Den allmänna ståndpunkten hos nutidens svenska teologer sedan lång tid är ju att kristendomen har utvecklats efter hand, under det att Bibeln blivit till samt efter att Bibeln kommit till. Bibeln kan då inte vara någon norm för den kristna tron, utan är en samling skrifter som inspirerat den kristna traditionen. Bibeln anses inte vara Guds uppenbarelse, som skulle innehålla den kristna tron.
Detta s.k. ”vetenskapliga” tänkesätt är oförenligt med kristen tro. Där det breder ut sig, försvinner kristendomen. Självklart får detta synsätt – att Bibeln inte är Guds uppenbarelse – konsekvenser när man översätter Bibeln. Här ska vi titta något litet på översättningen av ”den Helige Ande”.
Vem är då den Helige Ande? Vi bekänner i den nicenska trosbekännelsen att vi tror på den Helige Ande, ”på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras”. Att vi tror på den Helige Ande och tillber den Helige Ande grundar sig i att han är Gud, en av de tre gudomspersonerna.
Fäderna visste vad det gällde. Förändrar man tron att Gud är treenig, fördärvar man hela kristendomen. Som det står i den athanasianska trosbekännelsen:
Så är Fadern Gud, Sonen Gud och den Helige Ande Gud, och likväl icke tre Gudar, utan en enda Gud. Så är Fadern Herre, Sonen Herre och den Helige Ande Herre, och likväl icke tre Herrar, utan en enda Herre. - - - Den, som vill bliva salig, han skall tänka så om de tre personerna i gudomen.
Nu ska vi se litet på hur Bibel 2000 behandlar den Helige Ande. Vi börjar i Nya testamentet i Lukas evangelium där ängeln Gabriel kommer till jungfru Maria och förklarar hur det ska gå till att hon ska bli havande och föda Jesus, trots att hon aldrig haft någon man:
Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. (Luk. 1:35)
Här står ordet ”ande” med liten bokstav. Varför är det då liten bokstav? Det har översättarna själva förklarat i uppslagsdelen till Bibel 2000 under sökordet ”ande, andedräkt, andekraft, andlig”.
Där skriver de att Guds ande i GT är hans andedräkt, hans livskraft och ibland hans ord. Om anden i NT skriver de: ”Guds ande framstår som en verkande makt”. Nu har alltså anden tagit ett litet steg mot att vara en person, genom att vara ”en verkande makt”. (För att tydliggöra vad en ”makt” är kan vi jämföra med vad vi kallar ”ödet”, som en makt som påverkar och griper in, men som likväl inte är en person.) Mot slutet av artikeln skriver de:
Anden får alltså i NT efter hand personliga drag; två gånger nämns den som jämställd med Gud och Kristus (Matt 28:19; 2 Kor 13:13). Härifrån går sedan linjerna till fornkyrkans tänkande om Treenigheten.
Anledningen till att Bibel 2000 skriver ”Helig ande” med litet a i Luk. 1:35 är alltså att det inte för dem är fråga om någon person, utan om en opersonlig makt. ”Helig ande skall komma över dig” betyder alltså precis samma som ”och den Högstes kraft skall vila över dig” menar de.
Någon säger kanske: Är det då inte språkligt möjligt att översätta på båda sätten? Även om det är en svag översättning är den väl ändå möjlig? Är detta så avgörande?
Men om Guds opersonliga kraft gör så att Maria blir havande och föder ”Guds son”, blir denna son barn endast av Maria, med en förälder, och får hederstiteln Guds son. Å andra sidan, om i stället personen den Helige Ande kommer över Maria så hon blir havande, blir denna son ett barn med två föräldrar: Den Helige Ande och Maria, och barnet är verkligen då också – fysiskt! – Guds egen son.
Låt oss se också på ett ställe i GT. Den Helige Ande träder genast in på scenen, redan i 1 Mosebokens första kapitel: ”Och Guds Ande svävade över vattnet”. Bibel 2000 översätter ”och en gudsvind svepte fram över vattnet”. Detta är en översättning som ingen gjort före dem i någon tryckt Bibel. Vilken insikt har lett dem till att ta bort Anden ur skapelseberättelsen? Har de gjort några nya textfynd? Har de hittat några nya, tidiga, hittills okända översättningar av GT? Nej. De drivs av sin idé att Anden från början var en kraft, inte ens en makt. Och då går det bara inte att Anden skall ”sväva” över vattnet. Det är på förhand uteslutet.
Det är sant att det hebreiska ordet för ande, ruach, också betyder vind, till exempel i 1 Mos. 8:1 och på många fler ställen. Om ett ord har flera betydelser blir det helt avgörande att ge akt på sammanhanget för att se vilken betydelse som ordet har just där. Har de då kanske gjort några nya rön om ordet sväva/svepa fram som fått dem att översätta ruach med vind? De skriver själva i sina fotnoter till 1 Mos. 1:2:
1:2 en gudsvind Annan tolkning ”en våldsam vind”. Den traditionella översättningen ”Guds Ande” är också språkligt möjlig (hebreiskan har samma ord för ”vind” och ”ande”) men är här mindre sannolik; v. 2 är en grammatiskt sammanhållen skildring av kaostillståndet före Guds skapelsehandling (v. 3).
1:2 svepte fram Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
Så trots att de anser att betydelsen av ”svepte fram” osäker, är de (åtminstone ganska) säkra på att ruach elohim skall översättas med ”gudsvind”!
Självfallet måste varje bibelöversättare pröva de traditionella översättningarna. Traditionen har inte alltid rätt. Men för att innehållsligt göra en nytolkning måste man ju ha något belägg, någon orsak. Och att vers 2 är en ”skildring av kaostillståndet före Guds skapelsehandling” är ju obestritt! Det som sägs sist i vers två är ju att Gud var närvarande där i kaoset.
Hur är det då med ”svepte fram”? På hebreiska heter verbstammen rachaf, och den förekommer bara tre gånger: 1 Mos. 1:2, 5 Mos. 32:11 och Jer. 23:9. Av dessa tre ställen står de två första i samma så kallade stamform (Pi’el). I 5 Mos 32:11 står det:
Som en örn lockar ungarna ur redet och sedan svävar (jerachef) över dem, så bredde han ut sina vingar och bar honom på sin rygg.
Här är det inga problem för Bibel 2000 med att översätta ”sväva”.
Hur ska vi då förhålla oss till bibelöversättningar som Bibel 2000? Redan 1917 års översättning ansågs ju vara färgad av liberalteologin? Javisst är den det, och diskussioner om hur olika verser skall översättas kommer vi alltid att ha. Om 1917 års översättning dock var färgad av liberalteologin, är Bibel 2000 genomsyrad av den. Den intresserade kan till exempel läsa ”Guds Ord och bibelkritiken” av Seth Erlandsson, utgiven på XP media.
Man måste också fråga sig om det finns något alternativ till Bibel 2000 på någorlunda modernt språk. Och många av Lutheranens läsare känner säkert till Svenska Folkbibeln. Man kan också använda Bo Giertz’ översättning av NT med GT 1917 (språkligt reviderat) som ännu finns att köpa.
Man kan hävda att Bibel 2000 skulle ha så stora språkliga förtjänster, att den vore värd att användas. Men varför använda en översättning som förvanskar Bibelns innehåll? En bibelöversättning där översättarna gjort vad de kunnat för att fördunkla den kristna tron? Det borde inte vara något svårt val för en bibeltroende att ta avstånd från Bibel 2000.
Jakob Fjellander