Genom Jesus

I varje högmässa som vi firar ingår en kort bön före textläsningarna, kollektbönen, i vilken söndagens ämne sammanfattas i böneform. Den bönen slutar i regel med orden: ”Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.” Dessa ord skall vi tänka på och inte låta bli en tom avslutningsfras. De är stora och innehållsrika ord, hämtade från NT, där de finns på många ställen. De sammanfattar den heliga och dyrbara sanningen att det är bara genom Jesus vi lär känna Gud, bara genom honom blir och förblir vi kristna. ”Jag är vägen och sanningen och livet”, säger Jesus, ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig” Joh. 14:6.

Sann kristendom lär oss att det inte finns någon väg vid sidan om Jesus eller förbi honom, bara en väg genom honom. Utan Jesus förstår vi inte Skriftens innersta budskap till oss. Allt har förbindelse med honom, utan honom förlorar Skriften sitt inre sammanhang. Jesus är Bibelns kärna och stjärna.

Orden ”genom Jesus” står inte i dagens predikotext. Men själva saken finns där, praktiskt taget i varje rad. Genom Jesus, blir ämnet för vår predikan i dag på Domssöndagen. Vi låter dessa två ord sammanfatta dagens budskap.

1. Genom Jesus skall världen dömas

”Fadern dömer inte någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern.” Fast Jesus också på domens dag framträder som människa, som jungfru Marias son, skall det ändå för alla till sist stå oemotsägligt klart att han också är Guds Son, lika Fadern i gudomlig makt och ära. ”Alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern”, säger Jesus.

Det finns ingen av evangelisterna som så starkt har tagit fasta på vad Jesus säger om sin gudom som aposteln Johannes. Kristi gudom är det stora grundtemat i hans evangelium. Det slår igenom också här i vår text när han talar om domen. Genom Jesus skall världen dömas: ”Hela domen har han överlämnat åt Sonen.” Det är en av Bibelns starkaste vittnesbörd om att Jesus är Gud fullt ut. Han som är världens skapare och Herre är också den som skall kalla oss människor fram till domarskranket för att få våra liv dömda. Antingen skall vi få höra som det sägs i den stora domsliknelsen i Matt. 25: ”Kom, ni min Faders välsignade” eller: ”Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden” (v. 34, 41)

Domaren Jesus skall döma med högsta graden av rättvisa. Han är Gud och begår inga misstag. Här på jorden kan det hända att domare fäller felaktiga domar. Här har vi i regel möjlighet att överklaga, gå vidare till en högre instans och till sist till högsta domstolen för att få en dom ändrad. Men när vi står inför domaren Jesus, står vi inför en domstol, där inget kan överklagas. Han är högsta instans; man kan inte gå vidare. Men det behövs inte heller, för han är den fullkomlige domaren som redan känner till alla fakta i målet. Han är omutligt rättvis och opartisk. Här finns ingen risk för justitiemord, för dom på felaktiga grunder.

Det borde nu vara tryggt och glädjande för oss att vi får en sådan välinformerad och rättssäker domare, den bästa som kan tänkas. Men det kan tvärtom kännas mycket oroande. För just detta att domaren är så rättskunnig, objektiv och klarsynt fyller oss med bävan, när vi börjar tänka närmare på att vi en dag skall dömas av den högsta rättvisan. ”Det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas”, står det i Hebr. 9:27. Sådana ord väcker obehag och oro hos oss människor. Både döden och domen har något definitivt och oåterkalleligt över sig. Vi fylls av oroliga frågor: Hur har mitt liv varit? Hur kommer det att gå för mig? Vad blir min lott?

En vanlig reaktion som vi människor har inför tanken på döden och domen är en gnagande oro över att vi inte har levt som vi borde. Att vi kan oroa oss över det visar att vi är människor och inte djur. Vi är moraliska varelser med ansvarskänsla och samvete.

När vi tänker på domen och undrar hur det skall gå för oss, brukar vi ta fram balansvågen. Vi lägger våra goda gärningar i den ena vågskålen och de dåliga i den andra och hoppas att de goda skall uppväga de dåliga. Men några sådana vågskålar har inte Jesus, när han skall döma världen. Han säger bara att alla skall träda fram: ”De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.” Inget behöver vägas och prövas. Domen är redan klar.

Många som läser domstexterna i NT tycker att de ger en alltför grov och förenklad bild av verkligheten. Allt är i svart och vitt, handlar om onda och goda och ingenting mitt emellan. Getterna har bara onda gärningar, fåren bara goda. Och det stämmer ju inte alls in på mig och inte på de flesta andra, tycker man. Jag har gjort ont, det är sant, men jag har ju också gjort en del gott. Människor är inte svarta eller vita, utan gråa, en blandning av ont och gott. Varför tar inte domaren hänsyn till det på yttersta domen?

När man undrar så, har man alldeles glömt bort vem det är som dömer. Det är ingen människa som dömer efter sina mänskliga värderingar eller folkmajoritetens rättsuppfattning, utan världsdomaren Jesus som dömer efter Guds lag. Och då är man antingen ond eller god, vit eller svart. Något mittemellan finns inte. Ty Guds lag kräver fullkomlig rättfärdighet, godhet och kärlek.

Det som för oss är så otäckt med lagen, är att den gör oss alla svarta. Den säger: ”Du har inte älskat Gud över allting och din nästa som dig själv. Du har älskat dig själv över allting och din nästa, när det gagnar dig själv.” Om vi så bara hade brutit mot ett av Tio Guds bud, så hade vi genom denna enda synd visat att vi är sådana som inte älskar Gud. Varje synd är ett brott mot kärleken till Gud. Jakob påminner oss om detta i sitt brev, när han skriver: ”Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett så är han skyldig till allt” (Jak. 2:10). Sådan är Guds lag. Den kräver allt eller intet. Antingen älskar vi Gud och håller hans bud helt och fullt, eller så gör vi det inte.

Paulus säger: ”Vad lagen för med sig är ju Guds vrede” (Rom. 4:15). Guds helighets reaktion mot synd och ondska kallar Bibeln för vrede. NT talar om ”den kommande vredesdomen” (Matt. 3:7, 1 Tess. 1:10). Den domen kan inte lagen rädda oss ifrån. Den gör den bara värre; den slår ner oss och dödar oss. Vi sjunger i en psalm:

Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mig nära och fjärran.
Hur skall jag på domens förfärliga dag
Väl kunna bestå inför Herran?

Det är nyttigt att stanna upp och på allvar ställa sig psalmens fråga.

Genom Jesus skall världen dömas, fåren skiljas från getterna. Bland vilka hamnar jag? Men är det någon mening med att fundera över det? Man kan ju inte veta hur det blir på den dagen, bara hoppas på det bästa, tänker du kanske.

Men det stora och överraskande som Jesus säger i dagens text är att vi redan här och nu kan få besked om hur det skall bli med oss på domens dag.

2. Genom Jesus undgår vi helt och hållet den fällande domen

”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” Detta är stora och underbara ord som vi inte bara borde lära oss utantill utan också bevara i våra hjärtan som det dyrbaraste av allt. Vi kan således genom Jesus befrias från domen och få höra till dem till vilka Jesus redan här och nu säger: Du kommer inte under någon dom!

I själva verket är det så, att på yttersta dagen skall det inte finnas någon befrielse från den fällande domen och den eviga fördömelsen. Då är det för sent för allt sådant. Befrielsen sker här och nu. Och hur sker den? Den sker när vi hör och tror evangelium. Jesus säger: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som sänt mig, han har evigt liv.” Så och endast så undgår vi domen. När Jesus här talar om ”mitt ord” så är det det frälsande evangeliets ord han syftar på.

Lagen säger dig sanningen om ditt liv, att du står under vredesdomen för dina synders skull och att du inte på minsta vis kan hjälpa dig själv. Men evangelium säger dig något helt annat, nämligen att du genom Jesus Kristus kan bli fri från allt som belastar och tynger dig, verkligt fri – inte delvis utan helt och hållet fri. Också här gäller det allt eller intet. Kristi försoning, hans nåd och förlåtelse är heltäckande. Den omfattar allt: det yttre och det inre, kropp och själ, tankar, ord och gärningar, hela livet. Jesu ord kommer med ett totalt frikännande, en ”rättfärdiggörelse” för att använda en biblisk term. Jesu ord är fulla av liv och kraft. De ger vad de säger. Den som hör och tror, säger Jesus, ”kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet”.

Men hur kan Jesus upphäva domen tvärt emot vad Guds lag kräver? Det beror på att han gått in under vår dom. Han smakade lagens förbannelse i vårt ställe och genomled vår dom, vår död och vårt straff, allt för att vi skulle övergå från döden till livet.

Därför säger vi i dag till var och en som förskräckt undrar: ”Vart skall jag fly för Gud och hans heliga lag?” Du skall fly till Jesus Kristus! Lyssna till honom! Genom honom undgår du domen helt och hållet. För att utverka denna befrielse och skänka dig den blev han sänd till jorden. ”Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom” (Joh. 3:17).

Så blir getter genom tron på Jesus redan här och nu får som ställs på den högra sidan, svarta blir vita, onda blir goda. Därför finns på domens dag inget att döma hos dem som genom Jesus övergått från döden till livet. ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus”, säger aposteln (Rom. 8:1). Det finns inga synder att dra fram, granska och döma, ty de är alla förlåtna, kastade i havets djup, som profeten Mika säger (7:19) eller som Gud själv säger: ”dina synder kommer jag inte mer ihåg” (Jes. 43:25).

Med kärlekens iver att nå oss säger Jesus: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.” De döda är de andligen döda. Aposteln säger till församlingen i Efesus: ”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder” (Ef. 2:1). Tron på evangelium liknas vid en uppståndelse från de döda.

När du hör och tror evangelium, så har du inte domen framför dig. Du har den bakom dig. Du är redan dömd, korsfäst, död och begraven med Kristus och uppväckt med honom till att leva ett nytt liv. Vad som återstår är det som Jesus till sist talar om i vår text: den kroppsliga uppståndelsen.

3. Genom Jesus skall vi få vara med om en glad uppståndelse

”Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem.” Här handlar det inte om andligen döda, utan om kroppar som ligger i graven.

Också kroppen får det eviga livets stämpel på sig genom evangelium när vi hör och tror evangelium. Den skall uppstå och förenas med den frälsta själen. Och skulle vi inte ligga i någon grav när Herren kommer, så skall likväl våra kroppar förvandlas och ”kläs i odödlighet” (1 Kor. 15:53). Så blir vi helt upprättade både till kropp och själ. Det fördolda livet, som vi burit inom oss, bryter då fram i ofattbar glans och härlighet.

Vredens dag, Dies irae, kallas domens dag i en gammal latinsk hymn. Med tanke på allt vad vi får genom Jesus Kristus, kallade Luther domens dag för ”Den kära yttersta dagen”. Evangeliet förvandlar Dies irae till något stort och kärt. Gud give att vi alla får nåd att se det så. Amen.

S Bergman

[^]