I jordisk nöd ett himmelskt mod

I jordisk nöd ett himmelskt mod. Så bad vi nyss i den kända psalmen, som är skriven av Martin Luther utifrån en latinsk antifon. Den jordiska nöden, den kommer ingen undan, även om vi gärna ville det. Vi hör psalmisten klaga: Varför gömmer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck? (Ps 44:25) Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro. (Ps 22:3) Hur länge, Herre, skall du alldeles glömma mig? (Ps 13:2) Jag har sjunkit ner i djup dy och saknar fotfäste, jag har kommit ut på djupt vatten, och vågorna slår över mig. (Ps 69:3) Själve profeten Jeremia säger till Gud: Varför är du som en rådlös man, lik en hjälte som inte kan hjälpa? (Jer 14:9)

Det är inga gudlösa människor som säger detta. Det är människor som tror, som vill hålla sig till Gud och som vill ha hans hjälp. Ja, livet är sådant. Det händer så mycket i världen som vi inte ville skulle hända, och som vi kanske inte förstår. Men den fromme har trots allt ingen bättre att gå till än Gud. Därför ber han som vi bad alldeles nyss: Giv oss din hjälp, o Ande god, i jordisk nöd ett himmelskt mod. Ty mitt i allt det svåra som den fromme finner, finns också Jesus. Det är om den saken vår text handlar om idag. Låt oss först stanna inför

Den jordiska nöden

Att den jordiska nöden är en verklighet bestrider ingen. Den är alltför påtaglig. Det finns så mycket som verkar grymt och meningslöst. Naturkatastrofer kommer med jämna mellanrum och skördar tusentals offer. Jordbävningar och översvämningar är fruktansvärda händelser. Obotliga sjukdomar, resistenta bakterier kan också drabba oss. Till detta kommer allt övrigt elände som orsakas av människor: Elakhet och mobbing, trafikolyckor och attentat, ja listan kan göras hur lång som helst. Ingen förnekar allt detta.

Dessa lidanden möter också de kristna. Men förutom de bekymmer och svårigheter som kommer över alla människor, så möts den kristne också av andra lidanden. Där är djävulen, som går omkring som ett rytande lejon och söker vem han kan uppsluka. Han kommer med sina frestelser: Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig. Det kan vara lockande att ge efter, att pruta på Guds bud och säga: ”Det eller det budet är inte så viktigt. Det gäller inte nu. Det var förr.” Eller också får han oss att tänka att man har mycket roligare om man inte är kristen. Då får man ju göra vad man har lust med.

Djävulen är en personlig makt, en levande vilja. Djävulen kämpar för att få oss alla i sitt våld. Han vädjar till det som vi tycker verkar rimligt och välmotiverat.

Så har vi det egna köttet, den gamla människan som inte vill vara Guds Ande undergiven. Därför blir det en andens strid mot köttet, som rasar i varje kristen.

Den striden äger rum varje dag. Det finns en mängd ting som är tvärtemot Guds vilja men ändå är självklara för världen: att först tänka på sig själv, att bara leva för detta livet och kortsiktigt försöka få ut så mycket som möjligt av det för egen del, att tycka illa om sina ovänner och betala igen med samma mynt.

Ja, nog är frestelser och jordisk nöd en verklighet. Vår text talar om lidande för dem som följer Jesus. För det är inte så att den kristne slipper plågor här på jorden, inte förrän i himmelen.

Men de lidanden som Jesus talar om idag är inte dessa främst som vi just nämnt, utan han talar om de lidanden som världen åsamkar oss. Och världen, det är ju ogudaktiga människorna. Världen vet inte av Gud. Den räknar inte med Honom. Och världen hatar de kristna. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er säger Jesus. (Joh. 15:21) Han blev verkligen förföljd. Han blev också frestad i allt som vi, dock utan synd. Han fick kämpa hårt i Getsemane för att Guds vilja skulle ske och inte den egna viljan. Han möttes av världens hat. Han blev ställd inför rätta och dömd till döden. Fienderna hånade honom och triumferade: Sig själv kan han inte hjälpa. (Matt. 27:42) Och nu säger Jesus att det må vara tjänaren nog om det går honom som det gick med hans Herre. Lärjungen är inte förmer än sin mästare, ej heller tjänaren förmer än sin herre. Förakt och förföljelser är vad den kristne ska vänta sig. Det är vad han måste vara beredd på.

I dag i Sverige möts vi kanske av en nedsättande attityd eller av en hånfull gliring. I vårt land behöver vi vanligen inte frukta för vårt liv, men på andra håll i världen är det annorlunda. Några exempel: I Nigeria är det vanligt med våld mot kristna, med jämna mellanrum får vi höra därifrån hur kyrkor sticks i brand. I Irak och andra muslimska länder dödas också kristna för sin tro. I Nordkorea sitter minst 50 000 kristna i fångläger. Kristna anses av många bedömare som den mest förföljda religiösa gruppen i världen.

Det är nyttigt för oss att höra att Jesus räknade med förföljelsen som något normalt. Apostlarna gjorde detsamma. Petrus, som inte vågat bekänna att han tillhörde Kristus när han stod vid kolelden fick tydligen lära om. Han skriver Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. (1 Petr. 4:16)

Förföljelse är världens naturliga reaktion inför tron på Kristus. Världen har ju gjort uppror mot Gud. Den vill till varje pris upprätthålla illusionen att den kristna Guden är en myt och att man inte har någon anledning om att bry sig om hans vilja. När därför en människa på fullt allvar visar att Gud trots allt är en makt att räkna med och en Herre som det är en glädje att få tjäna, att få säga öppet och klart det Jesus sagt i sitt Ord, ja att få ropa ut det , då blir reaktionen densamma som den blev inför Jesus själv. Vore vi av världen skulle vi bli accepterade av den. Men i det samma som det märks att vi blivit tagna ut ur världen av en ny Herre, så svara världen med ovilja och hat. Ja, säger Petrus Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er (1 Petr 4:14).

Av den versen ser vi också att det inte är bara jordisk nöd som väntar den kristne, utan också hjälp och kraft. Det behöver vi, och därför ska vi som det andra stanna inför

Ett himmelskt mod

Om detta talar Jesus idag,Var alltså inte rädda för dem. Ni kommer vara värnlösa och utlämnade. Man kommer hata och förfölja er. Somliga kommer att åtalas och ställas inför rätta. Paulus säger: När vi hånas, välsignar vi. När vi förföljs, härdar vi ut.När folk talar illa om oss, talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens avskum, som alla människors slödder, och så är det fortfarande. (1 Kor. 4:12f.) Och Jesus säger Var alltså inte rädda för dem. Inte en sparv faller till marken utan er Faders vilja. Inte allt här i världen är ett uttryck för Guds goda vilja. Men ingenting sker utan att Gud på något sätt håller sin hand över det, låter det ske och fogar in det i sina goda planer. Det är detta som är det underliga, Jesus har all makt över allt ont på jorden. Det kan se ut som han vore maktlös, men han är det inte. Han och ingen annan kan ge de sina ett himmelskt mod.

Den som vill ha det himmelska modet kommer inte ifrån korset. Och ordet korset här betyder inte ett träkors eller något annat föremål man tillverkar och något man gör med det, utan korset betyder allt det lidande som drabbar en kristen därför att han är en kristen. Det är alltså bara de kristna som kan ha detta himmelska mod.

Allt det onda vill skilja oss från Gud. Vi måste först komma i ett rätt förhållande till Gud. All hjälp börjar här. Det var därför som Jesus inte direkt botade den lame mannen som man firade ned genom taket, utan helt överraskande sade han till honom Fatta mod, min son, dina synder förlåtas dig (Matt 9:2 Giertz’) Det kunde ju tyckas att han inte fick den hjälp han bad om och behövde. Han ville ju bli frisk. Men om hjälpen ska bli varaktig måste den börja med syndernas förlåtelse. Det är vad som måste uppenbaras. Det är fördolt för världens människor. Men evangelium, det goda budskapet, är en hälsning till oss från Gud. Genom Jesus låter Gud hälsa att allt är redo, utan att vi har kunnat göra något för det. Gud har ställt allt till rätta. När vi ser att vi inte duger någonting till inför Gud, då blir evangeliet vårt enda hopp. Så föds trons nya människa. När en människa kommit till tro på Kristus och genom syndernas förlåtelse är ett barn hos Gud, då håller Frälsaren sin hand över henne och då kan inte ondskans makt skada henne. Då fäller hon inte modet. Då får hon uppleva det som aposteln Paulus skriver om Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. (2 Kor 4:17) Detta är det himmelska modet, själva kraften som kommer av evangelium. Prövningar och lidanden kan inte skada den kristne.

Det himmelska modet är ett mod under korset, under anfäktelsen och lidandet. En kristen vet att det är som Paulus sade, att det är under mycken bedrövelse som man ingår i Guds rike. I alla svårigheter står den kristne i förbindelse med Kristus genom nådens medel. Han får uppleva glädje och frid, även om upplevelsen inte är det viktigaste, utan den gemenskap som den kristne har med sin Frälsare. Därför har man ett himmelskt mod så länge som man förtröstar på Jesus. Därför kan man vara glad mitt under lidanden och bedrövelser. Flyr man däremot bort från Kristus, överger Guds Ord och bönen och fattar kärlek till världen och synden, då går man förlorad. Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig säger Jesus. (Matt. 10:38)

Det himmelska modet behöver vi alla så att vi oförskräckt kan vittna inför människor om det som Jesus har uppenbarat för oss i sitt Ord. Kristi kyrka idag är inte kallad att predika ett anpassat evangelium, ett evangelium efter denna tidsålders sätt och som världen kan ha fördrag med. Ett sådant anpassat evangelium är förvanskat och fördärvat. Det kan inte föda en enda människa på nytt. Det har förlorat sin sälta.

Vi ska inte vara ledsna om vi får lida för Kristi namns skull. Världens vänskap är till slut ingenting att ha. Låt oss komma ihåg vad Petrus skrev Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. (1 Petr. 4:12f.)

Prövningar och lidanden kan inte skada oss. Den gamla människan är fiende till Guds Ord, men den nya människan lever trots allt, den lever av Ordet och sakramenten. Då vilar allt under förlåtelse. Då samverkar allt till det bästa. Tror vi det, då har vi ett himmelskt mod. Amen.

J Fjellander

[^]