Vägen till himmelen

Gör allt utan att klaga och tveka, så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. (Fil. 2:14ff.)

Urkyrkan levde med Herrens återkomst för ögonen. Jesus förkunnade den, som vi ser i evangelierna, och Sankt Paulus skriver om den på flera ställen i sina brev. I bibelversen jag just läste, skriver aposteln Paulus till den kristna kyrkan i Filippi. Han ber att hans arbete bland dem inte ska vara förgäves, utan att de ska fortsätta att vara kristna, att de ska vara fläckfria och rena och hålla fast vid Kristi ord, ända till Kristi dag. Vi kallar den dagen ofta ”den yttersta dagen”, det är samma sak. I episteln skrev Paulus den dagen. Och i evangelietexten finns inte ordet dag, utan det står När Människosonen kommer i sin härlighet. Det är olika ord som används, men saken är tydlig och klar: Herren Jesus ska komma tillbaka till jorden. Första gången Jesus kom till jorden kom han för att frälsa världen, men den andra gången kommer han för att hålla dom. Därför heter vår söndag idag Domssöndagen.

Vår evangelietext från sankt Matteus tjugofemte kapitel är inte populär. Vår tids ateister, agnostiker och privatreligiösa tror naturligtvis inte på den. Och de inte bara inte tror på den, de blir ofta upprörda över den. Många som kallar sig kristna tror inte heller på det som texten säger så tydligt: Att det ska komma en yttersta dag, och att Herren Jesus ska sätta sig på sin kungatron som en domare för att skilja människorna åt, såsom en herde skiljer fåren från getterna. Fåren ska komma till Guds rike och getterna till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.

Så står det, men eviga straff vill man i allmänhet inte tro på. På ett mänskligt plan förstår vi det så klart. Man ryggar inför det hemska. De säger därför oftast litet inlindat att man inte ska tro allt som står i Bibeln.

Men visst ska vi tro allt som står i Bibeln. Annars kan vi ju inte vara kristna! Att tro allt som står i Bibeln är just vad saken handlar om, att läsa allt, att tro allt. Att inte ha några ställen som sina favoriter medan man hoppar över det obehagliga. Att inte avvisa tron på Bibeln som omöjlig, bara för att man tar anstöt av en del ställen som man inte själv gillar eller förstår.

Så på frågan varför vi har den här texten i vår evangeliebok är svaret enkelt: Gud är Gud. Det är han som fastställt vad som ska stå i Bibeln, och eftersom denna text uttrycker en viktig läropunkt i Nya Testamentets undervisning behöver den finnas med i evangelieboken. Gud är Gud, och vi är hans ringa tjänare. Jesus Kristus är vår Herre, och vi följer gärna hans lära. Han har gett kyrkan i uppdrag att hålla fast vid allt vad han har lärt. Prästen ska inte välja ut bara somliga punkter i den kristna tron, de punkter som är mest populära, utan prästen ska predika allt Guds ord, och kristna ska tro på hela Bibeln. (Det är ju bland annat därför som vi har ett kyrkoår, med föreskrivna predikotexter under de tre årgångarna. På så vis undviker man att prästen predikar över sina favorittexter, för när man gör så är risken större att något tappas bort.)

Ända från början har kyrkan vetat att hon har i uppdrag att bevara och förkunna Herrens ord ostympat, utan att utelämna något. Som aposteln Paulus sade: Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan. (Apg. 20:27)

Låt oss därför ta vår text idag på allvar. Vilket syfte har den? Vad vill den säga oss? Hur ska vi använda den rätt?

Vi använder den fel om vi försöker upphöja oss själva med den, om den yttersta dagen blir något som ”andra borde tänka på men det behöver inte jag”. Vi använder den rätt om använder den till självprövning, om vi låter den hjälpa oss att förbli på den rätta vägen, vägen till himmelen.

Vägen till himmelen, det är den smala vägen, säger Jesus. Den vägen har två diken, och för att komma fram till målet ska vi inte hamna i någotdera av dem. Till detta behöver vi både lag och evangelium. Därför ska vi idag tala om tre saker:

1/ Guds lag vill bevara oss från lättsinnighetens och självförtröstans dike

2/ Guds evangelium vill bevara oss från förtvivlans och missmodets dike

3/ Genom att både lag och evangelium predikas och tas emot, bevaras vi på den rätta vägen till himmelen

För det första:

Guds lag vill bevara oss från lättsinnighetens och självförtröstans dike

Lättsinnighetens och självförtröstans dike vill alltid dra och locka oss från den rätta vägen. I det diket kommer vi till exempel om vi tänker att det inte är så noga med att följa Guds bud. Om vi tänker att det inte är så noga med kristna plikter, för Gud är ju god, då är vi på väg ner i diket.

Naturligtvis är det sant att Gud är god. Gud vill ingen syndares död. Gud älskar alla människor. Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Ja, Kristus har berett fullkomlig frälsning till hela världen, för alla människor.

Men borde då inte alla människor bli frälsta? Det finns det gott om människor som tycker. Även om man inte tror på Gud, så tänker många, att om det finns en Gud, så är han kärleksfull och låter mig komma till himlen. Andra säger sig tro på Gud och vara kristna, men tror ändå att alla kommer till himmelen, eftersom Gud är god.

Men dessa människor har inte förstått Guds lag. De missbrukar Guds godhet. De har uppfunnit en religion som inte ser vidden och djupet av ondskans problem. Och de av dessa som menar sig vara kristna har uppfunnit en kristendom utan kors där man inte behöver omvända sig.

Dagens text förkunnar dock klart och tydligt syndens verklighet och syndens förskräcklighet. En oomvänd människa tror inte att synden är så allvarlig, men dagens text lär oss att synden är fruktansvärd. Syndens lön är döden, ja, den eviga döden, att för evigt vara skild från Gud.

Skriften säger att Gud bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett eller kan se. (1 Tim. 6:16) När därför vi människor på egen hand funderar över hur Gud är, utgår vi från oss själva och våra egna tankar, och då far vi vilse. Det blir diverse spekulationer. Då blir han lätt ungefär som en snäll gammal farbror. En rätt oförarglig person, som naturligtvis har överseende med våra synder, eftersom han är så snäll. Men för att få reda på hur Gud är måste vi vara källkritiska, och inte acceptera vad som helst som sägs om Gud. Vi ska inte acceptera vad människor säger, de må vara lärda professorer eller vältaliga biskopar. Det är som Martin Luther skriver i Stora katekesen: Jag och min nästa, korteligen alla människor, må ta fel och bedra, men Guds ord kan inte ta fel. Så vi ska gå till det som är tillförlitligt, till den källa som ger oss sann kunskap om Gud, vi ska lyssna till Skriften, till Guds Ord. Och Hebreerbrevet säger: Vår Gud är en förtärande eld. (Hebr. 12:29)

Så om du tror att synden inte är så farlig och att det inte är så noga med att följa Guds bud, lyssna idag till vad Gud själv säger. Synden är förfärlig. Följden av att inte följa Guds lag och att inte tro på Gud hörde vi i episteln: Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv.

Men Bibeln talar inte bara om Guds fruktansvärda dom. Gud talar förvisso i lagen, men allra helst talar han i evangeliet, i det glada budskapet till dem som vill bli befriade från sina synder. Så säger vi för det andra:

Guds evangelium vill bevara oss från förtvivlans och missmodets dike

Att höra om Guds dom, det är otäckt. För när vi ser på oss själva, ser vi att vi inte är fullkomliga, att vi inte är goda, utan tvärtom att synden bor i oss också. Ja, synden finns i alla våra tankar och i alla våra gärningar. Vi har ingenting att åberopa oss på. Som profeten skriver: Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt. (Jes. 64:6)

Var och en bör ställa sig den frågan, om man håller måttet inför Gud eller om man är en syndare. Själv finner jag för min egen del att jag inte duger inför Gud. Detta är nedslående. Men Gud vill inte att vi ska förtvivla! Gud vet att vi är syndare och att vi behöver hans frälsning. Det var därför som han sände Jesus Kristus till världen. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom, säger aposteln Johannes. (Joh. 3:17)

Lagen kommer med sina krav, lagen anklagar oss och säger att vi är värda evig död. Ja, det är sant och riktigt, men det som också är sant är att Gud sände sin Son för att bära detta straff i vårt ställe. Den som inte visste av synd [det vill säga Jesus], honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom [i Jesus] skulle vara rättfärdighet inför Gud. (2 Kor. 5:21)

Den skuld som vi människor har inför Gud, den lyfter Jesus bort. Jesus har tagit detta på sig, för att vi ska vara Guds barn, frälsningens barn i stället för vredens och fördömelsens barn. Saliga byte! Vi kommer med vår synd till Jesus och ger den till honom, vi säger: Käre Jesus, detta klarar jag inte alls att bära, alla mina synder och brister är för tunga, de vill dränka mig, kan du käre frälsare, bära dem i mitt ställe? Då svarar Jesus: Ja, kära barn, dina synder bär jag. Det straff du skulle fått, det bär jag. Med mitt liv och min död har jag besegrat djävulen. Alla dina synder har jag burit i min kropp upp på korsets trä, för att du skulle dö bort från synderna och få leva, leva för rättfärdigheten. Genom mina sår har du blivit botad. Det finns ingen fördömelse för dem som kommer till mig. Frukta inte, himmelriket är ditt genom tron. Du är rättfärdig i mitt namn.

Så säger vi för det tredje:

Genom att både lag och evangelium predikas och tas emot, bevaras vi på den rätta vägen till himmelen

Så vill Gud föra oss på trons väg till himmelen. Längs vägen lurar många faror, men vi ska låta Guds Ord vara våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. Vi ska låta Guds lag påminna oss om hur vi ska leva för att tjäna Gud och inte bryta mot hans heliga vilja, genom att vi blir övermodiga eller slappa. Sorgen över synden bör vi ha kvar hela livet. Guds barn vill ju inget annat än leva för rättfärdigheten. Men sorgen över synden ska inte dominera eller ta över, vi ska tro på Jesus, vi ska be om förlåtelse för våra synder och lämna dem till honom, så att vi lyssnar till evangelium och glädjer oss över rättfärdigheten och fröjdar oss över frälsningen som Gud skänker.

Hur går detta till, hur kan vi klara detta? Svaret är enkelt: Gud har gett oss fyra medel. Håll dig till dem. Först har vi Bibelns ord, lag och evangelium med vilka han håller oss i den rätta riktningen så att vi inte viker av från den rätta kursen. Dessutom har han gett oss tre sakrament, som ger oss idel evangelium och nåd. Han har gett oss dopet, bikten och nattvarden. Där möter han oss. Där förlåter han oss. För att vi ska på ett överflödande sätt få ta del av dessa nådemedel har han instiftat kyrkan. Kyrkan förvaltar hans Ord och sakramenten. Där ger han oss styrka att tillsammans vandra vidare på vägen till himmelen. Då får vi på den yttersta dagen höra det som står i vår text: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ja, kom Herre Jesus! Amen.

J Fjellander

[^]