Alltid redo

I slutet av kyrkoåret talar vi om Kristi återkomst och världens slut, stora händelser som vi måste vara beredda på. Jesus uppmanar oss att vara redo: ”Var också ni beredda”, säger han till oss i dag. Det är något som vi behöver höra. Vi har alla lätt för att slöa till och somna in i förrädisk och falsk säkerhet som tänker: Inte kommer Jesus nu! Det dröjer nog ett tag till.

Men det är farligt att tänka så. I dagens evangelium hörde vi om de tio bröllopstärnorna som väntade på brudgummen. Alla somnade när det dröjde. När de plötsligt väcktes av ropet: ”Se, brudgummen kommer!” upptäckte fem av dem att de inte hade olja i sina lampor. De var oförståndiga och hade slarvat med påfyllningen. De var inte redo och nu var det för sent att göra något åt det. Det eviga utanförskapet framför stängda dörrar blev deras bittra öde. Det behövs inte mycket för att vi skall gå miste om den stora bröllopsfesten, då Jesus kommer för att hämta sin brud, den troende kyrkan.

Jesus talar i dag till kyrkbesökare, inte till världens människor, djupt försänkta i otrons dödssömn. Den andliga sömnen vill smyga sig på just oss som bekänner oss vara kristna och går i kyrkan. Faran för oss är särskilt stor i tider som våra, då få visar intresse för biblisk kristendom och för kristna värderingar. Avkristningen har gått fort och långt. Det som inte för så länge sedan sågs som kristet och sunt ses nu som sjukt och onormalt. Vi frestas att tröttna, ge upp, och som de flesta andra somna in i likgiltighet för Kristus och hans ord. Jesus säger om den yttersta tiden, att när ”laglösheten – dvs. föraktet för Guds Ord och bud – tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta” (Matt. 24:12). Det ser vi i dag: många somnar in, kärleken till Kristus dör, och beredskapsläget för hans ankomst blir lika med noll.

Det gäller således, mer än någonsin, att inte somna in, utan att hålla sig vakande och beredd. Ju längre tiden går och ju svårare det blir för troende kristna i världen desto närmare är stunden då Människosonen kommer tillbaka. Aposteln Paulus säger: ”Stunden är inne för er att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare än då vi kom till tro” (Rom. 13:11).

Att alltid vara redo är det givna ämnet för dagens predikan. Låt oss börja med att fråga:

1. Varför skall vi alltid vara redo?

Det finns flera viktiga skäl. Det första är att Jesus talar om sin återkomst, den yttersta domen och jordens undergång som något absolut ofrånkomligt. Det behöver vi bli påminda om, för vi har en benägenhet att inte ta in det på riktigt allvar. Det tycks oss ofta så overkligt och avlägset.

Många är rädda för att jorden skall gå under. Man är rädd för klimatförändringar och miljökatastrofer, rädd för att jordens resurser skall ta slut, rädd för krig och terroraktioner, för svåra epidemier och hungersnöd och allt möjligt annat som hotar vår tillvaro på jorden. Det jordiska, det som den oomvända människan alltid lever för, bekymrar henne mycket. Men den yttersta domen – då var och en skall ställas till svars för sitt liv och dömas antingen till evigt liv hos Gud eller till den eviga elden som är tillredd åt djävulen och hans änglar (Matt. 25:41) – den fruktar man lite eller inte alls. Sådant där är bara gamla föreställningar, tänker man, som kyrkan förr i tiden skrämde folk med, men som nu är ett passerat stadium för upplysta människor.

Men vad vi människor än tänker, tror och säger, så kommer Jesus tillbaka. Allt annat som i Skriften var förutsagt om Messias – hans märkliga födelse, hans död, uppståndelse och himmelsfärd – har inträffat, så varför skulle inte detta inträffa? Över 200 gånger omnämns Kristi återkomst i NT. ”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå”, säger Jesus (Matt. 24:35). Det enda vi ur biblisk synvinkel absolut säkert vet om jordens framtid, är att Jesus synligt skall komma tillbaka, kalla alla till doms och skilja fåren från getterna. Sedan skall jorden upplösas i ett hav av eld och dess historia vara slut.

Det andra skälet till att vi alltid skall vara redo, är att vi inte vet när detta skall ske. Jesus har med största eftertryck inskärpt att ingen – ”inte änglarna i himmelen, inte ens Sonen (som människa), ingen utom Fadern” (Mark. 13:32) – vet när han skall komma tillbaka. ”I en stund då ni inte väntar er det, kommer Människosonen”, säger han i vår text.

Trots att detta sägs så klart och tydligt i NT, så har det funnits – och finns fortfarande – svärmiska sekter som försökt räkna ut både dag och stund. Man har t.o.m. varit så säker på sin sak, att man samlats på bergskullar för att möta Jesus på den förväntade dagen. Men han kom inte, naturligtvis inte, för han kommer inte i en stund då vi väntar oss det. Vad som kommer av en beredskap av denna sort, där man inte lyssnar till vad Jesus klart och tydligt säger, är bara besvikelser, förvirring och pinsamma bortförklaringar.

Jesus kommer plötsligt och oväntat som en tjuv om natten. Han säger: ”Om husägaren visste när tjuven kom, skulle han inte låta honom bryta sig in i sitt hus”, säger han. Vilka kommer på den yttersta dagen att uppleva Jesus som en tjuv? Det kommer de göra som inte lyssnat till honom, inte trott på honom och inte älskat och följt honom som sin Herre och Frälsare. Världens människor ser ofta Jesus och kristendomen som något som vill ta ifrån dem deras egen frihet och självständighet, ta ifrån dem deras glädje, allt som de lever för och söker sin lycka i. De ser Jesus som en tjuv. Vanliga tjuvar kan man stoppa med bevakning och larmanordningar av olika slag. Men på den yttersta dagen kommer Jesus plötsligt och oväntat som en tjuv, utan att något larm ljuder i förväg och utan att han går att stoppa. Och då tar han ifrån dem som föraktat frälsningens evangelium allt annat som de har älskat och satt sitt hopp till, allt detta förgängliga som till sist går under i eld.

Men för kristna som är redo, som tror på Jesus och väntar honom som brudgummen, är han sannerligen inte någon tjuv. Han tar inte ifrån dem något. Tvärtom ger han dem allt vad han lovat: liv och salighet, uppståndelse och härlighet vilket aldrig i evighet skall tas ifrån dem.

Ett tredje skäl att alltid vara beredd är Kristi kärlek. Att han så starkt och så ofta manar oss att alltid vara redo är ju att han inte vill se någon av oss dela de oförståndiga jungfrurnas öde. Han vill att ingen skall få uppleva honom som en förfärlig tjuv på den yttersta dagen, och uppleva fasan i att upptäcka att vi satt vårt hopp till sådant som inte kan frälsa. Texterna andas den gudomliga kärlekens brinnande längtan att ingen av oss skall gå förlorad utan att vi alla skall få gå in i bröllopssalens glädje. Det är Kristi kärlek till oss som skall hålla oss vakande och beredda. Detta leder oss in på nästa viktiga fråga.

2. Hur blir vi sådana som alltid är redo?

Jesus säger: ”Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande.” Bilden med bältet är hämtad från dåtidens klädedräkt med den långa livklädnaden närmast kroppen och manteln ovanpå den. När man skulle arbeta eller röra sig snabbt, måste man hissa upp kläderna och fästa dem med ett bälte om livet, så att de inte var i vägen.

Vi måste alltid vara redo till uppbrott, med bältet på och med tända lampor i våra händer, säger Jesus. I Hebr. 12:1 står det: ”Låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss.” Vi får inte låta synden, otron, tvivlet och den sömniga likgiltigheten, få makt över oss. Då är vi inte redo att bryta upp när Jesus kommer.

En del verkar se Jesus bara som en slags inträdesbiljett till himmelen som kan vara bra att ha när man skall dö. Men annars bryr de sig inte mycket om honom. De älskar honom inte i sitt hjärta, längtar inte efter honom och vill inte offra något, inte lida eller ge upp något för hans skull. Och ändå tror de att de snabbt skall kunna rätta in sig i ledet och ropa ”Herre, Herre”, när han plötsligt kommer på himmelens skyar. De bedrar sig svårt. När han kommer, skall de få höra detsamma som de tanklösa jungfrurna fick höra, när de bankade på den stängda dörren: ”Sannerligen säger jag er: Jag känner er inte” (Matt. 25:12).

Att fästa upp sina kläder, spänna fast bältet och se till att inget hindrande är i vägen, är att leva i ständig bot, att inte låta någon synd stå hindrande i vägen och förstöra vårt förhållande till Gud.

När profeten Jesaja i en syn såg Herren Sebaot sitta på en hög tron omgiven av serafer blev han djupt medveten om sin synd och orenhet. ”Ve mig, jag förgås” utropade han. Det var en avgrund mellan honom och den Helige på tronen. Men en av seraferna tog ett glödande kol från altaret, förde den till hans mun och sade till den förskräckte profeten: ”När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad.” (Jes. 6:7).

Kristi evangelium är det glödande och renande kolet från Golgata altare som renar oss från alla synd. Det rena evangeliet, utan tillsatser av något vårt eget, är det enda som kan tända trons låga och få våra lampor att brinna i mörkret. Fråntagna all synd, klädda i förlåtelsens vita kläder är vi alltid redo. Då lever vi i ljuset, gömmer inte undan något för vår Herre och Frälsare och längtar efter att möta honom närhelst han kommer. Då älskar vi Herren som älskat oss så mycket, och då lever vi ”heligt och gudfruktigt … medan ni väntar på Guds dag”, som aposteln Petrus säger i dagens epistel (2 Pet. 3:11-12).

Låt oss nu till sist fråga:

3. Vad väntar dem som alltid är redo?

Jesus säger: ”Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer.” Han lyckönskar dem. De skall få gå in i sin Herres glädje.

Jesus målar i vår text upp en märklig bild för våra ögon. I början hör vi om tjänare som väntar på sin herre med uppfästa kläder och tända lampor. Men när deras herre äntligen kommer, händer något överraskande. Då är det plötsligt han som fäster upp sin klädnad och börjar betjäna sina tjänare! Detta är en bild av den himmelska kärleken. Så skall det vara när Jesus, konungarnas Konung och alla herrars Herre kommer på den yttersta dagen. Han för då sina trogna, som vakat och väntat, in i bröllopssalen, låter dem sätta sig till bords och betjänar dem med stor glädje! De bevisas den allra största heder och ära, fast de inte alls är värda den. Detta är en glimt av vad som skall hända med dig och alla trogna som är redo när Herren kommer.

Jesus betjänar oss redan här och nu i stor kärlek. Han betjänar oss genom Ordets predikan. Han uppväcker vår tro och får oss att vakna, vaka och vänta på den stora dagen. Han tröstar, vägleder och uppmuntrar oss. Han möter oss i den heliga nattvarden, kommer till oss med kolet från Golgata altare, låter försoningens offer röra våra läppar och försäkrar oss om att vi för evigt är hans. Allt gör han för att på den yttersta dagen få hämta hem oss som sin brud.

Tänk att få sitta till bords i härlighetens rike och betjänas av Herren själv! Exakt hur detta betjänande sker vet vi inte, bara att det sker i obeskrivlig glädje och oändlig kärlek till bruden som han till sist fått hämta hem till sig ur natt och fara. Så förmedlar Jesus med sin märkliga bild det outsägliga. Med den vill han väcka vår längtan, göra oss vakande, väntande och beredda. Gud give att han får göra det. Amen.

S Bergman (2010)

[^]