Kristi uppståndelse och dess kraft

Jesus var död

Jag vill börja påskdagens predikan där vi slutade på långfredagen: Jesus var död. Alla var ense om detta, vänner som fiender. Jesu lärjungar menade att Jesus var död. De sörjde. Lärjungarna borde inte ha sörjt, de borde ha trott Jesu ord om att han skulle uppstå, men det gjorde de inte. De var fast i sina egna begränsningar. Att Jesus var död var så handfast uppenbart för dem, det var obehagligt realistiskt. Hans död var mycket påtaglig för dem, och de väntade sig inte att han skulle uppstå. Som Johannes noterar i vår text, de hade inte förstått Skriftens ord att han skulle uppstå från de döda.

Judarna var glada över Jesu död. De uppvaktade Pilatus för att förvissa sig om att Jesus verkligen var död och att kropparna skulle bort och inte orena sabbaten. Judarna blev ju orena av kontakt med döda människor, i enlighet med föreskrifterna i Mose lag, och därför ville man inte att romarna skulle hålla på med de döda på sabbatsdagen mitt ibland allt folket som var i Jerusalem över påsken.

Romarna menade att Jesus var död. Soldaterna, som beordrats att se till att de korsfästa dog, kom ut till Golgata, och de krossade först benen på de två rövarna, men när de kom till Jesus såg de att det inte behövdes. Han var död. De stack ändå ett spjut i sidan på honom, och ut kom blod och vatten.

Josef från Arimatea och Nikodemus såg att Jesus var död. De var högt ansedda judar, medlemmar av stora rådet, judarnas regering. De tog Jesu kropp och balsamerade den, de svepte in den i rent linnetyg med myrra och aloe. De lade honom i en stor klippgrav, som Josef hade låtit göra till sig själv. Eftersom Josef var rik, var det ingen dålig grav. Den var stor, så stor att man kunde gå in i den, så den hade ett golv som man stod på, och på ena sidan var där en avsats, där man lade den döde. Ja, troligen hade Josefs grav två avsatser, en på var sida, eftersom Markus berättar att ängeln satt på den högra sidan. Jesus lades alltså i klippgraven. Och för öppningen rullades en mycket stor sten. Ja, Jesus var död och begraven.

Jesus uppstod

Men Jesus blev levande. Han var verkligen död, och han låg i graven, men han lämnade graven. Graven var tom. Maria från Magdala kom till graven, och Jesus var inte kvar. Hon kunde inte finna honom. Tidigt på morgonen på den första veckodagen kom hon, står det. (Den första veckodagen betyder i Bibeln söndag. Vi räknar i Sverige och övriga EU sedan 1973 måndag som första veckodag, men före det hade vi söndagen först i veckan. Detta är en fri sak.) Och Maria fann att Jesus var borta. Han var inte där. Vad hade hänt? Hon vände tillbaka till Petrus och Johannes och sade: De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom.

Då begav sig Petrus och Johannes ut till graven. Johannes skriver ”den andre lärjungen” om sig själv. På så vis kan han berätta att han sprang fortare än Petrus, som var äldre.

De sprang. De måste få reda på vad som hänt med Jesus. Var var han? Var han bortrövad, eller vad hade hänt? Maria verkade tro att någon tagit Jesu kropp och lagt den någon annanstans. Johannes kom först, men han var försiktig och vördnadsfull och gick inte in. Petrus gick däremot in när han kom. Han var dristigare. Och de såg att Jesus inte var i graven och att bindlarna låg kvar! Det var omöjligt att någon skulle ha tagit Jesu kropp därifrån, för bindlarna var kvar. Huvudduken var till och med prydligt hopvikt för sig. De såg, och de förstod: Jesus hade uppstått.

Vad betyder ordet uppstå?

Graven kunde inte behålla Jesus i sitt våld. Döden besegrade inte honom. Jesus blev levande igen! Det står att Jesus uppstod. Vad betyder det att han uppstod? Det grekiska verbet heter ἀνίστημι och det betyder att stå upp, att ställa upp eller att stiga upp. Förstavelsen ανα (som i analys och analog) betyder ”upp” och στη är samma ordstam som i svenska ”stå” Substantivet heter ἀνἀστασις, och det finns som flicknamn Anastasia.

I vår text står det Förut hade de [lärjungarna] nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Ser vi då på detta uttryck blir det tydligt att ”uppstå från de döda” innebär att en död person, som ju ligger ner, ställer sig upp, det vill säga blir levande igen.

Jesus hade förebådat sin egen uppståndelse genom att uppväcka Lasarus, han som bodde med sina systrar Marta och Maria i Betania. Lasarus blev ju sjuk en gång och dog, och han hade varit död i fyra dagar när Jesus uppväckte honom. Han hade till och med börjat ruttna och lukta illa. Men Jesus gjorde honom levande, och illustrerade på så vis hur han själv skulle bli levande. Det var inte Lasarus ande som blev uppväckt, han blev inte en vålnad av något slag, utan det var hans kropp som låg i graven som stod upp och blev levande. Detta är textens enkla och rättframma mening.

Invändningar mot uppståndelsen

Om man inte tror att Jesus uppstod behöver man förstås någon annan förklaring till vad som hände. Jag påstår: Det finns ingen annan vettig förklaring till påskens händelser än Bibelns. Bibelns redogörelse är trovärdig. De som var där har skrivit ner vad de var med om. Evangelierna är skrivna av ögonvittnen. Alla fyra evangelisterna berättar om Jesu död och uppståndelse.

Någon som inte tror på Jesus kanske vill invända och protestera mot uppståndelsens trovärdighet. Kanske säger någon till och med att Jesus aldrig har funnits. Men den judiske historieskrivaren Josefus, som föddes omkring år 37, berättar i sin tjugonde bok om judarnas historia om de kristna och bland annat om hur Jakob, som var bror till den Jesus som kallas Kristus, fördes inför stora rådet. Och den romerske historieskrivaren Tacitus, som föddes år 55, berättar om hur kejsar Nero plågade och torterade en grupp vidskepliga människor som kallades kristna. Han skriver: Kristus, som namnet kom av, led det hårdaste straffet under Tiberius regering för en av våra prokuratorers hand, Pontius Pilatus. (Annales XV.44)

Andra, för att inte säga de flesta, bryr sig inte om att undersöka hur det förhåller sig, de läser aldrig det som står i Bibeln. De är likgiltiga till frågan om Jesus är Messias och Guds Son eller inte. Några anser att det är uppenbart att Jesus inte är Guds Son, men de har aldrig själva undersökt saken, de har inte gett Bibelns vittnesbörd en chans.

Andra kanske kallar sig kristna, men tror ändå inte att Jesus uppstått, för man tror inte att Gud gör under. Det är en märklig, kraftlös Gud man har i sådana fall och en märklig syn på Bibeln där man gör allt för att ifrågasätta texternas budskap när de innehåller sådant som inte går ihop med det mänskliga förnuftet, sådant som vi kallar övernaturligt. Vad är det för Gud man har! Om Jesus är Gud, är det väl inget konstigt att han förvandlar vatten till vin eller mättar femtusen män med två fiskar och fem kornbröd eller för den delen står upp ifrån de döda?

Och det finns fler hypoteser om Jesus. En av de senaste jag läste om framfördes nyligen av en imam, en shiamuslimsk ledare och förkunnare, som avvisade att Jesus uppstod, ja, Jesus dog inte ens på korset (”han svimmade bara och hjärtat slog fortfarande när spjutet stuckits i hans sida och blod och vatten rann ut” – ”han fortsatte senare till Indien och ligger nu begravd där”) (www.dagen.se 9/3 2016). Jag frågar bara: Hur kan denne imam veta det? Har vi några historiska dokument som utvisar detta? Nej, det finns inga historiska belägg för att Jesus bara skulle ha svimmat. Endast om man bestämt sig för att berättelserna från dem som var med är opålitliga källor kan man komma fram till det.

Varför uppstod Jesus?

Till sist vill jag behandla frågan: Varför uppstod Jesus? Det finns åtminstone två svar på den frågan. För det första beror det på att Jesus var utan synd. Det är orsaken till att Jesus uppstod. För döden är en följd av synden. När Adam och Eva syndade, kom döden in i världen. Sankt Paulus skriver till romarna: Skapelsen har blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. (Rom. 8:20) Och den som orsakade att skapelsen lades under dödens villkor var Adam. Från början fanns det ingen död. Hela skapelseverket fullbordades innan döden därefter trädde in i vår tillvaro.

Så eftersom Jesus inte hade någon synd kunde döden inte få något grepp om honom. Men hur kunde då Jesus dö, om han inte hade någon synd? Jo, Jesus hade synd. Därför kunde han dö. Han både hade synd och inte hade synd. Hur hänger det ihop? Jag skulle vilja beskriva det så här: Jesus var i sig själv utan synd. Han hade ingen arvsynd och han hade ingen verksynd, det vill säga han hade inte någon syndig natur och han begick inga syndiga gärningar. Han hade ingen egen synd. Detta var så, eftersom Jesus är Gud. När Jesus blev människa, var det Gud som blev människa. När Jesus dog var det Gud som dog. Han hade alltså ingen egen synd, men han bar vår synd. Han hade vår synd. Han tog den på sig. Vi vill inte gärna höra att vår synd är så allvarlig att den förtjänar döden, men så är det. Han tog följderna av vår synd på sig.

Kristus uppstod eftersom han besegrat synden och döden, Kristus kunde göra detta eftersom han är Gud. Det är det första svaret på frågan om varför Jesus uppstod. Det andra svaret är syftet med att Jesus uppstod. Och då blir svaret: Jesus uppstod för att världen ska få höra om hans seger. Uppståndelsen är en förkunnelse, uppståndelsen skedde för att vi ska få reda på att Jesus vunnit över döden. Kristendomen är sann. Jesu uppståndelse ger oss förvissning om att vi får komma till Gud. Han har övervunnit döden för vår skull. Alla våra synder var lagda på honom, men han besegrade dem. Därför får vi komma till Gud i himmelen.

Ibland kan vi ha svårt att tro detta. Men hur besvärligt vi än har det ska vi veta att Jesus är starkare än döden. Han har uppstått! Låt oss tacka Gud för det. Möter vi problem ska vi knäppa våra händer och be och säga eller tänka: Tack Jesus att du har övervunnit döden åt oss. Tack att du ger oss del av din uppståndelses seger, så att vi ska få vara med dig för evigt i himmelen. Hjälp mig du genom dessa problem. Som aposteln Paulus skriver till romarna om Kristi uppståndelses kraft: Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? […] i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom. 8:35ff.) Amen.

J Fjellander

[^]