikan, där han radikalt visat hur kärleken handlar – hur den kan vända andra kinden till istället för att ge igen, älska inte bara vänner utan också ovänner osv. – så stannar han upp ett ögonblick, innan han avslutar sin predikan. Det är som om han sade till sina lärjungar: ”Har ni förstått vad jag hittills sagt er? Vill ni ha en kort och enkel sammanfattning av vad jag och Mose och profeterna lär er om kärleken? I så fall har ni den här”, och så gav han dem den gyllene regeln.

Den är en pedagogiskt enkel och klar regel. Jesus låter oss bli våra egna lärare som lär oss hur vi bör handla. Du och jag vet ju precis hur vi vill att andra skall uppträda mot oss: de skall vara ärliga, vänliga, förstående, hjälpsamma osv. Var då sådan mot andra! Du vill inte bli föraktad, förolämpad eller orättvist behandlad, du vill inte att någon skall lura och bedra dig, locka din hustru eller man bort ifrån dig. Då skall inte heller du göra något sådant mot andra. På punkt efter punkt kan du tänka över hur du vill att andra skall vara mot dig, och får på det sättet en mall för hur du skall vara.

Den gyllne regeln är oss till ofantlig nytta, om vi verkligen tänker på den och övar oss i att använda den. Den får oss att stanna upp och tänka till. Vi inser då ganska direkt vad kärleken kräver av oss. Vi behöver inte likt fariseerna, den tidens experter på etik och moral, ha huvudet fullt av inlärda föreskrifter eller bära med oss en handbok som vi kan slå i och se hur vi rätt skall bete oss i olika situationer. Vi har gyllne regeln och den kommer vi långt med.

Den ersätter inte andra tavlans bud om kärleken till nästan, utan sammanfattar dem. Samtidigt ger den oss en nyckel till dem. Tio Guds bud är ju inte sådana att de i detalj talar om vad vi skall göra. De är generella riktlinjer, stora huvudprinciper, som vi har att tillämpa i en mängd situationer, förutsedda såväl som oförutsedda. Men i denna tillämpning är den gyllene regeln en utomordentligt god hjälp för oss. Den får oss att tänka i budens anda och att tillämpa dem rätt.

Ta vara på denna regel som Jesus ger oss som medborgare i Guds rike. Tyvärr blir den ofta bortglömd också av kristna. Det är illa. Tänk på att vi har fått den för att alltid bära den med oss och tillämpa den.

Låt oss nu se på gyllene regeln i ett något vidare sammanhang. Och då finner vi detta:

2. Gyllene regeln är prisad av alla – och ändå följs den inte

Som ett moraliskt tänkespråk är denna regel inte på minsta sätt unik för kristendomen. Den återfinns i olika vändningar i rad andra religioner som t.ex. judendom, islam, indisk och kinesisk religion. Den är känd överallt. Också gamla filosofer som Aristoteles och Sokrates talar om den. Också vår tids konsulter i moral och etik nämner den.

Gyllene regeln ställer de flesta upp på. Den är ett stycke naturlig lag som förnuftet bejakar. Självklart skall man behandla andra som man själv vill bli behandlad. Man kan inte kräva hänsyn från andra om man beter sig hursomhelst mot dem. Det inser alla.

Många menar att den gyllene regeln är själva kärnan i kristendomen. Den är Jesu ”enkla lära”, fri från teologiska konstigheter, enkel och begriplig för var och en. Inte bara kristendomen utan all religion, allt samhällsliv och allt som har med mänskliga relationer att göra borde reduceras till denna regel som handlar om kärlek och medmänsklighet. Så säger man. Och vilken revolution vore det inte om alla tillämpade den gyllene regeln! Världen skulle se helt annorlunda ut: konflikter skulle lösas, frid och harmoni skulle prägla den mänskliga samlevnaden som i dag slits sönder av ändlösa strider och blodiga uppgörelser.

Men det finns ett stort problem med denna vackra dröm. Och det är att regeln som alla så högt prisar, den tillämpar man inte. Man försöker, men lyckas inte utan faller snart tillbaka i det gamla vanliga mönstret: att bara tänka på sig själv, hänsynslöst hålla på sin rätt, hämnas och ge igen, när man blir kränkt och orättvist behandlad. Människor har känt till gyllene regeln i flera tusen år och ändå följer de den inte. Trots alla insatser för att civilisera och utveckla människan, så är läget detsamma. Världen har inte blivit bättre, snarare värre. Man fortsätter att prisa gyllene regeln men tillämpar den inte.

Vad beror det på? Det beror på att vad Gud i sitt ord säger om människan är sant. Hon är en i synd fallen varelse, så bunden och styrd av det onda att hon inte kan hålla den gyllene regeln. Hon är så inbitet egenkär, så självcentrerad, så självupptagen och inkrökt i sig själv, att hon omöjligen kan älska sin nästa såsom sig själv. Hon kan medge att gyllene regeln är en strålande regel, men när det blir fråga om att verkligen tillämpa den på allvar, då avskyr hon den. Den passar henne inte alls. Och bakom det ligger avsky för Gud. Aposteln Paulus säger: ”Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller” (Rom. 8:7). När Gud ställer krav på kärlek som hotar eller inskränker mitt oberoende och min kärlek till mig själv, då tycker vi inte om honom. Då blir han min fiende.

Många gör om gyllene regeln så att den passar dem bättre. Man reducerar den till ett slags spel ”lika för lika”. Då tänker man ungefär så här: ”Jodå, jag skall vara vänlig och trevlig mot andra – förutsatt att de är vänliga och trevliga mot mig. Gör de gott mot mig, gör jag gott mot dem – annars får det vara.” Men så lär inte Jesus i sin gyllene regel. Han säger att det är du som skall bemöta andra så som du vill att de skall bemöta dig, oavsett hur de först beter sig mot dig, om de är trevliga, förstående och välvilliga mot dig eller inte. Jesus säger i Bergspredikan: ”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er… Om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? … Gör inte hedningar det också?” (Matt. 5:44-47). Jesus lär en annan kärlek.

Att predika den gyllene regeln för en i synd fallen och fången människa hjälper henne inte. Den är fin så länge hon sitter skönt tillbakalutad i sin stol och hör en vacker teoretiskt utläggning om den, men när det blir fråga om att verkligen tillämpa den, då tar det emot. Man förmår det inte. Vem kan då hålla den gyllene regeln? Jesus vänder sig i Bergspredikan till sådana som fått nåden att göra det.

3. Gyllene regeln förutsätter att vi är födda på nytt genom tron på evangelium

Det stora felet som ofta görs med den gyllene regeln är att den citeras lösryckt ur sitt sammanhang. Då förvandlas den till något helt annat än vad Jesus avsåg. Man gör honom till en hednisk morallärare som lär frälsning genom goda gärningar. Men Jesus förkunnade inte den gyllene regeln som någon frälsningsväg eller himlastege. Han kom till världen för att bli ”Guds lamm, som tar bort världens synd” (Joh. 1:29). Han kom för att frälsa syndare, inte genom att inspirera dem till en omöjlig självfrälsning, utan genom att förkunna evangelium för dem.

Bergspredikan har således sin fasta grund i Golgata och försoningen. Det liv den talar om förutsätter att man är född på nytt genom tron på syndernas förlåtelse. Det är i det ljuset som allt som sägs i Bergspredikan måste förstås, inklusive gyllene regeln. Jesus talar här till dem som han i inledningen prisar saliga, till kristna. Han talar inte om hur man blir salig, utan om livet hos dem som genom tron på honom redan är det. Detta är viktigt att ha klart för sig.

Vägen till den gyllene regelns liv börjar inte med frågan om kärleken till nästan utan med frågan om kärleken till Gud. När Jesus i Matt. 22 citerar det dubbla kärleksbudet säger han: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv” (Matt. 22:37-39). Det betyder att vi inte kan följa gyllene regeln rätt utan att först älska Gud.

Vi måste alltså börja med Gud och vårt förhållande till honom. När vi gör det, när vi genom Guds Ord och Ande ställs inför vår Skapare, den Helige och Allsmäktige, ser vi att vi är syndare utan den kärlek till Gud och vår nästa som vi en gång skapades till. Vi måste likt Jesaja, som i en syn såg sig själv ställd inför den Helige, säga: ”Ve mig jag förgås. Ty jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar” (Jes. 6:5). Ställda inför Gud faller alla förställningar bort och vi står där sådana vi är: nakna, orena och värda att evigt förgås. Vårt uppblåsta jag sjunker ihop till ett intet. Vi blir till stoft och aska.

Men ställda inför Gud finner vi, att han inte bara ser på oss som de syndare vi är. Det står om Gud: ”Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar” Han ser till oss i nåd: ”Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara ifrån oss” (Ps. 103:10, 12). Han ser oss i sin Son, som på korset försonat allt. Han låter kolet från altaret röra vid oss och säger: ”Nu har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad” (Jes. 6:7).

Här föds kärleken till Gud. Den kommer av tron på evangelium. Och det för också med sig en helt ny syn på vår nästa. Vi ser honom så som Gud ser honom, som samma syndare som jag och föremål för samma Guds kärlek som jag. Så får kärleken till nästan en helt ny dimension. Vi får nåd att älska som Gud gör. Det är denna i Gud rotade kärleken till nästan som Jesus vill lära oss att praktisera genom den gyllene regeln. Att följa den innebär förvisso ständig död för vår gamla själviska och kärlekslösa människa, men det är livet för den nya människan, den som är befriad från jagets tyranni och har Kristus som sitt sanna jag.

Våra lutherska bekännelseskrifter hamrar gång på gång in satsen: ”Lagen kan inte fullgöras utan Kristus” (SKB s. 149). Han själv säger: ”utan mig kan ni inget göra” (Joh. 15:5). Utan Kristus, utan tro på hans frälsning och återlösning, utan att först ha all vår salighet i honom och hans rättfärdighet, kan vi inte göra någonting. Men på tron följer kärleken. Bergspredikans och den gyllene regelns liv levs bara där Kristi kärlek bor i en syndig människas hjärta.

Så öppna ditt hjärta för Guds kärlek i Kristus och tro evangelium! Himmelriket är nära. Amen.

S Bergman

[^]