Otrons och trons förhållningssätt

Judarna begär tecken och grekerna söker visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. (1 Kor. 1:22f.) Det är sankt Paulus som skriver detta till korintierna. Det är ett ord som inte bara var sant när det skrevs, utan det visar genom alla tider hur människor förkastar Jesus.

Somliga söker efter tecken och under, och säger att annars vill de inte tro. De kräver bevis. Andra söker efter något som passar dem och deras egna tankar, filosofier och idéer. Även dessa människor kräver ofta bevis, och när de inte får ihop den kristna tron med sin egen logik, så förkastar de kristendomen. En variant av detta är att de i stället för att förkasta kristendomen anpassar den till sitt världsliga tankesystem. De vill ha en Jesus utan det anstötliga talet om att alla människor är syndare och att vi måste omvända oss för att få Kristi rättfärdighet. Ibland skapar de en urvattnad låtsaskristendom som följer med sin samtid och är politiskt korrekt.

Men idag ser vi ett fint exempel på en man som mötte Jesus och kom till en sann och riktig tro.

Ämnet för vår predikan är Otrons och trons förhållningssätt. Så ska vi börja med att tala om otron.

Otrons förhållningssätt

Jesus gjorde många under. Han botade många sjuka och han drev ut onda andar. Han gjorde detta för att visa att han är Gud och att han var den som profeterna hade förutsagt. Men judarna brydde sig många gånger inte om det, de brydde sig inte om att lyssna till Jesus och tro på honom. En del av dem ville gärna bli botade och bli mättade av Jesus när han gjorde sina brödunder, men de ville inte följa honom och tro på honom. De ville göra honom till en jordisk befriare och upprorsledare mot romarna.

När Jesus hade mättat femtusen män, ville folket göra honom till en brödkung. Då drog sig Jesus undan. Nästa dag sökte de upp Jesus igen. Då predikade Jesus för dem och sade: Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. (Joh. 6:47) Men judarna ville inte tro på honom. De ville ha flera under och sade till honom: "Vad gör du för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? De hade dagen innan fått se ett mäktigt under av Jesus, han hade med sitt blotta ord mättat många tusen människor med fem kornbröd och två fiskar. Och ändå ville de inte tro på honom, utan begärde flera under!

En annan gång, i Johannesevangeliets nionde kapitel botar Jesus en blindfödd genom att göra en deg av sin saliv och jord som han strök den på den blindes ögon och säga till honom: Gå och tvätta dig i dammen Siloam. Då fick mannen sin syn. Men det övertygade inte judarna. En del av dem sade: Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten. De hade bestämt sig för att inte tro på Jesus. Så de sade också, litet senare: Vi vet att den mannen är en syndare. De kom hela tiden fram med olika invändningar. De ville inte tro, och därför hittade de oavbrutet fel på Jesus.

De ville inte pröva sin egen tro på Gud mot Skriften. De satte sin egen mänskliga tradition över Guds Ord. Och att sätta sin egen mänskliga tradition över Guds Ord, det är en fara som vi kan se har gått genom hela kyrkohistorien, naturligtvis i den romersk-katolska kyrkan, som systematiskt sätter sin egen tradition över Skriften, men även bland lutherska kyrkor har det varit så. Ja, även konfessionella lutheraner som bekänner sig till Skriften allena måste vara vaksamma på denna punkt, så att man inte sätter sin tradition och vad man alltid har trott över Skriften.

Men åter till judarna som inte ville tro. Ännu en annan gång, när Jesus uppväckte Lasarus från de döda, trots att han legat flera dagar i graven och till och med börjat ruttna, då ledde denna goda gärning som han gjorde till att översteprästerna och fariseerna överlade om att döda honom.

Ja, många judar ville verkligen inte tro på Jesus. De påstod till och med bara några månader före hans avrättning, när han redan hade predikat i två år ungefär, att han var oklar och otydlig. De sade: Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss! Jesus svarade: Jag har sagt er det, och ni tror det inte. (Joh. 10:24f.) Ja, Jesus hade sagt det, men de ville inte höra. De hade bestämt sig för att Jesus var en falsk profet. Men som så ofta är fallet, så ville de tydligen inte erkänna offentligt att de hade en förutfattad mening, för det ska man ju inte ha, utan de lade skulden på någon annan, på Jesus. Det var han som var otydlig, hävdade de. Om bara Jesus var tydlig och visade att han var Messias, så skulle de tro, sade de. Men det står i kapitlet innan de påstod att Jesus var otydlig: Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. (Joh. 9:22)

Så ska vi nu tala om trons förhållningssätt.

Trons förhållningssätt

Hur annorlunda var inte mannen i vår text! Han hade inte bestämt sig i förväg för att Jesus var en bedragare, utan han granskade fakta, öppet och ärligt. Han ville komma fram till sanningen. Han visste om att Jesus gjorde under och botade sjuka och förstod att Jesus inte var någon vanlig människa. Och nu var mannens son sjuk, ja han låg för döden. Mannen bodde i Kapernaum.

Jesus hade ju gjort många under och predikat mycket i Kapernaum. Det var där han hade bosatt sig när han började sin predikoverksamhet. Där var han verkligen känd, men han hade ändå inte gått dit den här gången. Tidigare i vårt kapitel hade Jesus varit i Samarien och träffat äktenskapsbryterskan vid Sykars brunn. Hon och samarierna tog emot Jesu ord, till skillnad från judarna som inte ville tro. Men nu när han gick till Galileen står det, just före vår text: [Jesus] hade själv vittnat om att en profet inte blir erkänd i sin hemtrakt. Så därför befann sig Jesus i Kana, han gick inte till Kapernaum.

När mannens son hade blivit svårt sjuk, så drog han sig inte för att söka upp Jesus. Mannen trodde att Jesus kunde hjälpa honom. Men det var inte helt enkelt, för Jesus var nu i Kana, och det var drygt två och en halv mil. Till fots! Så det tog kanske sex-sju timmar, enkel väg.

Det är troligt är att denne man var jude, för när han kom till Jesus sade Jesus: Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte. En sådan inställning mötte ju Jesus hos judarna flera gånger, det är ett tema i Nya Testamentet.

Men det lät sig inte mannen slås ned av. Han hade ju vandrat en lång väg för att få träffa Jesus, han hade ju vandrat mer än två och en halv mil. Han satte verkligen sin lit och tro till att Jesus kunde hjälpa honom, även om han verkar tro att Jesus måste komma till Kapernaum för att bota sonen.

Jesus ville med sitt litet avvisande svar pröva mannen, liksom utmana mannens tro. Han avvisar inte mannen helt, bara för att mannens tro ännu var ofullkomlig. Som profeten Jesaja skriver om Messias: Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. (Jes. 42:3) Och genom det sätt som Jesus bemöter mannen, stärker han hans tro. Och mannen fortsätter: Herre, kom ner innan mitt barn dör! Mannen är förtvivlad! Inte för egen del, men för sin son. Och mannen är fast förvissad om att Jesus kan hjälpa, även om vi ser att han inte förstått hur. Han tror att Jesus måste komma personligen.

Då säger Jesus: Gå, din son lever. Jesus besvarade mannens bön på ett sätt som mannen inte kunnat föreställa sig eller vågat hoppas på. Jesus griper in. Med sitt blotta ord helar Jesus tjänstemannens son. Jesus agerar. När han säger din son lever, så är det inte bara information om att pojken lever, att Jesus hade övernaturlig kunskap och visste vad som skedde i Kapernaum, utan det är Jesus som griper in och helar pojken. Jesu ord är ett gudomsord som skapar det som det säger. Det är textens enkla mening. För att ännu tydligare återge att Jesu ord åstadkom att pojken blev frisk, kunde man översätta som det står i bland annat 1917 års översättning: Gå, din son får leva.

Och mannen tror Jesus och går hemåt. Där möts han av sina tjänare, ja mannen hade flera tjänare, inte bara en, så han hade tydligen en hög befattning. Och de kommer med det glada budskapet att sonen nu är på bättringsvägen och inte längre är döende. Förändringen skedde vid den tid som Jesus hade sagt Din son får leva.

Vad blev då följden? Jo, inte bara han själv, utan hela hans hushåll kom till tro på Jesus. Och till hushållet räknades alla som bodde där, hustru, barn kanske nära släktingar och tjänare.

Och allt detta skedde för att mannen trodde på Jesus.

Var står vi?

När vi nu sett otrons och trons förhållningssätt, inställer sig frågan hur vi ser på Jesus. För det faktum att man växer upp i en kristen kyrka, medför inte av sig själv att man blir kristen som vuxen. Eller för den delen att man förblir kristen hela livet. Det finns ingen automatik här, för var och en av oss måste ställa sig frågan: Hur förhåller jag mig till Jesus?

Så, var finns vi i texten? Är vi som judarna, eller är vi som tjänstemannen? Är vi på väg att bli som fariseerna och de skriftlärda? De som bestämde sig för att Jesus inte är Guds Son. Många människor tror så. Det spelar ingen roll vad man säger till dem, för de vill inte höra. De har fattat sitt beslut.

Eller gör vi som den kunglige tjänstemannen? Kommer till Jesus och ber honom om hjälp. Och tar emot den hjälpen, även om den inte riktigt är som vi hade tänkt oss. Trons förhållningssätt hade också judarna i Berea, de som forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så [som Paulus sade, att Jesus är Messias]? (Apg. 17:11)

Judarna begärde tecken. Det gör många människor idag också. De vill ha bevis, säger de. Men Gud tvingar sig inte på någon. Han kommer inte på ett sätt som tvingar alla människor, för Gud vill att vi av hjärtat ska tjäna honom, inte att vi ska vara tvingade. Så den som inte vill tro på Gud hittar alltid en ursäkt.

Men den som vill lyssna ödmjukt på Gud ser att vi människor bryter mot Guds bud. Han ser att synden är en hemsk skada och sjukdom som sitter djupt i den egna själen, ja som finns överallt hos oss människor. Och han ser att Jesus har uppstått från de döda och därmed bevisat att han är Guds Son. Och han ser att Jesus botar än idag dem som ser sin syndaskada och kommer till honom.

För Jesus handlar fortfarande. Han kommer till oss i sitt Ord och han kommer till oss i sakramenten. Må Gud ge oss trons förhållningssätt, så vi tar emot honom i våra hjärtan. Amen.

J Fjellander

[^]