Jesus är starkare än döden

Vår söndag idag, den tjugofjärde efter Trefaldighet inträffar inte så ofta. Det behövs att Påskdagen infaller senast den 2 april, och i år inföll den på den 31 mars. I kyrkoåren under vårt århundrade finns denna söndag med 28 gånger, alltså ungefär vart fjärde år i genomsnitt. Förra gången var 2018 och nästa är om tre år, år 2027. Om Gud vill och vi får leva, måste vi tillägga! Och det kan faktiskt bli 25 söndagar efter Trefaldighet, men då behöver Påskdagen infalla senast 26 mars, och det är inte ofta det händer, eftersom den första möjliga Påskdagen är den 22 mars. Senast vi firade den 25 e. Tref. var år 2008, och nästa gång infaller den år 2035. Om världen står och vi får leva! För rätt vad det är tar tiden slut och Jesus kommer tillbaka. Mot slutet av kyrkoåret talar texterna alltmer om Jesu återkomst, allra tydligast på de två sista, Domssöndagen och Söndagen före domssöndagen. Men också idag talar texterna om de yttersta tingen, fast allra mest i andra och tredje årgångens texter.

Överskriften i evangelieboken för vår söndag idag är Uppståndelsen och det eviga livet. När Kristus kommer åter ska alla kristna som är i gravarna uppstå för att få evigt liv och vara med Kristus, och de av oss som lever ska direkt få ingå i himmelen. Som aposteln Paulus skriver i dagens epistel: Ty är vi förenade med honom [Kristus] genom en död som hans, – det vill säga i dopet – skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans – det vill säga på den yttersta domen och sedan i evigheten.

I vår text möter vi Jairus, synagogföreståndaren. Det vill säga, i Sankt Matteus version som vi har som predikotext står det inte att han heter Jairus, men det står hos sankt Markus och Lukas, som också berättar om denna händelse men utförligare. Sankt Matteus, Markus och Lukas, har mycket stoff gemensamt, de liknar varandra på det viset, men hur tydligt är det inte att det är tre självständiga berättelser, tre självständiga vittnen. Matteus har i dagens text förkortat händelseförloppet och tagit fram det väsentliga. I Markus och Lukas nämns Jairus namn, och de berättar flera detaljer: om trängseln i folkmassan, om kvinnans långa lidandeshistoria, om hennes förskräckelse när hon ertappades och om hur det kommer bud från Jairus hem medan de går. Allt detta utelämnar Matteus. Och Markus har också ensam här bevarat ett ord av Jesus på arameiska, Talita koum! (Flicka, stå upp!) Markus har bevarat flera ord på arameiska i sitt evangelium än de andra.

En del menar utifrån sådana skillnader att evangelierna är opålitliga och ohistoriska. Helt enkelt inget att tro på som Guds ofelbara ord. Men att evangelierna är olika bevisar inte att där finns fel och att de är opålitliga, tvärtom! Det visar att evangelierna är nedtecknade ögonvittnesskildringar som har tagit med olika detaljer. Vi bör också tänka på att evangelisterna har skrivit på olika sätt. Sankt Lukas framhåller till exempel i inledningen av sitt evangelium att han skriver ”i rätt ordning”, kronologiskt, men Matteus och Markus gjorde inte det. Det betyder inte att de är felaktiga.

Ja, evangelierna är olika. Så här blir det alltid när olika personer redogör för något som hänt. Om polisen förhör tre personer om en händelse och dessa alla säger precis samma sak med samma ord, samma formuleringar, så drar polisen med rätta slutsatsen att de tre personerna av någon anledning har kommit överens om en viss version. Så är det inte alls med evangelierna! De är sannfärdiga och trovärdiga.

Om texten

Låt oss nu titta närmare på vår text i sankt Matteus evangelium. Den står i ett avsnitt – kapitel 8 och 9 – som här ihop och kommer direkt efter den mäktiga bergspredikan, kapitel 5-7. I kapitel 8 och 9 gör Jesus tre omgångar av under med tre i varje, tillsammans nio under. Vår text står i den avslutande tregruppen, och Jesu makt stegras här när han till och med uppväcker en död.

Jesus har predikat på berget och har nu kommit ned för att i handling visa vem han är. För att beskriva Jesu verk kan vi läsa en vers ur det fjärde kapitlet där Matteus beskriver Jesu gärning: Jesus vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. (Matt. 4:23)

Alltså: Jesus undervisade och predikade och botade. Detta är inte tre olika verksamheter, utan en och densamma, tre sidor av samma sak. Alla tre uttrycker samma innehåll, har samma budskap. Som Jesus själv sade: Omvänd er, ty himmelriket är nu här. (Matt. 4:17) Himmelriket innefattar också att vår kropp blir himmelsk och frälst.

Himmelriket är alltså inte bara att lyssna till Guds Ord. Frälsningen omfattar hela människan, själ och kropp. Vi kan se det här när vi ska översätta det grekiska verbet för frälsa ”σώζω” (såtså). Vi översätter vanligen ”frälsa”, och det är ett andligt ord. Och det är absolut i allmänhet ett andligt ord i NT, men i ordet ligger också betydelsen ”bli frisk”. Det betyder alltså rädda och frälsa till både kropp och själ. I vår text säger Jesus till kvinnan: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad. Det är samma ordstam som översätts med frälst på ena stället och botad på andra. Man kunde alltså också översätta Var vid gott mod, min dotter. Din tro har botat dig.

Jesus förkunnade och han gjorde under. I bergspredikan, kapitel 5-7, visade han i ord vem han är. Nu i kapitel 8 och 9 visar han i gärning vem han är, han gör underverk. Han visar att han är Messias, eller som han själv sade, människosonen och att han är starkare än döden. Så vill jag slå fast två saker, för det första:

Jesus är Messias, människosonen, ja han är Gud

Idag kom alltså en synagogföreståndare och föll ner för Jesus. I grekiskan står det bara ”föreståndare” och så får man se av sammanhanget att det var en synagogföreståndare. Ordet som översätts med föreståndare kan också översättas styresman, härskare eller chef, eller vad vi ska välja för ord på svenska. Det här är faktiskt en litet märklig händelse, den är värd att lägga märke till. Medan Jesus talade till dem [folket], kom en synagogföreståndare och föll ner för honom. Tänk er, en snickares son, en enkel man och barfotapredikant kommer till Kapernaum, och en av stadens finare personer, synagogföreståndaren Jairus kommer och faller ner inför honom!

Vad betyder det att Jairus föll ner för Jesus? Varför gjorde han det? Det måste ju bero på att han hört talas om Jesus, till exempel om hur Jesus tidigare tog emot den lame mannen som sänktes ned genom taket. Det hände ju också i Kapernaum, så det är klart att Jairus hade hört talas om denna uppseendeväckande händelse. Han kanske till och med var där och hade hört Jesus själv? Och när Jesus förlät den lame hans synder, tänkte de skriftlärda: Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud. (Mark. 2:7) – och nog muttrade de med varandra efteråt om detta. Så att Jairus föll ned för Jesus, vittnar om att han förstått att Jesus är Gud. Jairus hyllade Jesus som man hyllar Gud själv. Han tillbad Jesus.

Vi ska också tänka på att Jesus kallar sig själv för ”människosonen”. Till de skriftlärda vid den lame mannens bår, några verser tidigare i samma kapitel, sade Jesus om sig själv: Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder. (Matt. 9:6) Att Jesus kallar sig ”Människosonen” kommer från profeten Daniels bok: Åt honom [människosonen] gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras. (Dan. 7:13f.) Så människosonens välde och makt är evigt och gudomligt. Genom att Jesus kallade sig själv människosonen, gjorde han anspråk på att vara Gud.

Så, Jairus tillber Jesus och erkänner att han är Gud. Vi ser det också i hans bön: Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen. Jairus betygar att Jesus är herre över liv och död.

Också kvinnan med blödningar tror helhjärtat på Jesus. Hon trängde sig fram till Jesus för att bli helad av honom, precis som Jairus gjorde. För vi vet ju av sankt Markus och Lukas att det var mycket folk och trängsel kring Jesus.

Och nu säger vi för det andra:

Döden är en sömn

Kung David säger i den sextioåttonde psalmen: Hos Herren Herren finns räddning från döden. (Ps. 68:21) Och då använder David det heliga Gudsnamnet JHVH. Hos Israels Gud, JHVH, Herren, finns räddning från döden. Så idag ser vi genom dessa under att Jesus är Gud. Ja, så är det, Jesus är Herre över liv och död. Som det står i Johannesevangeliet: Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. (Joh. 11:25)

De som höll dödsklagan hånskrattade åt Jesus när han sade att flickan sov. Och visst var hon död! Människorna hade inte fel. Men från Jesu gudomliga horisont är den fysiska döden inte slutet. Alla människor kommer vakna upp igen, på den yttersta dagen. Ur det gudomliga perspektivet är döden som en sömn efter jordelivet tills evigheten bryter in. Det ser vi redan i GT, till exempel hos profeten Daniel som beskriver vad som ska hända vid den yttersta domen: De många [det vill säga alla människor] som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. (Dan. 12:2)

Men, kan nu detta vara sant? Kanske skulle en vanlig, genomsnittlig svensk fråga: Hur kan man tro på att Jesus uppväckte Jairus dotter? Egentligen är svaret verkligen enkelt: Gud finns. Om Gud finns, Gud som står över oss och hela universum, är det ju inget konstigt alls att Jesus uppväcker döda. Men tror man inte på Gud, blir döden omöjlig att besegra. Är man kristen är det inte alls svårt att tro att Jesus är Herre över sjukdom, storm och onda andar, ja, över liv och död. Gud kan göra vad han vill.

Men det är inte bara vanliga svenskar som undrar, utan också de moderna teologerna. Ulrich Luz, en schweizisk modern teolog som var professor vid det statliga universitetet i Bern fram till sin pensionering 2003, har på ett omfattande sätt i sin akademiska gärning studerat hela Matteusevangeliet, och han har skrivit om vår text idag. Först beskriver han olika symboliska eller allegoriska tolkningar av den, det vill säga tolkningar som går ut på att berättelsen inte har hänt, inte handlar om historiska händelser utan att de bara har ett inre, fördolt, djupare budskap. Men Luz avfärdar dessa tolkningar. Sedan förklarar han sin egen ståndpunk om hur texten ska förstås:

I motsats [till dessa symboliska eller allegoriska tolkningar] börjar Matteus med övertygelsen att undren som han berättar om verkligen har hänt. Luz erkänner alltså att Matteus avser att beskriva en verklig händelse, texten är inte symboliskt menad, det erkänner Luz, men det ger honom stora svårigheter. Han fortsätter:

Här existerar – i alla fall när det gäller att uppväcka från döden – ett större problem för modern tolkning. Eftersom, enligt min bedömning, erfarenheten av att se en död person föras tillbaka till livet kvarstår som otänkbar [inconceivable] för oss, ser jag ingen lösning på detta problem.

Hur vilse har inte den moderna teologin kommit! De vägrar tro att Gud kan gripa in i vår värld. Luz ser att Matteus beskriver verkliga händelser, men förklarar att det är otänkbart att sådant skulle kunna hända! Låt oss inte följa deras exempel.

Så ser vi idag, att Jesus är starkare än döden. Döden är inte slutet. Döden blir för vår kropp som en sömn i väntan på himmelen. Själen går direkt till paradiset. Kvinnan och Jairus är förebilder för oss i sin iver att komma till Jesus. O må vi ha samma iver att komma till Jesus, att hålla fast vid Jesus, att tro hans sanna Ord, och att ta emot hans frälsning och förlåtelse i avlösningen och i nattvarden. Amen.

J Fjellander

[^]