Seger över Satan

Jesus talar i vår text om Satan eller djävulen. Alla texter denna söndag nämner honom. Satan är ett hebreiskt ord som betyder motståndare eller åklagare. När det översätts till grekiska blir det diábolos, på svenska djävulen. Varifrån kom han? Hur kunde Gud tillåta djävulen att verka i den goda skapelsen? Det är frågor som vi inte får några helt uttömmande svar på i Bibeln. Den förklarar aldrig närmare hur djävulen kom till. Han dyker plötsligt bara upp på scenen strax efter att människan skapats till Guds avbild, färdig att kasta sig över och fördärva skapelsens krona.

Vi vet av den heliga Skrift att Gud i början inte bara skapade människan, utan också änglar och andeväsen. De senare hör till hans osynliga skapelse. Gud är god och han skapar det som är gott. Han skapar inte djävlar och demoner. Han är aldrig upphov till ondska i någon form. Men eftersom det ändå finns onda änglar och andemakter, så måste det ha skett ett avfall från Gud i änglavärlden. Detta förutsätter att änglarna hade en fri vilja, så att de kunde välja att lyda Gud eller inte göra det. Att ett avfall bland änglarna verkligen skedde antyds också i 2 Petr. 2:4, där det talas om ”änglar som hade syndat”. Ledaren för avfallet från Gud var djävulen, honom som Jesus kallar för ”lögnens fader” och säger att han ”varit en mördare från början” och ”aldrig stått på sanningens sida” (Joh. 8:44).

Hur än detta fall i änglavärlden skedde så kan vi konstatera att djävulen finns och verkar än i dag. Det är inte svårt att se. Han är verkligen inte någon ofarlig skämtfigur med horn i pannan, utan mörkrets furste som driver människor till destruktiva och fruktansvärda illgärningar på jorden.

Han frestar oss människor till många synder, t.ex. att ljuga, stjäla, bedra och skada andra för egen vinnings skull. Men allra farligast är Satan på det andliga området, när han frestar oss att inte tro på Gud och lita på hans ord. Det första han gjorde, när han trädde fram på historiens scen var att fresta människan att ifrågasätta Gud. ”Har Gud verkligen sagt?” var hans första ord på jorden (1 Mos. 3:1). Han började med att försiktigt så tvivel hos Adam och Eva om sanningen i vad Gud hade sagt till dem. Sedan gick han vidare och påstod rätt ut att Gud ljög: han menade inte vad han sade, de skulle inte alls dö om de åt av frukten från ”trädet med kunskap om gott och ont” (2 Mos. 2:9). Tvärtom, då skulle de bli som Gud och själva kunna bestämma över vad som var gott och ont.

Samma linje driver djävulen än i dag. Han vill få oss att tro att Bibeln är en dunkel och svårtolkad bok, full av motsägelser och gamla myter. Ingen vettig människa kan i dag tro på allt som står i den. Han för nu liksom i början krig mot Guds Ord och vill ersätta tron på vad Gud säger med tron på vad människan säger, tycker och tror.

Och han har lyckats ganska bra, särskilt under de två sista århundradena, då tron på Bibeln som Guds Ord i det närmaste helt raserats i allmänt medvetande. Bibeln ses inte längre som boken med Guds Ord till oss i verklig och bokstavlig mening. Den är bara en bok med människans olika tankar och föreställningar om Gud under olika tider, alltså en mänsklig och tidsbunden bok med skiftande innehåll och värde. Ur den kan man välja och vraka vad som passar. Så ser många kyrkor på Bibeln i dag. Man har släppt tron på att Bibeln i alla avseenden är en av Guds Ande ingiven bok där Gud uppenbarar sina tankar om oss och visar oss vägen till frälsning och salighet. Precis så vill Satan ha det. Han vet, att där Guds Ord ersätts av människotankar, där självdör kyrkan. Där ebbar det sant andliga livet ut.

Mitt i detta krig mot Guds Ord lever vi som kristna i dag. Vi har en hård kamp att kämpa mot Satan. Det är mot denna bakgrund som vi nu går till vår predikotext som talar inte bara om kamp utan också om seger över Satan.

1. Jesus, Guds Son, har själv kämpat och vunnit seger över Satan

I dagens epistel läser vi: ”Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar” (1 Joh. 3:8). Det var för det han kom. I evangelierna ser vi att överallt där Jesus gick fram förde han krig mot djävulen och onda andar som plågade människor på olika sätt. Överallt där han gick fram drevs Satans rike tillbaka. Allt som synden hade dragit med sig av olycka och lidande i tillvaron vek undan där Jesus gick fram. Människor befriades från synd, besatthet, sjukdom och t.o.m. död.

I vår text hör vi om hur Jesus i förväg sände ut sjuttio lärjungar till städer som han tänkte besöka och utrustade dem med sin makt att förgöra fienden. Också detta var ett led i kriget mot Satan. Och lärjungarna fick med häpnad uppleva hur de onda andarna vek undan för dem, när de talade i Jesu namn. De kom tillbaka rusiga av segerglädje.

När Jesus hörde dem berätta vad de varit med om, fylldes han av stor glädje. Han såg för sin inre blick Satan falla som en blixt från himmelen, slagen till marken och krossad. Här förverkligades ett stycke av hans gudomliga kallelse, den som Gud hade talat om redan vid syndafallet, när han sade till ormen: ”kvinnans avkomma ... skall krossa ditt huvud, och du skall hugga honom i hälen” (1 Mos. 3:15).

Men nu var stunden snart inne då Satan skulle krossas på ett mer avgörande sätt. Jesus var på väg upp till Jerusalem där den slutliga sammandrabbningen med fienden väntade – en kamp på liv och död. Ormen ringlade sig redan avvaktande kring honom med glittrande ögon för att komma åt rätt tillfälle att ”hugga honom i hälen” och spruta in sitt plågsamma och dödande gift i honom. När Jesus, dömd till döden, till sist spikades fast på korset, såg det verkligen ut som om djävulen äntligen vunnit och en gång för alla besegrat denne man som han tidigare förgäves försökt få på fall.

Men vad som skedde var i själva verket det rakt motsatta till vad som syntes ske. Vad djävulen – förblindad av sitt hat mot Jesus – inte räknade med var att Gud hade sin hand med i allt det hemska som Jesus fick vara med om och utstå. Det ingick i den gudomliga frälsningsplanen. Mitt i sin mänskliga plåga och svaghet utförde Jesus en gärning av alla största betydelse för oss. Han tog på sig dina, mina och alla människors synder, lät sig straffas för dem och dog allas vår död. Hans lidande och död var en gottgörelse, ett försoningsoffer, en lösepenning för alla syndare i världen.

Mitt i det som såg ut som ondskans totala seger, löste Jesus ut alla inteckningar som djävulen har i oss människor. Varje synd är en Satans inteckning i våra liv, en säkerhet som visar att han äger oss. ”Var och en som gör synd, han är syndens träl”, säger Jesus (Joh. 8:34). ”Alla som gör synd lyder under djävulen”, säger aposteln Johannes (1 Joh. 3:8). Och eftersom alla har syndat, så är det sant som aposteln säger: ”att hela världen är i den ondes våld” (1 Joh. 5:19).

Satan använder sig t.o.m. av Guds lag för att bevisa att vi är hans. Lagen anklagar och dömer oss. Den visar att vi är syndens slavar eftersom vi både vill och gör det som är ont. Den är en dödande spjutspets riktad mot vårt ogudaktiga, onda och orena hjärta. Den ställer oss under Guds förbannelse. Men, säger aposteln, ”Kristus friköpte oss från förbannelsen, när han blev en förbannelse i vårt ställe” (Gal. 3:13). Det var vad som skedde på korset. Aposteln Petrus säger: ”Våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade” (1 Petr. 2:24).

Tack vare denna Jesu kamp och seger för oss, finns det botemedel mot djävulens, syndens och dödens förödande makt över oss. Därför säger vi för det andra i dag:

2. Jesus, Guds Son, befriar oss från Satans våld genom evangelium

Den kristna kyrkan har inte fått någon befallning att likt de sjuttio i vår text bota sjuka och driva ut onda andar ur kroppsligt besatta. Men hon har fått ett mycket större uppdrag, nämligen att förkunna evangelium för syndare och döpa dem till syndernas förlåtelse och till ett liv med Gud. I detta ligger en mycket större makt än att tillfälligt kunna bota sjuka, eftersom evangeliet är det enda botemedel som finns mot syndens gift, och det enda som driver ut Satan och skänker evigt liv med Gud. Det är nämligen en ofelbar lag, att där synden tas bort, där åker Satan ut, och i stället kommer den Helige Ande in i våra hjärtan. Att förkunna evangelium och döpa är därför en verklig exorcism, en sann djävulsutdrivning, som befriar, pånyttföder och förvandlar syndare. Att göra det är kyrkans stora och bestående uppdrag intill tidens slut.

När de sjuttio återvände, hänförda över den makt deras ord haft, sade Jesus till dem: ”Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himmelen.” Att tillhöra Gud och ha sitt namn skrivet i himmelen, är det största av allt. Jesus påminner de segerrusiga lärjungarna om att inte så fixera sig vid vad de utfört, att de glömde bort att de själva blivit befriade från Satans makt genom nådens evangelium. Också vi behöver den påminnelsen. Det finns inget som är så viktigt i kampen mot Satan och hans frestelser som att äga den visshet, glädje och kraft som kommer av tron på evangelium. Det är inte på oss själva och våra gärningar vi skall tro, utan på Jesus och hans seger för oss.

Evangeliet talar om för oss att vårt namn är skrivet i livets bok i himmelen. Det skrevs in där redan när vi döptes som små barn. Gud själv skrev in dig, inte för att du var oskyldig och syndfri, för alla – barn såväl som vuxna – är av naturen i den ondes våld och vredens barn (1 Joh. 5:19, Ef. 2:3). Du blev inskriven för Kristi skull, för vad han gjort för dig. Ditt namn skrevs inte bara på jorden, där det kan komma bort. Det skrevs in i den himmelska kyrkoboken. Det är till detta ditt inskrivna medborgarskap i himlen som Gud ständigt kallar dig tillbaka när du faller i synd.

Varje gång en människa vänder om till Gud och tror evangelium, faller Satan ”ner från himmelen som en blixt”. Den onde vänder sig också mot himlen med anspråk på varje människa. Men när han gör anspråk på en döpt kristen som tror på Kristus har han inget att komma med. Han har inget att komma med där synden är borttagen. Han slungas som en blixt ner till marken. Och i himlen bryter jublet ut. Jesus säger att det blir ”glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig” (Luk. 15:10).

Skall du kunna utlösa en sådan glädje i himlen, måste du ge upp alla försök att besegra det onda och göra om dig själv till en bättre människa. För det kan du inte. Det enda du skall gör är att vända dig till Jesus, höra hans evangelium och tro att hans seger över Satan är din seger och att ditt namn av nåd är inskrivet i livets bok. I den tron kan du rå på Satan.

3. Jesus, Guds Son, ger oss kraft att bekämpa fienden

Vi står alltid i kampen mellan Gud och Satan. Antingen lyssnar jag till den onde som genom synd och otro vill ödelägga mitt andliga liv. Eller så lyssnar jag till det heliga evangeliet, varigenom Guds Ande verkar tro, driver ut Satan och bryter syndens makt över mig.

Även om djävulen har förlorat mot Jesus, så är han ännu inte förintad. Han vet att han är dömd och att hans tid är kort. Därför frestar och angriper han oss allt vad han kan för att återerövra oss. ”Hans avsikter känner vi till”, säger aposteln Paulus. (2 Kor. 2:11). Så var på din vakt och låt dig inte överlistas!

Jesus sade till de sjuttio: ”Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er.” Det säger Jesus även till oss som vill vara kristna i dag. Vi har en farlig fiende, som bådar upp hela världen för att döda vår tro och utsläcka vårt liv i Kristus. Han frestar oss antingen till högmod och självgodhet, när vi känner oss starka, eller till förtvivlan och otro, när vi är svaga och faller i synd. Ånger och tro på evangelium räddar oss från båda dessa fallgropar. Ingenting kan göra oss verklig skada, dvs. föra oss bort från Gud, när vi har all vår berömmelse, vår rättfärdighet och rikedom i Kristus. Då skall ”Fridens Gud”, som aposteln Paulus säger, ”krossa Satans makt under era fötter” (Rom. 16:20).

Vi hörde i dagens evangelietext från Matt. 4 hur Jesus i öknen övervann djävulens frestelser att svika sin uppgift. Med orden ”Det är skrivet” slog han tillbaka varje utfall från fiendens sida. Så skall också vi göra. Varje attack och varje frestelse skall vi möta med Guds Ord och med rop och bön om hans hjälp. När vi frestas och anfäktas känns det ibland som att man inte kan be på grund av alla onda tankar och begär man har. Men även det är en frestelse som vi måste bekämpa, för det är just då vi verkligen behöver Guds kraft att stå emot fienden. Aposteln ber oss i Ef. 6 att ta på oss hela Guds vapenrustning så att vi kan stå emot på den onda dagen. Han säger: ”Tag trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön” (Ef. 6:16-18). Så vinner vi genom Ordet och bönen mitt i all vår svaghet seger över Satan. Amen.

S Bergman (2011)

[^]