I begynnelsen var Ordet

Ordets mysterium

I begynnelsen var Ordet. På grekiska: Ἐν ἀρχῇ ἦν ὁ λόγος. Så börjar aposteln Johannes sitt evangelium. Det är en högtidlig inledning, ty Johannes talar om viktiga ting. Johannes talar här till både Israels folk och till folken runt omkring, till både judar och greker. Men han talar inte bara till dem. Johannes visar genom sitt ordval att han var medveten om att han författade helig text, att han var ett språkrör för Gud. Han visste att han skrev sitt evangelium till alla människor i alla tider efter honom.

Johannes var född jude. Och Israels folk, judarna, kände sedan första barnsben dessa ord I begynnelsen, för Gamla testamentet, Guds uppenbarelse börjar ju I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Judarna hade en väldigt stor vördnad för Guds Ord. Det var ingenting man lekte med. Genom att börja precis som Gamla Testamentet i Septuaginta (den grekiska översättningen av Gamla Testamentet) ställde Johannes sig i den rad av profeter som Gud använt i Gamla Testamentet, med början i Mose.

I begynnelsen skedde omvälvande händelser, då började världshistorien. Något så fantastiskt som världens och universums skapelse är närmast omöjligt att tänka sig. Allt som har hänt och hela vår tillvaro vilar på denna första händelse, att världen blev till. Hade inte världen skapats hade vi inte funnits, då hade ingen enda människa tänkt en enda tanke eller sagt ett enda ord.

I detta urtillstånd, begynnelsen, innan någonting hade skapats, fanns Ordet, säger Johannes. Han säger inte att Ordet blev till, så som Mose sade i Genesis att himmelen och jorden blev till, att de skapades. Nej, Ordet skapades inte, utan det existerade, det var. Ordet tillhör alltså inte skapelsen, utan är något himmelskt.

Ordet heter på grekiska ὁ λόγος. Det är ett viktigt begrepp hos många grekiska filosofer. (Som ni säkert minns fanns det under antiken oräkneliga grekiska filosofer.) λόγος är för den store Herákleitos en grundprincip i tillvaron som ordnar och bestämmer allt. Platon använder på ett ställe λόγος för den makt som frambringat världen. För de så kallade stoikerna var λόγος världsförnuftet.

Vad menar Johannes med Ordet, egentligen? Det svenska substantivet ord avser ljudenheter som formas på olika sätt med munnen för att förmedla ett budskap. Men det grekiska ordet λόγος betyder mycket mer som vi såg hos de grekiska filosoferna, det är också en grundläggande princip i tillvaron.

När Johannes säger I begynnelsen var Ordet använder han alltså för de bildade i sin samtid välkända uttryck. Själv var han ju från början en fiskare från Galiléen. Hans far var också fiskare. Men Johannes livsbana hade ändrats när han mötte Jesus, och han blev apostel och därmed förkunnare av Guds Ord. I sitt evangelium skriver han nu för att lägga fram sanningen och avslöja sin tids falska föreställningar. Han tar sin utgångspunkt i kända ord, han anknyter till befintliga idéer i dåtiden, men det han sedan säger, det är något annat och helt nytt. Ju längre vi kommer in i texten, desto sämre passar filosofernas abstrakta, opersonliga princip.

Johannes säger: Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. För Ordet är inte bara någon slags princip, någon slags grund i tillvaron eller ett världsförnuft, nej Ordet är Gud, säger Johannes. Nog kunde de gamla filosoferna eller varför inte vår tids som man säger moderna tänkare tolerera att Ordet var hos Gud, men att Ordet är Gud, det går bortom vad i alla fall vår tids förnuft eller filosofi kan komma fram till och acceptera. Men en kristen tror ju inte på vad som kan visas vara förnuftigt, logiskt eller nyttigt. Kristendomen är inte till sitt väsen en förfinad filosofi som mejslats ut av skarpa tänkare, nej, den kristna tron bygger på att Gud har uppenbarat sig själv, att Gud har talat till oss människor genom Bibeln.

Att Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud är märkliga ord på flera sätt. Det här Ordet, som fanns i begynnelsen, det var hos Gud, står det. Men om jag säger att jag var hos en person, låt oss säga att jag var hos herr Karlsson, då förstår alla att jag och herr Karlsson är olika personer, eftersom den man är hos är en annan person. Men i nästa mening står det att Ordet var Gud. Det är som att säga att jag var hos herr Karlsson och att jag är herr Karlsson. Dessa två påståenden går ju helt enkelt inte ihop i vår verklighet.

Men för en kristen är detta inget konstigt. Vi vet att Gud är en, det finns bara en Gud, men ändå är Gud tre personer. Det lärde vi oss med katekesen, men i katekesen står inget annat än det som står i Bibeln. Och här är ett ställe som visar på treenighetens mysterium. Eftersom Gud är mer än en person kan Johannes säga: Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

Ordet är liv

Genom Ordet har allt blivit till, säger sedan Johannes. Här anknyter Johannes åter till skapelsen. Gud sade, och då blev världen till genom det talade ordet. Som psalmisten säger i den trettiotredje psalmen: Hela jorden må frukta Herren, alla som bor i världen må bäva för honom.Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.

Har vi betänkt vilken kraft det finns i Guds Ord? Gud talade, och världen blev till. Guds ord är kraftfullt. Det gäller att ha Gud till sin vän, annars är man illa ute, om man är på kant med honom. Ja, även vi som har Honom till vår vän fylls av respekt och vördnad inför Gud den helige. Det är därför vi står upp i gudstjänsten under textläsningarna, för att visa att det inte är något vanligt ord prästen läser, utan Guds eget Ord.

I Ordet var liv, säger Johannes. När vi säger liv, då menar vi i allmänhet en egenskap som vi människor delar med till exempel djuren. Vi andas, vi rör oss, talar, känner, ser och mycket annat sådant. Vi kan kalla detta för det fysiska livet. Men livet, det är något djupare än att vi föds, äter, sover och dör. Liv enligt Bibeln är att leva så som det var menat från början, så som Gud ville det innan synden förstörde det. Människan skapades till Guds avbild, det vill säga till att leva i helighet, rättfärdighet och gemenskap med Gud. Det är det som är liv. Det är det livet som Johannes säger finns i Ordet.

Ordet är ljus

Det livet som Johannes talar om, det är människornas ljus. Om vi ser på oss själva, då ser vi så mycket som inte är ljus. Vi ser våra misslyckanden och våra misstag. Vi ser vår oförmåga och våra brister. Vi ser vår vantro och vår synd. Vi ser allt som plågar oss och trycker oss. Vi ser allt vi borde men inte gjorde. Vi ser det vi ville men inte klarade av. Vi lever, kort sagt, av oss själva i dödsskuggans land, i mörkret.

Men ljuset lyser i mörkret! Ljuset driver bort mörkret. Mörkret har inte fått makt över ljuset, mörkret kan inte övervinna ljuset. Johannes döparen sändes som ett vittne om ljuset. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Genom att tro på Gud får man del av ljuset. Gud vill inte att vi ska leva i mörker. Till mörkrets rike hör synd och förtvivlan. Till ljusets rike hör frid, sanning och rättfärdighet. Genom att tro på honom låter vi ljuset skina in i själen och driva bort mörkret. Där ljuset kommer in försvinner mörkrets makt.

Visst möter även kristna plåga, sorg och olycka. Under jordelivet, innan vi kommer till Gud i himmelen är det så. Men den som tror på ljuset vet att Gud under allt detta bevarar honom som sitt eget frälsta barn. Mörkret kan grina oss illa i ansiktet, men ljuset är starkare. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Ordet kommer till vår värld

Vår text säger: Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Här angriper nu Johannes åter sin omvärlds tänkare. Han säger att Ordet har funnits av evighet, att Ordet var Gud, att allting har blivit till genom Ordet, att Ordet har livets ljus i sig. Så långt kunde det måhända gå för sig. Men när han säger att detta ljus ska komma till världen, då måste filosofernas idéer vackla i sina grundvalar! För enligt dem kunde inte det gudomliga komma till denna begränsade värld. Ett mycket vanligt synsätt under den grekiska antiken var vad vi kallar dualism, det vill säga att man gjorde en skarp åtskillnad mellan det gudomliga och det materiella. Det gudomliga menade man fanns långt bortom vår tillvaro, det kunde inte komma i direkt kontakt med oss i vår av materien begränsade existens. En del av oss har säkert hört om Platon, hur han talade om idévärlden och sinnevärlden. Detta är två olika världar som inte rör vid varandra. Vi som lever i sinnenas värld, där vi ser och hör och känner, vi har dock kunskap om att det finns en annan, högre värld, idévärlden, men vi kan inte komma dit, och de som lever i idévärlden kan inte komma till oss. Platon talar om detta i sin berömda grottliknelse.

Frälsning enligt detta synsätt, det är att befrias från materiens bojor och andligen komma till Gud. Men detta är inte kristen tro. Johannes ropar ut det oerhörda: Gud har kommit till världen! Ordet blev kött och bodde bland oss. Gud den oändlige och ofattbare har stigit ner till oss och blivit ändlig och fattbar. Vår konkreta värld har fått besök av Gud själv! Gud har skapat världen, därför är materien inte ond. Gud den rättfärdige kan därigenom bli människa utan att lägga av sin gudomliga natur. Så sker inkarnationens under: Gud blir människa. Gud blev ett litet gossebarn som föddes här bland oss människor. Ty Ordet som Johannes talar om, det är Jesus. Det är Jesus som var i begynnelsen, Jesus som var hos Gud och Jesus som är Gud. Det är Jesus som har liv i sig själv, och det livet är människornas ljus.

Så kom alltså Gud till världen, till den värld Han själv hade skapat, men världen ville inte veta av honom. Och vad som är ännu värre hände: Han kom till sitt eget utvalda folk, men inte ens de ville veta av honom. Gud hade lett sitt folk ur slaveriet i Egypten genom öknen till Kanaans land. Han hade talat till dem många gånger genom sina profeter. Men de ville inte höra.

Hur är det idag? Det är inte bättre. Den världsdel som varit kristendomens fäste genom århundraden har nu till stora delar vänt Gud ryggen. Vårt eget land står mycket långt ifrån Gud. Och vår tids tänkare och filosofer erkänner i regel inte ens Guds existens över huvud taget. De står därvid på en lägre nivå än antikens filosofer.

Hur är det då med oss? Många av oss (om inte alla) har haft en kristen uppväxt och har sedan barndomen hört till Guds folk. Så när Jesusbarnet föds idag på juldagen och kommer hit, hur blir det då? Jesus, han kommer till sin kyrka, han kommer till sitt eget folk. Vilken blir reaktionen? Blir det som i texten, att hans egna inte tog emot honom? Eller kan man säga om oss: Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud. Blir det så, då blir det för oss en god jul, en välsignad jul. Amen.

J Fjellander

[^]