Apostlarnas uppdrag och de kristnas

Skriften Allena

Dagens text är hämtad från det tionde kapitlet i sankt Matteus evangelium. Kapitlet handlar om hur Jesus kallar till sig sina tolv lärjungar och sänder ut dem till de förlorade fåren av Israels hus. När vi nu ska förstå texten, ska vi lägga märke till att i strikt mening höll han detta tal till de tolv lärjungarna, det är sådant som Jesus sade till just dem i den situationen. Han gav dem ett särskilt uppdrag, och han definierar det i detta kapitel. Vi ska därför inte direkt tillämpa det på oss, även om det mesta är allmänt hållet och passar för alla lärjungar i alla tider. Om man inte iakttar denna åtskillnad noga, kan man komma vilse.

Naturligtvis ska vi läsa och tro på hela Bibeln. Bibeln är Guds Ord, helt och hållet. Inför landshövding Felix bekände aposteln Paulus: Jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna. (Apg. 24:14) Och till församlingen i Rom skrev han: Allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning.(Rom. 15:4)

Att man ska tro på allt som är skrivet i lagen och profeterna är inte något som Paulus hittat på eller något han infört. Det kommer sig ju av att den är Guds eget Ord till mänskligheten. Att hela Bibeln är sann och att man ska tro på den är samma sak. Det är två sidor av samma mynt. Bibeln innehåller en mängd vittnesbörd om att den är Guds Ord och därför fullständigt sann. Psalmisten skriver:

[Herrens] händers verk är sanning och rätt, alla hans befallningar är fast grundade. (Ps. 111:7)

Och på ett annat ställe:

Nära är också du, Herre, och alla dina bud är sanning. (Ps. 119:151)

Ja, det finns ingen läropunkt som är så väl omvittnad i Skriften, som att Guds Ord är sant och utan fel eller brist. Och ändå är det så få som tror den, så få som ens bland de kristna tror på Skriften Allena. Nog säger alla kristna att de tror på Bibeln, men i nästa andetag menar de att Bibeln är en produkt av sin tid rent teologiskt, eller att den innehåller historiska felaktigheter. Eller kanske säger de till och med att de tror på Skriften Allena, att Skriften är rättesnöret, men det visar sig att de i praktiken menar att Bibeln inte är så tydlig i sin undervisning, att den i praktiken inte är särskilt bra som rättesnöre, och därför tolererar de olika läror i kyrkan.

Men vi har sett vilken skatt vi har fått i Bibeln, att den helt och hållet är Guds Ord som vi ska följa, och att man därför inte får införa eller ha olika läror i kyrkan. Att Bibeln är Guds Ord är grund till att aposteln skriver till korintierna: I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening. Så i kyrkan ska det inte råda någon pluralism, utan Skriften Allena.

Och vi som sett vilken skatt vi fått i Bibeln, vi som tror att hela Bibeln är Guds Ord och därför ofelbar, nöjer vi oss med att slå fast och konstatera detta för att sedan låta den stå i bokhyllan? Eller tar vi vara på den, läser den och tror den? För allt som är skrivet i den är skrivet till vår undervisning.

Men som jag sade, allt i Bibeln är inte sagt direkt till oss för att vi ska tillämpa det. Först och främst har vi alla föreskrifterna om templet och offren. Vi kristna ska inte bygga något tempel, och vi ska inte bära fram gammaltestamentliga offer. Offren i det gamla förbundet har spelat ut sin roll. GT förebådade och pekade fram mot Messias, offren visade fram mot Jesus från Nasaret, som är Guds lamm som tar bort världens synd. Han blev slagen för våra missgärningars skull. GT är Guds Ord och helt sant, men vi ska inte tillämpa föreskrifterna om offertjänsten. Likväl är det skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp, som sankt Paulus säger (Rom. 15:4). Vi ser i hela GT lag och evangelium, Guds stränghet och hans kärleksfulla handlande och trofasthet.

Också i Nya testamentet finns sådant som är nedskrivet för vår skull, men som ändå inte är riktat direkt till oss. Tänk på Jesu ord till den rike unge mannen, Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga. (Mark. 10:27) Denna befallning är inte heller riktad till de kristna, utan var Jesu ord i en specifik situation till en viss person. Vi ska inte av detta göra ett bud som vi kristna ska följa.

Som får bland vargar

Låt oss nu gå till vår text och ge akt på sammanhanget, när vi utlägger den. Jesus sade att hans tolv lärjungar var som får bland vargar. Judarna, och då särskilt fariseerna och de skriftlärde, motsatte sig ivrigt Jesu undervisning. De menade att han var en villolärare, som måste bekämpas med alla medel. Och ut i denna kamp sände Jesus de tolv lärjungarna. De skulle inte använda jordisk makt och våld, nej, de skulle vara såsom får. Motståndarna däremot, drog sig ofta inte för sådana metoder, Jesus kallar dem vargar, och vargar vill äta upp fåren. Jesus visste ju att judarna skulle plåga honom och utlämna honom till att dödas, och här förutsäger han att de också skulle få lida. De skulle bli dragna inför domstolar, och de skulle bli slagna och piskade i synagogorna. Och en bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem.

Detta som Jesus sade till de tolv, det gäller även oss kristna. Det kan vi se på andra ställen i Bibeln. Jesus varnade i Bergspredikan, som är undervisning till folket, till alla kristna, för de falska lärarna: Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. (Matt. 7:15) Han sade också: Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Så visst ska vi vara beredda på att bli utsatta, hånade och förföljda. Så var det från början, vi läser i Apostlagärningarnas åttonde kapitel, just efter att Stefanus stenats till döds: Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem. Så Jesu ord om att vara som får bland vargar, det gällde de tolv och det gäller också alla kristna.

I vårt land kan det mången gång hända att kristna får lida för sin tros skull, men det hör väl till sällsyntheterna att vi i vår tid blir utsatta för våld för vår tros skull. Men det är bara att se sig omkring i världen, så ser vi att sådant fortfarande händer. Generalsekreteraren för organisationen Open Doors slår fast i sin senaste rapport som kom i januari 2019: Minst 245 miljoner kristna förföljs i de 50 länder som det är svårast att vara kristen i… Det här är det i särklass svåraste året sedan mätningarna startade.

Listiga som ormar och oskyldiga som duvor

Därför ska de tolv akta sig för människorna, säger Jesus. De ska vara listiga som ormar och oskyldiga som duvor. Detta gäller också alla kristna, det är inte begränsat till de tolv. Även alla kristna ska vara listiga och kloka: Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp skriver sankt Paulus till efesierna (Ef. 6:11) För att möta den som är listig, behöver man ju vara minst lika listig och klok själv. Det grekiska ordet i vår text för listig, φρόνιμος (frónimos), betyder helt enkelt klok, vis, förståndig. Det används också om fem av de tio jungfrurna som gick för att möta brudgummen, fem tänkte inte sig för, men fem var förståndiga. Hur blir vi då förståndiga? Jo, genom att lyssna till Guds Ord, genom att inte vara självkloka. För då lämnar vi Guds Ord och börjar bygga på oss själva. Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd säger Skriften (Ordspr. 9:10). Också aposteln Paulus visar efesierna och oss till Guds Ord och Kristi verk för att vara listigare än djävulen: Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar - Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.

Vi människor har så lätt att tro på oss själva, att vi ska bidra till vår frälsning, att det är vi som ska avgöra oss eller att det är vi som ska gå igenom en bönekamp för att bli frälsta. Att det är vi som ska besluta att följa Jesus. Men Bibeln säger inte så: Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi. (Ef. 2:8ff.) Frälsningen är Guds verk. Det är inte vi som ska kämpa oss igenom olika stadier av någon nådens ordning innan vi blir Guds barn. Sådana tankar strider mot Guds Ord. Guds barn blir vi för intet, för Kristi skull. Sedan vi så blivit rättfärdiggjorda, ska vi tjäna Gud i helgelse och daglig kamp. Aposteln fortsätter Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

De tolv skulle vara oskyldiga som duvor. De skulle inte begagna sig av fula knep, som vargarna kan göra. Vargarna låter ofta ändamålen helga medlen. Men Paulus beskriver hur han tjänar i sitt apostlaämbete: Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen. (2 Kor. 4:2)

Och ett sådant förhållningssätt gäller för alla kristna. Sankt Paulus skriver till oss i filipperbrevet: Gör allt utan att klaga och tveka, så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, när ni håller fast vid livets ord.

De tolv kommer utlämnas

Till de tolv sade Jesus att de skulle komma att utlämnas till domstolar och judarnas synagogor. De skulle få frambära sitt vittnesbörd inför landshövdingar, kungar och hedningar. De sändes ut till de förlorade fåren av Israels hus, till det avfallna judafolket. Och de skulle bli piskade och slagna och hårt ansatta. Men de skulle ha den Helige Andes särskilda stöd, så de skulle inte behöva bekymra sig för vad de skulle säga: Det kommer att ges åt er i den stunden, och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande kommer att tala genom er. Detta löfte om Andens särskilda, direkta ledning och inspiration gavs endast till de tolv, och det gällde bara för dem. Visst har vi kristna Guds löfte om stöd i livets alla situationer, men inte att vi ska bli direkta språkrör för Guds Ande. Så här är en punkt där vi ser att Jesu tal idag riktade sig just till de tolv.

Om utsändandet

De tolv blev sända av Jesus. De fick ett särskilt uppdrag i dagens text. Tidigare i kapitlet blev de till exempel förbjudna att gå till hedningarnas område eller till Samaria. Så var det ju inte efter missionsbefallningen, men nu var det så. De fick också tidigare i det här kapitlet i uppdrag att bota spetälska. Så uppdraget i dagens text var tidsbegränsat och riktat till de tolv, men som vi sett är där många likheter med det uppdrag vi kristna har fått. Också vi ska vara listiga och kloka som ormar och oskyldiga som duvor. Söndagens överskrift i evangelieboken är Trohet och klokhet i Kristi tjänst, och den passar mycket bra till vår text.

Och Jesu ord till apostlarna Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull äger sin tillämpning också för alla kristna, men när han talade till de kristna, sade han inte att alla kristna i alla tider skulle bli hatade, utan han förberedde oss på ett allmänt sätt att det kan bli så: Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. (Matt. 5:10f.) Men till apostlarna sade han Ni ska bli hatade.

Också vi är sända att vittna om Jesus, som får bland vargar. Alla är inte präster, som ska gå ut offentligt i världen, men alla kristna ska verka efter sin förmåga och på sin plats efter de omständigheter som råder. Förståndiga som ormar och oskyldiga som duvor ska vi ta vara på varje tillfälle, ty tiden är ond. Det är därför vi är samlade här idag, för att bli visa, få vishet av Hans Ord och för att bli oskyldiga och rättfärdiga när vi möter Herren i sakramentet. Sedan kan vi gå ut i världen som hans vittnen. Här i gudstjänsten talar Gud till oss och handlar med oss. Han utrustar oss. Han säger till oss: Ni är mina barn. Jag kommer till er i Ordet, och vi förenas i nattvarden. Jag ska bevara er var ni än går. Jag sänder er till världen som får bland vargar. Och jag är med er alla dagar, intill tidens slut. Amen.

J Fjellander

[^]