Att vara en god människa

Antingen är trädet gott och frukten god, eller också är trädet dåligt och frukten dålig. Jesus ställer oss och alla människor idag inför två möjligheter, och det är antingen eller. Det finns inte något tredje. Inför Jesus kan man inte vara neutral. Man är med honom eller utan honom.

Träden, det är människorna det. De goda träden och de dåliga träden motsvaras av goda och onda människor. De goda människorna tar fram ur sina goda förråd det som är gott, och de onda människorna tar fram det som är ont, säger Jesus.

Vem vill inte vara en god människa? Hur blir man en god människa? Är inte alla människor goda? Detta är avgörande frågor! Ämnet för vår predikan blir därför Att vara en god människa. Och vi säger för det första:

För att vara en god människa måste man bli en god människa

För att vara en god människa måste man först bli en god människa. Det låter kanske självklart, men det finns många som har olika invändningar mot detta. En invändning är att det rent objektivt, fristående från oss människor, inte skulle finnas något som är gott i sig. Det finns egentligen inte goda och onda människor. Det finns inga absoluta normer. Ont och gott ligger inte utanför oss människor, utan det är subjektiva begrepp, sådant som vi människor skapar själva. Sådana här tankar är ganska populära i våra tidevarv, även om man kanske inte så ofta definierar dem ordentligt. Man säger: Var och en måste finna sin egen sanning. Varje individ måste själv definiera meningen med livet. Den kände existentialisten Jean Paul Sartre har sagt: Människan är vad hon själv gör sig till.

Om det inte finns något gott och ont som står över oss människor, om vi själva kan skapa vår egen moral, då kan man faktiskt leva hur som helst. Då kan man välja själv, utan att någon annan ska ha synpunkter på det. Och det är väl det som är poängen, den stora lockelsen för den moderna människan, individens frihet, att få göra som man själv vill utan att någon har rätt att lägga sig i. Att få känna friheten och makten över det egna livet. Ingen annan ska komma med pekpinnar och döma över hur man lever eller vem man älskar, anser man.

Individens frihet står högt i kurs i vårt samhälle och i vår tid. Men denna frihet har en baksida. Om man alltså, som de menar, själv kan och ska avgöra hur man ska leva, då spelar det ju faktiskt ur objektiv synvinkel ingen roll vad man gör eller inte gör. Man får ju välja själv, och det finns ingen makt som står över oss och föreskriver vad som är gott och ont. Allt är relativt. Men om det inte finns något objektivt mål för färden på livets ocean, utan det viktiga är att man själv styr och gör aktiva val, var man än hamnar, då blir livet tomt. Det känns kanske inte så, men då har livet inte längre något mål, ja, livet har då inte längre någon högre mening. För att få frihet, för att slippa göra fel, för att slippa ha dåligt samvete och komma ifrån det tunga att stå med moralisk skuld, säljer den moderna människan sin själ för bröd och en tallrik linssoppa. När samvetet gnager, dövar man det med tanken att det inte finns någon Gud som står över oss och dömer i stället för att söka förlåtelse.

En annan invändning är att människan är god av naturen och därför inte behöver bli god.

Det är klart att människor gör många bra saker. Det finns gott om medmänsklighet, vänlighet, välvilja och kärlek över hela vår jord. Jesus förnekar inte det. I Bergspredikan sade han Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor… Och det sade han till folket som lyssnade, och bland dem fanns många lärjungar till honom. Så vi ser att även om lärjungarna gör många goda handlingar är de i sig onda människor. Efter syndafloden sade Gud, att hjärtats tankar är onda ända från ungdomen (1 Mos. 8:21). Och i den femtioförsta psalmen säger David att han är född med skuld (Ps. 51:7). Och i en annan psalm säger han till Gud Ingen levande är rättfärdig inför dig (Ps. 143:2).

Det kan ta emot att tänka att människor i sig själva är onda. Och ännu mer kan det ta emot att tänka att man själv är ond. Inte för att man är felfri, visst gör man dumheter och tänker dumma tankar, men det gör väl inte så mycket? Är det inte överdrivet att hålla på så och tjata om synd och skuld som kristendomen gör? Går det inte lika bra utan?

Men låt oss lyssna till vad Jesus säger idag: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag. Efter dina ord ska du frias, och efter dina ord ska du fällas.

Och inför Jesus är vi antingen goda träd eller dåliga, onda träd. Han talar om hjärtegrunden, det som vi tar fram ur vårt inre, ur vårt förråd. Om det någonsin händer att du säger ett onyttigt ord, eller rentav ett själviskt eller kärlekslöst ord, hur är det då med ditt hjärta? Borde vi inte därför med kung David be: Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta!

Vi säger därför för det andra:

Genom tron på Jesus blir man en god människa

Om vårt hjärta alltså är ont, och vi är dåliga, onda träd, då behövs en radikal förändring. Vi behöver bli goda träd. Hur ska vi kunna bli det? Är lösningen att vi själva ser till att förbättra oss genom att göra goda gärningar? Om vi tar i ordentligt, kan vi kanske bli bättre, och med tiden kanske vi kan bli riktigt bra? Om vi tar vara på Guds godhet nåd och kämpar på uthålligt, så kanske vi kan bli goda träd?

Nej, säger Jesus. Hur mycket vi människor än anstränger oss att göra goda gärningar, så förändrar inte det vårt hjärta. Det är som det är. Gärningarna är frukten. Hur mycket vi än ändrar frukten, ändras inte själva trädet av det. Gärningarna är liksom på ytan, men här behövs en förändring på djupet. Och en sådan förändring klarar vi inte att genomföra själva. Evangelisten Johannes berättar i sitt tredje kapitel om Jesu möte med rådsherren Nikodemus. Då sade Jesus till honom: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike. (Joh. 3:3) Och Jesus säger född på nytt, just för att vi ska förstå att det inte är något vi kan åstadkomma med våra gärningar, lika litet som en bebis ska göra något för att bli född till världen. Vi kan inte föda oss på nytt, vi behöver ta emot det som en gåva. Som när man bar fram barn till Jesus, sade han: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. (Luk. 18:17)

Hur blir man då född på nytt? Hur tar man emot Guds rike? Det talar vi ofta om i vår kyrka: Genom att tro på Jesus. Bara genom att tro. Genom tron allena, inte genom att göra goda gärningar. Jesus sade också till Nikodemus: Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh. 3:16) Och vid ett annat tillfälle sade han: Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. (Mark. 16:16)

Genom att tro på Jesus blir man född på nytt, man blir en ny människa. Vi märker kanske inte så mycket. Vi ser och märker fortfarande de dåliga frukterna och hur lätt de onyttiga och själviska orden poppar ur oss. Vi ser inte att vi skulle ha blivit goda träd. Som profeten Jesaja säger: Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt. (Jes. 64:6) Eller som det stod i den gamla översättningen: All vår rättfärdighet var såsom en fläckad klädnad.

Men när vi ser hur det brister med frukter i våra liv, trots att vi tror på Jesus, då ska vi inte dra slutsatsen att vi fortfarande är dåliga träd och att det inte är någon skillnad. Det vill säga, i oss själva är vi dåliga träd, men genom tron på Jesus ser Gud oss som goda träd. När vi på domens dag kommer inför Guds tron, säger djävulen, som kommer vara åklagare: ’Titta vilka dåliga frukter denna människa har! Hon har talat många onyttiga ord. På grund av dessa ord ska hon fällas, det står ju i Bibeln.’ Men då säger Jesus, vår försvarare: ’Denna människa är Guds barn genom tron. Det hon inte kunde, det gjorde jag i hennes ställe. Hennes kläder var fläckade och smutsiga, men genom tron har hon tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod (Upp. 7:14). Så blev hon ett gott träd, med goda gärningar. Bara goda gärningar. För min skull är alla hennes gärningar goda gärningar. Det kan inte vara annorlunda med ett gott träd, det bär god frukt. Det står också i Bibeln.’

Till sist säger vi för det tredje:

En god människa gör goda gärningar

Detta betyder två saker: Dels det vi just sade, att inför Gud, på domens dag, har vi för Kristi skull endast goda gärningar att visa upp för Gud. Det som Skriften säger om Messias, det kommer på domens dag sägas om varje kristen: Han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun. (Jes. 53:9) För hans rättfärdighet är vår rättfärdighet genom tron.

Men detta betyder inte att det är oviktigt hur vi lever. Hela vårt liv ska vi göra goda gärningar, det är vårt uppdrag och vår uppgift. En god människa ska göra goda gärningar. Sankt Petrus skriver: Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem. (1 Petr. 2:12)

Så om de anklagar oss för vår kristna tro, så bör de få något att tänka på, när de ser våra goda gärningar. Gud vill tala till hedningarna genom våra goda gärningar. Goda gärningar gör ingen till kristen, men en kristen gör goda gärningar. Detta ska vi öva på varje dag. Och vi ska också komma ihåg hur man blir en god människa, hur man blir ett gott träd: Vi blir goda träd genom att ympas in i Kristus, det sanna vinträdet. I nattvarden friskas vår förbindelse med vinträdet upp, hans sav, hans liv strömmar in i oss och förnyar oss, så att vi fortsätter att vara goda träd som bär god frukt för vår nästa. Genom tron på Jesus blir vi goda människor. Amen.

J Fjellander

[^]