Synden och Guds Ords kraft

Vår text idag handlar om hur en förlamad man fördes till Jesus och hur Jesus helar honom och förlåter honom hans synder. Texten visar oss två perspektiv på Jesus, två förhållningssätt till honom. Det ena företräds av den lame, hans kamrater och folket, och det andra av de skriftlärda. Vi ska gå igenom texten och se vad den har att säga oss.

Den här händelsen i sankt Matteus nionde kapitel, hur Jesus botade den lame mannen, kommer efter Jesu första stora tal, Bergspredikan. Jesus har kommit ned från berget där han undervisat om Guds rike, och han gör nu många underverk, inte mindre än nio stycken berättar Matteus om i det åttonde och nionde kapitlet. Undren är grupperade i tre grupper med tre under i varje grupp. Det under som står just före vår text utförde Jesus i gadarenernas land, där han drev ut onda andar ur två män, och de for in i en svinhjord som störtade sig i sjön. Följden blev att de som bodde där blev så upprörda att de helt enkelt bad Jesus försvinna från deras område. Därför tog nu Jesus båten över Gennesarets sjö och kom till sin egen stad, Kapernaum. Det var där han hade bosatt sig när han trädde fram och började sin predikogärning.

Den här berättelsen återges också av evangelisterna Markus och Lukas, och de har fler detaljer. Där får vi veta att Jesus den här gången var inne i ett hus och predikade, och att det var fullt med människor, så fullt att den lame mannens vänner, fyra stycken, inte kunde komma in till Jesus i huset, utan de gick upp på det platta taket och tog loss några stenar så att de kunde sänka ner den sjuke till Jesus. I vår text idag, hos Matteus nämns inte de fyra männen direkt, utan där står det Och då han såg deras tro, sade han till den lame: så även i vår text finns vännerna med, om än i bakgrunden, eftersom det står att Jesus såg ”deras tro”.

I vår text ser vi människans problem och Guds kraft. Och vi ska säga fyra saker:

1/ All sjukdom är en följd av synden

2/ Jesus kom för att besegra synden

3/ Vår text förkunnar Guds Ords kraft

4/ Låt oss prisa Gud som gett sådan makt åt människor.

För det första:

All sjukdom är en följd av synden

Att andra människor är syndare och gör dumma saker, det vet vi mycket väl. Att andra människor bland annat är egoistiska, det ser vi, i synnerhet när det drabbar oss. Men, hur är det med dig, är du osjälvisk? Redan de gamla grekerna sade att vi människor bär våra fel i en ryggsäck, så vi ser dem liksom inte så enkelt. Både du och jag är syndare. Vår tillvaro här på jorden är inte perfekt, vågar jag påstå. Många människor försöker ständigt förbättra den, och det är så klart riktigt och bra, naturligtvis ska vi kristna hjälpa till på olika sätt att göra världen bättre.

Men allting blir inte bättre och bättre dag för dag. Utvecklingen går i vågor och på olika plan. En del saker blir bättre, särskilt i den tekniska utvecklingen. Men den tekniska utvecklingen har människor använt på olika sätt, förutom att göra fantastiska maskiner som hjälper oss människor har man också använt modern teknik till att göra alltmer sofistikerade vapen för att kunna döda varandra effektivt.

Vapen måste finnas och tyvärr också av och till användas, men det beror ju på människors ondska. Att det finns polis och militär är ledsamt att det måste behövas, men det är Guds vilja att de finns för att bekämpa ondskan och få ett tryggt samhälle. Det är en stats skyldighet att försvara sina medborgare för olika hot, och i detta försvar kan en kristen delta med gott samvete.

Sedan har vi läkarvetenskapen. Där har gjorts många otroliga upptäckter och framsteg. Men trots all läkarvetenskap kom där plötsligt en pandemi, som dödat hundratusentals människor och mer eller mindre skrämt hela världen. Det är dock oerhört hur snabbt forskare lyckats få fram vaccin.

Naturkatastrofer, krig, svält och olyckor fortsätter att komma. En del problem har vi människor lyckats förebygga, men andra har vi orsakat själva. Översvämningar och skogsbränder har ökat, som en följd av den globala uppvärmningen och det förändrade klimatet.

Här finns uppenbarligen en hel del som inte är perfekt och gott. Kampen pågår ständigt. Det man uppnår måste hela tiden försvaras och skötas för att inte destruktiva krafter ska få utrymme eller ta över.

Skapelsen är god. Gud har skapat världen och lagt ner många goda möjligheter. Men vår tillvaro är skadad i grunden, på ett genomgripande sätt. Som aposteln Johannes säger: Hela världen är i den ondes våld. (1 Joh. 5:19) Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, säger sankt Paulus (Rom. 8:20).

Det skedde vid syndafallet, när Adam och Eva bröt mot Guds bud och följde ormens råd. De syndade. Sedan dess är synden med i allt. Det är därför vår tillvaro ser ut som den gör. Så vi kan slå fast: All sjukdom är en följd av synden.

Så säger vi för det andra:

Jesus kom för att besegra synden

Jesus kom till jorden för att göra om intet djävulens gärningar. Han grep in idag och helade en sjuk människa, han gjorde ett under. Varför gjorde han det? Jo, han visade att han är Herre över tillvaron. Han visade att han är Gud. Därför gjorde Jesus många under som bestod i att han botade sjuka. Inte så långt före vår text står det: När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka. (Matt. 8:16). Vi tänker oss kanske att Jesus var en stor predikant som botade några sjuka ibland, och visst predikade Jesus väldigt mycket, ja, men han botade också många sjuka. Varför gjorde han så många under, varför gick han inte bara runt och predikade? Dels ville han i allmänhet styrka sina anspråk, men framför allt var det hans uppgift att bota sjuka. Jesus var ju den utlovade frälsaren, den som profeterna förutsagt. Särskilt evangelisten Matteus framhåller hur Jesus uppfyllde Skriften, och han förklarar också varför Jesus botade alla dessa människor: för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han. (8:17) Jesus botade därför många, många människor för att visa att han var den utlovade försonaren. Det var hans syfte. Jesus helade dessa människor och visade därigenom att han var Messias. Hans uppdrag var att bota, men inte bara att bota kroppen, utan också att bota själens skada. Och detta visste de skriftlärda. De kände så väl Jesajas ord att det var våra sjukdomar han bar, och att det fortsätter: Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. […] Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, […] all vår skuld lade Herren på honom.

Så sjukdom, lidande och synd hänger tätt ihop. När mannen i vår text kom till Jesus började Jesus med att förlåta honom hans synder. Och för att visa att han kan förlåta synder, helade han sedan mannen.

Så säger vi för det tredje:

Vår text förkunnar Guds Ords kraft

Jesus sade till mannen: Dina synder är förlåtna. Jesus förlät mannen hans synder. Och han sade till den lame: Stig upp, ta din bädd och gå. Jesus botade mannen. Detta med sitt ord, genom att han talade. Så ser vi hur kraftigt Guds Ord är. När Jesus avlöste mannen blev hans synder förlåtna på ett ögonblick, och när han sade åt honom att han skulle ställa sig upp, så fick hans ben omedelbart kraft och styrka. Precis som i skapelsen, när Gud sade Varde ljus! Då blev det ljust. Och psalmisten beskriver hur Gud gjorde i detta skapelseunder: Han befallde och det stod där. (Ps. 33:9) Ja, Guds Ord är kraftfullt. Gud är ju Gud!

Ibland har man menat, att Jesus här inte förlät mannen hans synder, utan att han i stället informerade honom om att han redan var förlåten. Men det är uppenbarligen textens mening att Jesus förlät synderna där och då. Han sade ju till de skriftlärda: Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder. Han sade inte ”Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att informera”, utan han framhöll sin makt att göra, sin makt att åstadkomma, sin makt att utföra under, både att förlåta synder och att hela förlamade ben med sitt gudomliga ord.

Genom att förlåta synder, visade Jesus att han är Gud. Detta förstod de skriftlärda. Därför sade de: Han hädar. De såg undret, men de trodde inte. De borde ha sett på hur Jesus helade mannen med sitt ord och förstått att Jesus var Gud med kraft och makt att förlåta synder. Men de var förblindade. De ville inte tro att Gud kommit till dem så konkret.

Men låt oss tro Guds ord! Låt oss tro att Jesus kan göra under. Det gjorde folket, de trodde på Jesus och fruktade Gud. Så säger vi för det fjärde:

Låt oss prisa Gud som gett sådan makt åt människor.

När folket såg Jesu under, greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.

Vilka är dessa människor som Gud hade gett sådan makt? Menas det att de prisade Gud som gett sådan makt åt människan Jesus? Det är ju inte fel att Jesus som människa fick sådan makt, men textens mening är nog inte människan Jesus, för det står människorna i plural, i flertal. Jesus använde sin makt till att hjälpa människorna, folket. Folket prisade alltså Gud för att han gett Jesus makt att använda till nytta för människorna. Folket prisade Gud för att han inte stannade i sin himmel, utan att han steg ner till dem och handlade med dem. Jesus kom och botade sjuka och förlät syndare. Så kom Guds makt till människorna.

Kära bröder, till dessa människor hör också vi! Gud har gett sin gudomliga makt till människor. Kristus kallade först apostlarna att vara hans representanter, och i deras efterföljd har han sänt sina tjänare, sina ombud till kyrkan. Det är prästerna det. Prästerna har visserligen inte fått i uppdrag att hela sjuka, men de ska be för de sjuka, och de har fått i uppdrag att förkunna Guds Ord, att förlåta synder och att förvalta sakramenten. Jesus sade till apostlarna: Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er. (Joh. 20:21) Och prästerna har fått i uppdrag av Jesus att fortsätta apostlarnas tjänst. De har predikoämbetet, och det är inte bara att vara informatörer, utan de har i uppdrag att agera i Guds ställe, att utföra Guds verk. Som Jesus sade till apostlarna: Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden. Det är därför som prästen i avlösningen säger: ”Jag förlåter dig alla synder.” Naturligtvis är det bara Gud som kan förlåta synder. Men prästen lånar ut sin röst åt Gud. Prästen är Kristi mun. Gud själv talar här och nu mitt ibland oss.

Vår tids skriftlärda säger om anspråken att tala Guds ord direkt in i vår verklighet att vi driver falsk lära, men vi vill fortsätta att troget vara Guds mun, att tala Guds ord: I avlösningen ”Jag förlåter dig”, i dopet ”Jag döper dig” och i konsekrationen ”Detta är min kropp”. Ty vår Gud kommer till oss och handlar med oss.

Så använder Gud fortfarande sin makt, han ger fortfarande sin makt till nytta för oss människor. Han talar till oss i ordet och sakramenten. Därför ska vi som folket gripas av fruktan och vördnad och prisa Gud! Amen.

J Fjellander

[^]