Ta emot den himmelske kungen!
Vi firar idag första söndagen i advent och det nya kyrkoåret. Herren kommer i sin kyrka är denna söndags ämne i evangelieboken. Vi säger kommer i presens, ty Jesus från Nasaret kommer ännu idag till sin kyrka. Vem är han då och vad vill han? Vilket ärende har han? Dessa frågor ska vi begrunda. Låt oss börja med att lyssna till dagens predikotext. Och eftersom vi idag påbörjar den andra årgången, är den hämtad från aposteln Johannes evangelium, det artonde kapitlet, vers 36 och 37, där de heliga orden så lyder i Herrens namn:
Jesus sade till Pilatus: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.” Pilatus sade: ”Du är alltså en konung?” Jesus svarade: ”Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” Amen.
Kan vi veta något om Jesus från Nasaret?
Innan vi talar om vem Jesus är ska vi ställa frågan huruvida vi kan få ut något säkert om Jesus från Nasaret ur Bibeln. Det finns ju så många meningar om Jesus. De flesta människor i vårt land har någon uppfattning om Jesus från Nasaret. I hans namn predikas många läror. Det är åtskilliga olika ståndpunkter som utger sig för att ha Jesus på sin sida. Detta kan vara mycket förvirrande om man försöker få reda på vem Jesus är.
Hur kan det vara såhär, att det är sådan oreda? Är det historiska källmaterialet, det vill säga Nya Testamentet, bristfälligt? Är det självmotsägande och dunkelt? Eller kan det finnas andra orsaker?
Denna röra av olika, motstridiga läror är förutsagd i Bibeln. Det är inget som bör förvåna oss. Paulus skrev till Timoteus: Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. (2 Tim. 4:3) Så om Bibeln är sann, bör vi förvänta oss att buden är många om vad som står i den och om vem Jesus är. Vi kan till och med säga, att det faktum att det finns så många olika rörelser och riktningar som åberopar sig på Bibeln tyder på att Bibeln är Guds Ord. Ty det finns inget som satan vill så mycket som att sprida förvirring kring Guds Ord. Och som vi ser är han framgångsrik i detta sitt arbete.
Är nu denna oreda Guds fel? Ja, bara genom att ställa frågan märker vi hur bakvänd en sådan tanke är. Kan Gud den högste, universums skapare, all godhets, fullkomlighets och rättfärdighets källa, förse oss människor med ett bristfälligt ord? Det är ju en alldeles befängd idé. Som om Gud skulle kunna göra något halvdant eller opålitligt! Kung David skriver i den tolfte psalmen: HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ner på jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger. (Ps 12:7) Eller i psalm 18: Guds väg är fullkomlig, HERRENS tal är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom. (Ps. 18:31) Så vi kan slå fast att vi inte kan lasta vår tids vilsenhet på Gud. Nej, orsaken till den är människorna. Det är med människorna så som Jeremia sade om Israel: Detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg. (Jer. 5:23)
Här finns nu bara en lösning: Att göra som kung David och med honom säga: Ditt ord, o Herre, är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. - - - Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, de är mitt hjärtas fröjd. Jag har vänt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid, ända till slutet. (Ps 119:105, 111f.)
Vem är då Jesus från Nasaret?
Så låt oss alltså lyssna till dagens text för att få reda på något om vem Jesus är. Jesus säger: Mitt rike är inte av den här världen. Pilatus förstod då genast att Jesus är en kung. Det är inte konstigt alls, för det grekiska ordet för rike som Jesus använder är en avledning av ordet för kung. För att tydliggöra det skulle man kunna översätta med kungarike. Jesus sade alltså Mitt kungarike är inte av denna världen. Men Jesus såg ju inte ut som en kung. Han var arresterad och behandlad som en brottsling. Därför frågar Pilatus för att förvissa sig om att han hörde rätt: Du är alltså en konung? och Jesus bekräftar åter att han är en kung.
Det här var förutsagt i Gamla Testamentet. David fick löftet av profeten Natan: Ditt hus och ditt kungadöme skall bestå inför mig till evig tid, ja, din tron skall vara befäst för evig tid. (2 Sam. 7:16) Davids ättlingar skulle alltså alltid vara kungar över Guds folk. Så när Jesus säger att han är en kung deklarerar han att han är kung i Davids efterföljd. Det ser vi ju så tydligt i Jesajas profetia som vi kommer få höra på Juldagen:
Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet - - - Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. (Jes. 9:6f.)
Så i och med Jesus kommer ett evigt rike, ett herradöme utan slut, enligt Jesaja, som innebär att Davids tron ska bestå. Barnet som föds ska ha herradömet Men vad för slags kung är Jesus? Vad är det för ett kungadöme han har? Ja, han säger själv att det inte är något vanligt rike: Mitt rike är inte av den här världen. För Jesus är en himmelsk kung. Och det är han på flera sätt. Jesus har himmelska egenskaper och är av himmelskt ursprung. Som han sade till judarna: Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. (Joh 8:23) Och till Nikodemus sade han att människosonen har kommit ner från himlen (Joh 3:13).
Det är verkligen inga låga anspråk! Nej, Jesus är inte vem som helst, han är en himmelsk konung. Inför detta uttalande av Jesus kan man inte vara neutral. Antingen är Jesus den kung han säger sig vara, eller också… Ja vad är alternativet? En hel del människor har en ståndpunkt som ungefär kunde sammanfattas som att de för all del inte är överdrivet religiösa, de går inte i kyrkan, de ber inte eller i alla fall sällan, men visst, Jesus var nog en stor lärare, ett gott föredöme, en vis och kärleksfull man eller något sådant.
Men detta håller inte, vi måste välja: Antingen är Jesus den himmelska kung han påstod sig vara, eller också var han en galning och från sina sinnen. Det finns inget annat alternativ, man kan inte säga något annat om en man som säger sig vara Gud om han inte är det. Nej, det finns bara två möjligheter: Gud eller galning. Johannes förkunnar i den allra första versen i sitt evangelium: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Vi är här idag för vi tror att Jesus är den himmelske konung han säger sig vara. Låt oss då se till att vi inte lyssnar på den röst som viskar till oss att man inte måste ta sin kristendom så allvarligt: ’Visst kan man vara kristen utan att gå i kyrkan, i alla fall behöver man inte gå så ofta’. Nej, bort med sådan ljumhet! Visst kan det hända att en kristen har förhinder att komma till kyrkan, men när himlarnas konung dukar sitt bord då kommer hans folk så ofta de kan.
Kungens ärende
Vad har då denne kung från himmelen för ärende? Vad vill han? Det sade han själv i vår text: Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Jesus kom alltså till världen, han kom från de himmelska boningarna och blev människa här för att vittna om sanningen. Jesu verk består i att sprida sanningen. Till de judar som satt tro till honom sade han: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria. (Joh. 8:31)
Man hör ibland påståendet att kristendomen inte är lära, utan liv. Det är ett alldeles tokigt uttryck, som bara vittnar om vår tids blindhet och förakt för sanningsfrågan. Det verkliga, bibliska förhållandet är i stället att kristendomen är lära och liv. Det är nämligen bara sanningen som kan göra oss fria. All mänsklig vishet, om man så tänkte i tusen år, den räcker inte, den leder oss vilse.
Man ska å andra sidan inte tro att sanningen är ett slags teoretisk, intellektuell sport som man kan syssla med tills man kan det hela och sedan är man färdig med den. Nej, när Jesus säger att han har kommit till världen för att vittna om sanningen och talar om att sanningen ska göra oss fria, är det helt förenat med hans person och verk. Jesus inte bara vittnar om sanningen, han är sanningen. Han ger oss sanningen. Dels så att vi till tidens slut ska hålla allt vad han har befallt, och dels så att han ger sig själv till oss i sakramenten. I det sjätte kapitlet av Johannes evangelium säger Jesus: Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva. (Joh. 6:51)
I nattvarden får vi hans heliga kött. Att äta av det himmelska brödet i eukaristin, det är inte något annat än att förbli i Jesu ord så att vi blir fria. Det är liksom samma sak. De hänger oskiljaktigt ihop. Om man inte förblir i Jesu ord, då har man ingen nytta av eukaristin. Om man inte äter av det himmelska brödet, utan föraktar det, då har man ingen nytta av sanningens ord. Var och en som är av sanningen lyssnar till Jesu röst. Hela den kristna tron hänger ihop.
Ta emot den himmelske kungen
Så har vi då talat om vem Jesus är, att han är en himmelsk kung, ja han är Gud själv, som kom hit för att vittna om sanningen, därför föddes han här hos oss. Och hans rike är ett evigt rike, ett fridsrike, ett sanningsrike. Som Jesaja sade, kom han för att herradömet ska bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Så fortsätter hans herradöme att bre ut sig, tid efter tid, släkte efter släkte. Idag har det kommit hit. Jesus Kristus är här i sitt Ord och i sitt sakrament. Han vill rida in, inte bara i Jerusalem, utan hos dig och mig. Ty Jesus är kung. Han vill regera i våra liv, han som är också universums Herre. Vi ska ta emot honom genom att vi alldeles strax ställer oss upp och sjunger Hosiannasången tillsammans. Sången betyder att Jesus ska vara kung. Att välsigna Davids Son betyder att prisa och lovsjunga honom, kungen inte av denna världen, utan en andlig, evig kung som kommer med sanning och frälsning.
Därför ska vi som det står i adventspsalmen lägga för hans fot vår prydnad, vi ska sjunga till hans ära. Det gör vi genom att sjunga med vår mun. Och vi ska också ge honom tro och lydnad genom att vi sjunger inte bara med vår mun, utan också med hjärtat. Låt oss nu stå upp och sjunga vårt Hosianna! Amen.
J Fjellander