[Arkiv

S:T PAULI EVANGELISK-LUTHERSKA FÖRSAMLING

Predikan

Annandag Jul

TEXT: Luk. 12:49-53


Elden som Jesus vill tända

Vi firar idag Annandag jul. Den liturgiska färgen är röd. Kyrkans röda färg har dock ingenting att göra med att alla jultomtar är klädda i rött. Nej, det är blodets röda färg som vi använder på martyrdagar för att vi ska bli påminda om vad som kan bli följden av vår kristna tro. I episteln hörde vi om Stefanus, den förste kristne martyren.

I vår text talar Jesus om två saker som han har kommit med. Vi ska stanna inför dessa två saker och säger för det första:

Jesus har kommit med eld

Jag har kommit för att tända en eld på jorden säger Jesus. Vad är det för en eld som Jesus talar om? Det är ju inte någon majbrasa han menar. Och han menar inte heller en värmande eld i den öppna spisen.

Ofta i Bibeln möter oss en lagens eld. T.ex. den eld som Mose mötte i den brinnande busken. Den elden visade Guds helighet för Mose. En sådan eld kan man inte komma nära, för då bränner man sig. För så är det med oss människor, vi är så fulla med synd att vi inte kan komma till helighetens Gud, för då bränns vi upp.

Eller tänk på hur det var efter syndafallet, då människan var olydig mot Gud. Det var också ett tillfälle då Gud använde eld. Det står: Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd. (1 Mos. 3:24)

Dessa två exempel är väl kända, men det finns många fler. Ta till exempel profeten Jeremia. I sitt femte kapitel säger han:

De har förnekat HERREN och sagt: "Han finns inte. 
Inget ont skall drabba oss, svärd och hunger skall vi inte möta. 
Profeterna blir till vind, Guds ord är inte i dem. 
Vad de säger skall drabba dem själva." 
Därför säger HERREN, härskarornas Gud, så: 
Eftersom ni talar på detta sätt, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.
(Jer. 5:14)

Men det är inte om denna lagens eld som Jesus talar. Nej, han talar om evangeliets eld. Han säger ju hur gärna ville jag inte att den redan vore tänd. Lagens förtärande eld är inte den eld som Jesus helst vill ska brinna. Den kan vara nödvändig mången gång, men allra helst vill Jesus att evangeliets eld brinner. Men ännu hade den inte tänts. Vi ska strax tala mer om evangeliets eld, men först ska vi stanna litet kring detta att elden inte kunnat tändas ännu. Vad kan det bero på, och vad kan det vara?  Jesus säger att han har ett dop som han måste genomgå först. Han våndas inför det.

Vi märker att det är samma kamp som han hade i Getsemaneträdgården, den som det står om i Matteus 26 kapitel: Ängslan och ångest kom över honom, och han sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds.”  Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.” (Matt. 26:37 ff.)

Det är hela försoningsverket som Jesus våndas inför. Han våndas inför plågorna i att bli uppspikad på en påle, på ett kors. Det är kalken han måste tömma i botten. Det är dopet han måste gå igenom. Djävulens fräsande och svallande vågor slog mot honom där han hängde på korset. Och först såg det ut som han förlorade, vågorna slog ihjäl honom och han sänktes ned i djupet. Men på tredje dagen fullbordades Guds verk och han uppstod. Djävulen kunde inte behålla honom i sitt grepp, utan liksom Jona kom Jesus upp ur havets djup. Då var vår försoning och förlossning färdiga, då hade han skaffat syndernas förlåtelse till alla, då hade Jesus gått igenom sitt dop. Då hade han betalat för alla våra synder, då var det dags att tända evangeliets eld.

Och se! På den första pingstdagen tändes elden: Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. (Apg. 2:3f.)

Det var detta som var starten för den nytestamentliga kyrkan. Och aposteln Petrus, som varit så feg på översteprästens gård predikade nu oförfärat i Jerusalem. Sedan spred sig evangeliets eld ut i hela världen. Och där den elden går fram, där sätts hjärtan i brand. Alla som är Guds barn har hans kärleks låga i sitt bröst. Det är den lågan som gör dem starka och oförskräckta inför mörkret. Visst händer det att den lågan blir svag och stapplande, men överallt där Jesu Kristi namn bekänns där är det Kristi eld som brinner i hjärtat. Och den elden brann stark i Stefanus, den förste martyren. Ordet martyr betyder ”vittne”.  Att bära Kristi eld i hjärtat leder till att man vittnar om och bekänner Kristus. Kanske – för att inte säga förmodligen – kommer vi inte mista våra liv för att vi bekänner vår tro på Jesus. Men vi ska inte vara rädda, utan vi ska vara beredda. Vi som har bönens kontakt med Jesus ska vara BE-redda inför förföljelse och lidande. Och det är vi ju om vi BE-r, då är vi beredda.

Den eld som Jesus tänt på jorden, den hade också Paulus. I sitt andra brev till korintierna skrev han: Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap från min sida. Ja, visst står ni ut med mig, eftersom jag brinner av iver för er med den eld som kommer från Gud. (2 Kor. 11:1)

Nu går vi vidare i texten. Och vi säger för det andra:

Jesus har kommit med splittring

Vad blir följden av att Jesus tänt sin eld på jorden? Han säger det själv: Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring.

Detta är ord och inga visor av vår Herre! Dessa ord är utmanande. Kan Jesus verkligen mena att han har kommit med splittring till jorden? Han som kom med kärlek och gemenskap från Gud?

För oss som lever i dag i Sverige låter verkligen detta konstigt. Jag tror faktiskt att det i ett historiskt och internationellt perspektiv är lite extra konstigt i Sverige av idag. De som har något att jämföra med brukar säga att vi i Sverige har en utpräglad konsensus-kultur. Detta litet knepiga ord betyder att vi har en kultur av, en uppfattning om att vi alltid ska vara eniga och att vi vill undvika konflikter.

Och det är många gånger bra med konsensus. Att vara överens är i grunden något positivt, det är sant. De som samarbetar kommer längre än dem som förspiller sin kraft på konflikter. Tänk på det som Jesus säger i Lukas 11: "Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus” (Luk. 11:17)

Och Paulus sätter upp splittring på sin uppräkning av köttets gärningar i Galaterbrevet 5: Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike. (Gal. 5:20)

Så splittring och konflikter är väldigt ofta av ondo. Men ibland är konflikter nödvändiga eller rent av bra. Konsensus-kultur kan gå för långt. En del saker måste man faktiskt ta avstånd ifrån. Och man kan också vara tolerant och inte ha krav på konsensus, man kan acceptera att andra tycker olika än man själv gör.

Låt oss nu titta litet närmare på splittring i Bibeln. Hur är det möjligt att Paulus anger att splittring är synd och ogudaktigt när Jesus säger att han har kommit med splittring till jorden?

Först ska vi säga att det är två olika ord som står i grundtexten, grekiskan, i dessa två ställen. I Galaterbrevet står det διχοστασία men i vår text hos Lukas står det διαμερισμός. Så Jesus säger inte han kommer med något till jorden som Paulus fördömer som en av köttets gärningar. Det är inte det han kommer med. Här är alltså, skulle man kunna säga, en svaghet i det svenska språket som använder ett och samma ord där grekiskan har två olika.

Detta medför att vi måste vara noggranna och inte blanda ihop det. Det finns helt enkelt två varianter av splittring, två slags splittring. Det finns en hälsosam splittring i enlighet med Jesu vilja, och det finns en ogudaktig som är synd.

Men vad är det då som kännetecknar dessa båda? Hur ska vi veta om splittringen är av godo eller av ondo? Vi börjar med att titta på den splittring som Jesus talar om. Han säger att familjer kommer bli splittrade så att familjemedlemmar ställs mot varandra. Familjen, som är en grundbult när det gäller gemenskap, säger Jesus alltså kommer att splittras. Varför då? Jo, därför att Jesus har sänt sin eld till jorden. Därför att inte alla medlemmar i familjen tror på Jesus. Och detta kommer leda till splittring, till ett förhållande som står i motsats till fred. Ordet διαμερισμός som det alltså står här hos Lukas, har som grundbetydelse ”delning”. Men det är inte bara så att familjemedlemmarna delas i hur de förhåller sig till Jesus, utan det uppstår också motsatsen till fred. Därför passar ordet splittring bra att översätta med.

Denna delning består i att de som hör Jesus till skiljer sig från de andra. Inte så att de naturliga familjebanden upphävs eller görs om intet, men så att Guds Sannings svärd skär rakt igenom och delar familjen. Och detta eftersom inte alla håller fast vid Sanningen.

Guds Ords Sanning står inte högt i kurs idag. Den som tror på en absolut sanning som man hängivet skall följa och underordna sig anses närmast vara vrickad. Man har inte förstått det som Jesus säger ”Sanningen skall göra er fria”. Bara Sanningen kan göra det. Alla inslag av lögn är från djävulen. Han vill få oss att räcka ut ett lillfinger och göra ett litet, litet avsteg, för att sedan kunna få hela handen. Tänk på hur Paulus i Galaterbrevet skriver om den falska läran: Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. (Gal. 1:8)

Och Jesus själv säger i Lukas 14: Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. (Luk. 14:26)

Med detta vill inte Jesus upphäva fjärde budet eller det dubbla kärleksbudet om att älska alla människor. Ordet ”hata” betyder här ”sätta i andra hand”. Ja, när vi kommer till Jesus och lyssnar till hans undervisning, då måste ALLT komma i andra hand. Här är inga kompromisser möjliga.

Den splittring som Jesus talar om idag är alltså följden av att hålla fast vid Sanningen, att hålla fast vid hans Ord, att hålla fast vid den sanna läran och vara hans lärjunge.

Vari består då den onda splittringen?

För att belysa detta ska vi ta fram en vers ur Romarbrevets 16 kapitel: Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. (Rom. 16:17)

Det ord som här översatts med splittring är samma som i Galaterbrevet, διχοστασία.

Här ser vi direkt vad som är den splittring Paulus betecknar som köttets gärning. Splittringen består i att inte hålla fast vid Guds Ord. Splittring är allt som är i strid mot den lära som vi har fått av vår Herre Jesus. För det står ju att några vållar splittring i strid mot den lära som ni fått.

Här i denna bibelvers möts de två slagen av splittring, den onda och den goda, den som kommer från vårt eget kött och den som kommer från Jesus. Man skulle faktiskt kunna översätta versen så här: Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Splittra er från dem.

Alltför ofta vill man inte höra hela Guds Ord. Alltför ofta blir splittring endast något negativt, man glömmer och förtränger Jesu ord idag om att han har kommit med splittring till jorden. Förvisso beror denna splittring som Jesus befaller på något ont, men ändå vet vi att det Gud befaller är en god sak i den situationen. Splittring är både brott mot Guds bud och i enlighet med Guds bud. Vi ska undvika den onda splittringen, men utföra den goda. Vi måste hålla fast vid båda.

Låt oss till sist sammanfatta:

Var beredd att lida för Jesu skull!
Följ Jesus också i hans välsignade splittring från alla felaktiga bindningar och lojaliteter, håll dig borta från falska lärare och håll dig i stället till hans ords Sanning!
Sky ingen möda att undvika den köttsliga splittringen: fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl och villoläror!
Se till att ditt hjärta brinner av elden från Jesus! Tro på Herren Jesus så blir du frälst!

Därtill hjälp oss, milde Herre Gud. Amen.

J Fjellander

[^]