Omvänd er och tro evangelium!

Vi firar idag andra söndagen i advent. Söndagens ämne är Herren kommer i sitt rike. Evangelietexten handlar om hur Guds rike kommer vid tidens slut i all sin härlighet. Eftersom vi nu gått in i den andra årgången skall vi strax höra dagens predikotext, som handlar om hur Jesus började sin verksamhet, hur han kom till judafolket och begynte att predika om Guds rike.

Vi har i vår kyrka fått höra länge och många gånger om Guds rike. Kunde det inte räcka snart? Nu kan vi väl det här? kanske någon tänker. Men så fungerar det inte. Att Gud har kommit till oss med sitt rike betyder inte att han har kommit till oss ungefär som ett brev, som vi hämtar in från brevlådan och lägger på skrivbordet. För brevet ligger ju där då tills någon flyttar det därifrån. Har man väl lagt brevet där det ska ligga är det så att säga klappat och klart och kräver ingen vidare åtgärd. Nej, så är det inte med den kristna tron. Guds rike är inte statiskt och färdigt en gång för alla, utan det är en kamp med synden som pågår varje dag. Vi måste ständigt ta emot Guds rike. Vi måste ständigt bekänna våra synder och få förlåtelse.

För att vi ska förbli i hans rike har Gud gjort rikets barn till ett folk. Guds rike som ett folk tog gestalt först i judafolket, Abrahams barn, som levde i det gamla förbundet. Sedan, i nya förbundet har Guds folk blivit ett andligt folk som är spritt över hela jorden, en skara från alla folk och språk. Sankt Petrus skriver: Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. (1 Pet. 2:9) Där vi ser andra människor som troget håller fast vid Guds rikes Ord, där samlas vi för att tillsammans prisa Gud, ledas av Hans Ord och ta emot Guds rike. Gud är vår käre Fader och vi är barn i hans familj.

Låt oss nu lyssna till dagens predikotext, som är hämtad ur evangelisten Markus första kapitel, där de heliga orden så lyder i vår Herres Jesu namn:

Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!” Amen.

Vår text är inledningen på Jesu verksamhet. Det är från hans första predikan i Galileen. Den inleder perikopen, avsnittet, i vilken Jesus kallar sina lärjungar.

Jesus börjar förkunna i Galileen

I de olika evangelierna kan vi läsa om hur Jesus inleder sin verksamhet i Galileen. Enligt sankt Johannes evangelium hade det föregåtts av en tid i Judeen. Evangelisten Markus syfte är inte att ge en fullständig och kronologisk ordning för Jesu liv och verksamhet. Vi ser redan i de första verserna i Markusevangeliet vad syftet är: Att ge en beskrivning av hur berättelsen om Jesus utformar sig med glädjebudskapet, Jesu förkunnelse, i centrum. Det är inledningen på hela evangeliet. Sedan möter vi i Markus text en kärnfull och objektiv beskrivning av det som hänt i Jesu liv. Hans evangelium är det kortaste av de fyra.

Tiden är fullbordad

Jesus sade: Tiden är fullbordad. Vad är det för en tid som är fullbordad? Jo, det är förberedelsetiden, väntetiden. I många hundra år hade Israels barn väntat på Messias. Som ni vet är gamla testamentet fullt av profetior om Messias. Och därför väntade judarna på honom. Och nu var väntetiden över! Tiden är fullbordad, sa Jesus. Alla Guds löften om en stor konung och frälsare uppfylls nu. Det som hela gamla testamentet pekar fram emot kommer i sin fullbordan. Om vi ser på parallellsammanhanget från sankt Lukas finner vi en av Jesu första predikningar, den i Nasarets synagoga. Där läser Jesus en text från Jesaja och säger sedan” I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." Vilken fantastisk tid! Förberedelsetiden var över, Skriftens profetior går i uppfyllelse och Jesus predikar evangelium.

Vad betyder ”predika evangelium”?

Det ord som i vår text översatts med predika är det grekiska kerýssein. Ofta har man annars översatt det förkunna, och det är också en bra översättning. Verbet kerýssein kommer från kéryx, som betyder härold, d.v.s. den person vid hovet som ropade ut kungens budskap.

Och Jesus ropar ut: Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!

Ordet evangelium betyder glatt budskap, ett fint budskap, ett bra budskap. Ordet består av två delar ”eu” som betyder, god eller bra, och ”angelium” som betyder budskap. Det hänger ihop med ordet ängel.

Omvänd er!

Men har Jesus verkligen ett gott budskap med sig? Om nu Jesus hade ett bra budskap med sig, varför lyssnade då inte fler människor? Ja, det förstår vi genast av texten. Ty när Jesus ropar ut Guds seger, är det inte som en vanlig härold, inte bara som när en kung vunnit kontrollen över ett landområde och låter ropa ut sitt herravälde för att alla som bor i trakten ska veta vem som bestämmer.

Nej, när Jesus ropar ut den nya tidens herravälde ropar han inte bara ut Guds rike är nu här, som ett objektivt faktum, utan han fortsätter: Omvänd er och tro evangelium! Jesu ord är uppfordrande, vi behöver förhålla oss till dem på ett personligt sätt. Budskapet är riktat till var och en, till alla människor utan undantag.

Vad innebär det att omvända sig? I den gamla översättningen från år 1917 översattes det ”gör bättring”, och man kan fundera över om det är en bra översättning. Om man menar att bättring består i att vi människor ska ta oss samman och förbättra oss och göra goda gärningar innan Gud kan komma till vårt hjärta, så är det fel. Det grekiska ordet här, metanoéo (μετανοέω), betyder att ändra sinnet, det innebär en sinnesändring.

Att omvända sig innebär att man får en annan inställning, först till Gud och sedan till medmänniskorna. Att bli Guds barn innebär förstås att man håller Bibeln för sann och riktig, men det är inte bara det. Nej att bli kristen är att i sitt hjärta tro på Gud. Att älska honom över allt annat och att vänta sig allt gott av honom. Det innebär att få en helt ny relation till Gud och människor.

Omvändelse innebär att man får andra prioriteringar, andra värden. Man får Gud till sin Far, som älskar oss och tar hand om oss. Saker och ting, det materiella, blir inte längre lika viktigt, utan man älskar Gud över allt annat. En kristen älskar Gud över allting och sin nästa som sig själv. Hellre dör man än förnekar Gud. Så självklart håller man Guds eget Ord för sant. Ordet som säger att vi människor är syndare, som ständigt bryter mot Guds lag, men att det finns förlåtelse och upprättelse i Jesu blod, som flöt för alla människor.

Så när Jesus kallar människor till omvändelse, vill de många gånger inte lyssna. De vill inte höra talas om omvändelse och sinnesändring. De vill fortsätta att leva som vanligt, som de själva vill, utan att någon ska blanda sig i deras liv. De vill använda sina pengar bara för sig själva. Och de tycker att de duger ganska bra som de är. Sådana där negativa ord som ”synd” och andra liknande, förlegade uttryck vill man inte höra talas om. Vi ska ju tänka positivt, säger man.

I grunden finns här en felaktig människosyn. Man tänker – på sitt positiva sätt – att människan är god innerst inne. Man anser att det onda kommer utifrån, från en olycklig barndom eller från en jobbig eller rentav traumatisk situation, från oförstående människor eller från samhällets maktstrukturer. Så skjuter man ifrån sig ansvaret.

Men i stället är det helt tvärtom: Innerst inne är vi är alla syndare. Vi kan kanske på ytan, ytterst ute, vara trevliga och snälla, absolut. Men när det gäller vårt hjärta måste vi konstatera: Ingen av oss är ren. Vi står alla med omätlig skuld inför Gud.

Så, frågam vi alla bör ställa oss idag är: Är jag en syndare? Eller tycker jag att jag duger rätt så bra som jag är? Missförstå mig inte. Inför människors dom hoppas jag att vi alla duger rätt så bra. Att vi är människor som försöker göra vårt bästa och som i allmänhet är redo att hjälpa till där det behövs.

Men när vi gör det som är gott, gör vi det på ett fullkomligt sätt? Lovar vi och prisar vi Gud med alla våra tankar? Är vi alltid fullständigt osjälviska? Är vi alltid helt genomsyrade av kärlek till Gud och till våra medmänniskor, ja även av kärlek till våra ovänner? Är vi fria från avund, lust att ge igen och självhävdelse?

Hur är din ställning inför Gud? Ingen av oss vet hur lång tid vi har kvar. Vi måste vara beredda att vår tid kan vara ute när som helst, kanske redan idag. Är du redo att möta Gud? Gud är en förtärande eld, säger Bibeln. Den elden bränner allt orent.

Den som inte är en syndare, han behöver inte omvända sig. Den som är en syndare, han behöver omvända sig och ångra sin synd, bekänna sin synd. Detta är Jesu budskap. Inte kan vi av vår egen kraft göra något så att vi får del av Guds rike, utan detta är helt och hållet en gåva. Det är Gud som ger oss omvändelsens gåva genom sin predikan.

Den som omvänder sig och tror, han tar emot Jesu goda budskap, Jesu evangelium. Han är en syndare, men han får Guds förlåtelse. Han vet att han är älskad av Gud för Jesu Kristi skull. Jesus är vår medlare som gått in i vårt ställe och tagit alla våra synder på sig. Därför tog han emot publikaner och syndare och åt med dem. Men de som tyckte att de dög, det var fariseerna. De ställde sig därigenom utanför Guds rike. Men Jesus sade: Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare. Så om du är perfekt och fullkomlig, då behöver du inte Jesus. Men om du behöver förlåtelse, se, då ska du veta att Guds rike är här. Tro evangelium!

Ja, Guds rike är här nu, idag. Jesus bjuder in oss till sin måltid, den heliga nattvarden. Dit kommer Guds folk för att förenas med sin Konung och med varandra.

Den nya tiden har kommit. Jesus förkunnar Guds rike. Vi får vara hans barn, leva i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet. Amen.

J Fjellander

[^]