Anden och treenigheten

När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Så inleder sankt Lukas dagens episteltext. Pingsten var alltså en högtid som judarna firade, den fanns redan. Var kommer det svenska ordet ”pingst” ifrån? Jo, det kommer av det grekiska ordet pentekosté (πεντηκοστή) som betyder ”den femtionde”. Det är ju sju veckor mellan påsk och pingst, så då blir det femtio dagar, sju gånger sju plus en, eftersom man räknar med även den första dagen, påskdagen.

Men ingenstans i GT hittar vi ordet ”pingst”. Högtiden heter i gamla testamentet skördehögtiden eller veckohögtiden. Det står i 2 Mos. 34:22: Du skall fira veckohögtiden när du skördar det första vetet. Den dagen förde israeliterna fram förstlingsfrukten av skörden som ett offer till Gud, och de bar också fram andra offer enligt föreskrifterna som Mose gav: Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren skall ni då offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa (7,5 liter ungefär) till varje tjur, två tiondels efa (fem liter ungefär) till baggen, och en tiondels efa (2,5 liter ungefär) till vart och ett av de sju lammen. Dessutom skall ni offra en bock som skall bringa försoning för er. (4 Mos. 28:27ff.)

Så både påsk och pingst fanns i Gamla förbundet. För apostlarna fick påsken en ny och rikare innebörd, så att när de nu firade påsk förstod de att uttåget ur Egypten och påskalammets offer bara var en skugga av den sanna påsken då vi genom Kristus fick tåga ut ur syndens slaveri, och de fick också särskilt minnas Kristus själv som är Guds Lamm som tar bort världens synd. Efter Kristus fick påsken ett helt nytt och rikare innehåll, eftersom Kristus då fullgjort sin tjänst som det sanna påskalammet. Och pingsten, veckohögtiden som från början firats för den första skörden, hade också med tiden blivit en högtid där israeliterna högtidlighöll lagens givande på Sinai. Veckohögtiden var alltså förbundsdagen, dagen då Gud gav Israels folk sitt Ord, det ord som gav Israel dess identitet som förbundsfolk. Folket fick Guds lag. Och pingsten blev för apostlarna den dag då Gud talade, då han sände sitt Ord och sin Ande ut i världen till alla folk och tungomål, till det nya förbundsfolket. Gud sände ut sitt evangelium.

Och här är en detalj som kan vara värd att nämna: Som ni minns, så dundrade det när Gud gav lagen på Sinai, vi läser i andra mosebok: På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. (2 Mos. 19:16) Sedan gick Mose upp och tog emot Guds lag. Och i dagens epistel berättar sankt Lukas: Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt.

När vår översättning säger: När pingstdagen hade kommit var de alla samlade (Apg 2:1), så är det för svagt uttryckt. I grekiskan används ordet sympleróo (συμπληρόω) som bara används tre gånger i vårt nya testamente, och som mer har innebörden av att uppfyllas eller fullkomnas. "När pingstdagen skulle fullkomnas" skulle man bättre kunna översätta.

Om predikotexten

Låt oss nu gå till evangelietexten, predikotexten. Vår text idag är från Jesu avskedspredikan, som han höll på skärtorsdagskvällen för sina tolv lärjungar. Allt fokus ligger denna kväll på att förbereda lärjungarna på att han snart inte längre skulle vara med dem. Jesus visste ju vad som skulle komma. Men Jesus predikade inte bara för de tolv, de som blev hans apostlar när han sände dem ut med missionsbefallningen, utan denna kväll förberedde han alla kristna på att han skulle lämna jorden. För efter att kroppsligen lämnat jorden, är han hos alla kristna hela jorden runt i alla tider genom sin Ande. Och han instiftade nattvardens sakrament, för att på så sätt vara med sin kyrka. Jesus själv kommer till oss i vinet och brödet, han är hos oss, ja, han är i oss. Brödet är Kristi kropp och vinet är Kristi blod. I nattvarden får vi delaktighet i Jesus, vi äter hans kropp och blod, i enlighet med hans instiftelse och befallning.

Om Skriften

Jesus höll sin avskedspredikan också för oss. Jesus talade inte bara till de tolv, utan också för att vi kristna idag ska tro det och ta emot det. Som Jesus sade först i texten: Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Orden är sagda och nertecknade för att alla människor i alla tider ska tro på Jesus och hålla fast vid hans ord. Jesus höll sin avskedspredikan för att vi ska tro på honom.

Ja, hela Bibeln är skriven för oss. Hela Bibeln är Guds Ord och den har överallt lärdomar för oss. Men det betyder inte att varje ord är riktat direkt till oss som uppmaningar. Minns ni Naaman, den arameiske överbefälhavaren? Till honom sade profeten Elisa: Gå och tvätta dig sju gånger i Jordan. Men du och jag behöver inte åka och doppa oss i Jordan. För oss är detta i stället en förebild om dopets kraft. Vi ska inte heller följa de särskilda bud som Mose gav Israels folk, till exempel om att offra djur i templet i Jerusalem. Efter Kristi fullkomliga offer behövs det inga fler djuroffer. Men Tredje Mosebok är ändå Guds ord, skriven för att vi ska läsa den och tro det som står. Som Jesus säger i dagens text: Kristna känns igen på att de håller fast vid Jesu ord. Därför håller vi fast vid allt som Jesus lär oss, med all vår kraft. Därför tillåter vi inga avvikelser från Guds ords lära i kyrkan, utan vi sätter oss som Lasarus syster Maria vid Jesu fötter och lyssnar till allt han säger. Det för välsignelse med sig säger Jesus idag: Fadern älskar dem som håller fast vid Jesu ord, och Fadern kommer då tillsammans med Jesus och tar sin boning hos oss.

Hur sällsynt har det inte blivit med kristendom där man tar emot allt Guds ord! I stället för att tro som det står, har oftast förnuftet och vetenskapen blivit en domare. Man följer hellre sina egna tankar och med tidsandan än man följer Guds ord.

Om Anden

Pingstdagen är festdagen då vi särskilt firar den Helige Ande. Det är därför kyrkan är klädd i rött idag. Rött är Andens och blodets färg. Jesus gav löftet om den Helige Ande, och i episteln hörde vi om den Helige Andes utgjutande på den första pingstdagen, då apostlarna predikade på språk som de aldrig hade studerat. Detta var starten för Nya Testamentets kyrka, när nu Guds rike skulle spridas ut över hela jorden, till alla folk. Det är därför vi har fått Biblar på svenska, för att Guds Ord och hans frälsning ska predikas för alla folk.

Jesus kallar den Helige Ande för Hjälparen. Och det är han inte bara för apostlarna, utan för hela kyrkan, alla kristna. Den Helige Ande verkar ännu idag. Han är vår hjälpare som verkar i oss och hjälper oss att tro på det som Jesus sagt, han påminner oss om allt vad Jesus har sagt.

Det är den Helige Ande som förmedlar Kristi frid till oss. Hur gör han det? Jo. det gör han genom ordet, genom Bibeln: De ord som jag har talat till er är Ande och liv, sade Jesus (Joh. 6:63) Anden verkar genom ordet. Vi får friden från Jesus genom att vi med den Helige Andes hjälp tar emot Jesu ord. Ordet innehåller både lag och evangelium. Lagen säger att vi ska älska Gud över allting. Lagen säger att vi ska älska vår nästa som oss själva. Lagen säger oss att den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. (Jak. 2:10) Vem kan då bli frälst? Jag kan det inte. Kan du? Håller du alla Guds bud fullkomligt varje dag? Bibeln säger att alla vi människor är syndare.

Men Andens predikan slutar inte där! Anden påminner oss också om evangelium. Att Jesus burit straffet för alla våra synder upp på korsets trä. Att Jesus har stillat Guds vrede, så att alla som tror på honom får vara Guds barn. För Kristi skull är ser Gud med välbehag på oss. Vi som borde blivit fördömda får frälsningen alldeles gratis!

Till Jesus får vi lämna alla våra synder och all vår oro. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet, säger aposteln (1 Joh. 1:9). Gud renar oss och tar oss in i sitt rike. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa, säger Jesus. Så får vi den Helige Ande och frid i hjärtat. Inte den frid som världen ger, för världens frid uppkommer genom att man inte har några fiender, problem eller bekymmer. Men bekymmer kommer vi ha, säger Jesus! I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen. (Joh. 16:33) Mot mig förmår denna världens furste ingenting. Så har vi kristna även i alla svårigheter och allt lidande Guds Ande och frid i våra hjärtan, för vi har Gud på vår sida. Gud är vår käre Fader, och vi vet att han har omsorg om oss. Aposteln Paulus utbrister i romarbrevet: Jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom. 8:38f.)

Om treenigheten

I dagens text möter vi den treenige Guden i arbete. Alla den treenige Gudens personer är aktiva. Jesus, Sonen, talar till lärjungarna, men han gör det tillsammans med Fadern: Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. Och detta ord är inte bara Sonens och Faderns ord, utan det är också Andens ord: Han, Anden, ska påminna er om allt vad jag har sagt er. Och en annan gång sade Jesus: De ord som jag har talat till er är Ande och liv. (Joh. 6:63) Så är Fadern, Sonen och Anden verksamma tillsammans i Bibelns ord. Mellan de tre råder den högsta enhet. Det finns bara en Gud, skriver aposteln Paulus till korintierna (1 Kor. 8:4). Men vi ska ändå inte blanda samman de tre personerna, de är åtskilda. Det ser vi också i vår text, där Jesus säger: Jag går till Fadern. Så Sonen går till Fadern, de är två olika personer. Ändå finns det bara en Gud. Hur går detta ihop?

Det enkla svaret är att det inte går ihop för vårt förnuft. Treenigheten är ett mysterium. Varför tror då vi kristna på sådana oförnuftigheter? Jo, helt enkelt därför att det är Bibelns lära. En del i Bibeln, särskilt om Guds väsen och hans rådslut passar inte in i våra logiska system. Inte kan vårt förnuft till exempel förstå hur Gud den oändlige kan bli en begränsad människa. Sådant skapar problem för vårt mänskliga intellekt.

Men Gud står över oss människor och vår logik, och vårt förnuft ska inte döma över vad som står i Bibeln, utan vi ska tro på allt som Gud den högste uppenbarar för oss. Vi använder förnuftet för att läsa noggrant och verkligen se efter vad det står, men vi låter inte förnuftet bestämma vad vi ska tro.

Så har vi idag på Pingstdagen talat om den Helige Ande, en av personerna i den heliga Treenigheten. Herren Jesus har på ett särskilt sätt sänt honom till sin kyrka, att vara med oss alla dagar. Han kommer till oss i Guds ord. Han visar oss att vår synd är stor, men att Guds nåd är större! Han hjälper oss att tro, han hjälper oss att hålla fast vid Jesu ord, vid allt som Jesus lär oss. Och han ger oss Kristi frid mitt i en orolig värld. Amen.

J Fjellander

[^]