[Arkiv

S:T PAULI EVANGELISK-LUTHERSKA FÖRSAMLING

Predikan

2 sönd. e. Trett.d.

TEXT: Luk. 19:1-10


Sackeus och det kristna hemmet

Under sin predikoverksamhet vandrade Jesus omkring till olika städer och byar. Han predikade om himmelriket, drev ut onda andar och botade många sjuka. Särskilt vandrade han i sina hemtrakter i norra Israel, Galileen, men han gick också tre gånger upp till Jerusalem till påsktiden. Jesus predikade också där i Jerusalem vid högtiderna när det var människor där från hela Israel. Detta ledde till att Jesus var känd av många, om inte rentav de flesta, judar i alla delar av landet. Därför väckte han uppmärksamhet vart han än kom, ty ryktet gick före honom.

Nu kom Jesus till staden Jeriko. Han var på sin sista resa till Jerusalem. Folkskarorna flockades kring honom, ja det var fullt med folk. Det var inte alls konstigt, för Jesus hade just botat en blind man utanför staden. Alla ville vara hos den märkvärdige mannen. Fariseerna däremot tyckte inte om Jesu förkunnelse. De hade tidigt tagit ställning mot Jesus, men uppenbarligen delade inte alla judar deras inställning. Det var massor av folk kring Jesus nu. Den här gången var det så många människor som var intresserade och fascinerade av Jesus.

Sackeus, han var också nyfiken på Jesus. Vem var Sackeus? Han förestod tullen i Jeriko. Varför ville han se Jesus? Det vet vi inte säkert, han var kanske bara nyfiken i allmänhet. Men förmodligen var Sackeus inte lycklig. Människorna i Jeriko tyckte inte om honom, nej, de föraktade honom. I vårt moderna samhälle, där det inte finns så mycket moraliska värderingar kvar, där finns det inte så mycket förakt längre. Naturligtvis är det bra att människor inte föraktar varandra, självfallet, men å andra sidan leder det till att vi kanske inte riktigt förstår vad det innebär att vara föraktad av människorna.

Sackeus var mycket illa sedd. Ingen ville umgås med honom. Folk tog avstånd från honom. Det berodde på att Sackeus förestod tullen. När bönderna och andra ville komma in i Jeriko för att sälja något på marknaden betalade de en avgift för det, de betalade tull. I Sverige hade vi ett sådant system fram till 1810, det påminner oss namnen här i Stockholm om: Hornstull, Norrtull, Roslagstull och så vidare. Och Jeriko var en av de större städerna i Israel, så vi förstår att det flöt in mycket pengar och att Sackeus blivit rik.

Tulltjänstemännen ansågs närmast vara landsförrädare eftersom de samarbetade med romarna. Att Sackeus var rik gjorde säkert honom inte mer populär bland de andra innevånarna. Därför var det ingen som brydde sig det minsta om att släppa fram den kortväxte Sackeus till Jesus. Man ignorerade och motarbetade honom.

Men Sackeus var inte den som lät sig stoppas av sådant. Han var en kompetent och duglig man, han var ju förman över tullarna står det. Han fann genast på råd, han sprang i förväg och klättrade upp i ett träd. Där hade han bra utsikt, därifrån kunde han se Jesus. För Sackeus var det viktigt att få se Jesus och att få veta mer om honom.

Det som nu händer är märkligt: Jesus stannar när han kommer fram till den plats där Sackeus klättrat upp i trädet. Han ser Sackeus och han bryr sig om Sackeus, han talar till Sackeus. Jesus tar sig an den som anses som usling. Ja, han säger till och med att han vill komma hem till Sackeus och bli hans gäst.

Detta var helt obegripligt för folket. Hur kunde Jesus, den gudomlige profeten, gästa denne, som man tyckte, omoraliske man? Alla knorrade och protesterade. Det här hade man inte förväntat sig av honom. Nu hade Jesus handlat tokigt. Visste han inte vad han gjorde?

Sackeus hade inte heller väntat sig att Jesus skulle bry sig om honom. Tänk att Jesus ville tala med honom. Och inte bara det, han ville komma med hem till Sackeus och bli hans gäst. Sackeus skyndar sig ner ur trädet, de går hem till Sackeus och Sackeus låter ställa fram en måltid som de äter tillsammans.

Sackeus blev mycket glad. Ja, han blev uppfylld av Jesus. Han blev mer än glad, för hela hans liv blev förvandlat. Tidigare hade han levat för att bli rik och samla pengar och ägodelar. Nu fick hans liv annat innehåll, därför sade han: Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.

Sackeus lämnade inte sitt arbete vid tullen. Här skilde sig den kristna tron från fariseernas. När tulltjänstemän kom ut till Johannes Döparen för att bli döpta, framhålls det att de inte behövde lämna sina jobb för det, utan instruktionen var att de inte skulle ta ut mer tull än de hade rätt till. Det var inte fel att vara tullare, det var inte heller fel att vara soldat, så sade Johannes Döparen. Så ser vi att det inte är fel att vara rik och ha ett välbetalt jobb, utan frågan är hur man använder pengarna. Den som har ska dela med sig till den som inte har. Och kristna understödjer också kyrkan och evangeliets förkunnelse med sina pengar och annat som de kan bidra med.

Så blev Sackeus frälst när han mötte Jesus. Jesus sade I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. Ty Män­niskosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var för­lorat. Jesus kom till Guds eget folk, judafolket. Han kom med omvändelse och frälsning till hela folket. Som han säger idag kom han särskilt för att uppsöka de förlorade. Därefter spreds frälsningen ut till alla folkslag jorden runt.

Det kristna hemmet

Som jag sade inledningsvis är denna söndags överskrift Jesu närvaro helgar hemmet. Vi ska därför tala också något om det kristna hemmet.

Vår tid kännetecknas av stark upplösning av familjen, och detta hänger oupplösligt samman med upplösningen av värderingar och normer. I takt med att de moraliska värderingarna brutits ner och försvunnit, har familjen upplösts.

Detta har pågått under lång tid i Europa. Det som hänt är att människorna uppgivit tanken på objektiva normer. Alltifrån den så kallade upplysningstiden under mitten och andra halvan av sjuttonhundratalet har världsbilden ändrats från att ha varit gudscentrerad till att bli människocentrerad. Före det trodde alla, helt riktigt, att Gud finns, att det därför finns objektivt rätt och fel och att vi syndar när vi bryter mot Guds bud. Detta har gradvis, steg för steg, ändrats till att människan själv avgör vad hon tycker är lämpligt och att det inte finns någon högre domare som man ska stå till svars inför. Vi kallar denna livsåskådning existentialism. Den fick under artonhundratalet allt större och större utbredning för att sedan under nittonhundratalet och framåt vara den dominerande livsåskådningen.

Vad har då detta att göra med det kristna hemmet? Jo, för där existentialismen och den medföljande sekulariseringen drar fram, där förlorar äktenskapet och hemmet mark. Det ser vi tydligt, hur först skilsmässorna ökade och ökade, och sedan har det blivit så att människor flyttar ihop och isär utan att ens vara gifta. Utvecklingen har också gått hårt åt hemmet. Det är numera standard att barnen lämnas bort från sin mamma för daglig tillsyn innan de ens kan tala ordentligt. Visst kan det finnas fall där ett sådant arrangemang skulle kunna vara den bästa lösningen, eller kanske ska man säga den minst dåliga lösningen. Det är inte om det som jag talar, om något enskilt fall, utan jag avser den generella utvecklingen, hur det ser ut i samhället i stort.

För om det inte finns några objektiva, absoluta normer, utan man kan tro vad man vill och leva som man vill, då ser man inte något stort värde i familjen, i hemmets fostran och överförande av värderingar och normer. Detta är orsaken till att samhället ser ut som det gör. Existentialismen, relativismen, har medfört att det inte satsas så mycket på hemmen. Därför har samhället utvecklats så. Det viktigaste anses vara att tjäna pengar och förverkliga sig själv, som man säger.

I Bibelns värld är det annorlunda. Där lever vi inte för vår egen vinnings skull, utan där lever vi i enlighet med Guds bud för att tjäna vår familj, våra bröder och församlingen och våra medmänniskor. Där är familjen central i arbetet med att lära nästa generation att tro på Gud och leva rätt. I inledningen till Ordspråksboken står det: Hör, min son, din fars förmaning, förkasta inte din mors undervisning. Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja kring din hals. (Ords. 1:8f.)

Vi kan också till exempel se på fordringarna på dem som ska bli präster, Paulus skriver om det till Timoteus: En församlingsledare skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. (1 Tim. 3:4)

Vi har kommit långt från detta i vårt samhälle. Det har gått därhän att själva orden, sådana som till exempel uppfostra och lyda, har fått en dålig klang. Förutom existentialismen som filosofi, har säkert dåliga exempel på övernitiska, hårda föräldrar och lärare bidragit till detta. Ty kraven och fastheten måste förenas med kärlek och gott omdöme.

Ett gott hem i allmän bemärkelse kan även finnas där man inte är kristen. Som kristna vill vi så klart, utöver ett gott hem, ge våra barn ett kristet hem. Det gör att vi talar med dem om vår kristna tro och att vi lever som kristna. Vi lär dem att be, till exempel bordsbön, morgonbön och aftonbön. Vi läser kristna böcker för de små innan de kan läsa sådana själva. Vi lär dem att säga förlåt och att förlåta.

Självklart är detta inte lätt. Alla föräldrar behöver be till Gud om vishet att uppfostra barnen rätt. Ingen är perfekt, alla gör vi många misstag. Men vi ska hålla fanan högt och verkligen göra så gott vi kan för att ge våra barn ett gott hem och en god uppfostran. Detta är viktigt. Familjen och hemmet är som ett växthus där de späda plantorna ska få mycket sol, värme och vatten under den känsliga första tiden medan de är små, för att de ska växa sig starka innan de ska planteras ut i den stora världen, där det många gånger blåser hårda vindar.

Om måltiden

Att äta tillsammans innebär gemenskap. Jesus kom med frälsning till Sackeus hem och åt med honom. Måltiden är ett centralt tema i Bibeln, och det är också en hörnsten i familjen att äta tillsammans, även om det inte betyder att man måste äta alla mål tillsammans alla dagar. Det dagliga brödet kan vi äta med vem som helst, men idag ska vi äta det himmelska brödet, och det ska vi äta endast med våra himmelska syskon. Det binder oss samman i Guds familj. Låt oss göra som Sackeus: Må inget hindra oss att få komma till Jesus och må vi ta emot Jesus med glädje när han kommer för att hålla måltid med oss. Amen

J Fjellander

[^]