Jesus, världens ljus

Idag firar vi Trettondag jul. Med ett grekiskt låneord kallar vi den också ibland Epifania. Epifania betyder uppenbarelse, och med det menas att Kristi härlighet uppenbaras. Det börjar med hans födelse och fortsätter sedan under hela trettondagstiden.

Att Trettondag jul är en helgdag är en kristen tradition. Och ledigheten från arbetet, den accepterar människor gärna, ja julen är överhuvud, tycker man, en härlig högtid med fina traditioner och mycket ledighet. Det gillar man, vi svenskar i allmänhet. Men man förstår inte att vi har denna ledighet, vi har dessa helgdagar för att vi ska kunna gå i kyrkan, för att vi ska komma till gudstjänst. Det är anledningen till att de tillkom en gång i tiden. Det är syftet med dem. I stället fyller människor denna ledighet från arbetet med mycket annat som de tycker är viktigare och roligare. Fast meningen med ledigt på kyrkliga helgdagar är att vi ska samlas kring Guds Ord på det sätt som är möjligt i den situation vi befinner oss. Därför är vi samlade idag till gudstjänst.

Och utifrån vår predikotext säger vi:

1. Utan Jesus vandrar vi människor i mörkret

Eftersom Jesus är världens ljus, vandrar vi människor i mörker om vi inte vandrar med Jesus. Ja, det är innebörden av vår text idag. Detta är ett kraftfullt och utmanande påstående. Många människor vill inte alls veta av det. De försöker på allt sätt komma bort ifrån det. Skulle vi människor vandra i mörker? Ett sådant påstående går på tvärs med den allmänna uppfattningen. Inte kan väl situationen vara så allvarlig? Menar verkligen Jesus detta? Nej, detta anser man vara alldeles befängt.

Låt oss se efter vad Bibeln lär om människans ställning när hon är utan Gud. Aposteln Paulus skriver till Efesierna: Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. (Ef. 5:8)

Ja, det är uppenbarligen så att Bibeln beskriver tillvaron för den människa som lever utan Gud som mörker. Och detta anser man att det är alldeles tokigt, ja till och med inom till namnet kristna kretsar. Men när vi tänker efter inser vi att det faktiskt inte är något konstigt påstående. Om Gud finns, måste ett liv utan Gud vara mörker. Ty Gud är det högsta goda. Gud är tillvarons mål och mening. Utan Gud går människan vilse och famlar. Frågan blir därför förr: Kan en människa vara utan Gud? Borde inte Gud om han är kärleksfull och allsmäktig se till att alla människor vandrar på hans vägar? Ja, det kan verka rimligt och förnuftigt att tänka så, det kan man tycka. Men den viktiga frågan blir då vad Gud själv säger om detta. Det kan ju inte vara så att Gud, universums skapare, rättar sig efter vad vi människor behagar anse vara rimligt. Vi måste höra vad Gud säger. Om Gud finns är det han som bestämmer och inte vi. Och Bibeln säger att oomvända människor vandrar i mörkret.

Kanske blir frågan i stället: Finns Gud? Kanske finns inte Gud? Det kunde ju vara ett sätt för människor att slippa ifrån det man inte gillar, påståendet att vi människor vandrar i mörker. Detta är den moderna lösningen. Då blir man av med allt elände, allt man inte tycker om och som man inte kan förlika sig med: synd, djävul, eviga straff och att människan vandrar i mörker. För finns inte Gud finns inte djävulen heller. Så blir man raskt av med det man inte vill höra, Bibelns klara och rättframma beskrivning av människans situation och hur eländig den är. Läget är dock att deras argument om de är sanna medför nya och större problem: Tillvaron blir utan mål och mening. Man blir visserligen av med mörkret, men då finns det inget ljus längre. Man blir vilsen. Om sådana människor talar psalmisten, han säger: De vet ingenting och förstår ingenting, de vandrar i mörker. (Ps. 82:5) För när man vandrar i mörkret blir alla katter grå, det blir liksom ingen skillnad på någonting. Det är inte konstigt om människorna far vilse när man vandrar i mörkret, nej, det är vad man kan förvänta sig, det är vad som sker så att säga helt naturligt av sig själv. Där man inte vill veta av att det finns ett mörker, där finns det inte heller något ljus. Där man avvisar talet om synd, och säger att det inte finns sådant som rätt och fel och alltså ingen synd, där finns det inte längre någon rättfärdighet. Följden blir att man vandrar utan ledning, man vandrar i mörkret. Genom att förneka att det finns mörker hamnar man alltså i ett annat mörker, man hamnar utan att förstå det i det man ville undgå. Som psalmisten sade: De vet ingenting och förstår ingenting, de vandrar i mörker.

2. Jesus är världens ljus.

Om det finns mörker och det finns ljus på livets väg, då blir ju den brännande frågan var detta ljus finns. Det finns fortfarande i vår tid många som utger sig för att komma med ljuset och sanningen, även om den populäraste livsåskådningen i vårt eget land torde vara existentialismen, som jag beskrev nyss, tron att det inte finns absolut rätt och fel som står över människan, utan att allt är relativt och subjektivt.

Var finns ljuset? Vem ska vi tro på? Hur ska vi leva våra liv? Vem kan hjälpa oss med våra felsteg och befria oss från vårt dåliga samvete? Det finns bara ett trovärdigt svar på dessa frågor: Jesus Kristus är världens ljus. Den som följer honom skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.

Det finns många andra som säger att de kommer med sanningen. Ett vanligt exempel är Muhammed, islams grundare. Han gör också anspråk på att komma med den slutgiltiga sanningen, och han har ju varit framgångsrik måste man säga, för islam är den näst största världsreligionen efter kristendomen, den omfattas av omkring 20 % av världens befolkning. Muhammed menar att han är Profeten, den profet som Mose förutsade i 5 Mosebok 18:15: Herren, din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Honom skall ni lyssna till. Muhammed menar att Gud talade i Gamla Testamentet och åtminstone delvis också i Nya Testamentet, för han menar att Jesus var en profet, men inte Guds Son, och att han, Muhammed, nu kommit som den slutgiltiga profeten. Detta är själva grunden för islam, islams trosbekännelse lyder Det finns ingen gud utom Gud, och Muhammed är hans profet (hans sändebud).

Men tittar vi på gamla testamentet och nya testamentet och Koranen, ser vi att GT och NT passar mycket bra ihop, men att Koranen inte passar med dessa två. Vi behöver inte hålla på länge för att komma fram till det. Låt oss ta Muhammeds grundläggande anspråk på att vara profeten som Mose förutsade, det kan inte vara Muhammed. För i versen står det att Gud skulle sända en profet bland ditt folk, av dina bröder, det vill säga en israelit. Guds folk, Israel, hade ju definierats genom att Gud slöt förbund med dem vid Sinai berg och gav dem lagens tavlor genom Mose. Så det råder inget tvivel om vilka som var Guds folk. Det var de som Gud bara några år tidigare hade slutit förbund med. Men Muhammed var en arab, och de härstammar från Ismael, Abrahams barn med tjänstekvinnan Hagar. Nej, denna profet som Mose utlovade kan inte vara Muhammed, det är Jesus som är det.

Om man hade framfört detta till en muslim för hundra år sedan, hade han kanske invänt att judarna förfalskat och vantolkat GT och att deras tradition inte var pålitlig. Hur kunde man veta att orden bland ditt folk, av dina bröder inte var tillagda senare av judarna? Och då, vid den tiden, var de äldsta kopiorna av GT från omkring år 900 efter Kristus. Så det hade kanske kunnat stämma, judarna hade kunnat lägga till de orden efter att Muhammed kommit, för att försöka motarbeta honom. Men omkring år 1950 kullkastades denna möjlighet abrupt, för då upptäcktes dödahavsrullarna i Qumran, då hittade man mycket gamla krukor med papyrus som man skrivit på. Man fann bitar från all GT:S böcker utom en. Så fick man plötsligt tillgång till dokument med GT som är omkring tusen år äldre. Och dessa visade sig stämma fantastiskt bra med de yngre texterna. I det allra närmaste stämde vartenda ord, så judarna har inte ändrat sina heliga texter, utan troget traderat dem.

Men att Muhammed har fel bevisar inte att Jesus har rätt, säger någon. Ja, det stämmer. Man kan inte bevisa att Jesus är Guds Son och världens ljus på något slags vetenskapligt eller filosofiskt sätt med förnuftsargument. Även om man visar att alla andra livsåskådningar är långt mindre hållbara än kristendomen, så bevisar inte det att Jesus är världens ljus. Det kan man bara ta emot eller förkasta.

Och han står där, Jesus. Han säger: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Här finns nu bara två möjligheter: Antingen är han en förmäten galning och dåre som tror sig vara Gud och världens ljus eller också stämmer det han säger: Att vi människor är syndare som vandrar i mörkret, men att han är världens ljus som kommer med förlåtelse och ledning.

Så må vi själva pröva oss för att se om vi är syndare, för att se om det kan ligga något i Jesu anspråk. Jesus säger i kapitlet före vår text: Om någon vill göra hans [Faderns] vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. (Joh. 7:17)

Så har den kristna kyrkan funnit och bekänt under århundradena, att Jesus är trovärdig och att hans ord skänker frid i själen. Visst kan det finnas sådant som man inte förstår, och visst kan det kännas som att Gud är frånvarande och att man inte alls har någon frid, men Guds Ord står ändå fast: Profeterna och apostlarna vittnar samstämmigt att Jesus från Nasaret är Messias och att han är Gud. Och i så fall ÄR han världens ljus. Må Gud hjälpa oss att upptäcka det allt mer.

3. Det är kyrkans uppgift att sprida livets ljus

I dag på Epifania firar vi att de vise männen kom från österns länder. Att dessa män kom beror på att de studerat profeternas skrifter i Gamla testamentet. Guds Ord gjorde att de kom till Jesusbarnet. Därför har man av ålder med rätta predikat på Trettondagen om missionen, att Guds Ord ska predikas till omvändelse och frälsning också för dem som inte är så lyckligt lottade att de fått växa upp med Guds Ords undervisning.

Med ordet ”mission” menar man ofta att människor har åkt till andra länder för att sprida den kristna tron. Vi skulle kunna kalla artonhundratalet för missionens århundrade. Då startade missionen på allvar med en inte tidigare skådad intensitet sedan Paulus missionsresor, och tusentals missionärer for från främst Västeuropa och USA till icke-kristna områden, mestadels i Afrika och Asien.

Särskilt i Afrika har missionen varit framgångsrik, och det är den kontinent där kristendomen växer snabbast, förutom i de muslimska länderna i norr. I Europa däremot har utvecklingen blivit den omvända, kristna områden har blivit allt mer sekulariserade och kristendomen går bakåt. Så nu behövs det missionärer och andra kristna förkunnare i vårt land!

Oavsett om kristna lever i ett land där många eller få är kristna, ska de ta vara på dagens text. Jesus är världens ljus, säger han, inte bara de kristnas ljus. Jesus har givit sin kyrka uppdraget att gå ut med hans budskap till alla människor, ja till hela världen. Och vi ska inte sätta ljuset under skäppan, under sädesmåttet, utan ljuset ska skina överallt.

Hur kristendomen ska spridas rent praktiskt finns det inga anvisningar om i Bibeln. Vi ska förstås ta tillvara de möjligheter vi har. Men i vårt land har det blivit svårt. Folk vill inte höra. Så frågan tål att begrundas.

Vår kyrka är liten, och våra resurser begränsade. Detta faktum får dock inte hindra oss att göra det vi kan. Tänk på den tjänare som av sin Herre fått en enda talent att förvalta, men som i stället för att använda den till sin Herres gagn grävde ned den så att den inte kom till nytta. Hans ursäkt var att han hade fått så litet, så han kunde inte göra något. (Matt. 25) Må denna undanflykt inte bli vår, utan låt oss villigt ställa tid och pengar till förfogande för Guds Ords utbredande. Det är en välsignelse och nåd att få vara Guds medarbetare.

Det vi alla kan och ska göra, det är be för Guds Ords utbredande. Och det gör vi ju till exempel i Fader Vår, där vi ber att Guds rike måtte komma och att Hans vilja ska ske. Allra först ska vi be att hans vilja sker med oss själva, så att vi tror på honom och tar emot honom, så att Guds rike kommer till oss. Och förutom att be ska vi göra som idag: Vi ska samlas till Gudstjänst för att höra Guds eget Ord och för att ta emot honom i den heliga nattvarden. För Jesus är ditt och mitt och hela världens ljus, han och ingen annan. Amen.

J Fjellander

[^]