[Arkiv

S:T PAULI EVANGELISK-LUTHERSKA FÖRSAMLING

Predikan

2 sönd. e. Trett.d.

TEXT: Luk. 19:1-10


Människosonen har kommit för att frälsa

Vår text berättar om Sackeus – chefen för publikanerna eller tulltjänstemännen i Jeriko – och det märkliga som hände med honom efter hans möte med Jesus. Denna söndag är hemmets och familjens söndag. Om Sackeus hem säger Jesus: ”I dag har frälsning kommit till denna familj.” Det antyder att hela hans familj kom till tro. NT talar om hela familjer, som t.ex. Sackeus familj eller fångvaktarens familj i Filippi, där alla kom till tro (Apg. 16:32-34). Men så lyckligt är det inte alltid. Jesus talar också om andligt splittrade familjer, där tro står mot tro och en kristen får sina närmaste emot sig. Det måste vi vara beredda på. Men även en sådan familj är välsignad genom den kristnes vittnesbörd om Jesus.

Sackeus blev en Abrahams son, säger Jesus. Han blev likt Abraham, som brukar kallas trons fader, frälst genom tro, en tro som också radikalt förändrade hans liv. Berättelsen om Sackeus avslutas med Jesu egen förklaring till det som skedde med denne tullman. Han säger: ”Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.”

Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa. Det blir ämnet för vår predikan i dag.

1.   Människosonen har kommit

Det är utgångspunkten för all sann kristendom. Vi har nyligen firat jul till minne av att Guds Son kom till världen genom att bli människa. ”Ordet blev kött och bodde ibland oss, och vi såg hans härlighet”, säger aposteln Johannes (Joh. 1:14). Före allt tal om att tro eller inte tro, att bli frälst eller gå förlorad, kommer alltid detta historiska faktum: Människosonen har kommit.

Jesus kallade sig själv för det mesta för Människosonen. Bara en gång användes det av någon annan än Jesus (Joh. 12:34). Det var inte så att Jesus genom att kalla sig Människosonen förnekade att han var den utlovade Messias. Vi minns t.ex. hur Jesus fylldes av stor glädje över Petrus bekännelse till honom vid Caesarea Filippi: ”Du är Messias, den levande Gudens Son” (Matt. 16:16). På den bekännelsen lovade han att bygga sin kyrka.

Men varför undvek Jesus att kalla sig Messias? Sannolikt berodde det på att många hade utvecklat felaktiga föreställningar om Messias och hade felaktiga förväntningar om vad som skulle hända när han kom: han skulle befria landet, driva ut romarna och göra rent hus med alla förrädare, sådana som t.ex. Sackeus, denne kollaboratör som samarbetade med ockupationsmakten, drev in skatt åt den och tjänade bra på det själv. Men Jesus hade inte kommit för att bli någon politiskt revolutionär Messias.

Människosonen var ett ord som inte var lika belastat med felaktiga messiasföreställningar. Det gick tillbaka på profeten Daniels profetia om ”en som liknade en människoson” och som ”kom med himmelens skyar” (Dan. 7:13). Daniel beskriver inte denne människoson som en människa bara, utan som en himmelsk gestalt, en gudomsperson med ära och makt. ”Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras”, säger Daniel (Dan. 7:14). Det var denne människoson Jesus ville bli förknippad med, inte med de falska föreställningarna.

Danielbokens människoson var Messias, Ordet som blev kött, Gud och människa förenad i en person. Det är den kristna trons grundval, hörnstenen som allt annat vilar på. Sann kristendom bygger inte på myter och legender, inte heller på stora tänkares och filosofers tankar och idéer. Den bygger på en historisk händelse av väldiga mått, nämligen att Människosonen har kommit.

Jesus sade vid ett tillfälle: ”Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mark. 10:45). Han kom för att utföra det stora försoningsverket för vår salighets skull. Och det gjorde han utan att fråga oss, utan att bry sig om våra uppfattningar om huruvida vi tyckte det behövdes eller inte. Han gjorde det för att det var Guds väg och för att världen var förlorad utan försoning. Utan försoning står alla syndare under Guds vredesdom. Men Gud är inte bara vredens och domens Gud utan också kärlekens Gud. Det har han framför allt visat genom att sända Människosonen som bar vredesdomen i alla syndares ställe och gav sitt liv för dem. Denna försoning har skett och är kraftigt bekräftad genom Kristi uppståndelse. Den är ett objektivt faktum som alltid finns där, oavsett om man tror på den eller inte.

Men Människosonen nöjde sig inte med att komma och ge sitt liv till lösen för alla. Han ville att försoningens evangelium skulle nå fram till varje enskild människa och bli en frälsande och livsomvandlande kraft i hennes liv. Det leder oss in på nästa punkt.

2.   Människosonen har kommit för att uppsöka det som var förlorat

Berättelsen om Sackeus är ett underbart exempel på hur den frälsning som Jesus vann kommer till en syndare, hur den blir mottagen och t.o.m. sprider sig till en hel familj.

Jesus väntar inte på något initiativ från syndare. Han vet att i dem finns inget gott, inget behov och inget intresse av den frälsning han har att ge. Hon har inget sinne för evangelium. Därför tar han själv initiativ, han går ut och söker syndare, de förlorade, och han finner dem – alldeles som han gjorde med Sackeus. Sådan är den gudomliga kärleken: den är uppsökande. En oomvänd människa bjuder inte hem Jesus. Evangeliets kallelse kommer alltid som en oinbjuden gäst. Det är inte vi människor som spontant söker och finner Jesus, utan han som söker och finner oss. Det är alltid så.

Men Sackeus hade hört en del om Jesus. Ryktet sade att han var ”en vän till publikaner och syndare” (Matt. 11:19). Det var ju en ovanlig nyhet för en publikan som var utfrusen ur synagogan och den judiska gemenskapen. Redan detta rykte var en kallelse från Gud, fast Sackeus inte förstod det i början. Men ryktet hade gjort honom nyfiken på Jesus. Han ville gärna se denne märklige man, när han nu ändå passerade staden. Eftersom Sackeus var liten till växten, klättrade han upp i ett mullbärsfikonträd för att få en bra åskådarplats. Men trädet gav honom också en annan fördel: lövverket gav honom ett visst skydd. Han ville inte gärna bli sedd. Han räknade definitivt inte med att bli upptäckt av Jesus.

Det finns många Sackeus i dag också, sådana som är lite nyfikna på kristendomen och granskar den så där lite på avstånd, från åskådarplats. De flesta har inga planer på något djupare engagemang och vill absolut inte underkasta sig några läror eller trossystem som inskränker ens frihet och oberoende. Men plötsligt och oväntat kan man drabbas av Guds kallelse, precis som Sackeus!

Sackeus fick inte vara i fred. Han satt där och kikade ner mellan grenarna och trodde inte att Jesus skulle se honom. Men det gjorde han. Jesus stannar upp och kastar inte bara en blick upp mot honom utan kommer med en vänlig och personlig inbjudan: ”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus.” Avslöjad, överrumplad och häpen stirrar stadens chefstullman ner på Jesus.

Här kan vi lägga märke till att när Jesus söker upp en syndare, så låter han inget hindra honom. Mellan Jesus och Sackeus fanns en rad hinder, t.ex. folkmassans kompakta avsky för en sådan typ som Sackeus. Ingen kunde tänka sig att Gud ville ha något med ett sådan förrädare och utpressare att göra. Men vad folk tyckte hindrade inte Jesus det minsta att bjuda in sig som gäst i Sackeus hus.

Det fanns hinder från Sackeus sida också. Han var medveten om att han hörde till de förlorade i både människors och Guds ögon. Han hade sålt sin själ för pengar. Det står: ”och han var rik”, en mycket förmögen man. Han trodde aldrig att han kunde bli förlåten och accepterad. Så han gjorde sig hård och tröstade sig med sin chefsposition och sina pengar. Men kallelsen från Jesus bröt igenom alla hans inre barriärer: ”Sackeus, skynda dig ner …”

Jesus hade sett honom hela tiden. Det var som om han kommit till Jeriko enbart för att träffa denne föraktade tullman. Förvirrad och häpen kliver Sackeus ner från trädet och slår följe med Jesus. Vad var det som fick honom att göra det? Kanske den vänliga stämman, rösten som innehöll något som Sackeus inte var van vid: uttryck för personlig omsorg och välvilja. Han kände att Jesus inte ville honom illa. Det fick honom att hälsa Jesus välkommen hem till sig, ja, han ”tog emot honom med glädje.”

Här ser vi att när Jesus söker och kallar oss kan mycket hända. Han vet precis hur vi har det. När Kristi ord och kallelse når oss är det möjligheternas tid: tiden då saker kan hända med oss som annars inte skulle hända. Om detta står det i Skriften: ”Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag” (2 Kor. 6:2), och likaså heter det: ”I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan” (Hebr. 3:7-8).

Djävulen, som försöker förhindra all närmare kontakt med Jesus, viskar alltid i en kallad syndares öra: ”Inte nu, en annan gång!” Men Jesus säger: ”i dag”. Sackeus blev överväldigad av att Jesus ville gästa hans hus – inte de hederliga och ärbaras hus, utan hans, den föraktade publikanens hus! Han ville för allt i världen inte missa tillfället att redan samma dag få Jesus till gäst i sitt hus.

Nu till det sista ledet av Jesu förklaring till undret som skedde med Sackeus.

3.   Människosonen har kommit ... för att frälsa det som var förlorat

Vad Jesus och Sackeus talade med varandra om får vi inte reda på. Men vi förstår att det handlade om frälsning för förlorade. Jesu evangelium har kraft att skapa tro där ingen tro finns. Kanske nämnde han under deras samtal, att han var på väg till Jerusalem för att lida och dö för Sackeus och alla människornas synder. Men samtalet ledde till att Sackeus blev löst från sin synd och från sitt gamla, ogudaktiga liv. Han kom till tro och vände mammon ryggen. Han steg in i frälsningens och nådens rike och blev en ny människa.

Att det verkligen hänt något stort med Sackeus stod snart klart för folkhopen utanför huset som förfasade sig över att Jesus ”tagit in hos en syndare”. Sackeus kom ut och sade ord som ingen trodde skulle kunna komma från hans mun. Kort och rakt på sak sade han: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” Mose lag stadgade att tjuvar som ertappats skulle ge dubbel ersättning för vad de stulit (2 Mos. 22). Men Sackeus gav långt utöver vad lagen krävde. Han gav fyrdubbelt!

Av detta ser vi att evangelium verkligen är en livsomvandlande kraft. Den som skinnat andra, blir en som ger, den som bara tänkt på sig själv, börjar bry sig om andra, lögnaren som är van vid att ljuga och bedra, blir ärlig och börjar tala sanning osv. Sådana förändringar skapar evangeliet. Det lovar inte bara himmel och evigt liv efter döden. Det skapar ett nytt och förvandlat liv redan här på jorden.

En del tycker kanske att Sackeus nya liv borde ha medfört att han lämnade sin tjänst som tulltjänsteman. Men det gjorde han inte. Jesus krävde inget sådant av honom. Även i fortsättningen sköter han denna förhatliga syssla, men han gör det nu som en Jesu lärjunge, en av evangelium pånyttfödd människa. Jerikoborna fick en god och ärlig tullare, som inte tog ut för höga avgifter, fifflade och stoppade i egen ficka.

Också i dag går Människosonen ut för att uppsöka och frälsa det som är förlorat. Han gör det även bland oss i kyrkan. Även som kristna kan vi trassla in oss i synder av olika slag och komma bort från Gud. Jesus ser det och uppsöker oss för att återföra oss till tron på evangelium och det nya livets glädje. Och han vill göra det ”i dag”, inte en annan dag, som kanske aldrig kommer.

Vi behöver alla varje dag få del av evangeliets nåd och kraft. Tron på evangelium gör allt nytt, eller som aposteln Paulus säger: ”Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit” (2 Kor. 6:17). Gud vare tack för Människosonen som kommit för att göra under med oss alla. Amen.

S Bergman

[^]