Gudsfruktans hemlighet

Idag firar vi juldagen, en av de största högtiderna i kyrkoåret. Vi firar att Gud blev människa, och det är en stor paradox. Helt obegripligt egentligen: Att den oändlige Guden blir en begränsad människa. Att Gud, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se (1 Tim. 6:16) kommer till oss och blir en synlig, verklig och dödlig människa, steg ner från sin himmel och kom till oss människor i synlig gestalt. Detta är ett stort under, som vi firar idag. Men han kom inte bara hit för att göra ett under och visa sin makt, utan för att bli vår broder och hjälpa oss i vår nöd. Vi hade alla gått vilse, vi ville alla vandra vår egen väg, men allt detta tog Jesus på sig när han kom till oss. För att vi skulle bli Guds barn blev han människa.

Julen har satt tydliga spår i vår liturgi, i vår gudstjänst. Änglarnas lovsång i natten hos herdarna är också vår, de flesta söndagar intonerar jag Gloria: Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott behag. Och i trosbekännelsen bekänner vi jungfrufödelsen och sjunger: som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa.

Predikotexten idag är från den tredje årgången. Predikan utgår från aftonsångstexten, som är hämtad från Första Timoteusbrevets tredje kapitel, och den har fått överskriften Gudsfruktans hemlighet. Och vi säger för det första:

Gudsfruktan är en stor hemlighet

”Gudsfruktan” är ett ord som vi inte använder så ofta i dagligt tal. Det grekiska ordet betyder ungefär ”vördnad”, ”fromhet” eller ”religion”, och det var ett populärt ord bland grekerna under antiken. Grekerna var religiösa, alla hade sin fromhet, sin gudsdyrkan, sin religion. Det var inne att vara religiös. Vi ser det till exempel när aposteln Paulus var på Areopagen i Aten. Det var då han sade: Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. Han hade bland annat funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Och så sade han: Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. Och verbet tillbe här är samma ord som substantivet gudsfruktan, så vi skulle kunna vrida till det litet och säga Vad ni alltså gudsfruktar utan att känna, det predikar jag för er.

I vårt samhälle säger man inte så ofta nu för tiden att man är religiös. Det är ute. Det var annorlunda för bara några årtionden sedan. På åttiotalet var det inne att säga att man var ”privatreligiös” eller att man var kristen ’på sitt sätt’. Så skrev kyrkoherde Staffan Bergman år 1986 i ett nummer av vår dåvarande tidskrift Lutheranen: Människor är i dag ofta privatreligiösa, som det så vackert heter. Man har en personlig, skräddarsydd religiositet som passar de egna behoven.

Varje tid, varje samhälle har sin egen kultur, sina egna standarduppfattningar som de flesta utgår ifrån. Idag säger man inte längre särskilt ofta att man är religiös. Och det är klart, ganska få människor tillber någon gud, men vår tid är ändå full av människor som tror på en mängd saker som inte kan bevisas. De är religiösa. Alla människor är religiösa, i den meningen att alla tar ställning på ena eller andra sättet i vad man kan kalla värderingar eller värdefrågor. Frågor om rätt och fel och om tillvarons väsen. Alla människor har värderingar, och de går faktiskt inte att bevisa. Det är inget konstigt med det. Värdefrågor är sådana till sin natur. Det som kan bevisas är fakta. Värderingar är hur vi ser på fakta, hur vi bedömer dem, vilken världsbild vi har.

Och som sagt lever vi i ett religiöst samhälle. Tänk bara på ordet värdegrund, som är ganska mycket använt. Varje värdegrund vilar på religiös bas, man tror någonting som man inte kan bevisa men ändå anser vara sant. Så klart! Så gör vi alla, och vi bör göra det. Ett annat exempel på vår tids religiositet är hbtq-frågorna. Det är ett område där det blir tydligt att anhängarna drivs av religiösa motiv för att inte säga fanatisk iver och att man utsätter sig för en risk om man ifrågasätter den politiska normen, den utbredda majoritetsreligionen.

Men när Paulus idag talar om gudsfruktan, så menar han inte vilken religiositet som helst, utan han menar den riktiga gudsfruktan, den sanna religionen. Den som ger kunskap om och kontakt med den verklige Guden. För det fanns och finns många religioner och det fanns och finns många gudar som tillbes, men det är bara en gud som är den sanne Guden.

Det finns alltså bara en sann gudsfruktan. Och sankt Paulus säger att den innehåller eller är en stor hemlighet. I grundtexten står det ”myst´ärion”, som vi lånat in via latinet som vårt ord ”mysterium”. När vi säger mysterium, tänker vi oss ofta något ogripbart eller svårförståeligt, men Bibelns gudsfruktan är inte svårbegriplig, utan i Bibeln betyder ordet mysterium eller hemlighet att det är något som vi inte kan tänka ut av oss själva. Det är en stor hemlighet, vi kan inte alls fundera ut den på egen hand, den kommer till oss från Gud, den måste berättas om och förkunnas. Aposteln skriver till Kolosserna om denna hemlighet: den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans heliga. (Kol. 1:26) Så kan vi nu gå vidare och säga för det andra:

Gudsfruktans hemlighet har uppenbarats

Den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans heliga, den har sankt Paulus beskrivit just före dessa ord till kolosserna. Där står det i klartext: Hemligheten är Guds Ord. Genom tider och släktled har Guds Ord varit dolt för världen, det har förvarats hos judarna, men nu vid tiden för Kristi ankomst till jorden har det uppenbarats. När Jesus kom till jorden och föddes i ett stall, då uppenbarades hans härlighet, även för hedningarna. När förberedelserna var färdiga, handlade Gud: När tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. (Gal. 4:4f)

Hemligheten uppenbarades. Jesus Kristus, den sanne Guden, uppenbarades i köttet. Gud blev människa. Han gick in under våra villkor och blev en människa som vi. Detta är ett verkligt mysterium i den meningen att det inte går ihop för det mänskliga förnuftet hur Gud kan bli människa, men det är ju inte på något sätt dunkelt eller svårbegripligt. Jesus kom från himlen och blev en människa. Han blev uppenbarad i köttet. Han blev människa för att rädda oss från det som skiljer oss från Gud. Vi kallar allt detta synd. Allt det som strider mot Guds heliga vilja. Och Jesus levde ett syndfritt liv, men han tog på sig våra synder och vår skuld. För att vi skulle bli fria från dem. Han bar dem upp på korsets trä, men han blev avlöst från dem genom Gud Faderns beslut och dom. Han blev bevisad rättfärdig genom Anden. Genom att Jesus uppstod bevisade han att han var fri från våra synder, att han hade utfört det gudomliga verket att bära våra synder. Hans födelse förkunnar att han är Gud i en människas gestalt, han blev uppenbarad i köttet, och genom uppståndelsen bevisades det i den Helige Andes kraft. Som aposteln skriver i romarbrevet:

[Jesus] som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda. (Rom. 1:3f.)

Så kommer vi till att han blev sedd av änglarna. Sedd av änglarna blev han till exempel i julevangeliet som vi hörde från altaret: Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud. (Luk. 2:13) Änglarna lovade Gud med hög röst för det stora undret som uppenbarades: att Guds Son blivit född, att Gud blivit människa. De prisade Gud för att de hade fått vara med, fått skåda Guds ankomst till människosläktet. Ja, änglarna omnämns också flera gånger i samband med Jesus, när han frestades, när han led i Getsemane och när han uppstod. Men idag, då vi firar undret att Gud blev människa, vill vi ju särskilt nämna och framhålla julnattens änglar och deras himmelska lovsång som en del av gudaktighetens stora hemlighet.

Så går vi vidare och säger för det tredje:

Denna gudsfruktan skall förkunnas i världen

Julundret är inte en isolerad händelse, något som är färdigt och avslutat sedan det skett i natten och änglarna fått vara närvarande och skåda det. Det var verkligen en fantastisk händelse som hade förkunnats i förväg av profeterna och som nu uppfylldes. Men det är inte avslutat och färdigt med det, nej, denna stora hemlighet uppenbarades för att den skall förkunnas i världen. Som det står i vår text idag, i hymnen, att gudsfruktans hemlighet blev predikad bland folken, trodd i världen. Detta var ett faktum redan då. Budskapet om Jesus hade gått ut bland folken, bland hedningarna, och de hade tagit emot honom. De hade trott på honom. Ty det är ju enda sättet att ta emot Jesus och bli Guds barn: Att tro på honom. Hans eget folk hade inte tagit emot honom så väl, de flesta hade förkastat honom, och detta ledde till att budskapet spreds ut över jorden, precis som Jesus sade innan han sedan också blev, som hymnen säger, upptagen i härligheten.

Där i härligheten, i himmelen, har Jesus satt sig på Faderns högra sida för att regera över sin kyrka medan gudaktighetens hemlighet fortsätter att förkunnas bland folken. Jesusbarnet som vilar i krubban, det är gudaktighetens hemlighet. Jesusbarnet är Gud uppenbarad i köttet, han kommer till oss i detta barn, predikas för oss, för att han ska bli trodd bland oss och mottagen i våra hjärtan. Så kommer vi in i juldagens mysterium genom tron, vi renas från våra synder och allt som skiljer oss från Gud och förenas med honom. Vi kommer till kyrkan, vi församlas för att ta emot och komma in i mysterierna, i gudaktighetens hemlighet, för att få del av Jesus och tillbe honom när han kommer till oss. Så sänds vi sedan ut i vår vardag för att han genom oss ska bli förkunnad, han ska bli predikad bland folken och trodd i världen.

Så kan också vi stämma in i profeten Jesajas ord, göra hans ord till våra och med honom bekänna Messias ankomst, julens mysterium, gudaktighetens hemlighet:

Ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Amen.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

J Fjellander

[^]