Tolvåringen Jesus

Vår text är hämtad från sankt Lukas andra kapitel. Det kapitlet handlar om Jesu födelse och tidiga levnadsår. Utöver det som står om Jesu födelse, är denna händelse om den tolvårige Jesus i templet det enda vi har om Jesus innan han trädde fram vid omkring trettio års ålder och blev döpt av Johannes.

Detta förhållande har lett till många spekulationer. Det har skrivits böcker om Jesu barndom. Sådan produktion startade tidigt, redan i fornkyrkan. Och så kan man väl göra, man kan skriva berättelser med bibliska motiv där man lägger till sådant som inte står i Bibeln, om man gör det som skönlitteratur, och man inte går emot Bibeln. För den är färdig och komplett som den är. Tyvärr har det dock i alla tider funnits de som inte nöjer sig med att inspireras av Bibeln, utan de förvränger den. I vår samtid kan man till exempel nämna operan Jesus Christ Superstar eller bästsäljaren Da Vinci-koden.

Det behagade Gud att ge oss Bibeln med ett visst innehåll, så som han ville att den skulle vara. Visst gjorde Jesus mer än det som står i evangelierna, men det behövdes inte mer innehåll i Bibeln, den är färdig och fullkomlig som den är. Det var inte Guds vilja att det skulle stå mer. Som sankt Johannes skriver i sitt tjugonde kapitel: Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. (Joh. 20:30) Det vill säga, Johannes gjorde ett urval. En hel del skrev han inte ner i sitt evangelium. Men, evangelisterna leddes av den Helige Ande i vad de skulle skriva ned och vilka ord de skulle använda. Detta skedde med ett syfte, som aposteln Johannes beskriver så här: Men dessa [tecken] har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn. (Joh. 20:31) Det är syftet med hela Bibeln, Gamla Testamentet visar bakgrunden och det som ledde fram till att Messias kom, och Nya Testamentet skildrar Jesus och hans verk och kyrkans tidiga utbredning under apostlarnas ledning.

Bibelns syfte är alltså inte att vara en historiebok, utan Bibeln har ett budskap. Den är en andlig bok, med ett andligt budskap. Men som jag sade på Juldagen, så innebär detta inte alls att det är oväsentligt huruvida Bibeln är historiskt sann eller inte. Gud hade kunnat skicka ner hela läran på guldtavlor från himmelen som en katekes, men han ville inte det. Gud har uppenbarat sig i historien, han har verkat och talat genom historiska händelser. Vi brukar därför när vi talar om Bibeln säga att den innehåller frälsningshistoria.

När Jesus var tolv år gick de som vanligt upp till högtiden

Låt oss nu se närmare på innehållet i vår text. När Jesus var tolv år gick de som vanligt upp till högtiden. Det är påskhögtiden som avses. Den var nära förbunden med det osyrade brödets högtid. Tillsammans firades dessa i en vecka. Högtidligheterna ägde rum i Jerusalem, där templet fanns. Att gå dit och delta årligen under minst två dagar, det var varje judisk mans skyldighet enligt judarnas tradition och sedvänja. I Folkbibeln står det ”som vanligt”, vilket för oss kan ge intryck av att det var en familjetradition, något som de brukade göra i familjen eller släkten, men det sankt Lukas här framhåller är ingen familjetradition, utan att de var fromma judar, som levde i gudsfruktan enligt judendomens sätt. På samma sätt framhåller han i kapitlet före att Sakarias och Elisabet, Johannes Döparens föräldrar båda var rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter (Luk. 1:6) och just före vår text berättar han om Simeon och profetissan Hanna, vilka vittnade om Jesusbarnet när han frambars i templet. Evangelisten framställer här människor, som hörde till vad man brukar kalla ”de stilla i landet”, de fromma judar som av uppriktigt hjärta trodde på Gud och väntade på Messias som en frälsare från synden. Dessa judar tillhörde inte fariseernas parti, de som använde sin laguppfyllelse för att synas.

Detta är skrivet så för vår skull. Dessa människor i sankt Lukas evangelium är föredömen för oss om betydelsen av att uppriktigt och hängivet tro på Gud, enkelt och fromt, be dagligen och att gå i kyrkan på söndagarna.

Det står i versen just före texten, att hans föräldrar gick varje år till påskfirandet i Jerusalem, alltså inte bara Josef, utan också Maria. Och nu var Jesus tolv år. Det sägs inte uttryckligen i texten, men det verkar som det var den första gången Jesus följde med, och att han alltså nu var vad vi kan kalla religiöst myndig.

Då festdagarna var över och de vände hem, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar visste om det.

Det kan låta litet underligt i våra öron att Josef och Maria påbörjade hemresan utan att märka att Jesus var kvar i Jerusalem. Men ressällskapet var uppenbarligen stort, de som gjorde resan upp till Jerusalem var inte bara tre personer, Josef, Maria och Jesus, utan där fanns kanske stor del av Nasarets befolkning. Släkt och grannar reste tillsammans och utgjorde ett stort, gemensamt ressällskap, och man tillbringade också högtiden i olika grupper. Det är tydligt att Jesus inte var med Josef och Maria varje minut under högtiden. Och det är inte svårt att tänka sig att grupper i ressällskapet under vandringen till och ifrån Jerusalem gick i litet olika takt för att sedan ses vid kvällen vid en plats som man avtalat om för övernattning. Från Nasaret till Jerusalem är det ungefär 15 mils vandring, så det tog flera dagar att färdas från den ena platsen till den andra.

Men Jesus fanns där inte när de samlades den första kvällen. De frågade runt, men han var ingenstans. Det hade nog blivit ett missförstånd om vilka som skulle ha Jesus med sig i sin grupp. Oroliga vände Maria och Josef åter till Jerusalem nästa dag. Den natten kan de inte ha sovit så bra. Efter tre dagar fann de honom, sittande i templet bland lärarna.

Men varför stannade Jesus i Jerusalem? Varför följde inte Jesus med sin familj åter till Nasaret?

Jesus är Gud

Det enkla svaret är att Jesus är och var Guds Son. Jesus måste ägna sig åt det som tillhör hans Fader, sade han. Och detta gjorde att han stannade i templet och satte sig där bland templets lärare.

Men var inte Jesus olydig mot sina föräldrar då? Bröt han inte mot det fjärde budet? Nej, Jesus är Gud, och han står inte under lagen, tvärtom, det är han som stiftar lagar, han står över dem. Han var inte trotsig eller ohörsam. Jesus vill att barn ska lyda sina föräldrar, och som det står i vår text följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. Efter att han genom att stanna i templet hade visat sin gudom, lät han ordningen återgå till det normala. Även sedan, när Jesus tjugo år senare trädde fram i sin förkunnargärning, framstod han vanligen som en människa. Han gjorde inte ens då bruk av alla sina gudomliga förmågor, men av i och till lät han dessa skina fram, när han gjorde under, och hela tiden visade han sin gudom genom sin förkunnelse.

Men nu var han tolv år. Vanligtvis gjorde han inte alls bruk av sin gudom, utan han var ungefär som alla andra barn. Vi har faktiskt ett bibelställe till om Jesu uppväxt, som berättar om hur Jesus levde innan han trädde fram offentligt och predikade, och där ser vi att de utomstående inte anade något. Jesu ungdomsår var helt vanliga och ordinära, inget som skiljde sig från mängden. Jesus såg ut som vilken pojke som helst. I sankt Matteus trettonde kapitel berättas det om hur Jesus kom till sin hemstad, Nasaret, och undervisade. Människorna blev mycket förvånade och sade: "Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar? Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta? (Matt. 13:54-56) De kände honom, han var ju en vanlig snickares vanlige son, och de visste att han inte hade studerat för någon rabbin.

I templet

I templet visade han gudom, dels i att han gick dit och avvek från Josef och Maria och lämnade ressällskapet, och dels i hur han agerade bland templets lärare. Inte så att han höll en föreläsning för dem, den tiden var inte kommen, nej han agerade respektfullt och vördnadsfullt mot de äldre, som det anstår en pojke. Han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor till dem. Genom sina frågor visade han sin kunskap, och han gav dem saker att tänka på. De häpnade över hans förstånd, hur han ställde följdfrågor. Vi ser här en detalj som visar hur läkaren Lukas skrev sitt evangelium för bildade greker. Han tar nämligen fram sådant som anknyter till deras kultur och tradition. Deras store filosof Sokrates hade nämligen utvecklat en särskild pedagogik, den så kallade majevtiken, som gick ut på att läraren undervisar genom att ställa frågor. Naturligtvis inte vilka frågor som helst, utan frågor som utmanar och problematiserar på ett konstruktivt sätt och leder eleven och åhörarna till att finna svaren. Evangelisten framhåller alltså på ett sätt som var talande för hans åhörare Jesu storhet och pedagogiska skicklighet.

Till sist

När vi sprider evangeliet, ska vi också göra som evangelisten och fundera över hur de människor vi vänder oss till tänker och resonerar. Inte så att vi tar bort något av budskapet och innehållet, utan så att vi framställer Bibelns innehåll så att åhörarna kan ta emot det. Här gäller det att förstå vad som är problemet och vad som är lösningen. Lösningen är till exempel inte att ta bort anstöten i det kristna budskapet och sluta tala om synd och nåd och att vattna ur budskapet. Lösningen är inte heller att göra gudstjänsten till någon slags underhållning för att locka människor.

Maria, som ju visste att Jesus inte var något vanligt barn, hon hade ändå inte väntat sig det här. Hon kom ihåg allt som hänt vid Jesu födelse, hon hade bevarat det i sitt hjärta och begrundat det står det, men nu hade det gått tolv år, och som det verkar hade inget märkligt hänt med Jesus under den tiden. Därför blev hon förvånad. Så när Jesus frågade: Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader? förstod de ändå inte vad han sade till dem. Men hon lade även allt detta på minnet och bevarade det.

Vad ska vi då lägga på minnet och tänka på? Jag vill avslutningsvis sammanfattande säga: Jesus är Gud. Jesus är sann människa. Vi ska göra som de fromma judarna, de stilla i landet, vi ska tro Guds ord och inte tröttna, utan vi ska troget läsa Bibeln, be och gå i kyrkan. Ibland kanske det känns som om vi har förlorat Jesus, men då ska vi likt Maria och Josef söka honom, så kommer vi finna honom. Och vi ska söka där han låter sig finnas: i helgedomen, i den bibeltrogna kyrkan. Och hans ord ska vi begrunda och bevara i vårt hjärta. Amen.

J Fjellander

[^]