Den Helige Andes predikan

Vårt evangelium idag, från sankt Johannes sextonde kapitel, ingår i Jesu avskedspredikan. Snart ska han bli överlämnad till motståndarna. Snart ska han lämna de sina för att gå korsets död till mötes. Snart ska lärjungarna få sitt första test på hur det är att vara lärjungar på egen hand utan att ha sin Mästare med sig. Och Jesus berättar hur det ska bli för dem: De kommer bli illa sedda, hånade, förföljda, ja till och med dödade. Just före vår predikotext sa Jesus: Ni kommer bli utstötta ur synagogan. Ja, det kommer en tid, då var och en som dräper er skall tro att det är en tjänst åt Gud.

Jesus känner deras utsatta situation. Han ser deras sorg och missmod. Vad gör han åt det? Jo, han ger dem sin hjälp och sitt stöd. Denna skärtorsdagskväll tröstar han sina lärjungar och rustar dem för framtiden. Han instiftar nattvarden, som ständigt ger dem det nya förbundets gåvor. Han predikar för dem, för att de ska vara beredda på vad som kommer. Han utlovar dem den Helige Ande som ska leda dem till hela sanningen och utbreda Kristi rike i världen, och han ber för dem.

Han säger till lärjungarna: ’Jag ska gå till honom som har sänt mig. Jag ser att ni är förfärade och bedrövade, men jag säger er sanningen: Det är mycket bättre för er att jag går bort. Ty eftersom jag går bort, kommer Hjälparen till er, den Helige Ande. Jag blev människa för att lida och dö för er och på så sätt gå till Fadern. Sedan ska jag sända den Helige Ande. Han ska genom er uträtta mycket större ting och göra ert ämbete stort och härligt. Genom detta ska mitt rike utbredas i världen.’

Lärjungarna ville så gärna tro att Jesus kommit till dem för att ge dem ett jordiskt rike. Därför greps de av sorg när han sade att han skulle lämna dem. Om han lämnade dem kunde han ju inte vara deras jordiske kung. Men vad är det då för ett rike han har, och hur regeras det? Det visar han när han säger: Den Helige Ande skall överbevisa världen. Det ska inte vara ett rike som upprättas på världsligt sätt och styrs genom mänsklig vishet och makt, genom lag och ordning. Det ska i stället vara ett andligt rike där Kristus regerar genom Ordet, som Anden ska använda för att utföra sitt verk i människornas hjärtan. Ty den Helige Ande, säger han, ska överbevisa världen. Inte ska han underkuva världen med vapen, utan genom Ordet ska han utföra sitt verk i människornas hjärtan. Och den Helige Ande ska överbevisa världen. Riket ska utbreda sig över hela världen, inte bara till några få länder, utan både till judar och hedningar, lärda och olärda, gamla och unga.

Hela sanningen

Här ger alltså Kristus sina apostlar löftet om Anden, som ska leda dem till hela sanningen. Och vi ska lägga märke till att det är apostlarna som får detta löfte av Jesus. Det finns i den yttre kristenheten de som tror att sanningen uppenbaras fortlöpande. Dels liberalerna, som säger att vi inte kan tro likadant som för tvåtusen år sedan, att vi måste följa med vår tid och vetenskapens utveckling. Denna syn leder till att de tror litet av varje som de snappar upp ur tidsandan, ur den allmänna kulturen. Sedan är det de romerska katolikerna, som visserligen kan säga att sanningen är helt uppenbarad i och med Jesus, men i nästa andetag påstå att sanningen fortsätter att uppenbaras allt eftersom i kyrkan och traditionen.

I så fall skulle dock Jesus inte sagt som han sade i vår text, att han skulle föra apostlarna in i hela sanningen, utan då skulle han ha sagt: Sanningens Ande skall inte föra er in i hela sanningen, utan det kommer bli uppenbart först för senare generationer. Men nu sade Jesus som han sade, att apostlarna skulle få hela sanningen. Och det är den vi har i det nya testamentet.

Andens predikan

Denna sanning ska de inte ha för sig själva, utan den ska predikas för världen. Detta är det apostoliska läroämbetet. Apostlarna predikade Guds ord, och det är den apostoliska kyrkans uppgift intill tidens slut.

Vad är det då som ska predikas? Det talar Kristus tydligt om, när han säger: Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och om rättfärdighet och om dom.

Han säger först: Om synd, ty de tror inte på mig. Vi människor har av oss själva den föreställningen, att om vi lever ärbart och hederligt så är allt bra. Och visst är det bra att vara ärbar och hederlig. Det ska vi alla vara! Men inför Gud räcker det inte.

Vi måste här skilja på det världsliga och det andliga regementet. Ty i den jordiska styrelsen ingriper vanligen inte den Helige Ande och Kristus. I dessa ting låter han världens vishet, lagar och ordningar ha sin gång. Så vill Gud ha det. Han har gett oss vårt förnuft för att vi ska styra samhället och våra hem, och det är på samma sätt vårt förnuft vi ska använda när det gäller att bestämma vad vi ska äta till middag eller när vi ska bestämma vilket yrke vi ska välja. Förvisso ber vi – med rätta! – om Guds hjälp att klara av även dessa jordiska spörsmål och det dagliga livet, vi ber att Gud ska leda och hjälpa oss, och det gör han genom att vi använder vårt förnuft och våra krafter på ett gott sätt.

Låt mig ge ett belysande exempel: När vi i Fader vår ber Giv oss i dag vårt dagliga bröd så betyder inte det att vi förväntar oss att Gud ska gripa in som han gjorde med Israels folk under ökenvandringen, när han gav dem manna och vaktlar som föll ner från skyn, så att de bara kunde plocka upp det från marken. Nej, Giv oss i dag vårt dagliga bröd betyder att vi inser att i normalfallet måste de av oss som kan arbeta med sitt arbete och sin möda förse oss med vårt dagliga bröd, helt enkelt genom jordiskt arbete, men att vi erkänner att det är Guds gåva till oss i skapelsen att vi kan göra detta. Och för dem av oss som inte kan skaffa det dagliga brödet, hjälps vi åt att ordna detta. Så hjälper Gud oss i den jordiska styrelsen.

Men nu talar Kristus i dagens text om den Helige Andes predikan, och den gäller i det andliga regementet. Och även om människorna i världen till det yttre kan vara goda och hederliga medborgare så bestraffar Kristus dem eftersom de tror att detta duger även inför Gud. I världen dömer domstolarna brottslingar för deras onda gärningar. Det är deras uppgift. Det kan vara rån, mord, stöld, förtal, misshandel och allt möjligt elände. Så länge vi inte begår sådana brott kan vi vara säkra för domstolens dom. Begår vi inga brott är vi rättfärdiga i världen. Men nu gäller det inför Gud. Den Helige Andes predikan avser vår andliga ställning inför Gud. Och här räcker det inte att avhålla sig från alla brott, ty denna domstol har långt högre krav på oss, här krävs det hjärtats renhet och rättfärdighet. Den Helige Ande predikar om synd, för vi har ju inte hjärtats rättfärdighet, det är vad den Helige Ande pekar på, för det vi har inför Gud, det är synd. Hjärtats renhet och rättfärdighet har vi inte om vi inte tror på Jesus som vår frälsare.

Detta har vi hört många gånger i vår kyrka, att man inte kan bli kristen genom att anstränga sig och uppföra sig väl. Men tror vi verkligen på det i vardagen? Tillämpar vi det? Eller tror vi egentligen att vi nu har blivit så fromma och duktiga att vi duger inför Gud? Vi får aldrig glömma att Guds bud inte bara går ut på att vi håller budorden i yttre mening, nej, Guds bud går till själva hjärtat och kräver dess fullkomliga lydnad. Gud kräver att allt vad vi gör, varenda handling, ska göras av fulländad kärlek och genomsyras av fullkomlig tacksamhet till honom.

Ja, otron är den stora huvudsynden. Där inte tron på Jesus finns ser Gud bara synd. Men där tron finns, där ser Gud med välbehag på oss och våra gärningar för Jesu skull, även om våra försök att göra gott kan vara rätt stapplande. Världens människor njuter gärna av alla Guds goda gåvor men lönar honom med otacksamhet, hån och likgiltighet. En kristen tar också gärna emot Guds gåvor, men tackar honom, ja även för de minsta. En kristen vet ju vem som är givaren av allt gott.

Den andra delen av den Helige Andes predikan är Om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och ni ser mig inte mer. Världen ska bli överbevisad inte bara om vad synd är, utan också om vad rättfärdighet är - den rättfärdighet som gäller inför Gud. Vad består nu den i? Jo, säger han, den består i att jag går till Fadern och att ni inte ser mig mer. Dessa ord Jag går till Fadern, det är hela Kristi försoningsgärning, hans lidande och död, hans uppståndelse och himmelsfärd. Han övervann synden och döden och sitter därför nu på Faderns högra sida och regerar över alla ting i himmelen och på jorden.

Vi ser honom inte, men han är hos oss och ger oss sin rättfärdighet genom den Helige Ande. Den Helige Ande predikar genom sitt Ord om att all vår rättfärdighet är som en fläckad klädnad. Tittar vi in i vårt eget hjärta ser vi så mycket elände och synd. Men Jesus har gått till Fadern, han har berett oss en fullkomlig rättfärdighet. Jesus känner oss, han vet hur illa det är ställt med oss. Därför utförde han sitt verk för oss.

Och att denna rättfärdighet blir vår, det sker endast genom tron. Som han säger: Ni ser mig inte mer, utan ni måste tro. Han har lämnat jorden, och vi kan inte längre se honom med våra ögon. När vi tror får vi hans rättfärdighet så att det blir vår rättfärdighet. Och det är en evig rättfärdighet. Den tar aldrig någonsin slut.

Den sista delen av den Helige Andes predikan är om dom, ty denna världens furste är dömd.
I de två föregående styckena har Kristus talat om läran och sammanfattat hela evangeliets innehåll: Först och främst att allt vad vi människor förmår av oss själva, även när vi gör det bästa vi kan tänka ut, det är alltsammans synd och under Guds vrede, eftersom vi inte tror på Kristus. För det andra att vi blir rättfärdiga, befrias från synd och skuld, behagar Gud och har evigt liv endast genom att han går till Fadern. På detta följer nu det tredje, hur världen beter sig mot denna predikan, och hur den Helige Ande ska fortsätta med sin predikan.

Om detta säger han: Han ska överbevisa världen om dom. För när han överbevisar världen om synd och rättfärdighet, vill världen inte lyssna, utan säger bara fräckt: Vad gör det oss!? Vi vill tro som vi vill, och vi vill göra som vi vill. Vi bryr oss inte! Därför måste han fortsätta sin predikan och visa att deras synd, deras avsaknad av rättfärdighet leder dem till domen och till denna världens furste, djävulen. Och inget retar dem mera än att man säger att de syndar och att de är syndare och att de är värda att fördömas. Därför hånar och förföljer världen de kristna.

Detta är i högsta grad tillämpligt än idag. Det här är inte något som bara gällde på Jesu tid eller när Luther levde eller något sådant. Den Helige Andes predikan går fortfarande ut, oförändrad till sitt innehåll. Visst förändras samhället och tidsandan och visst förändras språket och uttryckssätten, men den Helige Andes predikan är till sitt innehåll ständigt densamma. Offentligen, på kyrkans uppdrag, går den ut genom predikoämbetet. Det är prästernas uppdrag, som de utför med församlingens hjälp och trogna understöd. Men den går också ut genom vanliga kristna, som – som aposteln säger – tar vara på varje lägligt tillfälle. Ty vi har fått hela sanningen. Sanningens Ande ledde apostlarna till hela sanningen, och vi har fått den i deras skrifter. Anden förhärligar Kristus. Anden talar inte för att förhärliga sig själv. Anden sätter Jesus i centrum. Så känner vi igen den Helige Ande: Han förblir vid Kristi Ord. Han framställer vad Jesus gjort för oss människor, och att Jesus nu gått till Fadern för att regera över allt. Ja, Jesus är Herre över hela världen. Han har farit upp till himmelen, men han är oss ändå nära i Ordet och sakramenten. Han kommer med sin kropp och sitt blod till oss i nattvardens bröd och vin, och han ger oss sin Helige Ande. Amen.

J Fjellander

[^]