Ta vara på konungens inbjudan

Gud slöt ett förbund med judafolket. Han utvalde Abraham och gjorde honom till ett stort folk. Detta folk var hans egendomsfolk, som han kallade till sitt gästabud. Genom att tro på Gud och följa hans bud fick man del av hans välsignelser.

I Ordspråksboken 8 och 9 talas om Guds vishet som finns till av evighet, före all skapelse. Ja, visheten är en utstrålning av Gud. Och i det nionde kapitlet står det:

Visheten har byggt sig ett hus.
Hon har huggit ut sina sju pelare.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin
och dukat sitt bord.
Hon har sänt ut sina tjänsteflickor, hon ropar från stadens översta höjder: ”Den som är okunnig må vända sig hit!”
Till den som saknar förstånd säger hon:
”Kom och ät av mitt bröd och drick av vinet som jag har blandat. Överge oförståndet, så får ni leva, och gå fram på förståndets väg.

I början gick det bra. Abraham, Isak och Jakob tjänade Gud och var början på hans folk. Men sedan Gud på detta vis skapat sig ett folk var folket otroget. Se bara på hur Gud förde dem genom ut ur Egypten genom Mose, men folket knorrade så till den milda grad att ingen av dem fick komma in i Kanaans land, utan fick vandra i öknen i fyrtio år!

Och när de sedan hade kommit till Israel var det allt si och så med att följa Gud. Det fanns ljuspunkter, vi ska inte glömma kung David till exempel, men väldigt ofta var man olydig mot Gud. Judarnas historia kantas av avfall från Guds bud.

Därför sände Gud många profeter med kallelsen. Hur gick det för dessa sändebud?

Judarna avvisade kallelsen, misshandlade och dödade Guds profeter.

Det vanligaste som hände beskriver vår text sålunda:Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. De avvisade kallelsen. De inte bara föraktade Herren. Många gånger tillbad de andra gudar. Som det står i Domarboken 2:11: Och Israels barn gjorde det som var ont i HERRENS ögon och tjänade baalerna.

Hur det gick med själva profeternas liv har vi inte så detaljerade upplysningar om. Profeten Jeremia är den vi vet mest om. Han blev misshandlad och judarna försökte döda honom flera gånger.

Och när kung Ahab regerade med sin drottning Isebel var det inte lätt för profeterna. Elia sade i sin klagan: ”Jag har verkligen nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.”

Judafolkets sista tid som Guds egendomsfolk blev inte bättre. Till sist dödade de den störste profeten av alla, Jesus Kristus.

Därför sände Gud sina trupper och förgjorde dem och deras stad.

Därför förstörde Gud Jerusalem år 70. De romerska trupperna kom och intog staden. Där lämnades inte sten på sten därför att judarna inte förstod att ta vara på den tid då Gud besökte dem som Jesus säger i Luk 19. Då avslutades det gamla förbundet definitivt.

Därefter lät Gud kallelsen gå ut igen.

Detta skedde genom det nya förbundet. Alla människor i hela världen bjuds nu in till konungens bröllopsfest. Att vi nu blir inbjudna beror inte på att vi har någon slags egenskap som gör att vi får komma till Gud. Nej, det står att inbjudan riktades till alla, onda som goda. Inbjudan gick alltså inte ut till dessa människor för att de skulle ha förtjänat det.

Låt oss nu ta vara på denna inbjudan så att vi inte blir som judafolket. Tyvärr är det många som gör likadant som de. Apostlarna som gick ut som pionjärer med Guds Ord, de blev martyrer alla utom en. De fick plikta med livet för sitt kristna vittnesbörd, för att de bar ut Guds inbjudan till alla människor. Och historien är full av martyrer i deras efterföljd. Ännu i denna dag dödas människor för sin kristna tros skull.

Människorna som bor på jorden vill i allmänhet inte höra konungens inbjudan. De bryr sig inte, de går till sitt jordbruk och sina affärer, till vardagsbestyren och vad man nu håller på med.

Men konungen kommer att förstöra vår stad. Som han kom till Jerusalem år 70 kommer han till hela jorden i den yttersta domen och förgör den. Jerusalems förstörelse är därför ett varnande exempel för alla människor hur det går när man föraktar Guds Ord.

Vi behöver bröllopskläder

För att inte hamna i mörkret där man gråter och skär tänder ska vi alltså ta vara på konungens inbjudan. Vad är det för en inbjudan? Det är en inbjudan till gemenskap med Gud. Att få leva i rättfärdighet och frid. Det är en inbjudan att få komma till Guds bröllopsfest, först här på jorden men allra mest i himmelen. Det som skiljer oss från Gud är vår synd. Som Jesaja skriver i kapitel 64: Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel. Vi kommer alla att vissna som löv. Som löv förs bort av vinden kommer vi att föras bort av våra missgärningar.

Man kan inte bestå inför Gud i sina smutsiga, nedsölade kläder. Det är att komma i sina egna gärningar inför Gud. Nej, för att få komma till Gud och hans fest behövs bröllopskläder, vi måste lämna ifrån oss det vi själva presterat, det håller inte inför Gud. Hur får man bröllopskläder? Jo, kungen delar ut dem gratis till alla gäster. I sin godhet och nåd ger Gud oss syndernas förlåtelse. Han ger oss de skinande vita bröllopskläderna. Han bjuder in oss till sin måltid, han kommer här idag i nattvarden till sitt folk. Låt oss lyssna till Guds kallelse medan vi har den.

I Uppenbarelsebokens tredje kapitel säger Herren: Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Amen.

J Fjellander

[^]