Jesus, vår Betesda-damm

Jesus gick upp till högtiden

Idag i vår text möter vi Jesus i Jerusalem. Han hade gått till Jerusalem eftersom det var högtid. Det var inte en resa till Jerusalem för att vara turist, det var ingen nöjesresa eller en resa för att skaffa kontakter av ena eller andra slaget. Nej, Jesus gick upp till Jerusalem för att delta i gudstjänsterna. Jesus var en from jude. Han kom inte för att upphäva Guds bud, utan för att fullkomna dem.

Det finns de som menar att det är lagiskt att säga att man ska gå i kyrkan. De tycker att man iakttar en evangelisk frihet genom att göra som man vill, vilket i praktiken lätt blir att man går mycket sällan i kyrkan. Men så gjorde inte Jesus. Han gick ofta i kyrkan i enlighet med tredje budet.

Att följa lagen är inte att vara lagisk. Att vara ivrig att följa lagen är inte att vara lagisk, nej det är något gott. Nej, att vara lagisk är att tro att man förtjänar saligheten och himmelen åtminstone delvis genom att iaktta lagen, genom något som vi gör. Så lär till exempel romersk-katolska kyrkan och de grekisk-ortodoxa kyrkorna. Att vara lagisk är att stifta lagar som inte finns i Bibeln och säga att det är Guds bud. Det kan exempelvis vara om att inte spela kort eller om att inte dricka vin eller att inte ha gardiner. De som stiftar sådan lagar brukar vi kalla pietister. Självklart är det inte fel att låta bli att spela kort, att inte dricka vin eller att inte ha gardiner. Det får man bedöma i den situation som man befinner sig. Felet är att upphöja sin egen mening till gudomlig lag.

Lagisk kan man också vara som adventister och de gamla baptisterna. De tar lagar som visserligen står i Bibeln men som inte är avsedda för oss och så menar de att de kristna fortfarande ska följa Mose lag som gavs till Israels folk. Därför menar de till exempel att bildförbudet som rådde för Israel gäller än idag. Därför har de inga krucifix, utan bara kors i sina kyrkor. De menar att det är avgudadyrkan att ha krucifix. Och adventisterna menar ju till och med att en kristen inte får äta fläskkött, eftersom Gud förbjudit det när han genom Mose gav lagar till Israels folk. Men det har ju Gud till och med uttryckligen upphävt i Nya förbundet när han till Petrus sade: Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent. (Apg. 10:15)

Vi ska självklart inte vara lagiska, men låt oss se till att vi inte kastar ut barnet med badvattnet. Vi får inte kasta bort lagen. Vi ska vara ivriga att följa Guds lag och att göra goda gärningar. Vi ska vara ivriga att inte använda vår kristna frihet till sådant som gör att någon kommer på fall. Vi ska vara ivriga att gå i kyrkan och läsa Bibeln, inte för att på så vis förtjäna att bli Guds barn, utan eftersom vi är Guds barn.

Jesus vid dammen

När nu Jesus var i Jerusalem kom han till Betesda-dammen. Den hade fem pelargångar, står det. Och det har ställt till en del huvudbry, för vilka dammar är femkantiga? Arkeologerna har funnit Betesda vid sina utgrävningar. Den ligger i den arabiska delen av Jerusalem, i gamla staden. Egentligen är det två dammar, som var förbundna. Om man tänker sig en rektangel som man delar av med ett streck på mitten, förstår man hur det blev fem pelargångar. Så ser vi åter att Bibeln är trovärdig i varje detalj.

Där fanns många sjuka. Det var blinda, halta och lama. Det var människor som läkarna inte kunnat bota. De låg där och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse, för den som då först kom i vattnet blev botad. Sannolikt skedde detta inte så ofta, för vår man i texten vittnar ju om att det ständigt var många sjuka där, så det var sådan konkurrens om att komma i vattnet att han inte hann i förrän någon annan hunnit före. Eller också var han helt enkelt i så dåligt skick att han inte alls kunde ta sig i vattnet.

I den grundtext som var tillgänglig på Luthers tid fanns en vers som inte finns i de gamla handskrifterna, vers fyra. Det kan ha varit en kommentar som sedan kommit in i texten. Den lyder: Ty en ängel for ibland ner och satte vattnet i rörelse. Den förste som nu steg ner sedan vattnet kommit i rörelse blev frisk från sin åkomma. Det spelar nu inte någon roll för innehållet om den versen ska anses tillhör bibeltexten eller inte, för versens innehåll finns ju i mannens svar Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig. Det enda som bara står i vers fyra är att det var en ängel som kom ner och rörde om vattnet. Och ur biblisk synvinkel är det ju inget konstigt att en ängel ingriper, även om vår förnuftstroende tid i allmänhet inte har så mycket till övers för änglar. Men som sagt, den här versen fanns inte i den ursprungliga texten.

Den sjuke mannen

Det står om mannen att han hade varit sjuk i trettioåtta år. Tänk vilken lång tid! I trettioåtta år hade han lidit av sin sjukdom. Han hade stora svårigheter att ta sig fram, om det alls gick. Han var förlamad. Han behövde hjälp med allting. Han behövde hjälp för att kunna komma någon vart. Han befann sig i den mest ömkansvärda och utsatta situation.

Och så kom Jesus till honom. Johannes som i sitt evangelium betonar Kristi gudom han säger att Jesus visste att mannen varit sjuk så länge. Johannes säger inte att Gud Fadern hade uppenbarat detta för Jesus, som om Jesus vore blott en människa med särskilda egenskaper eller något liknande, han säger inte heller att Jesus hade hört det av någon, nej han säger att Jesus visste, och med det framhåller han Jesu gudomlighet. Ty Gud vet allt. I konfirmandläroboken står det att Gud är allvetande. På samma sätt var det med den samariska kvinnan som Johannes berättade om i kapitlet före vårt. Till henne sade Jesus Gå och hämta din man, men det var ju för att sätta henne på prov. För när hon svarade att hon ingen man hade, sade Jesus Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. För han visste allt om henne redan från början.

När då Jesus kommer till mannen ställer han en märklig fråga. Han säger Vill du bli frisk? Det är väl självklart att mannen ville bli frisk! Vem av oss skulle frivilligt vilja vara svårt sjuk i trettioåtta år och varför inte ett tag till? Den som är sjuk vill så klart bli frisk.

Men kanske är det inte så självklart. För mannen hade säkerligen vant sig vid sin tillvaro. Han visste nog inte av något annat egentligen. Att vara förlamad är ju ett handikapp, men han hade väl i alla fall inte smärtor hela tiden. Och i Israel tog man hand om sina sjuka och oförmögna, man försörjde dem. Det hade Gud befallt genom Mose.

En annan aspekt av den här frågan är, att det också händer att människor fastnar i sjukdom eller oförmåga och olika problem. Man kan faktiskt på sätt och vis trivas med eller bli beroende av sina problem. Man kan vara ganska nöjd med att vara en som folk tycker synd om. Då bryr de sig i alla fall om en och man får uppmärksamhet.

Så nog var frågan berättigad. Men mannen svarar inte på den, utan han framhåller att han inte hinner ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Så det är inte utan att man får en förnimmelse av att mannen inte förmår se utanför sin situation, utan att han är fast i den. Eller vågar han helt enkelt inte tro att Jesus kan göra under?

Kristi gudom

Men Jesus gör mannen frisk. Han sade Stig upp, ta din bädd och gå! Och genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Helt fantastiskt! Vad visar det? Jo, det visar att Jesus är Gud. I konfirmandläroboken står det att Gud är allsmäktig. För Jesus gjorde detta under med sin egen kraft, Jesus är Gud.

Låt oss jämföra med hur apostlarna gjorde när de agerade. När Petrus och Johannes en gång gick upp till templet helade de en lam man. Vi läser om detta i Apostlagärningarnas tredje kapitel. Vad sade de då? Sade de: Jag säger dig (eller Vi säger dig), stig upp och gå! Nej, det sade de inte, för det låg inte i deras makt att göra under. Utan de sade: I Jesu Kristi, nasaréns namn: stig upp och gå! De behövde alltså åberopa någon annan, de hade inte kraften själva. Om nu Jesus inte hade varit Gud, då hade det inte dugt att åberopa hans namn. Då hade de ju sagt I Guds namn: stig upp och gå! eller något sådant. Men det gjorde de inte. De hänvisade till Jesu namn.

Så när Johannes skriver att Jesus sade Stig upp, ta din bädd och gå! och tillägger Genast blev mannen frisk, då är det lätt att tro att dessa fyra ord (Genast blev mannen frisk) blott och bart är en historisk utsaga, en mening som berättar vad som hände. Att mannen helt enkelt blev frisk och sedan vandrade iväg. Men Johannes är inte författare till en historiebok, nej hans kommentar Genast blev mannen frisk är en teologisk mening. Självklart är det också en historisk utsaga om vad som hände. Det teologiska innehållet är att Jesus från Nasaret är Gud. Och detta teologiska innehåll är oupplösligt förenat med olika händelser, det är förenat med det historiska skeendet. Det här gäller hela Bibeln. Vi brukar säga att Bibeln inte bara innehåller historia, utan att den innehåller frälsningshistoria.

Ja, Jesus är Gud. Hans ord är mäktigt. Guds Ord verkar vad det säger. Gud skapade universum genom att tala, Gud sade och det stod där. Och tänk på den spetälske mannen till vilken Jesus sade: Jag vill, bli ren! (Matt. 8:3) och det står att han genast blev fri från spetälskan. Eller tänk på den hedniske officeren som kom till Jesus i Kapernaum och bad för sin sjuke tjänare. Jesus sade till honom: Gå, som du tror ska det ske dig. Och Matteus kommenterar: Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk. (Matt. 8:13) Ty Gud agerar genom sitt ord. Så när Jesus säger till oss i nattvarden. Detta är min kropp, då behöver vi inte tvivla ett ögonblick på att det är som han säger.

Vår situation

Vår text idag säger oss fler saker också. Den handlar inte bara om en förlamad man och Kristi gudom. Den handlar också om människans andliga situation. Ty dessa under som Kristus gjorde med spetälska, döva och förlamade gjorde han just med sådana personer för att visa oss och alla människor vår egen situation. Vi är som de halta, blinda och lama. Vi är alla i en sådan eländig situation som den förlamade mannen. Han låg där beständigt vid dammen, dag efter dag, men kunde inte själv ta sig ner och bli frisk. Så är det med oss också: Vi är arma syndare, som inte av oss själva kan göra något för att bli befriade från vår hemska situation. Varje dag och stund bryter vi mot Guds lag. Vi är så sjuka och handikappade av synden att vi är värda helvetet och en evig fördömelse. Men Jesus gör oss friska. Han kommer till Betesda-dammen där vi ligger. Betesda är hebreiska och betyder nådens hus. Jesus kommer med nåd och förlåtelse. Han är liksom vår Betesda-damm. Att komma ned i Betesda-dammen är att bli innesluten i honom. Han kommer med hälsa och helande, till vår själ här på jorden och även till vår kropp när vi kommer till himmelen. Han kommer till oss såklart i dopet, där vi så tydligt blir tvättade i hans källa. Han kommer också i sitt ord, i sin förkunnelse och han kommer till oss i nattvarden. Där är också vår Betesda-damm som vi liksom sänks ner i när vi förenas med Honom i frälsningens bägare och välsignelsens bröd.

Må vi, till sist, också betänka Jesu avslutande ord till mannen: Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig. Jesus menar inte att mannens sjukdom var orsakad av att han själv eller hans föräldrar hade syndat på något särskilt svårt sätt. Han menar inte heller att detta värre som skulle kunna hända vore en ny, ännu värre, kroppslig sjukdom. Nej, han menar att om mannen, som nu blivit helad och frälst, började synda skulle han bli en avfallen människa, en avfälling. Och det skulle vara värre än mannens första situation, när han ännu inte hade mött Jesus.

Så låt oss inte avfalla till syndens vägar, utan i tacksamhet förbli hos Jesus, vår Betesda-damm. Amen.

J Fjellander

[^]