Jordens salt och världens ljus

Om helgonen

Vi firar idag Alla helgons dag. Låt oss inledningsvis säga något om helgonen. Har vi verkligen helgon i den lutherska kyrkan, är inte det en romersk-katolsk och östlig-ortodox förvillelse?

Vad betyder ordet helgon? Vem är ett helgon? Själva ordet helgon finns inte i Bibeln, kan man inte utan orsak mena. Ordet helgon kommer av ordet helig, det betyder helt enkelt en helig person. Och det uttrycket förekommer många gånger i Bibeln. Kung David kallar de troende judarna ”de heliga som finns i landet” (Ps. 16:3), men allra mest använder aposteln Paulus detta uttryck när han skriver sina brev till de kristna. Efesierbrevets första vers lyder till exempel: Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesus och som tror på Kristus Jesus. De heliga är alltså alla de troende, och vi bekänner i den apostoliska trosbekännelsen att vi tror på kyrkan som är de heligas samfund. På latin heter det communio sanctorum, vilket också kan översättas gemenskapen av de heliga. Om detta råder det ingen oenighet mellan den lutherska och den romerska kyrkan.

Att vi sedan minns trogna kristna och i dem ser ett föredöme, det är heller inget problem. Tvärtom, det är något vi bör göra. Under kyrkoåret har vi särskilda söndagar där vi minns enskilda personer, vi har Jungfru Maria, Stefanus, Johannes döparen, Petrus och Paulus på Apostladagen, femte söndagen efter trefaldighet. Detta är ju människor i Bibeln, men vi skulle också kunna ha firningsämnen i kyrkoåret med personer som levat efter Bibelns tid. Den 31 oktober, inföll till exempel reformationsdagen till minne av Martin Luthers uppspikande av de 95 teserna på kyrkporten i Wittenberg, och i många lutherska kyrkor firades därför Reformationssöndagen förra söndagen. Vi skulle mycket väl kunna fira den som Sankt Martin Luthers söndag. Eller kanske skulle vi ha Sankt Athanasius dag? Han som kämpade med sådan uthållighet för tron på treenigheten i fornkyrkan. Det vore verkligen något att fira och tänka på.

Om man sedan vill kalla dessa personer sankt och sankta eller inte, det är en fri sak. Det går bra, men man måste inte. Det är en fri sak, ett adiaforon. Här närmar vi oss nu problemet, nämligen att påven har tagit sig före att fastslå och utdela olika grader av helgonskap, som en del av den romerska, falska, gärningsläran. Enligt katolska kyrkans katekes är de kanoniserade helgonen förebedjare och förespråkare för de kristna inför Fadern (punkt 828), varför de kristna också kan och bör vända sig till dem. Så menar de. Detta är att ta ifrån Jesus hans ära. Paulus skriver till romarna: Kristus Jesus sitter på Guds högra sida och ber för oss. (Rom. 8:34) Jesus och ingen annan är vår förespråkare i himmelen. Visst kan och ska vi be för varandra och på så vis stödja varandra i vårt dagliga liv och i vår dagliga kamp mot synd, frestelse och sjukdom, men aldrig om hjälp att utverka Guds förlåtelse och nåd! Medkristna kan aldrig bli förespråkare inför Gud. Till detta kommer att vi inte har någon som helst lära i Bibeln om att vi ska vända oss till döda. Vi tar därför avstånd från den romersk-katolska läran om helgonen. Däremot firar vi gärna Alla helgons dag för att minnas alla kristna som dött i tron och nu är i himmelen inför tronen. De har alla tvättat sina kläder vita i Lammets blod och tjänar nu Gud dag och natt i hans tempel.

Predikotexten

Låt oss nu gå vidare till predikotexten. ”Ni är jordens salt – Ni är världens ljus”. Så säger Jesus idag. Texten är den direkta fortsättningen av evangelietexten, den kommer alltså direkt efter saligprisningarna. Så han säger det till sina lärjungar, till de kristna.

Att vi kristna är jordens salt och världens ljus är något som följer av att vi är Guds barn. Låt oss börja med att tala om saltet.

De kristna som jordens salt

Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.

Jesus betonar i den grekiska texten ordet ”ni”. Ni – bara ni – är jordens salt. Ni kristna är som salt för de platser där ni finns. Vad betyder det? Ja, salt har ju två funktioner. Det är ett konserveringsmedel, det stoppar förruttnelse. Salt behövs för att stoppa nedbrytningsprocesser. Dessutom ger det god smak. Vi kan se historiskt hur de länder som haft många kristna under lång tid utvecklats väl. Salt behövs för att stå emot och stoppa sönderfall och nedbrytande tendenser. Där kristen tro varit spridd har det funnits många människor som inte lever med egoismen som ledstjärna. Ett ganska bra exempel är väl att korruptionen i allmänhet är som lägst i världen i länder som formats med stor andel protestanter, det vill säga lutheraner och reformerta. En annan detalj här är att de kristna kungarna i vårt rikes gryning, på tolvhundratalet, införde kvinnofrid i Sverige. Eller hur de kristna i romarriket inte som många romare gjorde, satte ut sina oönskade barn att dö.

De kristna är dock jordens salt genom att vara jordens salt. Annars blir det ingenting. Detta kollektiva, gemensamma inflytande bygger på att de kristna, var och en, talar och handlar så som Jesus lärt oss, så att det märks. Där kristendomen försvinner, kan visserligen den samhällsnyttiga kulturen leva kvar, men den vattnas ut gradvis och försvinner med tiden.

För ’att vara jordens salt’ behöver att de kristna följer tio Guds bud, och att de träffar andra människor på olika sätt och tar vara på sina möjligheter att påverka. Att de till exempel säger ifrån när människor vill sko sig på andra, vill utnyttja de svaga och utsatta, människor som vill utnyttja sin position på andras bekostnad. Och de kristna ska anstränga sig att sköta sina arbeten väl och inte vara smitare eller ögontjänare. Kristna ska alltid försöka vara goda föredömen och bidra till ett gott sätt att vara i hemmet, i föreningar, i skolan och på arbetsplatser. Vi vet ju vems tjänare vi är, vi tjänar den sanne Guden.

Kristendomen har betytt oerhört mycket för att samhällen ska fungera bra. Men vi ska se idag att Jesus varnar för att saltet kan mista sin sälta. Kristendomen kan bli urvattnad. Och det är inte svårt att se hur kristendomen i vårt land blivit det. De moderna kristna kyrkorna har anpassat sig till tidsandan och godkänner en hel rad saker som direkt strider mot Guds Ord. Allting blir inte bara bättre och bättre! De moderna kyrkornas teologi duger bara till att kastas ut och trampas ner. Naturligtvis dock inte så att vi ska angripa dessa kyrkor med våld! Jesus lär oss tydligt att ogräset som djävulen sått ska få växa kvar i åkern, det vill säga i världen, utanför kyrkan, fram till skördetiden.

Att de kristna är jordens salt kan förstås inte bara som att de har gott inflytande på samhällsutvecklingen, så att säga inom skapelsens område. Det handlar också om att sprida kristendomen, inom frälsningens område. Som sankt Paulus skriver till kolosserna: Uppträd förståndigt mot dem som står utanför och ta vara på varje tillfälle. Ert tal skall alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör svara var och en. (Kol. 4:5f.) Och denna aspekt av att kristen tro får effekt på andra människor ser vi också tydligt i den andra delen av dagens text där Jesus talar om ljuset.

De kristna som världens ljus

Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen. Ni är världens ljus. Vilket uttalande! Skulle vi kristna, vanliga människor, vara världens ljus? Ja, säger Jesus. Men inte kan vi väl det, tänker vi. Och det har vi ju rätt i. För det står ju i Bibeln att det är Jesus som är världens ljus, aposteln Johannes berättar: Jesus talade åter till dem och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. (Joh. 8:12) Vem är det nu som är världens ljus, egentligen, är det vi kristna eller Jesus? Säger Jesus mot sig själv? Det enkla svaret är att Jesus menar olika saker med dessa två utsagor. Jesus är i sig själv världens ljus. Han är rättfärdighetens sol, som kommer med förlåtelse och öppnade ögon till dem som var blinda. Han kommer med himmelriket till dem som är fattiga i anden. Han kommer med tröst till dem som sörjer, ja, han ÄR tröst för dem som sörjer. Han kommer med frid, ja, han ÄR frid, så att vi får vara Guds barn. Och allt detta kan han, eftersom han är Guds Son, ja evig Gud.

Men när hans ljus skiner på oss, då reflekteras det. Som när solen lyser på månen, då återspeglar månen solens sken. Månen har ju inget ljus i sig själv, utan allt ljus kommer från solen. På det viset är vi kristna världens ljus. Då kan vi som budbärare komma med himmelriket till dem som är fattiga i anden. Som budbärare kan vi komma med tröst till dem som sörjer.

Som hans budbärare får vi alla hjälpa till att sprida ljuset. Inte kan väl en stad döljas, som ligger på ett berg? Nej, det är omöjligt. En sådan stad syns för alla som är i närheten. Som när aposteln Petrus en gång hade botat en lam man i tempelporten, då blev han och aposteln Johannes inkallade till Stora rådet. De befallde dem att sluta sprida Jesu budskap. Men de svarade: Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört. (Apg. 4:20) Hur skulle de kunna svara på annat sätt? Nej, det är omöjligt! Som Paulus skriver i andra korintierbrevet: Kristi kärlek driver oss. (2 Kor. 5:14) Nej, om man tänder ett ljus, så sätter man det inte under en hink. För när ljuset är tänt i våra själar, då ska det lysa så att det syns.

Att vi är världens ljus är ett uppdrag som Jesus ger sina lärjungar, det vill säga oss kristna. Hur ska vi klara av det? Hur gör man egentligen?

Först och främst ska vi alltid komma ihåg att det inte är vi som tillverkar ljuset, utan den som gjort jobbet, det är Jesus det. Utan honom finns det inget ljus. Så det allra viktigaste och den nödvändiga förutsättningen, det är att vi lever så att hans ljus strålar på oss. Att vi går i kyrkan, att vi läser och lyssnar till Guds Ord, och naturligtvis att vi tror på det, att vi ber, att vi tar emot syndernas förlåtelse, i nattvarden och i avlösningen.

För det andra, så är det som Jesus särskilt nämner i dagens text, det är att vi håller tio Guds bud: Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar, säger Jesus.

För det tredje ska vi när tillfälle ges säga några goda ord. Som vi sade förut: Uppträd förståndigt mot dem som står utanför och ta vara på varje tillfälle. Ert tal skall alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör svara var och en. (Kol. 4:5f.) Det betyder bland annat att vi inte ska prata för mycket, utan bara när det är ett passande tillfälle. Men risken är naturligtvis också den att vi inte använder de tillfällen som kommer. Så må vi be Gud om vishet att förstå vad som är ett tillfälle och om förmåga att ta vara på dem. Vi ska inte vara rädda, för Jesus är med oss vad som än händer. Han är med oss alla dagar intill tidens slut. Amen.

J Fjellander

[^]