Den spetälske mannen

Vår evangelietext idag, som vi hörde från altaret, är från det åttonde kapitlet i Sankt Matteus evangelium. Det är fortfarande i inledningen av hans skrift. I de första kapitlen har evangelisten berättat om att Jesus har fötts, de vise männen har varit på besök, han har blivit döpt av Johannes Döparen, han har frestats av djävulen och han har kallat tolv lärjungar. Så startade han sin verksamhet, och bergspredikan är den stora första predikan, i det femte, sjätte och sjunde kapitlet. Så, här i det åttonde kapitlet träder nu Jesus fram på ett konkret sätt in i historien inte bara genom att förkunna, utan också genom att utföra underverk. Det har tidigare berättats att han gjorde under genom att bota alla slags sjukdomar, men nu får vi den första skildringen i närbild av ett sådant botande, vi får möta enskilda personer i händelser som beskrivs med detaljer.

I texten finns två händelser, dels mannen som botades från sin spetälska och dels den romerske officeren och hans förlamade son. Idag ska vi stanna särskilt vid den spetälske mannen och det är också predikans överskrift: Den spetälske mannen.

Den spetälske mannen var oren

Jesus gick ner från bergspredikans berg. Han följdes av många människor. Då kom en man fram till honom, och det var en spetälsk. Enligt Mose lag fick de spetälska inte vara med folket, utan de skulle hålla sig utanför byn och det skulle synas och höras, ja, märkas tydligt och klart att de var orena.

Det här med lagar om renhet och orenhet behandlades i Tredje Mosebok. I det trettonde och fjortonde kapitlet reglerades hur man skulle göra med spetälska: Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivna kläder. Han skall ha sitt hår ovårdat och skyla sitt skägg och ropa: "Oren! Oren!" Så länge han är angripen av spetälska skall han vara oren. Han är oren och skall bo avskilt. Han skall ha sin bostad utanför lägret. (3 Mos. 13:45f.)

Att något var orent enligt Tredje Mosebok handlar om mer än en sak, det finns mer än ett syfte. Dels handlar det om hur det behagade Gud att undervisa judarna om synden, att synden är genomgripande och farlig. Judarna fick ceremoniallagen för att se och märka att Gud är helig och att det krävs offer, det krävs att blod utgjuts för att vi människor ska renas och kunna nalkas honom. I oss själva är vi djupt syndiga och orena. Gud stadgade därför i Mose lag att somligt var orent, för att vi ständigt skulle tänka på vår synd och Guds helighet. Så är till exempel räkor, ål, gris, hare och blodrätter oren mat enligt Mose lag. Detta är inte för att det är ohälsosamt i sig att äta hare, blodpudding eller räkor, utan för att Gud ville illustrera syndens orenhet på ett konkret sätt. Varje dag.

Men orenheten i Tredje Mosebok handlar också om sådant som verkligen är orent och farligt. Hit hör till exempel spetälska. Nuförtiden säger vi väl om vår nutida sjukdom inte spetälska, utan till exempel lepra eller Hansens sjukdom som den också heter. Men den spetälska som Bibeln talar om innefattar mer än lepra. Spetälska är i Bibeln ett vidare begrepp än lepra, en samlingsbeteckning för det som vi idag enligt våra system klassificerar som olika slag av sjukdom. Vi kan se detta till exempel på att även tyger och till och med hus enligt Bibeln kunde drabbas av spetälska. Är detta då ett fel i Bibeln? För hus kan ju inte få lepra. Nej, det är inte något fel, utan ordet användes på ett annat sätt då. Vi ska inte pressa in våra medicinska eller biologiska definitioner i texten, utan vi ska vara öppna för vad författaren verkligen menade, och vi fortsätter därför lämpligen med att använda ordet spetälska om sjukdomen i Bibeln.

Om någon jude blivit frisk efter att ha varit drabbad av spetälska skulle han göra som det står i Mose lag. Efter att ha blivit frisk skulle man gå till prästen och frambära offer. Prästen skulle då gå ut, utanför lägret, och inspektera mannen, kontrollera att han verkligen blivit frisk och då förklara honom ren. Så skulle flera offer frambäras och den numera friska personen skulle raka av sig allt hår och bada. Det var en ganska omständlig procedur.

Den spetälske och Jesus

Så kom nu den spetälske mannen till Jesus. Han hade hört talas om Jesus och att han helade sjuka. För det längtade mannen efter, att få bli frisk. Kanske hade han varit sjuk länge, varit utanför samhället och familjegemenskapen. Han var ju oren.

Mannen i texten, han liknar vår situation. Hans liv var fördärvat av orenheten, av spetälskan och han var utanför gemenskapen. Och så är det för oss människor, att synden förstör allting, den fördärvar våra förhållanden till andra människor och den kullkastar vår relation till Gud. Vi är i oss själva orena genom att vi har syndens sjukdom. Vi syndar varje dag, ja, hela tiden. Det är som kung David säger i den trettioåttonde psalmen: Inget helt finns på min kropp för din vredes skull, inget friskt finns i mina ben för min synds skull. Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en tung börda.

Där är vi, också vi har syndens spetälska. Det är oss Bibeln talar om. Ingenting vi gör är rent och obesmittat, utan synden är med i allt. Synden i oss människor gör att vi syndar och gör ovänliga, skadliga och otrevliga saker. Elaka och själviska saker och tankar. Och även när vi gör bra saker, för det gör vi också, då är vi inte heller rena, utan vi drabbas av högmod och själviskhet även då.

Kanske känner du inte igen dig i denna beskrivning? Tycker du inte att du är en syndare? Då vill jag fråga: Syndar andra människor? Ja, är det kanske så att alla andra människor syndar och inte är perfekta? Och skulle du i så fall vara ett undantag? Är du en alldeles ren och genomgod människa? Eller tillhör du också de orenas skara?

I så fall kan du vara glad, för Jesus vill bota dig från synden, från syndens spetälska! Jesus vill göra ditt samvete friskt! Jesus vill förlåta dig alla dina synder och göra dig rättfärdig, glad och fri!

Någon annan tänker kanske: Jamen, jag är en så dålig människa att Jesus inte vill ha med mig att göra. Men, se vad texten berättar: Den orene mannen kom till Jesus och Jesus drog sig inte undan, som människorna gjorde.

Mannen ser detta, och han litar helt på Jesus. Mannen har full tilltro till Jesus. Han vet att Jesus har makt och auktoritet över sjukdomar och onda andar. Jesus är Gud. Just därför lämnar mannen avgörandet till Jesus! Chrysostomos säger, att mannen har sann tro och den rätta inställningen till Jesus. För han sade inte: ”Om du begär det av Gud” och inte heller” Om du ber om det”, utan ”Om du vill, kan du göra mig ren.” Inte heller sade han: ”Herre, rena mig” utan han lämnar allt till Jesus och låter botandet bero på honom och vittnar om att han har all makt.

På det mänskliga planet botar Jesus mannens sjukdom genom ett kärleksfullt ingripande. Han bryr sig inte om mannens sjukdom, han drar sig inte undan. På det teologiska planet helar Jesus mannens orenhet, han botar syndens skada. Alla vanliga människor hade enligt Mose lag själva blivit orena av att röra vid den orene mannen, men Jesus är inte bara en vanlig människa. Han är visserligen en sann människa, men han är inte bara det, utan han är också Gud. Hans renhet och höghet är starkare än mannens orenhet. Därför strömmar kraft över till mannen från Jesus och mannen blir botad.

Den spetälske skulle inte berätta

Varför förbjöd då Jesus mannen att berätta om helandet för andra människor? Fem gånger i Matteusevangeliet förbjuder Jesus att man berättar för människor om honom eller om hans gärningar. Det här är en inte helt enkel fråga, för Jesus gjorde inte det varje gång han till exempel botat någon, så det finns inget enkelt, tydligt mönster. Vi kan dock vara lugna, för det råder ingen tveksamhet om vad som gäller för oss. Det är bara att gå till det sista kapitlet i Matteusevangeliet och läsa det vi kallar Missionsbefallningen, där Jesus instruerar sin kyrka om vad som gäller intill tidens slut: Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.

Så vi ska gå ut till alla människor och tala om vad Jesus gjort och gör. Vi ska sprida evangeliet till alla och envar. Uppmaningen i texten när Jesus säger: Se till att du inte talar om detta för någon, den gällde alltså bara för den mannen, den gällde i den situationen. Men varför? Varför ville inte Jesus att mannen skulle berätta för människorna om detta under? Vi vet inte säkert, för det förklaras inte uttryckligen i texten, så om detta kan man ha olika meningar. Ett antal förklaringar har föreslagits, men jag tror att den bästa här är att mannen inte skulle tappa fokus på vad han skulle göra. Han skulle ju gå till prästen, till templet i Jerusalem, bära fram den offergåva som Mose föreskrivit, och visa sig, så att prästen kunde inspektera honom och förklara honom ren. För vi ska komma ihåg, att vi nu befinner oss i Galileen, uppe i norr, långt från Jerusalem. Google Maps anger att det tar 35 timmar att gå från Gennesarets sjö till Jerusalem, och då ska vi tänka på att det på Jesu tid inte fanns raka, fina och asfalterade vägar heller. Säkert tog det en vecka eller kanske till och med mer, enkel väg.

Så, för att han inte skulle bli distraherad utan tålmodigt göra den långa resan till Jerusalem, för att han inte skulle lockas att börja berätta för alla människor om det fantastiska helandet, ja för att inte lockas att bli väckelsepredikant och bli berömd – och så komma bort sig så att han inte skulle komma fram till Jerusalem, sade Jesus att han inte skulle berätta för någon vad som hänt, inte berätta hur Jesus hade helat honom. Nej, han skulle gå direkt till templet och frambära det föreskrivna offret. På så vis skulle han ju följa judarnas lagar och sedan kunna gå hem till sin hemort och sin familj. Jesus säger att mannen på detta sätt skulle ge prästerna ett vittnesbörd.

Vi skulle kunna dra en parallell här, och säga att Gud vill att vi fullgör våra allmänna skyldigheter först. Jesus revolterade inte mot Mose lag, som i det här fallet innebär samhällslagen. Vi har verkligen uppdraget att gå ut till alla människor med budskapet om Jesus, men det betyder inte att vi ska överge våra jordiska plikter, utan vi ska vara trogna i den situation vi befinner oss.

Så vi ska inte hastigt lämna hus och hem och överge våra jordiska sysslor. Man ser sådant med jämna mellanrum, hur sekter till exempel drar sig undan världen och väntar på Jesu återkomst som man förutsagt ska ske ett visst datum.

På Luthers tid fanns det gott om sådana här riktningar som på ett eller annat sätt entusiastiskt ville rusa iväg och inte hålla sig till Guds Ords befallningar. Luther kallar dem svärmare. Att svärma vet ni, det brukar vi säga om bin när de lämnar bikupan och flyger ut för att finna sig en ny plats att bo på. När bisamhället blivit för stort flyger halva iväg tillsammans, i en svärm, för att finna ett nytt ställe att bo på med mera plats. När det gäller bina som lever vilda i naturen, är det en helt naturlig sak att svärma, det innebär att de förökar sig och bildar nya samhällen. Av ett samhälle blir det två.

Men, är man till exempel förälder, ska man ta hand om barnen först och främst. Gud har instiftat familjen, för att mamman och pappan ska ta emot och ta hand om de barn de får, i enlighet med de olika uppgifter de har. Men till exempel inom Jehovas vittnen tänker de svärmiskt, de vill inte hålla sig till detta, utan där predikar de att man med fördel kan se till att man inte får många barn, för då kan man ju i stället ägna sin kraft åt att vittna. Det låter fromt, men strider i själva verket mot Guds Ord.

Naturligtvis är det riktigt att vi ska, på det sätt vi kan, vara vittnen för Jesus, men vi ska inte sätta det över andra skyldigheter vi har enligt Guds lagar. Men låt oss inte heller hamna i andra diket, utan komma ihåg att Missionsbefallningen inte har upphört, det finns i alla livssituationer något sätt att vara ett vittnesbörd om Jesus. Bland annat vittnar vi om vår kristna tro genom att ta våra jordiska plikter på allvar. Och det finns flera andra sätt.

Så vi ska inte rusa iväg från våra jordiska åligganden, utan utföra dem troget. Vi ska inte heller rusa iväg från Bibelordet, så som svärmarna gör, utan lugnt och stilla hålla oss till Skriften, till vad Bibeln säger. Och när vi gör det, ska vi ta vara på de tillfällen Gud ger oss, de möjligheter vi har. Så fick den helade spetälske mannen börja med att bli ett vittne för prästerna.

Avslutning

Så visar oss vår text idag att vi ska komma till Jesus. Han tar emot oss och renar oss från syndens spetälska. Så blir vi rena och rättfärdiga inför Gud, vi får ett friskt och gott samvete och blir redo att följa honom av hela vårt hjärta i livets olika skiften och omständigheter. Amen.

J Fjellander

[^]