Lag och Nåd

Vår text idag från sankt Johannes åttonde kapitel är en fin sammanfattning av kristendomen. Den handlar om lag och evangelium, om straff och benådning, om rättfärdighet och barmhärtighet. Den visar på Guds stränghet men också på hans kärlek. Om detta ska predikan handla, men först vill jag säga några ord om textforskning.

Var kommer Bibeln ifrån? Har den så att säga ramlat ner från himlen, färdigskriven av Guds egen hand på guldtavlor, gömda i någon jordkulle där vi kunnat gräva fram dem? Nej. När vi säger att Bibeln är en uppenbarelse från Gud, så menar vi inte att Bibeln till det yttre har kommit till på ett övernaturligt sätt. Utan människor har skrivit den, precis som vilken bok som helst. Bibeln är dock verkligen inte vilken bok som helst. Den har gudomligt innehåll.

För att bevara Bibelns innehåll gjordes avskrifter av de olika böckerna. Med tiden uppstod vissa skillnader mellan de olika avskrifterna, för de som gjorde dessa avskrifter levde ibland mycket långt ifrån varandra och hade inte kontakt med varandra. I de allra flesta fall spelar dessa skillnader ingen roll för innehållet, det är småsaker, som till exempel i vilken ordning orden ska stå eller ungefär som vilken böjningsform ett ord ska ha (fast bägge formerna betyder samma sak, som till exempel på svenska ”de var” och ”de voro”). Men när det gäller dagens predikotext, är det annorlunda. Vi kan konstatera att den inte finns med i någon av de äldsta handskrifterna. Troligen är det därför inte aposteln som författat dessa verser. Men texten är inte för det en sen konstruktion, för det debatterades tidigt om den tillhörde evangeliet eller inte. Kyrkofäderna Augustinus och Ambrosius som levde på trehundratalet försvarade båda texten och menade att den tillhörde originalet. Och även om den inte tillhörde Johannesevangeliet från början kan den komma från Jesus.

Hur det nu än förhåller sig med detta, så kan vi konstatera att texten är god och nyttig att läsa och i fullständig harmoni med Jesu övriga undervisning, den har ett bibliskt innehåll.

Låt oss så gå till själva texten. En kvinna blir förd till Jesus av fariseer och skriftlärda. Hon har blivit tagen på bar gärning med att begå äktenskapsbrott. Enligt Mose lag skulle hon stenas, säger de som anklagar henne. Vad skulle nu Jesus säga om detta?

Frågan var försåtligt ställd, för om Jesus sade att hon inte skulle stenas kunde de med rätta anklaga honom för att ha avfallit från den judiska tron. Då skulle han ha varit upprorisk mot Guds befallningar. Om han å andra sidan sade att hon skulle stenas, skulle han förespråka uppror mot den romerska ockupationsmakten, och de hade fått något att anklaga honom för inför romarna. För romarna hade år 6 fråntagit judarna rätten att utdöma dödsstraff. Men Jesus genomskådar deras list och löser frågan på ett enastående sätt. Låt oss se närmare på vad vi kan lära oss idag av Jesus.

Vi säger därför för det första

Jesus upprätthåller Guds lag

Man har ibland menat att NT har en annan Gud än GT. I NT skulle vi möta en god och kärleksfull gud, men i GT ser vi en ond och blodtörstig gud. Att Jesus inte svarar fariseerna och de skriftlärda något i dagens text när de anklagar henne, tar man då som bevis på att Jesus inte ville hålla med fariseerna och de skriftlärda. Han skulle alltså ta avstånd från deras Gud och deras lag. Och sist säger han ju att han inte dömer henne. Jesus skulle alltså, menar man, inte godkänna den gammaltestamentliga guden.

Den här synen på Jesus och kristendom, där man liksom kapar banden med GT och menar att GT inte gick att förena med Jesu kärleksbudskap, dök upp rätt tidigt. En känd förespråkare var Marcion, en stor gnostisk präst som verkade i Rom vid mitten av 100-talet. Den är också mycket populär idag bland dem som tar upp tidens förvända idéer om att all kärlek är bra kärlek och tror att det är kristendom.

Men Jesus tar inte avstånd från Guds lag. Jesus tar inte avstånd från GT. Ingenstans i evangelierna kan vi finna något stöd för det. De som tror det har tagit sina egna idéer och gjort dem till norm vid bibelläsningen. Och med sådana glasögon läser man in i Bibeln det man vill ska stå där. Hittar man någonting som inte stämmer med de egna föreställningarna, så omtolkar man det som står. Men när vi läser Bibeln ska vi inte pressa på den vad vi själva tycker, utan vi ska ödmjukt lyssna till vad Bibeln själv säger. Psalmisten ber: Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag. (Ps. 119:18) Detta ska vara vår ständiga bön när vi läser Bibeln.

Och då kommer vi finna att Jesus är Messias som GT förutsagt. GT är grunden för Jesu framträdande. Som Matteus skriver i sitt första kapitel om Jesu födelse: Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten (Matt. 1:22).

Och när Jesus frestades av djävulen, så bekämpade han honom med Skriften, d.v.s. GT. För att visa att något var sant sade han helt enkelt: Det står skrivet (Luk. 4:4) Att något står skrivet, det vill säga i GT, räckte som argument för Jesus för att det var sant.

Så inte tog Jesus avstånd från GT. Hur ska vi då se på det faktum att det enligt Mose lag var dödsstraff på äktenskapsbrott? I vår tid har människor ofta svårt att acceptera att en kärleksfull Gud kan tillämpa dödsstraff. Vad man då inte har förstått ordentligt, är att Gud också är rättfärdig och helig och hur hemsk synden är. Man inser inte syndens allvar och makt. Men inget syndigt kan bestå inför Gud den allsmäktige. Vår Gud är en förtärande eld står det i Hebreerbrevet (Hebr. 12:29). Och som Jesaja utropade när han mötte Gud i templet: Ve mig, jag förgås! (Jes. 6:5)

När vi då tänker på dessa stränga lagar som Gud gav Israels folk vid Sinai berg och försöker förstå varför Gud gav dem, så ska vi först komma ihåg att dessa lagar var givna till judarna, inte till oss. Här måste vi vara litet noggranna. Att äktenskapsbrott är synd, det är inte något som bara gällde för judarna. I skapelsen sade Gud: Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru. (1 Mos. 2:24) Så alltifrån begynnelsen ska en man hålla sig till sin hustru och inte springa efter någon annan kvinna. Äktenskapsbrott har alltid varit synd, och kommer alltid att vara det. Men att det var dödsstraff på äktenskapsbrott, det var en lag som gällde i judafolket som nation, från det att de mottog lagarna vid Sinai berg. De fick många andra lagar också, och dessa lagar motsvaras för oss av att vi har Svea rikes lag. Det var alltså lagar i deras samhälle.

Varför var det då så strängt straff för äktenskapsbrott? När den frågan ställs, ska vi tänka på att vår tid inte håller äktenskapet högt i ära. Vår tids människor verkar ibland nästan tycka att äktenskapsbrott är en småsak. Det är det inte. Det är ett fördärv för de inblandade.

Men även om man anser att äktenskapsbrott är allvarligt kan man tycka att straffet är strängt. Då ska vi tänka att dessa lagar är en predikan om syndens allvar. Gamla förbundet är en stor lagpredikan, och det är en förberedelse inför det nya förbundet. Att det i Mose lag för judarna var dödsstraff för flera olika brott, är en förkunnelse för människor i alla tider om att synden fördärvar livet, ja synden berövar människorna det verkliga livet, livet med Gud. Som aposteln Paulus skriver till romarna: Syndens lön är döden. (Rom. 6:23)

Jesus invände alltså inte mot att Mose lag gällde och att den var från Gud. Ändå gjorde han så att kvinnan inte blev straffad. Vi säger därför för det andra

Jesus vill inte att vi ska bli fördömda

Att Jesus räddade kvinnan hade inte som syfte att han skulle klara sig ur sin egen knepiga situation. Han agerade för att rädda kvinnan. Hans agerande var också en förkunnelse. Genom att säga Den som är utan synd må kasta första stenen på henne godkände han Mose lag och dess giltighet, men han visade fariseerna och de skriftlärda att de inte var så bra som de trodde. De trodde nämligen att det räckte inför Gud om man ansträngde sig ordentligt med att hålla Guds bud. De trodde att deras egen rättfärdighet dög. Men Jesus punkterade deras uppblåsthet. Det han sade betyder: ”Ja, Guds lag är giltig. Men ni har inget att förhäva er över. Ni ville sätta dit denna kvinna för att ni skulle kunna gotta er i er egen godhet. Men det är Gud som dömer, och ni är också syndare som förtjänar att straffas.” Denna lagpredikan höll Jesus för att fariseerna och de skriftlärde skulle tro den och för att vi ska tro den. Jesus säger inte sådant som vi kan fundera över om vi har lust, nej, Jesu förkunnelse är viktig. Han förkunnar lag för att vi ska se vårt behov av frälsning. Det var ju därför Jesus kom till jorden, för att rädda människorna. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. (Joh. 3:17)

Jesus kom till jorden för att befria människorna från syndens välde och syndens straff. Vi människor sitter fast i synden, ibland märker vi det och lider av det, men väldigt ofta märker vi det inte själva ens. Därför ska lagen predikas, så att vi förstår vår belägenhet.

Ibland säger man att de kristna borde bli litet vänligare och sluta tala om tråkigheter som synd och straff. Man säger att vi skulle bli mer positiva och inte så negativa. Och visst har vi mycket positivt att förkunna! Att efter döden få komma till Gud i himmelen är underbart. Att varje morgon få be till Gud och veta att han är med oss under dagen är en stor trygghet. Han hjälper oss. Allt detta ska vi gärna vittna om. Men om man inte ser sin utsatta situation, om man inte ser att man sitter fast i syndens förbannelse, förstår man ju inte vad man ska med frälsning till eller vad frälsning är. Därför måste vi också förkunna lag, om att synd är överträdelse av Guds lag och att den kommer få sitt straff. Gud är faktiskt GUD, universums Herre, och det är faktiskt vår skyldighet som människor att lyssna till vad Han säger och lyda Honom. (Detta skorrar falskt i de moderna människornas öron, men det är sant. Ack, att de ville betänka det i stället för att vifta bort det!)

Sådan lagförkunnelse har ett mål: Att de som vi talar med ska se sin synd och ta emot frälsningen. Jesus vill inte att någon enda människa ska bli fördömd.

Här ska vi verkligen se till att vi inte ställer oss på fariseernas och de skriftlärdas sida. De var kärlekslösa. Vi ska inte vara snabba med att döma våra medmänniskor. Vi ska inte tro att vi är bättre människor än de. Vi ska betänka att vi är syndare som förtjänar Guds straff, och därför ska vi vara ödmjuka.

Detta hindrar dock inte att vi kan behöva inskärpa Guds lag med en viss stränghet. Att vi predikar lag kommer de som inte tror alltid vända mot oss och hävda att vi är kärlekslösa och hårda. Låt oss här se till att vi inte faller, och låt oss be för de människor vi vittnar för.

Så säger vi för det tredje till sist

Jesus sänder oss att leva efter Guds vilja

Att Jesus lät denna äktenskapsbrytare undkomma straffet betyder inte att han godkände hennes synd. Jesus ser inte mellan fingrarna med Guds bud, utan han låter henne gå sin väg och uppmanar henne att inte synda.

Kvinnan idag kom inte frivilligt till Jesus. Men med en justering på den punkten ska vi göra som kvinnan, och låta kvinnans möte med Jesus bli en bild av vår söndagliga gudstjänst: Vi ska komma till Jesus, vi ska komma med vår synd utan att försöka förringa den. Då blir vi mottagna och förlåtna av honom. Vi får vara hos honom, i Hans närhet där Han styrker oss och vårdar oss med sitt Ord och med det heliga sakramentet, och till sist sänder Han oss ut i vårt vardagliga liv för att vi ska tjäna Honom, följa Hans vilja och inte synda. Amen.

J Fjellander

[^]