Ta vara på tillfällena

Guds ord är aldrig utan verkan

I vår tid frestas man lätt att tro, att Guds Ord förlorat sin kraft. Den andliga förvirring, som för närvarande präglar den svenska kristenheten, verkar vittna om det. Mången tänker eller frestas att tänka att det inte lönar sig att förkunna Guds Ord.

Man säger: vi lever i en förändrad värld. Guds ord är föråldrat. Vi måste finna nya arbetsformer. Själva predikoformen är otidsenlig. I stället ska vi ha samtal, diskussioner.

Att andelösheten är stor i världen och i den yttre kristenheten beror emellertid inte på att Guds Ord förlorat sin kraft. En orsak är, att så mycket av det som kallas för Guds ord är bara människoord. Det är inte underligt, att kristendomen är svag, när det förkunnas så mycken förnekelse, när man förtiger så många av Guds Ords sanningar. En urvattnad, mänskligt tillrättalagd predikan kan inte ha annan verkan än den andliga oklarhet och vilsenhet, som präglar de kristna i så hög grad idag. Men felet ligger inte hos Guds Ord utan hos teologer och predikanter, som förvanskat och anpassat det efter tidens smak och vad som är populärt för stunden. Tvivel skapar tvivel, förnekelse ökar otron, oklart svammel väcker leda vid allt vad predikan heter. Men ingenting av detta bevisar, att Guds ord förlorat sin kraft.

Än i dag har det gudomliga ordet samma inneboende kraft som i forna dagar – bara det får komma till tals! Gud själv säger om sitt ord: "Det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det vartill jag hade utsänt det" (Jes. 55).

När Jesus predikade i Nasarets synagoga var det så klart ett fulltonigt budskap han förkunnade. En ytlig bedömare kunde ha menat, att han misslyckades. Men felet låg inte hos predikanten utan hos åhörarna.

Gud vill med sitt ord verka en sann omvändelse

Det var avsikten med Jesu predikan i Nasaret, och det är syftet med all rätt predikan. Gud ville då, och han vill än idag att alla människor omvänder sig från synden och tror på honom. Gud vill att hans ord ska spridas och nå alla människor. Jesu framträdande i Nasaret och hans förkunnelse i synagogan var ett enastående erbjudande till dem som hörde honom. Han var i sin person uppfyllelsen av alla löftena genom profeterna i Gamla Testamentet.

Där en människa tar emot Guds Ord, bryter det ned allt det inneboende motstånd, som finns i hennes hjärta, där verkar Guds Ande genom ordet en sann omvändelse.

När en människa genom Guds lag blir överbevisad såsom syndare och i sin nöd flyr till Jesus för att få hjälp och frälsning, är detta omvändelse. När hon så vänder sig till Jesus, får hon nytt liv. Guds ord är nämligen ett kraftigt verkande ord, som skapar och föder på nytt. Den som är död får genom hans ord liv igen.

Det finns inga gränser för Guds möjligheter. En människa kan verka hopplös både i egna och i andras ögon, men för Gud är ingenting omöjligt. Vi tror så lätt att vi är kristna på grund av vår egen duktighet, och tänker därför ibland att det inte är lönt att vittna för människor som inte lyckats så bra här i världen, som om det krävdes en viss utbildning och intelligens för att förstå och ta emot Guds Ord. Men ett sådant betraktelsesätt är felaktigt. Gud älskar alla människor! Gud vill att hans ord ska komma till alla människor! Och i Nya testamentet ser vi hur Jesus särskilt tog sig an de som stod nederst i människors ögon. Kyrkan ska inte vara en klubb för skötsamma människor som beundrar sig själva, så att de ska slippa umgås med somliga andra som de tycker är dåliga människor.

När Jesus predikade, var det Guds rena, klara och oförfalskade ord som flödade ut såsom en livgivande ström. Ur den rena och friska himmelska källan flödade livsströmmen rikligen i Nasarets synagoga.

Ingen har talat som Jesus. Ändå är det så, att så snart hans eget ord förkunnas av hans tjänare, så har det samma förunderliga verkan. "Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd" (Hebr. 4). Jesu ord "är Ande och liv" (Joh. 6).

Om Guds ord inte får verka omvändelse, så verkar det förhärdelse

Men om Guds Ord har denna verkan, hur kan kristendomen vara så svag i vårt land idag? Det ser ut, som om Ordet hade förlorat sin kraft. Men det är inte så.

Dels kan det bero på en dålig förkunnelse, som skapat trötthet inför allt vad kristendom heter. Men i en del fall är orsaken, att man inte velat omvända sig. Man kan kanske tänka sig att ha kristendomen som något att ta till som reserv, när det går illa för en. Man kan ha gudstjänsten som en trivsam avkoppling, som en behaglig underhållning, en stämningsstund på söndagsförmiddagen. Men man vill inte höra om sina synder. Man vill ha dem ifred och inte omvända sig. Och så kommer förhärdelsen i stället. Man blir okänslig för Guds Ord, och bryr sig allt mindre om Gud. Till slut bryr man sig inte alls.

När Jesus lämnar människor som förspiller tillfällena, händer ofta inget särskilt. Livet går sin gilla gång och man är ganska nöjd med att vara utan Jesus och hans nåd. Så var det förmodligen i Nasaret efter Jesu besök där. Men att ostört få leva och tro vad man vill utan att känna sig störd av Gud och Guds Ord är inte något lyckligt. Att Gud lämnar en människa och låter henne vara i fred är i själva verket en straffdom.

Men ibland låter Gud straffet för nådesförakt komma på ett mycket synligt och påtagligt sätt. I dagens evangelium hörde vi hur Jesus grät över Jerusalem och dess invånare för att de inte hade aktat på den tid då Gud nåd besökte dem. ”Om du på denna dag ändå hade förstått, du också, vad som behövs för din frid!” säger han under tårar. Hur ofta och starkt hade Gud inte talat till Jerusalem! Men folket ville inte lyssna, inte vända om till Gud och tro. Den judiske historieskrivaren Josefus berättar från denna tid att folket ”skrattade åt de gudomliga tingen, och profeternas förutsägelser hånade man som bedrägligt sladder”.

Med sorg såg Jesus den kommande domen, hur staden skulle förstöras av fiender som belägrade staden. Och straffdomen kom. Efter en mycket grym belägring med svår hungersnöd som följd tågade år 70 e. Kr. den romerske fältherren Titus in i staden, lät bränna ner templet och lade sedan hela staden i grus och aska. Josefus själv såg det som hände med Jerusalem som en Guds straffdom.

I Nasarets synagoga blev reaktionen på Jesu förkunnelse öppen fiendskap. Man drev ut Jesus och ville till och med döda honom.

I våra dagar är reaktionen oftast en till synes ointresserad likgiltighet. Men bakom denna yta döljer sig en bitter fiendskap, som lätt kan slå ut i ljusan låga.

Risken för förhärdelse bör beveka alla till en sann omvändelse.

Nasaréerna tillhörde Guds utvalda egendomsfolk. De hade Guds Ord och förbund. Men de förlorade sin vaksamhet och förblev vid traditionen. De trodde att det räckte att de var judar och Abrahams barn.

Men hur är det med oss då? Vi är rättrogna lutheraner. Vi är bibeltrogna. Vi tillhör Guds folk. Vi är inte som de där andra.

Ja, det är bra. Det är mycket bra. Vi ska fortsätta med det. Men även något som är bra kan bli en ursäkt till att slippa omvända sig. Det räcker inte att tillhöra en bibeltrogen kyrka. Det som räknas inför Gud är hjärtats tro.

Var och en som hör Guds ord måste bedja Gud, att han måtte leda honom till en sann omvändelse och behålla honom på omvändelsens väg.

Jesus vände till sist ryggen åt Nasaret och dess inbyggare. Låt oss ta vara på Guds Ord medan vi har det, så vi inte tappar bort det. Amen.

J Fjellander

[^]