Det lönar sig att vara kristen

Strax före vår predikotext berättas om en rik, ung man som kommer till Jesus och frågar vad han skulle göra för att få evigt liv. ”Håll buden”, säger Jesus. Den unge mannen svarar att det har han minsann gjort. Då ber Jesus honom att gå bort och sälja allt han äger, ge det åt de fattiga och sedan följa honom. Men när den unge mannen hörde detta, kunde han inte hänga med längre. Här gick gränsen för hans lydnad för Gud. Priset var för högt, han ägde mycket – och gick bedrövad bort.

Vår text är ett stycke av det samtal som utspann sig mellan Jesus och hans lärjungar strax efter denna händelse. Petrus kom att tänka på att han och de andra lärjungarna på sätt och viss gjort just det som Jesus krävde av den rike ynglingen. Därför säger han: ”Se, vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?” Petrus låter som bror Duktig som förnöjt frågar vad han skall få för att han varit så duktig. Som goda lutheraner, misstänksamma mot allt vad gärningar och egna förtjänster heter i frälsningssammanhang, undrar vi kanske om inte Petrus här halkat in på gärningsrättfärdigheten väg. ”Vi har lämnat allt … Vad skall vi få?” Det låter som att ju mer vi gör, desto mer är Gud skyldig att ge oss.

Vi väntar oss kanske att Jesus skall tillrättavisa Petrus och säga åt honom att han har fattat saken alldeles fel. Men det gör inte Jesus. Han snarare bekräftar Petrus tankegång. Vad han säger är detta: ”Det är riktigt, käre Petrus, du och de andra lärjungarna har lämnat allt och följt mig. Det skall ni inte förlora på. På den yttersta dagen, då jag kommer i härlighet och världen föds på nytt, ”då skall också ni få sitta på tolv troner”, dvs. något stort och fint väntar er.

Det är nu inte bara på detta ställe som Jesus talar om lön för mödan att följa honom, om kompensation för alla svårigheter och lidanden här på jorden för hans skull. Jesus och Nya testamentet talar faktiskt ofta om det. Det är helt klart att Gud med ord om riklig lön vill driva och uppmuntra oss att vara trogna och uthålliga i Jesu efterföljd. Därför skall vi inte låta dagens text gå förbi oss, utan ta den till oss. Dess budskap är kort och gott: Det lönar sig att vara kristen.

1. Som kristna måste vi vara beredda att offra allt

”Se, vi har lämnat allt och följt dig”, säger Petrus. Men inte bara de tolv apostlarna – med Judas ersatt av Mattias – utan varje kristen som ”lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar” för Jesu skull ”kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv”. De skall bli rikligt lönade. Detta löfte gäller alla kristna.

Men vad menar då Jesus med detta att överge hem, släkt och ägodelar? Är det något som vi generellt skall sträva efter? Nej, det menar inte Jesus. Bibeln lär oss att måna om hem och släktrelationer och att förvalta våra ägodelar väl till nytta både för oss själva och för andra.

Men när vi läser och hör ord som de i vår text eller när Gud ber människor göra olika saker, är det alltid viktigt att fråga sig: Vem säger Gud detta till och i vilken situation gäller det?

Att lämna allt eller offra mänskliga relationer gäller nämligen inte alla och i alla situationer. De tolv fick en särskild kallelse att lämna hus, hem och yrke för att följa Jesus som hans apostlar. Den kallelsen har inte vi fått. Vi skall inte lämna våra vanliga liv och bryta upp från hem och hus. Den rike ynglingen fick likaså en befallning i en bestämd situation, nämligen att ge allt han ägde åt de fattiga och sedan följa Jesus. Han fick det i ett sammanhang där Jesus ville visa honom att han som trodde att han höll Guds bud inte gjorde det utan satt fast i avgudadyrkan: han älskade pengar och rikedom mer än Gud. Men av den rike tullmannen Sackeus krävde Jesus inte att han skulle ge allt vad han ägde till de fattiga. Efter att ha mött Jesus lovade Sackeus utan någon befallning att ge hälften av vad han ägde till de fattiga och fyrdubbelt tillbaka om han bedragit någon. För det prisade Jesus honom. Sackeus visade att han blivit frälst (Luk. 19:9).

Det finns i NT inte något allmänt bud att kristna skall ge bort allt vad de äger eller bryta familjeband. Men det hände att de blev tvungna till det i vissa situationer.

Det kan hända också oss, att vi som kristna kan bli tvungna att överge hem, far och mor, syskon eller barn. Vi kan nämligen hamna i den situationen att våra nära och kära kommer emellan oss och Herren och vill hindra oss att följa honom och hans ord. Då måste vi överge dem i den meningen att Jesus och hans ord går före. Det är något smärtsamt som många kristna har fått vara med om. När Luther och reformatorerna bröt gemenskapen med påven och ”fädernas kyrka” och på Guds befallning drog sig undan gemenskapen med falsk lära var det många gånger tungt och svårt på det personliga planet. Man fick anhöriga och forna vänner emot sig. Det har också flera av oss i vår kyrka fått känna på när vi följt Jesu och Guds Ords befallning att inte ha kyrklig gemenskap med dem som uppenbart förnekar Kristi ord och förfalskar evangeliets lära.

Men det är viktigt att komma ihåg, att när vi för trons skull måste ”lämna” hus, hem, släkt och vänner, så skall vi inte göra det i alla avseenden, utan endast på det andliga och kyrkliga området. På andra områden skall vi vara vänliga, kärleksfulla och tillmötesgående så mycket vi någonsin kan. Guds bud om kärleken till vår nästa står nämligen kvar. Det betyder t.ex. att man skall hedra far och mor enligt fjärde budet, även om man inte delar deras tro.

En del kristna har varit alltför förtjusta i att offra släkt, vänner och ägodelar och leva fattigt. Man vill göra sig märkvärdig inför människor och tror sig vara extra from genom en sådan livsstil. Men det är, säger aposteln, en ”självvald gudstjänst” utan värde som ”bara är till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet” (Kol. 2:23). En kristen springer aldrig med glädje ifrån familj och egendom.

Det Jesus talar om i dag, att lämna allt för hans skull, skall således bara ske, när vi ställs inför ett oundvikligt val att följa Herren eller att följa människor eller mammon. Då må allt och alla fara och vi behålla Jesus, för honom kan vi inte vara utan, eftersom frälsningen och det eviga livet bara finns hos honom. Att offra något för hans skull kan svida ordentligt i kött och blod.

Men alla som vill följa Jesus, även om det kostar på, möts i dagens text av en löftesrik uppmuntran.

2. Herren skall rikligt belöna dem som följer honom

De som lämnat allt för Jesu skull, dvs. lidit jordiska och personliga förluster för sin tros skull, skall ”få hundrafalt igen” för vad de förlorat, säger Jesus. Och det ”redan i den här världen” säger Jesus i Luk. 18:30. Sista kvällen Jesus var tillsammans med sina lärjungar före sitt korslidande, frågade han dem om de saknat något på sina predikoresor. De svarade: ”Ingenting!” (Luk. 22:35). De hade ”redan i den här världen” fått allt vad de behövde, fast de inget haft från början. Att Herren sörjer för de sina gäller inte bara apostlar utan alla kristna.

Vår vandring på den smala vägen – kantad av många uppoffringar – stöttas av två slags ord från Jesus. Den ena är varningar, som när han t.ex. säger: ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men tar skada till sin själ” (Matt. 16:26). Den andra är löften som de i dagens text. Vi tvekar ofta att ta åt oss de senare, detta att Gud i sin överflödande godhet lovar oss lön, både här på jorden och i den kommande världen. Men det skall vi inte göra. Vi skall istället ta vara på dem och låta dem styrka och uppmuntra oss till att uthålligt vandra den rätta vägen.

Så gjorde t.ex. Mose. När han blev ställd inför valet att njuta ett liv som egyptisk prins eller att följa Guds föraktade och förtryckta folk. Om honom står det: ”Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning; han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen” (Hebr. 11:25‑26). Han visste att han skulle få mångfaldigt igen. Att ha blicken riktad mot lönen, handlar här inte alls om att bli frälst genom gärningar eller något sådant. Lönen förutsätter nämligen att man redan är Guds barn, redan tillhör Guds folk och redan är arvinge till det eviga livet. Skriften lär överallt att i det ögonblick vi tror på Kristus, så har vi övergått från döden till livet. Då är allt redan vårt, av ren nåd.

Det är till sådana som tror detta evangelium som Jesu lära om lönen är riktad. Vi måste ständigt återvända till nådens grundval för att rätt kunna ta till oss orden om lönen. Därför säger vi till sist:

3. Både frälsningens och efterföljelsens grund är den oförtjänta nåden

Jesus slutar vår text med orden: ”Många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.” Och sedan berättar han liknelsen om arbetarna i vingården, som vi hörde i dagens evangelietext, där de sista, som bara arbetat en timma, helt oförtjänt fick full lön, full dagpenning.

Orden om de första och de sista handlar djupast sett om vilka som bygger sin salighet på nåden allena och vilka som bygger på lön efter förtjänst. På yttersta dagen skall många som förkastat nådens evangelium och i stället förtröstat på sig själva och sina gärningar till sin förfäran finna att de inte alls hör till de främsta som de trott, utan till de sista, dvs. att de inte alls hör till frälstas skara utan till de evigt fördömda.

Då kan ingen ändring ske, allt är för sent. Men här under vår livstid på jorden kan undret ske att de sista blir de första, att syndare får upp ögonen för den oförtjänta nådens väg och vänder om till Gud och tror evangelium. Det är nåden i Kristus, den helt oförtjänta godheten, som låter också de som kommer sist, i elfte timmen som rövaren på korset, få full dagpenning, fast de inte arbetat något. Rövaren fick ändå höra orden: ”I dag skall du vara med mig i paradiset” (Luk. 23:43). Det fulla dagsverket har Jesus utfört på korset. Den fulla dagpenningen skänker han åt syndare. Det är den oförskyllda nåden – nåden som man inte kan förtjäna eller kräva som en rättighet. Utan denna nåd blir ingen frälst, och ingen får någon plats, vare sig högre eller lägre, i härlighetens rike.

Gud är inte skyldig att ge oss någonting. Det är ytterst farligt att nalkas Gud med krav på betalning för utförda tjänster. Begär vi vad vi är värda, är nämligen vi illa ute. Då begär vi vår egen dödsdom.

Men kommer vi till Gud som tiggare med bön om nåd, möts vi av den oförskyllda nåden, av syndernas förlåtelse i kraft av Kristi utgjutna blod – denna renande flod som vi sjunger om i en psalm: ”Naken dig om kläder ber, hjälplös upp till nåden ser. I din livsvåg låt mig tvås, Herre, annars jag förgås.” Det är en kristens bön hela livet.

Omvändelse är att förlora allt – och vinna allt. Vi ger upp oss själva och alla våra krampaktiga försök att själva bli rättfärdiga vinner allt i Kristus. Paulus berättar i Fil. 3 om hur det var för honom: ”För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron” (Fil. 3:8-9). Allt sitt eget kastade han på sophögen för att vinna Kristus.

Här har vi hemligheten med att kunna lämna allt. En kristen är alltid beredd att göra det, därför att han i sitt hjärta är långt mer fäst vid Kristus som Frälsaren än någon eller något annat här i världen. Han är tacksam för både familj och jordiska glädjeämnen, men hans hjärta är frigjort och tillhör Kristus allena. Därför kan han närsomhelst lämna alltsammans om så krävs.

Det är först efter att vi funnit nåden i Kristus som det största av allt, som det nya livet kan börja där vi följer Jesus, bekänner hans namn och offrar allt om så behövs hellre än att vi mister nåden i Kristus. Det är detta liv efter tron och i tron på evangelium som Gud i sitt fria beslut behagar belöna. Men också det är en lön av nåd, något som vi inte förtjänat. För även vår helgelse och våra goda gärningar är behäftade med synder och brister som ständigt behöver Guds förlåtelse i Kristus. Ändå kröner Gud allt vi gör och får försaka för Jesu skull med de allra härligaste löften om att få mångfaldigt igen! Det är nåd utöver nåd.

Det lönar sig sannerligen att vara kristen och följa Jesus! Amen.

S Bergman

[^]