Bröllopet i Kana

Om äktenskapet

Med sin närvaro ärade Jesus ett bröllop. En man och en kvinna hade gift sig. Idag är behovet stort när det gäller att ära äktenskapet. Det har behövts mer eller mindre i alla tider, äktenskapet har också förr varit i behov av att värnas. Martin Luther fick kämpa hårt mot den romerska kyrkans obibliska sätt att upphöja celibatet och klosterväsendet. Han skriver i dagens predikan i huspostillan: Nu hade det väl varit en sak för sig om sådan kloster- och ensam-levnad hade varit förordnad för två eller tre veckor, för ett år eller två. Men att man nu inte bara skyr äktenskapet, utan också avsvär sig detta stånd till evig tid [man avgav livslånga löften om celibat] det är att förakta och vanära det äkta ståndet på det högsta.

Ja, så var det på Luthers tid. Luther var också tvungen att angripa den homosexualitet som fanns även då inom den romersk-katolska kyrkan. Luther kallar den sodomi, ett ord som nu rätt mycket kommit ur bruk. Det kommer från staden Sodom, där männen utövade homosexualitet. Så det var mycket illa redan på Luthers tid. Idag tror jag dock man kan säga att det är värre, för man inte bara ringaktar äktenskapet och tillämpar samboende utan giftermål, utan man är också på väg att upplösa själva äktenskapet som sådant, själva begreppet. Det inte bara accepteras homosexualitet, utan man vill upphöja den och göra den till norm. Så har man infört så kallad könsneutral äktenskapslag, och menar att en man kan gifta sig med en man och en kvinna med en kvinna. Detta strider mot såväl Bibeln som förnuftet. När Jesus undervisade om äktenskapet sade han Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna? (Matt. 19:4) Och när Sankt Paulus skriver till romarna om homosexualitet, kallar han det skamliga lidelser och förvillelse. (Rom. 1:26f.)

Nyordningen i lagstiftningen motiverar man genom att ställa frågan: Varför skulle inte två män till exempel få gifta sig om de älskar varandra? Sedan man så upphöjt den personliga ”kärleken” (vad det nu är i det här fallet) som norm, tömmer man därmed äktenskapsbegreppet på dess innehåll. Man vill inte foga sig i skapelsens ordningar som nedärvts genom årtusenden, utan den ohämmade individualismen breder ut sig. Vi kan inte kompromissa här, det är synd och avfall från Guds Ord att leva i homosexualitet. När det gäller Guds Ords lära måste vi göra våra pannor hårda. Däremot ska vi som alltid – utan att för den skull kompromissa – vara vänliga och så att säga mjuka mot människorna som lever i synd, vilken synd det än är.

Var gästerna berusade?

Jag skulle här vilja behandla en detalj i översättningen. Det står Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Det är inte riktigt bra översatt, menar jag. I texten finns inget ord som betyder ”börja”, och såvitt jag begriper ligger det inte i verbformen heller. Man skulle alltså i så fall hellre rent språkligt översätta att varenda människa sätter fram det sämre vinet när gästerna blivit druckna. Så kan det rent formellt översättas på ett grammatiskt korrekt sätt. Men då uppstår ett problem med innehållet, som översättarna har insett. Det står ju såklart inte att man sätter fram det sämre vinet när gästerna blivit berusade, för har det gått därhän har det gått för långt, och då sätter man inte fram något vin alls, det ska inte vara mer då. Därför satte översättarna dit ”börjar”. Men jag föreslår att det i stället ska översättas att man sätter fram det sämre vinet när gästerna druckit sig otörstiga.

Om undret

Vinundret i Kana var det första tecken som vår Herre Jesus gjorde när han inledde sin predikogärning. Varför gjorde han detta under? Vad betyder undret? Eller betyder det kanske inte något alls? Det är den viktiga frågan. Gjorde Jesus helt enkelt undret för att han kände medlidande med människorna som behövde hjälp i en olycklig situation? Eller hade han ett budskap med det, ett budskap som är till för människor som inte var där?

Vi behöver inte tveka om svaret på dessa frågor. Det är både och. Jesus gjorde undret för att hjälpa människorna som hade problem. Men för att vi inte ska tro att det var det enda syftet kommenterar evangelisten Johannes efteråt. Jesus gjorde detta tecken och uppenbarade därmed sin härlighet för sina lärjungar, skriver Johannes. Det Jesus gjorde hade ett budskap. Först till lärjungarna och till dem som var där på bröllopet, men inte bara det, utan också till oss. Som Johannes skriver mot slutet av sitt evangelium: Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn. (Joh. 20:30)

Guds härlighet

Att Jesus uppenbarade sin härlighet är centralt i denna berättelse, ja det är viktigt i hela Johannes evangelium. Vi ska därför först stanna något litet inför detta begrepp.

Det vanligaste ordet för härlighet i GT är det hebreiska ordet kabód (med å-ljud i andra stavelsen). Uppslagsboken säger att det ursprungligen betyder tyngd, vikt, dignitet, men efterhand kom det också att betyda ära, glans etc.

Först och främst talas det i GT om Guds kabód. Hans person och uppenbarelse är präglade av hans härlighet. Som Paulus skriver till Timoteus är Gud odödlig och han bor i ett ljus dit ingen kan komma, och honom har ingen människa sett eller kan se (1 Tim. 6:16). Men den osynlige Guden av-slöjar sig och låter något av sitt gudomliga väsen framträda i sin kabód, i sin härlighet. Denna härlighet innebär främst att Gud är upphöjd. Hans härlighet är hans ära, makt och höghet. Den kan man se redan i skapelsen: Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. (Ps. 19:1) Ännu starkare framträder Guds härlighet när han uppenbarar sig. Ofta, men inte alltid, är Guds härlighet förknippad med hans gudomliga helighet. Så står det till exempel om när Mose gick upp på berget för att få lagens tavlor: Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn övertäckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. (2 Mos. 24:16f.)

I NT motsvaras det det hebreiska kabód av det grekiska dóxa (δόξα). Det betyder fortfarande ära, makt, upphöjdhet, strålglans, men denna härlighet är inte längre lika hotande, utan det vi kan kalla lagens härlighet i GT kompletteras och överskuggas i NT av evangeliets härlighet. Paulus skriver till korintierna Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. (2 Kor. 4:6) Här ser vi hur strålglansen från Gud är evangelium, som ger ljus i hjärtat.

Så när Johannes i sitt första kapitel skriver de betydelsefulla orden: Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet (Joh. 1:14), då är det Guds härlighet han menar. Och han anknyter till det snart igen, för dagens text är ju från kapitel två i hans evangelium.

Så gjorde Jesus detta under och lät sin gudomliga härlighet skina fram, för att lärjungarna skulle tro och förstå att han var den utlovade Messias och Guds Son. Han gjorde något som ingen människa kan göra, han förvandlade sexhundra liter vatten till vin och visade att han har makt över skapelsen. Aposteln Johannes har i sitt evangelium särskilt vinnlagt sig om att visa, att Jesus är Gud av evighet. Därför ska vi av detta underverk lära oss: Jesus är Gud. Han kan göra allt.

Om att tro

Jesus kom hit till jorden och visade sin gudom, han lät den stråla fram för oss. Men han kom inte hit bara för att liksom visa upp sig och att vi skulle bli imponerade och säga: Ja, Jesus är Gud, det är sant och inget mer. Ser vi på sammanhanget i texten, så finner vi att Johannes disposition här i evangeliets första del är tydlig. Först talar han om Jesu väsen och säger: I begynnelsen var Ordet. Därefter berättar han om Johannes Döparen. Sedan kallar Jesus lärjungar, han säger Följ mig! Och direkt efter det står vår text, där Jesus visar sin härlighet och bevisar sin gudomlighet för lärjungarna. Men som jag sade är Johannes budskap här inte bara att Jesus är Gud, utan i den avslutande kommentaren ser vi själva poängen med alltihopa: [Jesus] uppenbarade sin härlighet och hans lärjungar trodde på honom. Dessa sex ord är de viktigaste i vår text. Och hans lärjungar trodde på honom. Det är syftet, det är höjdpunkten, det var därför Jesus kom, för att hans lärjungar skulle tro på honom.

Vad betyder det då att tro på Gud? Ofta har man velat framställa det som att det i huvudsak handlar om att tro att Gud existerar, att han har skapat jorden och så vidare. Alternativet blir vetenskapen. Kristna tror på Gud, ateister tror på vetenskapen, så menar man då. Och följden blir att kristendom är något ovetenskapligt, något för mindre vetande personer. Men nej, så är det inte alls! Kristna accepterar självklart vetenskap och vetenskaplig metod, även om vi förstås medger att kristna inte kan godta allt som vetenskapsmän säger.

Vad betyder det då att tro på Gud? Låt oss se vad det betyder i vår text. Det står hans lärjungar trodde på honom. Det kan ju inte betyda, att de trodde att Jesus existerade, för det visste de ju redan. Och det betydde inte heller att de trodde att han kunde göra under, för det visste de också, det hade de själva sett. Utan det betyder att de litade på Jesus. De litade på Jesus som hade kallat dem genom att säga Följ mig! Genom att Jesus kallat dem och de trodde på honom hade det uppstått en förtröstansfull relation dem emellan. Nu följde de Jesus och litade på honom. Tillit är kärnan i att tro på Jesus, även om man såklart håller något för sant om man tror på det, den aspekten finns också där.

Så låt oss hålla Bibeln för sann, och låt oss tro på Jesus. Om vi tror på Jesus, om vi litar på Jesus, håller vi vad han säger för sant. Idag säger han till oss att han ger oss sin egen kropp och sitt blod i nattvarden. Vi kan inte förstå utifrån förnuftet hur det kan ske att brödet är Kristi kropp och vinet Kristi blod, det är ett under. I det undret ser vi Herrens härlighet, hans nådefulla härlighet. Brödet och vinet är Herrens härlighet. Ögat ser bara naturliga födoämnen, men tron ser Herrens strålglans skina fram i brödet och vinet. Må vi då som lärjungarna vid bröllopet tro honom, och genom tron ha liv i hans namn. Amen.

J Fjellander

[^]