Levande grenar

Vinträd kan se lite olika ut. Somliga är klätterbuskar, andra mer som träd. I Palestina hade vinträden ofta en ganska hög och fast stam, en vinstock, från vars topp grenar bredde ut sig och hängde ner. Under frukttiden fylldes grenarna av stora klasar med mogna bär.

Jesus liknar i dag sig själv vid ett sådant vinträd och sina lärjungar vid grenarna: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna.” Men liknelsen visar att grenarna kan vara av två slag: torra och döda eller levande och fruktbärande. Det säger oss att vi kan vara sanna, levande kristna eller bara ha namn om oss att vara det, fast vi i själva verket är andligen döda. Frågan som Jesus i dag med sin liknelse vill att vi skall ställa oss är denna: Vad är jag – är jag en levande gren eller en död?

1. Vi är döpta till att vara levande grenar i vinträdet Kristus

När vi döptes fick vi möta den Treenige Guden, vars frälsande välgärningar vi firar denna trefaldighetsdag. Vi döptes i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn, dessa tre gudomspersoner som alla i oändlig kärlek till oss samverkade till en enda sak: att vi blev levande grenar i vinträdet Jesus, Frälsaren och Försonaren som Fadern sänt och som Anden för oss till tro på och så ger oss det goda livet med Gud. Så blev vi frälsta, inte genom våra gärningar, utan av Gud ”genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande”, som det står i Tit. 3:5.

I vår text säger Jesus till lärjungarna: ”Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er.” Det ord som han talar till oss är det heliga evangeliet om syndernas förlåtelse. Det mötte oss första gången i dopet och det födde oss in i Guds rike, där vi blev klädda i Kristi rättfärdighet, blev Guds barn och fick Andens gåva. Vi blev av nåd levande grenar, inympade i vinträdet Kristus, utan att vi på något sätt bidrog till det själva. Så länge vi tror evangelium förblir vi levande grenar, ”ty där syndernas förlåtelse är, där är också liv och salighet” som Luther säger i Lilla katekesen.

Jesus liknar oss i NT flera gånger vid träd. I Bergspredikan säger han: ”Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt” (Matt. 7:18). Av oss själva tror vi människor att vi är träd som kan bära både goda och dåliga frukter. Och om vi lyckas bära mer goda än dåliga frukter tror vi att vi kommer till himlen. Men det är ett stort självbedrägeri. Det är inte sanningen om oss och vår väg till Gud. Det framgår också av Jesu ord. För när han talar om träd, så beskriver han dem som antingen helt och hållet goda eller helt och hållet dåliga, inte som både och eller något mittemellan. Bär vi dålig frukt – om det så skulle vara en enda dålig frukt – så visar det att vi inte är goda träd, för ett gott träd kan inte bära dålig frukt, säger Jesus. En enda synd visar att vi är sådana som inte fruktar och älskar Gud. ”Om någon … felar i ett, så är han skyldig till allt”, står det i Jakobs brev (2:10).

Vi bär av naturen dålig frukt. Vi är alla syndare, oförmögna att i Guds mening göra gott. Vår synd är inte någon ytlig smuts som man lätt kan torka av. Den sitter så djupt i oss att vi inte förmår göra en endaste sak av ren och oförfalskad kärlek till Gud eller vår nästa. Allt vi gör är besmittat av onda och själviska motiv. Det är sanningen om oss. Detta fördärv i vår natur föds vi med. Därför behöver vi döpas och renas av Gud själv, av Fadern, Sonen och den Helige Ande.

Efter syndafallet har det bara funnits ett enda riktigt gott träd på vår jord, och det är Jesus, Guds Son, som blev människa. Han var ett alltigenom ädelt och gott träd. Hos honom fanns ingen synd. Men han kom inte till jorden bara för att visa upp sig som den genuint goda människan. Hans syndfrihet var en förutsättning för hans stora frälsargärning, att som den helige och rene dö för våra synder och uppstå som vår rättfärdighet inför Gud och göra oss till levande grenar i hans vinträd.

En gren får från stammen via en mängd små fina kanaler växtsaft och näringsämnen som gör att den kan leva, grönska och bära frukt. Får den inte den livgivande kraften från stammen, så vissnar och dör den. Allt i vårt kristna liv hänger på om vi har en öppen och livgivande förbindelse med stammen Kristus. Det är själva huvudpoängen i liknelsen.

Det är därför Jesus med intensiv kärlek till sina grenar säger: ”Förbli i mig, så förblir jag i er.” Åtta gånger återkommer ordet ”förbli” i vår text. Vad han vill säga är detta: ”Håll genom tron på mig kanalerna öppna, så att ni alltid är mottagare! Låt livet från mig strömma in i er! Så länge förbindelsen är öppen och fri, är ni levande grenar, ett med mig, så att allt mitt är ert.”

Men hos många slammar kanalerna till Jesus igen. Man slutar att lyssna till Jesus och gör inte som han säger. Kärleken till honom kallnar och till sist dör tron ut. Det är dithän djävulen vill få oss. Han tycker inte om öppna kanaler till Kristus. Han vill täppa till dem med synder, slagg och orena avlagringar. Djävulen som drevs ut i dopet vill ha oss tillbaka, få oss fast i synder av olika slag och åter snärja oss i syndafallets frestelse att i första hand vara trogna mot oss själva och våra egna tankar. Han är alltid ute efter att bryta det goda förhållandet till Gud som vi har fått genom Jesus.

Det är mot bakgrund av denna stora fara som Jesus så inträngande säger: ”Förbli i mig!” Låt inget bli viktigare för dig än den nära kontakten med Jesus i gudstjänster, bibelläsning och bön. Låt inget försvar av hemliga synder förstöra förbindelsen med honom, för då vissnar du och blir en torr, död gren som till sist inte duger till annat än att räfsas ihop, kastas i elden och brännas upp.

”Förbli i mig, så förblir också jag i er.” Glöm för allt i världen inte bort det sista ledet. Det handlar inte bara om att du skall vara mån om att förbindelsen med Jesus inte förstörs. Tänk på att Jesus å sin sida lovar att han skall låta det andliga livet pulsera över till dig med all den kraft och nåd du behöver för att vara en levande gren. Han lovar ju t.o.m. att han själv skall bo i ditt hjärta. Låt oss nu se vad det leder till.

2. Levande grenar bär god frukt

”Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra”, säger Jesus. Han som har dött och uppstått för oss och ständigt förlåter oss våra synder, han låter det inte stanna med det. Han ger oss syndare, hur svaga och bristfälliga vi än är, nåd att också bära goda frukter i våra liv. Detta fruktbärande liv hos kallas i Bibeln för helgelse. Kristus renar och rättfärdiggör oss inte för att vi skall fortsätta leva som förut, utan för att vi skall förändras och återföras till det liv vi en gång skapades till. Om detta säger Paulus: ”Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och får evigt liv. Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre” (Rom. 6:22–23).

Vi har en tendens att tänka fel inte bara om frälsningen utan också om helgelsen. Den blir lätt något lagiskt och hotfullt: Nu måste du bära goda frukter, annars är det ute med dig! Och då känns det plötsligt som om nåden som enligt Bibeln alltid är oförtjänt och gratis inte längre är det, utan Gud tar betalt i efterhand. Nådens sol går i moln och våra tillkortakommanden i helgelsen gör oss ofta osäkra på om vi verkligen äger det eviga livet. Men så vill inte Jesus att vi skall ha det. När helgelsen börjar bli en tung börda, är själafienden snart framme för att lura oss att tänka fel. Han vill få oss att låta helgelsen ta evangeliets plats, så att vi faller tillbaka i den falska tron på att vi blir frälsta genom våra gärningar. Låt honom inte göra det!

När den Helige Ande verkar helgelse, låter han aldrig vårt bärande av goda frukter ersätta det rena, villkorslösa evangeliet eller på minsta sätt inskränka det. Tvärtom är det så, att tron på evangelium som vår frälsnings enda grundval är den givna förutsättningen för all helgelse. Jesus säger, och det är vår texts viktigaste ord: ”Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig … ty utan mig kan ni ingenting göra.” Utan tro på Kristi död och uppståndelse, som vunnit förlåtelsen åt oss, är det fullständigt omöjligt att bära goda frukter. Men som levande grenar i det sanna vinträdet, födda på nytt av evangelium, kan vi göra det. Jesus säger t.o.m. att då bär vi ”rik frukt”, mycket frukt.

I Gal. 5:22 ger aposteln Paulus exempel på några sådana frukter. Han säger: ”Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, älskvärdhet, godhet, pålitlighet, vänlighet och självbehärskning.” Av den uppräkningen ser vi att det inte rör sig om några märkvärdiga och uppseendeväckande stordåd, utan om enkla gärningar som ändå betyder så mycket i det vanliga och vardagliga umgänget med människor. Det är där frukterna i första hand skall märkas.

Det är viktigt att komma ihåg att frukterna är till för att plockas av andra, inte för att vi själva skall spegla oss i dem och tycka att vi är duktiga. Nej, de är till för människorna omkring oss, för dem vi dagligen möter. Luther säger att vi som kristna skall låta ”oss ätas och drickas” av andra. Vi som i Ordet och nattvarden får äta och dricka av Kristus som utgivit sig själv för oss och för vår frälsnings skull, vi kallas att utge oss för vår nästa och säga: Jag är här och finns för dig! Så blir en kristen, som Luther säger, ”en Kristus för sin broder”.

Det finns slutligen ytterligare en sak att säga om grenarna i vinträdet.

3. Levande grenar beskärs för att bära mer frukt

Jesus säger: ”Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.”

Jesus talar här om två slags rensning eller beskärande av grenarna, ett mycket allvarligt och ett mycket välsignat. Den torra grenen som inte bär frukt är den döpte som kommit bort från Kristus och förlorat den livgivande förbindelsen med honom. Tron har upphört och med den kärleken till Jesus, och därmed också viljan och förmågan att bära frukt. En del torra grenar lämnar kyrkan. De orkar inte hålla på att hyckla en tro som de inte har. Andra väljer av olika jordiska eller taktiska skäl att stå kvar i kyrkan. En del som lever i uppenbar synd och inte vill bättra kan också uteslutas ur kyrkans gemenskap enligt Jesu anvisningar i Matt. 18.

Men det står inte i vår makt att alltid kunna se vilka grenar som är döda. Namnkristna, döda grenar finns i alla kyrkor. Vi kan inte se dem men Gud, som ser in i människors hjärtan, han gör det. Han låter dem sitta kvar som torra grenar men till sist hugger han bort dem. På den yttersta dagen samlas de torra grenarna ihop och kastas i den eviga elden. Detta säger Jesus som varning, för att de andligen döda skall vakna upp, vända om och tro evangelium innan det är för sent.

Det andra, välsignade beskärandet gäller de levande grenarna. Ingen god vingårdsman låter sina vinträd växa hur som helst, utan han rensar, tuktar och beskär dem. Han gör det för att de skall bära mer frukt. Detta beskärande sker främst genom Ordet och dess varningar och förmaningar, men det sker också genom olyckor, sorger och motgångar som möter oss här i livet.

Vi behöver beskäras, för vi har ganska lätt för att växa oss yviga i självgodhet och högmod. När vi börjar bli stora och stöddiga, kan vingårdsmannen låta oss råka ut för motgångar och tillkortakommanden som visar oss hur små, svaga och hjälplösa vi i själva verket är. Han gör det för att vi åter skall börja stava på de viktiga orden: ”utan mig kan ni ingenting göra”.

Vingårdsmannens kniv kan göra mycket ont ibland, men Jesus säger: ”Min Fader är vingårdsmannen.” Det ligger stor tröst i de orden. Vingårdsmannens hand är vår himmelske Faders hand. Den skär inte för hårt och eller för mycket. Den slinter inte, gör inga misstag. Den vet precis vad den gör och beskär alltid med varje enskild grens bästa för ögonen.

Så fortskrider helgelsen, fruktbärandet och beskärandet hela livet. Sist i vår text nämner Jesus också bönen. Han säger: ”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt.” Också bönen är en Andens frukt. Levande grenar ber. Må det nu bli din mest angelägna och dagliga bön att du förblir i vinstocken Kristus och bär god frukt till Faderns ära. Det är en bön som blir hörd: ”ni skall få det”, säger Jesus. Det finns inga sanna kristna som inte bär god frukt. Amen.

S Bergman (2010)

[^]