[Arkiv

S:T PAULI EVANGELISK-LUTHERSKA FÖRSAMLING

Predikan

4 sönd. i Advent

TEXT: Joh. 5:31-39


Vittnnesbörden om Jesus

Vem var Jesus? Jesu jordiska liv var till det yttre helt vanligt. Han var en vanlig människa. Han åt och drack, han sov. Han färdades till fots och han red. Han talade med andra människor. Och även om det inte är direkt omnämnt, så kan vi anta att han som vuxen till en början arbetade som snickare, som sin jordiske far Josef. Men han arbetade inte i ett jordiskt yrke hela sitt liv. När tiden var inne kom han till Johannes Döparen och blev invigd till sin förkunnargärning. Han predikade och gjorde underverk. Man brukar säga att denna period varade i tre år. Det grundar sig på Johannesevangeliet, som berättar vid tre olika tillfällen att det var påsk. Alltså varade Jesu predikogärning under en tidsperiod som var längre än två år, det vill säga mellan två och tre år.  Dagens text utspelar sig en tid före den andra påsken, alltså ungefär i mitten av den här tiden.

Vem var Jesus? Som vi ser av textens allra första mening var sanningsfrågan central: Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. Det vill säga, frågan om Jesus är helt och hållet en fråga om han har rätt eller inte. Annars vore Jesu påstående helt oväsentligt. Om det är oviktigt huruvida Jesus har rätt eller inte, så är det också oviktigt om hans vittnesbörd är giltigt eller inte. Men Jesus försvarar sig idag mot judarnas angrepp, de hade ifrågasatt hans auktoritet.

I en domstol avgör man ofta vem som har rätt, vem som talar sanning.  För att styrka sin sak kan båda sidor kalla in vittnen. Det räcker i allmänhet inte att bara hävda att man själv har rätt och motparten fel, utan det måste stämma med vad vittnena säger. Judarna försökte få Jesus att framstå i dålig dager, de menade att han inte hade något stöd för sina påståenden. De ville inte tro på honom.

Jesus hänvisar idag till att det finns vittnen. Det finns välgrundade skäl till att tro på honom. Det finns olika vittnen, som är samstämmiga, och ämnet för predikan är därför vittnesbörden om Jesus. Vi säger alltså

Det första vittnet är Johannes Döparen

Det är en annan som vittnar om mig, sa Jesus. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. De judar som Jesus talade till kände till Johannes Döparen. Stora skaror av människor hade gått ut till honom för att höra hans budskap. Ja, Johannes Döparen var välkänd. Han var så känd att den judisk-romerske historieskrivaren Josefus årtionden efter händelsen omnämner att han halshöggs på order av Herodes Antipas. Jesus hänvisar inte till någon okänd person som levat utan kontakt med andra människor, nej Johannes Döparen var känd av alla och hans predikan hade de alla hört. Jesus hänvisar till fakta som alla kunde kontrollera.

Vilket var då Johannes Döparens vittnesbörd om Jesus? Ja, enligt aposteln Johannes skrift, johannesevangeliet, sade han:

Se Guds lamm, som tar bort världens synd … Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig … Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten. - - - Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom … Jag har vittnat att han är Guds Son. (Joh. 1:29-34)

Så ser vi att Johannes Döparen vittnade om Jesus, pekade mot Jesus. Han trädde fram före Jesus och visade på honom. Det var hans uppgift att bereda vägen för Jesus. Och vi ser att Johannes Döparens förkunnelse innehåller en skön och trösterik sammanfattning av den kristna läran: Jesus är Guds Son som kommit hit till jorden för att ta bort världens synd.

För oss idag, som egentligen inte har någon annan kunskap om Johannes Döparen än den vi får genom Bibeln, är detta inget oberoende vittnesbörd. Båda dessa, Jesus och Johannes, bygger för oss på en och samma källa. Men så länge som det levde människor som själva hört Johannes Döparen predika var det inte så, utan hänvisningen till Johannes Döparen innebar en hänvisning till en fristående källa.

Den kristna tron och de kristna skrifterna har inte tillkommit i avskildhet vid en skarpsinnig författares skrivbord. Kristendomen uppträdde inför allas ögon i världens centrum. Från första början har den gjort anspråk på att vara sann, riktig och verklig. De judar som inte erkände Jesus som Messias hade alla möjligheter att tillbakavisa de anspråk som Jesus och de kristna kom med: Om nu inte Johannes Döparen hade vittnat om Jesus och pekat på honom, hade de mycket lätt kunnat framföra denna kritik och därmed fått in ett rejält angrepp på den kristna tron. Men vi hör inte talas om något sådant. För samtiden var Johannes Döparen en oberoende källa, ett fristående vittnesbörd. Och han var en trovärdig man. Skulle en man som höll fast vid sanningen till den grad att han blev kastad i fängelse och avrättad, skulle en sådan ha hittat på alltihop om Jesus?

Det andra vittnet är Jesu gärningar

Jesus fortsätter sitt tal till judarna och säger: Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.

Här ser vi igen hur johannesevangeliet ställer fram historiska händelser som kan kontrolleras och åberopar dem som vittnesbörd: Jesu gärningar. Han hade utfört många tecken och under. Det första var att göra vatten till vin vid bröllopet i Kana. Och sedan följde flera, från allra första början. Det berättas i andra kapitlet av johannesevangeliet om att han gjorde tecken vid sitt första påskbesök i Jerusalem: Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden, kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde.(Joh. 2:23) Och vi har ju hört om allt han gjorde, han botade sjuka, han drev ut onda andar, han visste allt om människor, som till exempel den samariska kvinnan vid Sykars brunn som hade haft fem män före sin dåvarande.

Detta skedde öppet, Judarna kände till det. Varför ville de inte tro det? I början av vårt kapitel, Johannes fem, berättas om hur Jesus botade den lame mannen vid Betesda. Först visste inte mannen vem det var som gjort honom frisk, men när han träffade Jesus igen fick han veta det. Det står: Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk. Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat. (Joh. 5:15f.) Judarna var så förblindade av sina egna föreställningar att de vägrade tro på Jesus.

Under nazismen i Tyskland framhölls att judarna var ett ogudaktigt och obotfärdigt folk alltsedan Jesu framträdande. Därför sade man att de borde utrotas. I själva verket var nog det främsta motivet ett annat: Judarna var annorlunda och därför illa sedda. Rätt många var också framgångsrika affärsmän, de var rika och det skapade avundsjuka. Judarna ville inte leva som alla andra, utan höll på sin tro och kultur. Vi ser här helt enkelt främlingsfientlighet slå ut i ohöljt hat.

Men hur var det då med judarnas otro? Handlar inte dagens text om det? Jovisst gör den det. Men vi måste förstå att judarnas otro lika mycket är vår och alla människors. Vi har alla lika stor arvsynd. Så när Jesus anklagar judarna för deras otro är det lika mycket oss han talar till, ja han talar till alla människor och säger: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.

Judarna svarade att Jesus var besatt av onda andar och i samröre med Beelsebul. I judisk litteratur från århundradena efter Kristi födelse står det om hur en man som hette Jeshu hängdes upp på påskaftonen, eftersom han använde magi och förledde Israel från den sanna tron. Så även Jesu motståndare bekräftar att han gjorde tecken och under.

Så kommer vi till sist fram till det sista vittnet och säger:

Det tredje vittnet är Gamla Testamentet

Till sist anför Jesus det tredje och starkaste argumentet, Gamla Testamentet: Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.

Judarna var övertygade om att Gamla Testamentet är Guds Ord. Därför borde de ha trott på Jesus. Därför bör de även idag tro på Jesus om de tror att Gamla Testamentet är Guds Ord. Ty hela Gamla Testamentet pekar fram mot Messias, och alla dessa profetior har på ett förunderligt sätt uppfyllts genom Jesus från Nasaret.

Gamla Testamentet är inte något som Jesus och hans samtida medarbetare kunde ha tänkt ut. Jesus och apostlarna kunde inte efteråt ändra i Gamla Testamentet för att det hela skulle passa ihop. Alla pusselbitar passar perfekt ihop i Jesus av Nasaret. Och judarna som inte tror på Jesus, eftersom de inte tror på Jesus har de all anledning till att mena att det inte handlar om Jesus, men ändå blir de i sitt motstånd ett starkt vittnesbörd för Jesus, eftersom de intygar Gamla Testamentets text. De kristna har inte manipulerat texten, det erkänner motståndarna.

Under historiens gång har flera religiösa genier trätt fram och grundat religioner. Hur har det vanligen gått till? Jo, en man har haft en idé. Ibland har han haft syner och uppenbarelser, i alla fall någon slags vision. På något märkligt sätt har de lyckats få anhängare med sig, hur tokigt innehållet i deras lära än är. För att lyckas med det måste man besitta en oerhörd begåvning. Många är relativt okända, men vi har förstås några rätt kända, till exempel Muhammed, som grundade islam, Joseph Smith som blev upphovsman till Mormonismen och L. Ron Hubbard som skapade scientologin.

När vi jämför dessa med Jesus, ser vi att dessa religioner skapats av en enda person. Muhammed och Joseph Smith hänvisar till föregångare som Jesus, apostlarna och patriarkerna, men de har uppenbarligen inte trängt alltför djupt in i deras lära, utan har bidragit med mycket själva. L. Ron Hubbard hänvisar inte till några föregångare, utan har gjort hela arbetet själv.

Är detta trovärdigt? Är det trovärdigt att en enda person skapar en ny religion? Är det troligt att den slutgiltiga Sanningen liksom ”bara ramlar ner från himmelen” till en enda man? Nej, det är det inte. Självklart bevisar inte det faktum att dessa religioner skapats av en enda person att de är osanna, men om nu Gud velat uppenbara den högsta Sanningen för människorna kan man ju tycka att han borde göra det på ett trovärdigt sätt. Hur mycket mera trovärdig är inte Jesus Kristus! Han är helt samstämmig med ett tjog profeter som verkat under en period om cirka tusen år.

De tre vittnenas vittnesbörd

Dessa tre vittnen, Johannes Döparen, Jesu gärningar och Gamla Testamentet, talar samstämmigt om Messias, om Jesus från Nasaret. De säger att Messias är Guds Son som tar bort världens synd. Om du tycker att du inte har någon synd, då ser du ingen nytta med Jesus. Men är du en syndare behöver du frälsning från synden. Jesus är vår frälsnings sol. Johannes Döparen var en lampa som brann och lyste, men nu har själva solen kommit. Vem var Jesus, frågade vi inledningsvis. Svaret är att han är min och din och hela världens frälsare. Han kommer med ljus till en mörk värld, han vill komma med evigt liv till dem som drabbats av syndens förbannelse. Han vill komma med frid till den oroliga och plågade själen. Han vill hjälpa oss att följa Guds bud och att leva rätt. Den som söker skall finna att Jesus är trovärdig och sann.

Kanske säger du: ”Ja, visst vet jag att jag är en syndare, men inte plågas jag i själen av det. Jag ville gärna vara en kristen, men jag duger inte till det. Jag känner inte någon ordentlig sorg över synden. Kristendomen är säkert sann, men det fungerar inte för mig.” Käre vän, tro inte att sorg över synden är en gärning som du måste prestera. Känslor finns eller också saknas de. Håll du dig i all enkelhet till det du vet är sant, att Jesus har kommit till världen med frälsning åt alla. Låt Bibelns Ord förbli i ditt hjärta, så har du evigt liv även om du inte känner någonting. Vi har aldrig hört Faderns röst, och vi har aldrig sett hans gestalt, men vi har hans ord. Må hans ord förbli i oss, så att vi tror på den han har sänt. Låt oss forska i Skrifterna, ty vi har evigt liv i dem. De vittnar om Jesus. Amen.

J Fjellander

[^]