Jesus söker den som kommit bort från Gud

Trettondedag jul kallas även Epifanía. Det kommer av det grekiska ordet ἐπιφάνεια (epifáneia) som betyder uppenbarelse, att något kan ses, att något framträder. Det är gudamänniskans, Jesus, framträdande som firas, ty från början, redan på 100-talet, firades Kristi födelses fest på denna dag. Söndagarna efter Trettondedagen har fått sin karaktär av denna uppenbarelse. Texterna talar mycket om Jesu makt och gudomlighet. Förra söndagen handlade evangelietexten om hur Kristi gudom skimrade igenom när han var tolv år gammal och satt i templet med de skriftlärde. I dagens evangelium går vi framåt i tiden i Jesu liv, där berättar sankt Johannes om Jesu första underverk, den första gången han visade sin gudomliga makt på ett fysiskt sätt. Det skedde vid bröllopet i Kana där han förvandlade vatten till vin. Av denna text har denna söndags överskrift blivit Jesu närvaro helgar hemmet. Vår predikotext idag, från den tredje årgången, handlar också på sitt vis om hemmet, den handlar om hur Jesus mötte Sackeus och blev gäst hemma hos honom.

Ämnet för dagens predikan är Jesus söker det förlorade. Under sin predikoverksamhet vandrade Jesus omkring till olika städer och byar. Han predikade om himmelriket, drev ut onda andar och botade många sjuka. Särskilt vandrade han i sina hemtrakter i norra Israel, Galileen, men han gick också tre gånger upp till Jerusalem till påsktiden. Jesus predikade också där i Jerusalem vid högtiderna när det var människor där från hela Israel. Detta ledde till att Jesus var känd av många, om inte rentav de flesta, judar i alla delar av landet. Därför väckte han uppmärksamhet vart han än kom, ty ryktet gick före honom.

Nu kom Jesus till staden Jeriko. Han var på sin sista resa till Jerusalem. Folkskarorna flockades kring honom, ja det var fullt med folk. Det var inte alls konstigt, för Jesus hade just botat en blind man utanför staden. Många ville vara hos den märkvärdige Jesus. Fariseerna däremot tyckte inte om Jesu förkunnelse. De hade tidigt tagit ställning mot Jesus, men uppenbarligen delade inte alla judar deras inställning. Det var massor av folk kring Jesus nu. Den här gången var det så många människor som var intresserade och fascinerade av Jesus.

Sackeus, han var också nyfiken på Jesus. Vem var Sackeus? Han förestod tullen i Jeriko, han hade en hög befattning. Varför ville han se Jesus? Det vet vi inte säkert, han var kanske bara nyfiken i allmänhet. Men förmodligen var Sackeus inte särskilt lycklig. Människorna i Jeriko tyckte inte om honom, nej, de föraktade honom.

Ja, Sackeus var mycket illa sedd. Han var utanför. Ingen ville umgås med honom. Folk tog avstånd från honom. Det berodde på att Sackeus förestod tullen. När bönderna och andra ville komma in i Jeriko för att sälja något på marknaden betalade de en avgift för det, de betalade tull. I Sverige hade vi ett sådant system fram till 1810, det påminner oss namnen här i Stockholm om: Hornstull, Norrtull, Roslagstull och så vidare. Och Jeriko var en av de större städerna i Israel, så vi förstår att det flöt in mycket pengar och att Sackeus blivit rik.

Tulltjänstemännen (eller som det står i äldre översättningar: ”publikaner”) ansågs närmast vara landsförrädare eftersom de samarbetade med romarna. Att Sackeus var rik gjorde säkert honom inte mer populär bland de andra innevånarna. Därför var det ingen som brydde sig det minsta om att släppa fram den kortväxte Sackeus till Jesus. Man ignorerade och motarbetade honom.

Men Sackeus var inte den som lät sig stoppas av sådant. Han var en kompetent och duglig man, han var ju chef över tullen står det. Han fann genast på råd, han sprang i förväg och klättrade upp i ett träd. Där hade han bra utsikt, därifrån kunde han se Jesus. För Sackeus var det viktigt att få se Jesus och att få veta mer om honom.

Under antiken ansågs det opassande för män att springa eller klättra i träd, men Sakarias var så angelägen om att se Jesus att han struntade i vad människor tyckte och tänkte om honom. Och när det gäller Jesus och tron, så är det ett gott förhållningssätt: Vi ska inte bry oss om vad andra människor säger om att vi är kristna eller om de ogillar oss för det. Vi överger inte vår kristna tro för det. Däremot är det i många sammanhang viktigt att ta hänsyn till vad andra människor tycker och tänker och det kan också i vissa situationer vara högst lämpligt att avstå från något för att inte reta andra människor.

Det som nu händer är märkligt: Jesus stannar när han kommer fram till den plats där Sackeus klättrat upp i trädet. Han ser Sackeus och han bryr sig om Sackeus, han talar till Sackeus. Jesus tar sig an den som anses som usling och förrädare. Ja, han säger till och med att han vill komma hem till Sackeus och bli hans gäst.

Detta var helt obegripligt för folket. Hur kunde Jesus, den gudomlige profeten, gästa denne, som man tyckte, omoraliske man? Alla knorrade och protesterade. Det här hade man inte förväntat sig av honom. Nu hade Jesus handlat tokigt. Visste han inte vad han gjorde?

Sackeus hade nog inte heller väntat sig att Jesus skulle bry sig om honom. Tänk att Jesus ville tala med honom. Och inte bara det, han ville komma med hem till Sackeus och bli hans gäst. Sackeus skyndar sig ner ur trädet, de går hem till Sackeus och Sackeus låter ställa fram en måltid som de äter tillsammans.

Sackeus blev mycket glad. Ja, han blev uppfylld av Jesus. Han blev mer än glad, för hela hans liv blev förvandlat. Tidigare hade han levat för att bli rik och samla pengar och ägodelar. Nu fick hans liv annat innehåll, därför sade han: Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.

Sackeus lämnade inte sitt arbete vid tullen för att han kom till tro på Jesus. Här skilde sig den kristna tron från fariseernas. När tulltjänstemän kom ut till Johannes Döparen för att bli döpta, framhålls det att de inte behövde lämna sina jobb för det, utan instruktionen var att de inte skulle ta ut mer tull än de hade rätt till. Det var inte fel att vara tullare, det var inte heller fel att vara soldat, så sade Johannes Döparen. Så ser vi att det inte heller är fel att vara rik och ha ett välbetalt jobb, utan frågan är hur man använder pengarna. Den som har ska dela med sig till den som inte har, det gäller oss alla. Och kristna understödjer också kyrkan och evangeliets förkunnelse med sina pengar och annat som de kan bidra med.

Sackeus hjärta uppfylls av Jesu kärlek och det förvandlar honom. Tidigare hade han satt stort värde på sin rikedom, men nu förstår han vad som är det viktiga i livet. Han ger hälften av sina pengar till de fattiga, och om han har lurat någon vill han ge fyra gånger tillbaka. (Ibland hör man sägas att Sackeus skaffat sig sin förmögenhet genom att tvinga till sig mer än vad han hade rätt till, men det ser inte ut att stämma. Högst en åttondel av hans tillgångar borde ju ha kommit sig av orättfärdigt höga tullavgifter om han är beredd att ersätta så generöst det han tilltvingat sig trots att han inte hade rätt till det. Så att han var föraktad av folket berodde rimligen till allra största delen på att han, som var en jude, samarbetade med ockupationsmakten, med romarna.)

Lägg märke till att Jesus inte krävde att Sackeus skulle ersätta fyrfaldigt dem han lurat. Kristendom är inte en lag-religion, att man får en uppsättning detaljerade bud och föreskrifter som man ska iaktta. Naturligtvis finns buden där att kristna ska göra goda gärningar, det kan vi alla behöva påminna oss om när vi får lust att göra vad den gamla människan vill, men budorden, lagen, är inte den djupaste orsaken till att kristna gör goda gärningar, utan de goda gärningarna kommer sig av att Jesus förvandlat hjärtat. Budorden är principer som ger oss möjlighet att tänka ut hur vi ska följa dem. En kristen gör goda gärningar därför att en hon är en ny människa, inte för att hon fått en detaljerad lista som hon måste följa. Som aposteln Johannes skriver i sitt första brev: Vi älskar därför att han först har älskat oss. (1 Joh. 4:19) Och det kan betyda väldigt många olika saker, beroende på situationen, vad det innebär att älska sin nästa.

Så att Sackeus gav hälften av vad han hade till de fattiga, det är ingen regel för oss. Det finns inte heller någon regel för oss kristna hur mycket man ska ge till kyrkan av sina inkomster. Det finns kyrkor som lär att kristna ska ge minst tio procent av sina inkomster, men det grundar sig på en felaktig förståelse av Gamla Testamentet. Där var det påbjudet och reglerat av Mose att man skulle ge en tiondel av det man fick in till templet: All tionde av jorden, både av säden på jorden och av trädens frukt, tillhör Herren. Den är helgad åt Herren. (3 Mos. 27:30 och andra ställen) Men i det nya förbundet gäller inga sådana regler. Luther ansåg att tionde var en bra ordning, naturligtvis på frivillig basis, för tionde sätter ett tak för kyrkans krav. En gräns som hejdar prästerna så att det inte går till överdrift. Som ni minns startade hela reformationen på grund av den romersk katolska kyrkans iver att dra in pengar genom att sälja avlatsbrev. Människor pressades hårt. Och vi ser också i våra tider hur det finns kyrkor som driver och jagar sina medlemmar att ge pengar till kyrkan. Så ska det inte vara, det ska inte vara lagiskt, som ett tvång, utan evangeliskt, att vi gör det av vår nya vilja.

Så blev Sackeus frälst när han mötte Jesus. Jesus sade I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Jesus kom till Guds eget folk, judafolket. Han kom med omvändelse och frälsning till hela folket. Som han säger idag kom han särskilt för att uppsöka de förlorade. Därefter spreds frälsningen ut till alla folkslag jorden runt.

Men, tänker du kanske, inte känner jag mig som en förlorad, bortkommen människa. Jag är väl en ganska hygglig person? Jag kan absolut förstå att du inte känner dig som en syndare. Men tänk efter en stund, och fundera på om det är så att du är perfekt, att du aldrig gjort någon ledsen, aldrig sagt något elakt eller att du aldrig en enda gång är självisk. Om du är moraliskt fulländad, aldrig säger något dumt om andra, aldrig ljuger och aldrig velat ta en godisbit som inte var din, om du alltid är osjälvisk och god, jag då behöver du inte Jesus.

Men om du inte uppfyller alla Guds bud, så är du en syndare. Det är ett faktum, och det behöver inte kännas så hemskt. Ibland kan det vara så att vi plågas av vårt samvete, men känslor kan vara olika. Det viktiga är inte vad du känner, utan att du inser att du är en syndare inför Gud. Och en sak som denna händelse vill berätta för oss, är att Jesus kommer till syndare och håller måltid med dem. Jesus vill ge alla syndare förlåtelse och gemenskap med Gud. Denna gemensamma måltid som Sackeus och Jesus delade vittnar om Guds rike, gemenskapen med Gud och den himmelska glädjen. Tänk också på liknelsen om kungens gästabud som det sändes ut tjänare att inbjuda till. Eller på det Jesus säger i Uppenbarelseboken till församlingen i Laodicea: Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. (Upp. 3:20)

Också idag kommer Jesus. Han har sänt ut sina budbärare att till tidens slut förkunna hans Ord och dela hans inbjudan. Denna inbjudan har kommit till oss. Därför får vi vara med. Jesus kommer till oss idag i den heliga nattvarden, och vi är inbjudna dit. Vi får komma till Jesus och ta emot det han vill ge oss: Försoning med Gud, syndernas förlåtelse, Guds kärlek och gemenskap med honom. Vad ska vi då ge honom? Ack, vi har inget som duger att ge till honom. Men vi blir av med något, han tar ifrån oss våra synder och misslyckanden, ja vårt skräp. Ty Jesus är här än idag för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Amen.

J Fjellander

[^]