Jesus är Immanuel – Gud med oss

Vi firar idag juldagen till minne av att Gud blivit människa. Att Gud blivit människa, eller som vi säger med ett latinskt låneord, inkarnerats, är dock inte något isolerat faktum. Det är inte en lärosats som liksom ”hänger i luften” på egen hand för sig själv. Nej, inkarnationen är en omistlig och central del av Guds plan. Det finns ett syfte med den. Gud kom till jorden för att återupprätta gemenskapen med människorna.

En gång i begynnelsen levde människorna, Adam och Eva, i Edens lustgård i harmoni tillsammans med Gud. De var alltid glada och de hade frid i hjärtat. Ni vet hur det gick. De lurades av ormen, av satan, att bryta mot Guds bud. De syndade. Det fick katastrofala följder för dem. De drevs ut från lustgården och förlorade den nära gemenskapen med Gud. Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd. (1 Mos. 3:24)

Tyvärr stannade det inte där, hos Adam och Eva. Den förbannelse de råkade ut för har hängt över mänskligheten allt sedan dess. Sankt Paulus undervisar om detta i Romarbrevets femte kapitel: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat. Syndafördärvet följer mänskligheten. Vi har det allihop. I Norden och Tyskland kallar vi den arvsynd, men i England och de romanska länderna kallas den ursprungssynd (Original Sin / peccatum originale). Inget av orden arvsynd, ursprungssynd eller syndafördärv finns i Bibeln, men själva saken är tydligt där: Ett dåligt träd bär dålig frukt säger Jesus (Matt. 7:17).

Det är arvsynden som gör att vi begår syndiga gärningar, verksynd. Den sidan av synden är kanske lättare att få syn på. Det är bara att öppna vilken dagstidning som helst, så ser vi att jorden är full av onda gärningar. Där är bedrägerier, stölder, maktmissbruk, otrohet, skadegörelse, misshandel, mord och orättfärdiga krig, ja listan kan göras närmast hur lång som helst.

Måhända säger du: Men inte har jag gjort mig skyldig till allt det där! Jag är ingen bedragare, inbrottstjuv eller mördare. Om det är så, så är det bra. Men sådana grova synder är inte det enda som är synd. Förvisso är sådana grova synder riktigt allvarliga. Gud kommer döma alla syndare. Men, det är inte bara det som händerna gör som är synd, utan synden föds i hjärtat, säger Jesus. Begären sitter i hjärtat och har sin rot där. Kung David visste detta, han kände hur synden satt så fast och djupt i honom. Han ropade till Gud om rening: Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta. (Ps. 51:12) Där, i hjärtat, finns egoism, maktbegär, själviskhet, avundsjuka och elakhet, ja listan kan göras lång också över synder som vi inte gör utan bara tänker. Och en hel del som vi tänker går sedan ut över läpparna i det som vi säger. Så är det för oss alla. Synden är där överallt. Förvisso är det värre att begå grova synder som stöld och äktenskapsbrott, men vi ska inte tro att vi går fria från synden bara för att vi inte gör sådant. Synden är där överallt. I tankar, ord och gärningar. Och synden fördärvar människan, så att hon inte har kvar sin rättfärdighet och gemenskap med Gud. Sankt Paulus summerar människans situation: Alla har ju syndat och ingen har kvar den härlighet vi fått av Gud. (Rom. 3:23) Så illa är det. Även om man lever ett hederligt liv och gör sitt bästa, så är synden där överallt och förstör. Vi är inte rena någon av oss sådana vi är av födseln.

Det borde inte vara så. Det var inte Guds mening att människorna skulle vara syndare. En människa borde vara full av kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. (Gal. 5:22)

Så djävulen har vunnit första ronden: Synden bor i alla människors innersta. Men Gud gav inte upp, han tog fram en plan för att rädda människorna. Och nu var det dags att sätta den i verket. Ämnet för vår predikan är Jesus är Immanuel - Gud med oss

1/ Jesus är Immanuel, Gud med oss – som profeten förutsagt

Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten säger sankt Matteus. Det här skedde inte av en slump, utan det var planerat. Och Gud hade till och med förkunnat denna plan i förväg. Profeten Jesaja förkunnade för Kung Ahas omkring sjuhundra år före Kristi födelse: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel. Ordet Immanuel betyder ”Gud med oss” Im betyder med, anu betyder oss och el betyder Gud.

Kung Ahas fick höra den ursprungliga profetian, men han trodde inte. Kung Ahas regeringstid i Juda var en bedrövlig tid av stort avfall. Det var till och med så att kung Ahas själv gav order om att sätta upp ett främmande altare i templet. Det var under denna mörka tid som Jesaja förkunnade Guds rättvisa dom över Ahas och judafolket, men Jesaja förkunnade inte bara lag, utan också evangelium för dem som ville höra. Jesaja profeterade om Messias och hans fridsrike: Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. - - - Ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt. Över honom skall Herrens Ande vila. (Jes. 9:2, 11:1f.)

Och denne fridskonung skulle alltså födas av jungfrun, säger Jesaja. Och så skedde också. Maria begick inte äktenskapsbrott, utan hon blev havande genom den helige Ande. Detta skedde medan hon var trolovad med Josef.

Trolovning är inte samma sak som vår tids förlovning. Förlovningen är en god sed, den saknar juridisk verkan. Men trolovningen hos judarna var bindande, den var ett kontrakt. Om brudens fader gjorde sig skyldig till att trolovningen bröts, var han tvungen att utge skadestånd till mannen.

Om jungfrufödseln

Många är de som angripit jungfrufödelsen. Att de som inte är kristna gör det är ju förståeligt, för om Jesus föddes av en jungfru är det förstås ett starkt argument för kristendomen. Och i så fall skulle de icke-kristna behöva tänka om, och det vill de ju inte.

Att däremot människor som utger sig för att vara kristna angriper jungfrufödseln är märkligt. I denna grupp finns såväl lekfolk som teologer, präster och biskopar. Ofta är man försåtlig i sin otro, man angriper kanske inte jungfrufödelsen direkt, utan man säger att man inte vet. Men texten är klar och entydig hos sankt Matteus, Immanuel skulle födas av en jungfru. Deras invändningar visar tyvärr bara att de inte tror på Bibeln.

Egentligen är jungfrufödelsen inte något märkligt alls om Gud finns. Har Gud sett till att hela jordklotet, ja hela universum finns och fungerar, så kan inte en jungfrufödsel vara särskilt knepig att åstadkomma.

Varför skulle Jesus födas av en jungfru? Jo, han är Immanuel, Gud med oss, Gud hos oss. Han är ingen vanlig människa. Han har inte kommit till som en vanlig människa genom att en sädescell från mannen tränger in i kvinnans ägg. Jesus hade ingen jordisk fader, utan Gud är hans far. Därför är han både Gud och människa. Han förenar Gud och mänskligheten. Gud är hans fader, och människan Maria är hans moder. Men han är inte 50% av vardera, han är inte en blandning, nej han är helt och hållet Guds Son, och alltså helt och hållet Gud, och helt och hållet Marias son, och alltså helt och hållet människa. Som Gud är han evig, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern. Men Gud blev människa! För oss människor och för vår salighets skull har [han] stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa, som vi bekänner i den nicenska trosbekännelsen.

Att Gud blev människa, att en människa blev Immanuel, det är stort! Vi människor ådrog oss fördömelsen genom egen skuld. Syndafallet i paradiset var inte Guds fel. Hade allt gått efter domstolens regler, hade vi förgåtts i våra synder. Gud var inte tvungen att frälsa människosläktet. Men Guds kärlek tvingade honom att ingripa. Gud vill inte någon enda människas död. Ty, så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde son, att var och en som tror på honom inte ska förgås, utan ha evigt liv. (Joh. 3:16)

Att Gud som tronar i himlarymderna blev människa är obegripligt. Det är ett stort under. Att han blev det för vår skull gör det inte sämre. Av vördnad och tacksamhet inför inkarnationens mysterium är det som vi i trosbekännelsen faller på knä inför Gud. Detta är en fin, gammal liturgisk tradition. Den fanns före Luther, och han behöll den gärna. De lutherska reformatorerna var måna om att behålla den traditionella katolska, allmänkyrkliga gudstjänsten. Den lutherska kyrkan är inte någon ny kyrka. Vi är den rätta fortsättningen av den gamla kyrkan.

Ett annat av julens bidrag till högmässan är änglarnas sång: Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, till människorna ett gott behag. Så det är inte bara på julen som vi uppmärksammar och firar inkarnationen, utan vi gör det i högmässan som sådan, i Gloria och trosbekännelsen.

2/ Jesus är Immanuel, Gud med oss – här och nu

Jesusbarnet är alltså Immanuel. Han är sann Gud och sann människa, och han kom till oss, så att vi skulle få gemenskap med honom. Men Jesus föddes inte bara som profeterna förutsagt för mer än tvåtusen år sedan, utan han kommer till oss här och nu. I sakramentet kommer Jesus Kristus, sann Gud och sann människa, hit från himmelen och förenar sig med den jordiska materien. Detta under liknar inkarnationen. Immanuel är Gud med oss, Gud hos oss. Han vilar på altaret i bröd och vin. Vid nattvardens instiftande och första firande sade Jesus Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike. (Matt. 26:29) Jesus sade alltså till lärjungarna att han drack vinet med dem, och han använde då samma ord som i Immanuel – Gud med oss. I nattvarden är han Gud med oss. Jesus är med sina lärjungar. Immanuel är här.

Vi kan inte registrera detta med vetenskapliga förnuftsmetoder. Men låt mänsklig vishet regera där den hör hemma. Från trons område låter vi den fara. Vi människor kan inte tänka ut Guds tankar av oss själva. Josef är ett föredöme, han trodde det Gud sade. Det Gud sade till honom i drömmen, det tog han emot, han lyssnade uppmärksamt och följde instruktionerna.

Någon kanske säger: ”Jamen, Josef fick ju Guds tilltal i drömmen. Vi ska också vänta på tilltal i drömmar.” Men här måste man tänka på att Gud uppenbarar sig så som han själv vill. Denna gång gjorde han det genom en dröm, men det har han inte gjort för alla. Han bestämmer själv hur han vill göra. Exempel i Bibeln räcker inte. För att det ska gälla för oss, måste man visa att det är menat att gälla för oss. Det vi vet gäller för oss, det är att Gud talar i Bibeln och genom prästen så länge denne håller sig till Bibeln.

3/ Jesus är Immanuel, Gud med oss – ända in i evigheten

Så är alltså Gud med oss på vår vandring genom livet. Han är särskilt närvarande i nattvarden. Men det slutar inte här. När han lämnade den jordiska existensen förkunnade han igen om Immanuel. Han lovade att vara med oss alla dagar intill tidens slut. (Matt 28:20) Så börjar Matteus-evangeliet i det första kapitlet med löftet om Immanuel, Gud med oss, och det står också i det sista kapitlet i den allra sista versen. Jesus kom hit till jorden och blev Immanuel, han är med sin kyrka i ordet och sakramenten, ja han är med oss alla dagar intill tidens slut, då han ska hämta de trogna till himmelen. Där ska han dricka det nya vinet i Faderns rike tillsammans med oss, Immanuel. Amen.

J Fjellander

[^]