Kampen för barnen

Vi hörde i episteln om Mikael och hans änglar i himlen som stred mot draken, mot ”den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan” (Upp. 2:9). Det var en kamp för Guds barn och deras frälsning. Vår predikotext handlar också om kamp för barnen. Vi möter där Jesus som uppträder som barnens försvarsadvokat och kraftigt försvarar deras rätt att få komma till honom och bli upptagna i Guds rike. När han såg lärjungarna köra bort föräldrarna som kom med sina små, reagerade han mycket häftigt. Han blev ”upprörd”, står det. Han blev arg på lärjungarna för deras bristande respekt för barnen och sade till dem på skarpen: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte!”

Jesus har i dag några viktiga saker att säga i kampen för barnen.

1. Jesus lär oss respekt för barnen

Ett barns tillkomst och födelse är ett stort livets under. Alltifrån befruktningen rör det sig om en människa som blivit till genom ett skapelseunder. Hennes liv är heligt och har ett människovärde som måste skyddas och bevaras. Därför är det förfärligt att närmare 35 000 mänskliga liv aborteras varje år i vårt land. Det är inte att visa respekt för barnen, deras människovärde och rätt till liv.

Men vi i kyrkan skall inte ha respekt för barnen bara för att de är skapade av Gud. Vi skall ha ännu mer respekt för dem för att Gud vill att de skall döpas och tas upp i Guds rike. De är födda för att födas på nytt genom dopet. Jesus säger: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte!” Han fylldes av stor glädje, när han såg föräldrarna komma med sina barn, varav en del var spädbarn som bars på armen (Luk. 18:5). De vuxna hade lärt känna Jesu godhet och kärlek och ville att deras barn skulle få del av den och stå under hans inflytande.

I dag sker detta frambärande av barnen till Jesus i det dop som han gav befallning om strax innan han for upp till himmelen. Men många vill hindra detta frambärande. Man ser både dop och kristen fostran som ett otillbörligt övergrepp på barn och likställer det t.o.m. med barnmisshandel. De små barnen kan ju inte värja sig för vad deras kristna föräldrar prackar på dem. De kan få svåra men för livet av religiös indoktrinering, menar man.

Men i kyrkan skall vi inte lyssna till dessa kristendomsfiender och gudsförnekare. Vi skall lyssna till Jesus som säger: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte!” Men även i kristna sammanhang kan det bli så, att man inte visar respekt för barnen och vad Jesus vill ge dem. Vi ser det redan i vår text. Jesu egna lärjungar försökte hindra barnen att komma till honom. Och med det visade de att de tänkte fel om barnen och Guds rike.

Att lärjungarna föste undan barnen berodde inte bara på att de menade att skrikande och stojande barn var störande för Jesus när han undervisade. Av Jesu stränga tillrättavisning förstår vi att deras skäl att visa bort dem var allvarligare än så. De tyckte att barnen inte var mogna för Guds rike. Dessa var ännu inte kapabla att förstå och ta emot Jesus och Guds rike. De var helt enkelt för små för det.

Liknande tankar har senare dykt upp gång på gång i kyrkans historia och blivit ett hinder för de små barnens upptagande i Guds rike genom dopet. Små barn behöver inte dopet, har man menat, de har inga synder som behöver förlåtas och är därför utan vidare Guds barn.

Men barn är inte utan synd enligt Skriften. Det är sant att nyfödda barn inte har några verksynder, de har ännu inte begått några synder i tankar, ord eller gärningar. Men de är likväl bärare av det syndafördärv som alla människor efter Adam föds med. I sitt samtal med Nikodemus säger Jesus: ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike” (Joh. 3:3). Det finns ingen ren – bortsett från Jesus själv – som inte behöver födas på nytt. För alla gäller: ”Det som är fött av köttet är kött” (Joh. 3:6).

Jesus kom för att ta bort synden och öppna frälsningens rike för alla, också för barnen. ”Guds rike tillhör sådana”, säger han. Jesus har dött och uppstått även för dem, för att de skall upptas i Guds rike. De har inte bara människovärde, utan också ett värde som Guds återlösta barn. De döpta är kungabarn i riket där Jesus är kung. Luther kallar dem på ett ställe för ”Guds små majestäter”. Därför skall vi ha den allra största respekt för dem utifrån Jesu ord: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte!” Och i dagens evangelium från altaret säger han: ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små” (Matt. 18:10).

Han lär oss respekt för barnen. Det andra vi får lära oss i dag är detta:

2. Jesus ställer fram barnens tro som en förebild för oss

Överallt i NT hör vi om Guds rike som Jesus upprättar. Det kallas rike för att Kristus regerar där med Guds kärlek och nåd. Det överflödar av syndernas förlåtelse, liv och salighet för syndare.

Den som tas upp i detta rike blir Guds älskade barn och kläds i Kristi strålande rättfärdighet. All synd förlåts, djävulen drivs ut och Guds Ande flyttar in. Det var vad som skedde med barnen i vår text, när Jesus tog dem upp i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. Och det är vad som sker i dopet i dag.

Bibeln lär överallt att vi blir frälsta genom tron allena. Frälsningen är en gåva och kan bara kan tas emot i tro. Jesus säger: ”Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd” (Mark. 16:16). Tar man inte emot dopets gåva står man utanför Guds rike och blir det ingen ändring i den saken går man evigt förlorad. Inför dessa klara ord, invänder många: Men spädbarn kan ju inte tro! Man bör därför, menar man, vänta med dopet tills barnen blir äldre och själva kan tro och ta ställning eller – som det ofta heter – kan ”avgöra sig för Jesus”. Men så skall vi inte göra. Enligt Jesus är det raka motsatsen som gäller: det är de vuxna som måste återgå till barnstadiet och tro som de små barnen gör. Vi måste bli lika öppna, mottagliga som de.

Låt oss åter noga höra vad Jesus säger i vår text: ”Låt barnen komma till mig … Sannerligen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig in där.” Han använder orden ”komma till honom” och ”ta emot Guds rike”. Bägge dessa uttryck är i Nya testamentet synonymer för tro. Att komma till Jesus och ta emot Guds rike är detsamma som att tro. Jesus säger klart och tydligt att detta kan barnen göra. I dagens evangelium talar han också om ”dessa små som tror på mig” (Matt. 18:6). Det är alltså vi vuxna som måste lära oss av barnen hur man kommer in i Guds rike.

Små barn utmärks av att de oreflekterat och omedelbart tar emot vad som ges dem. De tar emot fysiska gåvor i form av mat och omvårdnad som de får av sina föräldrar. De tar emot utan att analysera och ifrågasätta. På liknande sätt är det också på det andliga området. De tar emot Guds rike precis som barnen tog emot Jesu kärlek, när han tog dem upp i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. De kände, utan att kunna analysera det närmare, att Jesus var bra för dem. Det är denna deras fullständiga tillit och trygghet i hans famn som gör dem till förebilder i tro för oss vuxna.

Under uppväxten kan barnen komma bort från denna tro. De växer upp i en värld där det finns många vuxna som vill dra dem bort från Jesus och hans rike som de döpts till. Med tanke på detta säger Jesus i dagens evangelium: ”Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!” (Matt. 18:1-10). Att medverka till att döpta barn förleds bort från Jesus och hans ord är en mycket stor och svår synd. Till sitt eget avfall lägger man synden att förleda andra.

Som kristna har vi alla att kämpa mot många frestelser som vill dra oss bort från dopet och tron. Man kan aldrig bli för liten och för svag för Guds rike, men man kan lätt bli för stor, för klok och märkvärdig för det. När det blir så, måste vi vända om till Gud och bli små och hjälplösa barn igen, bli sådana som själva ingenting har utan i andligt avseende är helt beroende vad Jesus har och ger.

Till alla som känner att de kommit bort från tron på Jesus och längtar efter att återfå den, så säger vi: Se på barnen i vår text, se deras glädje och trygghet i Frälsarens famn! Lika lite som de kunde köpa Jesu välsignelse och nåd med sina gärningar, lika lite kan du i dag köpa den. Men lika oförtjänt som barnen i vår text fick rikets nåd, och du fick den när du döptes, lika oförtjänt räcks den dig i dag, när Frälsaren genom sitt ord öppnar sin famn för dig och kallar dig till sig.

Jesu ord: ”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig in där”, är ord som vill verka omvändelse hos oss, så att vi blir små, öppna och mottagliga som barn. Riket är inget som man mognar eller växer in i med åren. Inträdet sker inte efter någon slags mogenhetsexamen vid viss ålder. Riket är inte till för de friska och starka, rika och stora, eller för dem som vill vara klokare än Gud. Det är till för syndare, som alla, vare sig de är barn eller vuxna, är i den ondes våld och förlorade utan Jesus. Vi får aldrig göra om Kristi kyrka till något annat än vad det är: ett nådens och frälsningens rike för svaga, små och hjälplösa syndare.

Till sist några ord om vårt kristna föräldraansvar för våra barn.

3. Jesus lär oss att föra våra barn till honom.

Som vi redan nämnt fyllde det Jesus med glädje, att barnen fördes till honom. Motsatsen, att hindra dem, gjorde honom djupt upprörd och ledde till befallningen: ”Låt barnen komma till mig.” Vi kan utgå från att de föräldrar som förde sina barn till Jesus ville att dessa när de växte upp skulle hålla sig till honom och ta emot hans undervisning. Till oss har Jesus uttryckligen sagt, att vi inte bara skall döpa utan också att lära de döpta ”att hålla allt vad jag har befallt er” (Matt. 28:20). Att hålla betyder här att ”hålla fast vid” eller ”att bevara” som en dyrbar skatt. Kyrkan och kristna föräldrar, har således ett ansvar för barnens kristna fostran. De måste få höra om Jesus och få kristen undervisning från tidiga år. Det är detta som en del i dag förfasar sig över och kallar hjärntvätt av värnlösa barn. Men vi skall komma ihåg att barn aldrig växer upp i ett tomrum: präglas de inte av Kristus, så präglas de av något annat, av världens falska tro och gudlöshet.

Kristna föräldrar har i dag en svår uppgift och kan lätt gripas av misströstan på grund av omvärldens och mediesamhällets starka påverkan på deras barn. Vad gör vi om dessa en dag inte vill höra och inte vill gå i kyrkan längre? Vi kan inte tvinga dem, för tvång hör inte hemma i Guds rike. I dopet frälsta barn kan bli förlorade barn. Men det får inte innebära att vi kapitulerar och ger upp. Om de inte vill höra, så skall vi be för dem. Och hela livet skall vi predika för dem med vårt kristna liv. Det minnet skall de ha av oss, att vi älskade Herren och följde hans ord.

Ofta måste vi be Gud om förlåtelse för våra synder och försummelser när det gäller barnens kristna fostran. Men ibland tar vi på oss för mycket ansvar. Vår uppgift är att ge barnen Guds Ord och kristen kunskap. Vi har alldeles nog med att göra det på ett vist och klokt sätt. Men när det gäller tron, hjärtats förtröstan på Jesus och evangelium, är vi avkopplade. Den kan varken vi eller någon mänsklig kraft skapa och uppehålla hos våra barn. Att skapa tro är Guds och den Helige Andes sak.

Vi har stora löften att förlita oss på. Gud själv säger om sitt ord: ”Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt det” (Jes. 55:11). Och i dopet har Jesus tagit barnen upp i sin famn och uttryckligen sagt att han vill att de skall bli frälsta. Så skall vi frimodigt föra våra barn till Jesus. I kampen för barnen är vi inte ensamma. Jesus själv står vid vår sida. Han älskar våra barn mer än vi själva. Det skall vi tänka på i vår kamp för barnen. Amen.

S Bergman

[^]