[Arkiv

S:T PAULI EVANGELISK-LUTHERSKA FÖRSAMLING

Predikan

18 sönd. e. Trefaldighet

TEXT: Mark. 10:17-27


Vad skall jag göra för att ärva evigt liv?

Så frågade mannen i vår text Jesus. Och det var en bra fråga. Alla människor borde ställa sig den frågan. Men i vårt land är denna fråga helt ute.

Mannen som kom till Jesus var rik och skötsam. En exemplarisk människa. En sådan som vi kanske tycker skulle passa bra i församlingen. Vi hade säkert blivit glada om han kommit till vår kyrka. En man som i hela sitt liv hållit på Guds bud. En som vid kyrkkaffet kunde leda in samtalet på frågor om godhet och livskvalité. Och självklart skulle gåvorna till kyrkan öka ordentligt.

Ja, Jesus gladde sig över att denne hedervärde man kom. Men vi får inte av det dra den slutsatsen att det bara är skötsamma personer som är välkomna till Jesus. För till honom och därmed till vår församling är alla människor välkomna. Även de som inte varit skötsamma. Jesus tar emot syndare och ger dem ett nytt liv, så att de kan leva efter Guds vilja, först här i tiden och sedan i evigheten. För det var ju det frågan gällde: Hur ska man få evigt liv?

När mannen kommer till Jesus frågar han efter evigt liv, och det är verkligen bra att ha kommit till den insikten att det eviga livet finns hos Jesus. Men denne man var helt inställd på att det som fattades låg inom lagens område. För så tänker vi av oss själva, att det som fattas till frälsning är något som vi ska göra.

När mannen kom till Jesus tilltalade han Jesus med orden Gode mästare. Vid en hastig anblick kan det se ut som att Jesus avvisade detta tilltal. Han säger Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. Detta ställe framhåller bland andra islam och Jehovas vittnen som bevis för att Jesus inte är Gud. Men detta ställe i sig bevisar ingenting om huruvida Kristus är Gud eller inte. Det skulle utmärkt väl passa in i islams och Jehovas vittnens läror som förnekar att Kristus är Gud. Men det passar också bra att förstå det som att mannen kallar Jesus god trots att han inte förstått att Jesus var Gud. Han tänkte inte på innebörden av det han sade. Därför förebrår Jesus mannen tilltalet, och pekar på vad orden innebär.

Så här är det med många bibelverser, ibland kan man nästan få intrycket att en enskild vers kan tas till intäkt för så gott som vad som helst. Men för att vi ska förstå Bibeln rätt måste vi sätta ihop allt till en helhet. Alla böcker i Bibeln hör ju ihop eftersom de djupast sett har en och samme upphovsman, Gud själv. Och han motsäger inte sig själv. Så alla böcker, varje vers, ja varje ord i grundtexten är i fullkomlig harmoni med allt det andra i Bibeln. Och när vi vill få reda på vad Bibeln lär om något kan vi därför behöva ta hänsyn till vad det står på alla ställen som har med saken att göra. Endast om vi tror att Bibeln är en enhet med ett innehåll kan vi klarlägga Bibelns lära i alla delar. Annars kommer vi mer eller mindre vilse.

När nu denne man kom till Jesus, såg Jesus hur det var ställt med honom. Det var nämligen med honom som med alla människor av födseln: Som det står i Romarbrevets tredje kapitel: Alla har syndat och saknar härligheten från Gud (Rom. 3:23). Jesus såg mannens lagreligion, mannen frågade ju vad han skulle göra för att få evigt liv, och visade honom att den inte räckte. Först gick Jesus igenom budorden, och mannen svarade i förtröstan på sina gärningar: Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung.

Ja, han hade hållit tio Guds bud enligt den fariseiska, ytliga lagförståelsen (där det räckte att avhålla sig från de fysiska övertrampen, men man inte såg till roten av det onda, nämligen människohjärtat med sina begär). Men ändå var han inte helt nöjd. Han var övertygad om att han hade hållit Guds bud, men det gav honom ingen samvetsro, ingen frid i själen, ingen visshet. Ty lagen, vår egen laguppfyllelse, kan inte ge oss frid i samvetet. Lagen kan skapa en präktig farisé, som förenklar Guds lag och inte tar den på ordentligt allvar och som därför självsäkert kan tro att den egna laguppfyllelsen duger. Men denna fariseism kan inte hjälpa en människa som vid sin sista stund ska besvara frågan: Har du gjort tillräckligt för att få komma till Gud? Och den frågan måste vi alla vara beredda att besvara när vi ska lämna jordelivet.

Men nu blir det problematiskt. För det är som det står i Jakobs brev: Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt (Jak 2:10).  Så vem kan komma till Gud om man ska förlita sig på sina egna gärningar? Det går inte!

Men mannen i vår text, han hade inte kommit till denna insikt. Han trodde att han nu skulle få ett litet extrabud av Jesus, och så skulle allt ordna sig. Och nu händer något fantastiskt! Mannen hade inte gjort sig förtjänt av det, utan det var helt och hållet ett initiativ från Jesus. Det står: Jesus såg på honom och fick kärlek till honom.

Detta är något så stort att vi aldrig här i tiden kan förstå det till fullo: Jesus förbarmar sig över syndare. Han såg nu den här mannen, han såg hans falska tro och hur farlig den var för honom. Han fattar kärlek till honom och griper in för att rädda mannen.

Men vad annorlunda hans kärlek är jämförd med vår. Vi förväxlar så ofta kärlek med snällhet i en urvattnad form som innebär att vi stryker medhårs, håller med och slätar över. Men när Jesus fattar kärlek till en människa älskar henne så högt att han till och med kan säga ett kärvt ord: Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.

Jesus genomskådade mannen. Denne hade visserligen till det yttre, enligt judarnas lagtolkning, avhållit sig från lagbrott, men hans hjärta var långt ifrån den renhet som lagen kräver. Jesus ville nu undervisa honom om detta och använde en åskådlig metod. Han visste mycket väl, att mannen inte skulle kunna förmå sig att ge bort sin förmögenhet och krävde det egentligen inte heller, men han ville visa mannen hur falskt hans vittnesbörd om laguppfyllandet var.

Denna Jesu uppmaning är inte, och detta måste understrykas, är inte ett bud eller ett s.k. evangeliskt råd för alla kristna i alla tider, utan det är Guds bud till just denne yngling just då. Jesus har inte utökat morallagen, ty den är nedlagd i skapelsen från världens begynnelse. Jesus känner hans hjärta och vad det sitter fast i. Detta är ett exempel på vad som kan menas med att hugga av hand eller fot eller riva ut ögat. Men att bli kvitt ägodelarna var inte i sig huvudsaken, utan det var att få loss hjärtat från dem.

Mannen var så oerhört fäst vid alla sina ägodelar. Det var det stora felet med honom. Dessvärre är det ett mycket vanligt fel bland oss människor. Vi har så lätt att fästa oss vid det som tillhör den här världen eller kanske det är så, att det är de jordiska tingen som fångar oss människor. Och vi förleds att tro att om vi äger det eller det så ska vi bli lyckliga. Vi frestas av reklamen, som tar ett stadigt grepp om oss och inte släpper våra tankar förrän vi skaffat dessa förgängliga ting. Skulle vi mista något av allt detta, så grämer vi oss mycket.

Det är inte fel att vara rik på jordiska ägodelar. Det finns det många goda kristna som varit, som till exempel trons fader Abraham eller konung David. Och det är ingen merit att vara fattig, så som den romersk-katolska kyrkan lär genom klosterväsendet. Enligt deras tro uppfyller man i klostren en högre nivå av gudfruktighet genom att vara utan personlig egendom. 

Hur gick det nu för den rike mannen? Jo han gick iväg, bedrövad, för han ville inte slita sig från sina ägodelar.

Jesus kan avslöja också oss i dag. Vilket svar skulle du och jag få om vi verkligen vågade falla ned inför Jesus och frågade vad som fattas oss? Vilka är våra ömma punkter, vi som vill vara kristna och bekänner vår tro på Jesus som Herre i våra liv?

Finns det områden i våra liv, som vi inte vill att Jesus skall ha full insyn i? Finns det synder som vi helst vill behålla för oss själva? Tar vi buden på allvar – låter vi dom sporra oss och korrigera oss?

Eller intalar vi oss, att det inte är så noga. Det är inte så noga med hur vi talar, hur vi lever, vad vi läser för tidningar och böcker, vad vi ser på TV, hur vi använder våra pengar bara vi tror. Bara vi inte är värre än andra och utmärker oss på något sätt så är det väl inte så farligt.

En sådan rannsakan är nödvändig för var och en som vill vara en Jesu Kristi efterföljare. För en uppriktig rannsakan inför Guds bud leder oss till att vända om på nytt – varje dag.

Jesus visar oss in på vägen genom nålsögat. Där måste vi lämna ifrån oss alla våra egna meriter. Där får vi också lämna alla våra misslyckanden. Där vi får lämna vårt dåliga samvete och bara tro på Jesus. Då kommer vi igenom nålsögat, det som för människor är omöjligt.

För människor är det omöjligt att bli räddad, men för Gud är allt möjligt.

För Gud finns det inga omöjliga människor. Han har gjort allt för att alla ska bli frälsta. Gud har gjort det som vi människor inte kunde göra när han sände sin Son Jesus Kristus hit till jorden för att han skulle ta på sig alla människors synder, misstag och fel och på korset korsa över dem allesammans.

Men detta är helt och hållet Guds verk. Om man är rik, säger Jesus, kan man inte bli frälst. Det är ännu omöjligare att göra detta än att en kamel skulle komma igenom ett nålsöga. Att vara rik, det betyder att man anser sig ha något att betala med. Men anser man sig ha något att betala med inför Gud, då förblir man utanför. Det är svårare för en sådan att bli frälst än för en kamel att komma igenom ett nålsöga.

Detta drastiska uttryck har man många gånger försökt mildra. Man har sagt att nålsögat var namnet på en liten, låg port i Jerusalems stadsport avsedd endast för gående, där en kamel inte kunde komma igenom. Eller man har sagt att ordet för ”kamel” är ett skrivfel. I själva verket skulle det betyda ”rep”, det finns nämligen på grekiska ett ord för rep som på den grekiska som Jesus talade (koiné) låter likadant som kamel, men stavas annorlunda. De som hörde Jesus skulle alltså av misstag trott att han sade ”kamel” när han i själva verket sade ”rep”.

På detta sätt blir inte Jesu ord så hårda och drastiska tycker man, utan mer förståeliga. Men genom dessa försök att omtolka Jesu ord visar man att man inte alls förstått Jesu budskap. Ty Jesus menar precis vad han säger. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga – och det är ju helt omöjligt – än för en människa som är rik och menar sig ha något att betala med att bli frälst.

Låt oss därför idag falla ned inför Jesus när han kommer i sin heliga måltid. Men vi ska inte förlita oss på laggärningar som den rike mannen, utan säga Herre, jag är inte rik. Jag är en fattig syndare. Herre, rädda mig från synden, dag för dag, ty för dig Herre Jesus, min Gud, är ingenting omöjligt. Amen.

J Fjellander

[^]