Trädgårdsmästarens förbön

Jesus berättar i dag en liknelse om ett ofruktbart fikonträd i en vingård. I den är vingårdens Herre och ägare Gud själv. Vingården i liknelsen syftar i första hand på Israels folk, som i GT liknades just vid en vingård: ”Herren Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering”, står det t.ex. hos Jesaja (Jes. 5:7).

Det gamla Israel är borta. Men Gud har i dag en ny vingård, ett nytt Israel: den kristna kyrkan. Den vingården består av alla i hela världen som tror på Jesus Kristus, Guds Son, som sin och hela världens ende Frälsare.

I vingården planterades vi i dopets stund som små plantor för att växa och bära trons goda frukter. Trädgårdsmästaren i liknelsen är Jesus själv som omsorgsfullt sköter vingården. Han säger till alla sina plantor och träd: ”Jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består” (Joh. 15:16).

Vingårdens Herre hade sökt frukt på ett visst träd, ett fikonträd. I vingårdar fanns också ett och annat fikonträd. Tillsammans med vinträdet räknades det som Palestinas värdefullaste träd. Det gav tre fruktskördar om året. Ett år bar fikonträdet i liknelsen ingen frukt. Det bekymrade vingårdens herre. Han kom igen nästa år och året därpå. Men fortfarande bar det ingen frukt. Tre år utan frukt, vad gör man med ett sådant träd? Man får lov att ta bort det. Annars står det bara och suger ut jorden till ingen nytta.

Men här i liknelsen sker något ovanligt: trädgårdsmästaren ber för det onyttiga trädet. Han ber att det inte skall tas bort. Han säger till vingårdsägaren: ”Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det.” Detta skall vi inte se som om Gud Fader är den stränge och hårde och Sonen, Mästaren Jesus, är den milde och barmhärtige. De är ett, lika stränga och barmhärtiga båda två. Gud lyssnar till Mästarens bön och denne är helt överens med honom om att träd som inte bär frukt till sist måste huggas bort.

Vid årsskifte brukar man tänka både bakåt, hur det har varit, och framåt med undran om hur det nya året skall bli. Även Herren, vingårdens ägare, frågar sig: Skall det bli någon god frukt i år? Också vi skall fråga oss: Hur har det varit med frukterna på mitt livs träd under året som gått? Kommer jag få stå kvar under nästa år eller huggs jag bort?

Det stora i vår text är trädgårdsmästaren förbön för det ofruktbara trädet. Låt oss stanna en stund inför denna bön och dess uppfyllelse.

1. Trädgårdsmästarens bön uppfylls inte genom våra egna föresatser och gärningar

Vid nyår brukar man ibland ge nyårslöften: det eller det skall man sluta med eller det och det skall man börja med. Det är goda föresatser, som ibland förverkligas, t.ex. att sluta röka, ändra dåliga vanor, förbättra sin kondition osv. Vill man så går det! Men de frukter Herren söker i sin vingård är inte en och annan sådan förbättring som man med viss ansträngning kan åstadkomma. Han söker den frukt som Johannes Döparen talade om: ”sådan frukt som hör till omvändelsen” (Luk. 3:8), dvs. den frukt som kommer av ånger och tro på evangelium. Aposteln Paulus ger exempel på sådana frukter. De är ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning”, och han tillägger: ”Sådant är lagen inte emot” (Gal. 5:22-23).

Goda frukter är de som är i samklang med Guds bud. Det är att frukta och älska Gud över allting, låta sig ledas av hans ord, alltid lita på honom och vänta sig allt gott av honom. Det är att älska våra medmänniskor, både vänner och fiender, snälla och elaka, och ha deras bästa för ögonen i allt vad vi gör och säger. Det är sådana frukter som Herren söker i sin vingård.

Bland Jesu åhörare fanns många fariséer som hade en stark tro på lagen och den mänskliga viljans förmåga att uppfylla den. De var de goda föresatsernas folk. De tyckte själva att de bar goda frukter. Men Jesus fann ingen god frukt hos dem. De hade ett vacker sken utåt men var i själva verket dåliga träd. Deras frukter var inte Andens frukter utan egenproducerade. De hade sin rot i det oomvända, inte pånyttfödda hjärtat som bara far efter eget och andra människors beröm. Jesus säger: ”Ett dåligt träd kan inte bära god frukt” (Matt. 7:18).

Judarna var både stolta och tacksamma över att ha fått Guds skrivna lag. Det skall också vi vara. För det är verkligen något stort och härligt att Gud har gett oss lagen, som i enkla och tydliga ord talar om för oss Guds mening med livet. Vi är döpta till det livet, av nåd planterade i vingården för att bära goda frukter.

Vad har han då funnit för frukter på ditt och mitt träd under året som gått? ”I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon”, säger han om trädet i liknelsen. ”Inte hittat någon” – det kanske är sant om några av oss också. Året som gått var kanske ett riktigt syndaår med många skamfläckar, där Gud, hans ord och bud sköts åt sidan. ”Hugg ner det!” sade vingårdens Herre om det ofruktbara trädet, ”Varför skall det få suga ut jorden?” Står månne jag på tur att huggas ner under året som kommer? Det är nyttigt med självrannsakan inför Gud och hans ord. Är den uppriktig och ärlig, leder den till ånger, syndabekännelse och längtan efter förändring.

Vad skall jag då göra för att bättra mig och bli ett träd som bär sådan frukt som Herren vill finna? Skall jag avge allvarligt menade nyårslöften, ta nya tag på de goda föresatsernas väg? Eller skall jag slå mig till ro och bara ”vara mig själv” som så många förespråkar att man skall göra i dag? Nej, inget av detta skall vi göra, för på det sättet blir det ingen god frukt nästa år heller.

Vi måste på nytt inse, att vi i oss själva inte är några goda träd. Vi är syndare rakt igenom, och därför kan vi inte bära god frukt, hur mycket vi än försöker. Lagen kan inte frälsa oss. Den dömer oss och ger oss enbart ett besked: ”Ett dåligt träd kan inte bära god frukt.”

Detta vet trädgårdsmästaren. Han vet att några goda frukter inte kommer i kraft av lagen eller av vår egen förmåga. Men hur kan då hans bön gå i uppfyllelse?

2. Trädgårdsmästarens bön uppfylls i kraft av vad han gör för oss

Denna dagens egentliga firningsämne är inte det världsliga nyåret utan Kristi omskärelse. Dagens evangelium handlar om hur Jesus åtta dagar efter sin födelse upptogs i den israeliska kyrkans gemenskap. Genom att en bit av förhuden skars bort fick han ett tecken på sin kropp att han tillhörde Guds folk och stod under Gamla förbundets lag. Aposteln Paulus säger: ”var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen” (Gal. 5:3).

Någon omskärelse för egen del behövde inte Jesus. Han var utan synd. Men i Gal. 4:4 ger oss Paulus förklaringen till hans omskärelse. Där står det: ”När tiden var fullbordad sände Gud sin Son. Han föddes av kvinna och blev ställd under lagen för att friköpa dem, som stod under lagen” (Gal. 4:4). Denna dag blev Jesus alltså ställd under lagen, men inte som en vanlig israelit. En vanlig människa kan varken friköpa sig själv eller andra. Men Jesus, Guds Son, blev ställd under lagen för att friköpa oss, för att förverkliga försoningens stora under. Han som i sin gudomliga natur är lagens Herre, den som står över allt vad lag heter, ställs under lagens krav på oss människor. Han blev människa för att helt och fullt uppfylla lagen i vårt ställe, både dess krav på lydnad och dess krav på straff över all olydnad. Han blev det ofruktbara trädet som höggs ner. På korset led och dog han för våra och hela mänsklighetens synder. När Jesus omskars, rann de första dropparna av det heliga blod om vilket aposteln Johannes säger: ”Jesu, Guds Sons, blod renar från all synd” (1 Joh. 1:7).

Det är med tanke på denna sin offergärning som vingårdsmästaren ber så innerligt för det ofruktbara trädet, att domens yxa skall hållas tillbaka och trädet få stå kvar ännu ett år. Och det är för detta friköpande som vingårdens Herre gör Mästaren till viljes. Han söker inte sådan frukt som kommer av lagen och vår förmåga, utan sådan som kommer av tron på nådens evangelium. ”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer… Så skulle lagens krav uppfyllas i oss” (Rom. 8:3-4).

Hemligheten med att bära goda frukter är således först och sist tro på Kristi gudomliga och fullkomliga försoning. Först därefter kan det nya livet börja, Andens frukter växa fram och lagens krav uppfyllas i oss.

”Kanske bär det frukt nästa år”, ber trädgårdsmästaren. Kanske. Förlängd nådatid innebär inte att ofruktbara träd automatiskt får liv och börjar bära frukt. Men det innebär nya besök av Anden och Ordet, nya kallelser till omvändelse och tro. Vi kan inte göra om oss till goda träd. Vi har inte ens förmåga eller kraft till tro. Det räcker inte med att vi får mer tid på oss. Något mer måste till, nämligen trädgårdsmästarens intensiva omsorg. Han ber om tid för att han ännu ett år skall få gräva, gödsla och vattna och göra allt för att trädet skall bli fruktbart igen. Han söker frukter inte på grund av vad vi gör, utan på grund av vad han själv gör för oss.

Men denna nådatid, tiden för Mästarens omsorg är inte oändlig. Vi kan stå emot trädgårdsmästaren omsorger för trädets fortlevnad, stå emot evangeliets kraft till tro och frälsning. En dag finns inte mer att göra och trädet huggs bort. Men i dag ber mästaren för oss: ”Låt det stå kvar även i år…”

Därför gäller än det vi hörde i dagens epistel: ”HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet” (Klag. 3:22). Det är denna dagens stora budskap. Vi vet inte hur länge vår stund på jorden varar eller vad det nya året för med sig. Men ett vet vi: den som i hans vingård här på jorden lever av Guds nåd i Kristus huggs aldrig ner. Och goda frukter uteblir inte. Det ser trädgårdsmästaren till. Det är stort och tröstrikt att få börja det nya året i Jesu namn och bäras av Mästarens förbön och omsorg. Detta år också. Amen.

S Bergman (2008)

[^]