Jesu namn och våra namn

Ämnet för vår predikan idag är Jesu namn och våra namn. Och vi börjar med

Jesu namn och de onda andarna

De sjuttio lärjungarna kom tillbaka till Jesus fulla av glädje, till och med de onda andarna var dem underdåniga! De sjuttio hade av Jesus fått uppdraget att driva ut onda andar. Och nu kom de jublande tillbaka till honom och berättade att de onda andarna lydde dem. Fantastiskt! Vilken upplevelse för de sjuttio lärjungarna! Och de hade förstått vad det berodde på, vad som betvingade de onda andarna: Jesu namn. Ty det är ett kraftfullt namn, det är ett högt namn, ja, det är namnet över alla namn. I det namnet ska alla knän böja sig, förr eller senare, vare sig de vill det eller inte. Det är Guds eget namn.

Hur illa används inte Jesu namn i vårt land och andra länder! Väldigt ofta används det till svordomar och tanklöst tal. För människor som talar så, står det alls ingen glans kring det namnet. Det är för dem många gånger alldeles innehållslöst och likgiltigt. Och ändå låter de inte bli att använda det, trots att det inget betyder för dem. De fortsätter att dag efter dag fylla ut det de säger med sådant som de själva anser vara nonsens eller till och med dumheter. Men så ska det inte vara för oss kristna. Vi ska mena vad vi säger. Vårt tal ska vara så att ja är ja och nej är nej. Vi ska inte missbruka Herrens, vår Guds namn, som andra budet lyder.

Varför är då Jesu namn namnet över alla namn? Varför lydde de onda andarna de sjuttio lärjungarna när de åkallade Jesu namn? Det enkla svaret är att Jesus är Gud. Varför skulle annars djävulens medhjälpare vika?

Här ser vi att Guds namn inte är någon slags lös tillhörighet till Gud, nej Guds namn är Gud själv. På samma sätt är Jesu namn Jesus själv, det ser vi av att Skriften säger att det finns frälsning i Jesu namn (Apg. 4:12). Att det finns frälsning i Jesus är lätt att förstå, men som sagt säger Skriften även att det finns frälsning i Jesu namn.

När Petrus och Johannes en gång efter Jesu uppståndelse var på väg upp till templet för bön (Apg. 3), då var där en man som varit lam från födelsen, han satt och bad om allmosor. Men Petrus och Johannes gav honom inte några pengar, utan Petrus helade honom, han gjorde honom frisk, så att han kunde gå. Hur sade Petrus då? Sade han helt enkelt åt honom att resa sig upp och gå? Ja, det gjorde han, han sade stig upp och gå! Men det var inte det enda han sade, utan han angav vems kraft det var, vem som egentligen skulle utföra undret: I Jesu Kristi, nasaréns, namn. För Jesus är Gud, och därför är hans namn kraftfullt! Petrus eget namn förmådde inte göra detta under, ty han var en skapad varelse, en människa. Allt som hör till skapelsen står under Gud som skapat det. Det som är skapat har ingen självständig kraft. Det är Gud som har den verkliga kraften, och det var därför som Petrus åberopade sig på Jesu namn.

Jesu namn och kampen mot det onda

Jesu namn är kraftfullt än idag. I Jesu namn finns förlåtelse för alla synder, i Jesu namn finns befrielse från djävulens makt. I Jesu namn finns upprättelse och frid för alla människor. I Jesu namn finns ljus på vägen och ledning i livet. I Jesu namn finns kraft att göra gott. Och det bästa är, att barnaskapet hos Gud är helt gratis, man kan inte förtjäna det på något sätt, utan man blir Guds barn genom att bara ta emot, genom att tro.

Och kraften i Jesu namn behövs! För världen är i den Ondes våld. Satan har fallit från himlen ner på jorden som en blixt, säger Jesus idag. Och som det står i Johannes Uppenbarelse, kapitel tolv: Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Djävulen kallas här Draken. Och ormarna och skorpionerna i vår text, det är djävulens medhjälpare, hans änglar. De är på jorden, de är nedkastade på jorden.

Så beskriver Bibeln den andliga kampen, där giftiga, farliga djur står för djävulen och hans anhang. Jesus menar inte att fysiska ormar och skorpioner är våra fiender. Vi ser det i parallellismen i vår text. (En parallellism är att man säger något två gånger, med olika ord men med stort sett samma innehåll. På så vis förstärker och förklarar man innehållet. Som i herdepsalmen: Först en sats Herren är min herde och så följer parallellen: mig skall intet fattas. En sats till: Han låter mig vila på gröna ängar och så följer parallellen: han för mig till vatten där jag finner ro.)

Så lärjungarna fick makt att trampa på ormar och skorpioner det vill säga att stå emot fiendens hela välde.

Detta gäller även oss idag. Guds rike och djävulens välde strider fortfarande med varandra, och vi kristna är med i den kampen. Vi kämpar på olika sätt för att utbreda Guds rike, och när det gäller goda gärningar och arbete i Guds rike gäller den gamla satsen: Ora et labora, bed och arbeta: Vi ber för kyrkan och för Guds Ords spridning, vi ber för våra icke-kristna vänner att de ska bli kristna och vi agerar också, genom att vi rustar oss genom att vi läser Bibeln och goda kristna böcker själva, vi stöder kyrkan med pengar och arbetsinsatser, och vi vittnar om Jesus när det ges möjlighet. Detta kan vi göra med all frimodighet, för Jesus bevarar oss. Som det står i vår text: Ingenting skall någonsin skada er. Vilket löfte! Vad som än händer, så kan det inte skada oss.

Jesu namn och våra frestelser

För naturligtvis möter vi svårigheter och frestelser av olika slag. Att vara kristen innebär inte att vi förskonas från det onda, för vi har problem av olika slag, sjukdom, anfäktelser och sorg. Djävulen vill få oss att sluta tro på Jesus. Han säger: Vad finns det för bevis för Jesus? Är inte kristendomen otidsenlig? Se på alla andra människor som klarar sig bra utan Jesus! Varför ska du hålla på att gå i kyrkan? Det tar bara en massa tid och inte är det till någon nytta heller. Och skulle er lilla kyrka, med något dussin personer, vara den rätta kyrkan? Ger det inte dig bara svårigheter? Är inte alltihopa bara en stor bluff?

Sådana frågor och andra viskar de onda andarna till oss. De söker upp våra svaga punkter och försöker fresta oss. Och visst skulle vi ha mera tid och pengar för oss själva om vi lämnade kristendomen. Vi skulle nog ha färre svårigheter. Men skulle vi ha frid? Skulle vi ha frid om vi sa att vi är utan synd inför Gud? Att vi är genomgoda och rena? Eller skulle vi ha frid om vi sa att det inte finns något sådant som synd? Att det inte finns någon absolut moral som vi ska följa? Låt mig ge ett exempel: Om du råkar gå förbi en människa som är i livsfara, är det valfritt att hjälpa till om du kan, utan risk eller fara för dig själv? Där ligger en människa på marken som verkar vara på väg att förblöda, är det valfritt att ringa efter ambulans? Eller finns det en moralisk skyldighet att hjälpa till? ”Det är klart att jag skulle ringa, för om det var jag som låg där, skulle jag ju vilja att den som kom förbi skulle ringa på ambulansen.” Naturligtvis ville du det. Men det är inte frågan. Frågan nu var om det finns en moralisk skyldighet att hjälpa i en sådan situation, eller om man rent moraliskt lika gärna kan välja att bara gå därifrån. Kan man det? ”Jag vill ju bli hjälpt om jag ligger där” säger du, ja, men det var ju inte frågan. Du får ju vilja vad du vill, naturligtvis skulle du vilja bli hjälpt, men den andre vill kanske inte hjälpa dig. Frågan är därför om det finns något som står över din vilja och den andres vilja, något som är oberoende av vad du vill och vad den andre vill. Helt enkelt om det finns Rätt och Fel som vi ska rätta oss efter.

Vad svarar du? Är det valfritt att hjälpa till genom att ringa på ambulans när någon är på väg att fara riktigt illa, kanske till och med dö? Jag svarar: Det är inte valfritt att hjälpa till i en sådan situation. Det finns moraliska förpliktelser, vi människor har skyldigheter som inte är mänskliga konventioner, utan vi människor står till svars för vårt handlande inför en högre makt. Det är mot Guds vilja vi bryter när vi gör det som är fel. För vi gör fel, vi säger dumma saker och vi tänker själviska och orena tankar. När vi har dåligt samvete, så beror det på att vi bryter mot Guds vilja. Sankt Augustinus har rätt: Du, o Gud, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig.

Så när vi frestas av de onda andarna, låt oss fly till Jesu ord: Ingenting skall någonsin skada er. Vad det än är. Det må vara förförande trevligt eller riktigt obehagligt, smärtsamt eller farligt. Vi ska vara beredda på det och lyssna till det som Sankt Paulus skriver till romarna: Varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Jesu namn och våra namn

Till sist säger texten något om våra namn: Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen.” Ja, det är saligt att få vara Guds barn! Det är det allra viktigaste, att vi har våra namn skrivna i himmelen, i livets bok. I dopet fick vi våra namn skrivna i Guds bok.

Det var inte vi som skrev våra namn i livets bok. Det var han som vi trodde på, som gjorde det av sin nåd, av oförtjänt nåd. Och det är vi glada över! Vi gläder oss över Guds nåd med oss syndare. Och vi ber att vi ska bli bevarade i den sanna tron, så att inte våra namn stryks ur livets bok. Det är de onda andarnas mål, att slita oss från tron. Vi står i kampen mot frestelsen. Vår enda hjälp finns i Jesu namn. Ty Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. Jesus vill bevara oss på den rätta vägen, och för att göra detta grundade han kyrkan. Där kommer han särskilt till oss, för att leda oss och bevara oss. Han kommer i Ordets predikan och i det heliga sakramentet. I nattvarden hör vi Guds hjärta slå för oss syndare: För dig utgiven, för dig utgjutet. För dig, för dig, det är slagen av hans hjärta.

Så bevaras våra namn i livets bok, när vi i tro böjer knä inför vår Herre Jesus Kristus. Hans namn är vår hjälp i kampen mot de onda andarna och alla frestelser. Låt oss ofta använda det namnet, det är en kort bön med stor kraft. Bara att säga: ”I Jesu namn”. Låt oss använda det ofta, i nöd och i glädje, i glädjen över att våra namn är skrivna i himmelen. Amen.

J Fjellander

[^]