Petrus omvändelse och uppdrag

Vår text idag, liksom också andra årgångens text, är hämtad från det sista kapitlet i johannesevangeliet, det tjugoförsta. I detta kapitel råder en himmelsk frid! Vi befinner oss vid stranden av Tiberias sjö, som evangelisten Johannes kallar den, den stora sjön i norra delen av Palestina. (Den kallas i Bibeln också sjön Gennesaret, Galileiska sjön eller Kinneretsjön.) Jesus har just visat sig, efter sin uppståndelse, för sju av lärjungarna, och när Simon Petrus på Jesu uppmaning drog in nätet var det alldeles fullt av fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Detta är den första delen av vårt kapitel, och det är predikotext för andra årgången. Jesus bjöd in dem till sin måltid av fisk och bröd, och genom att han åt med dem uttryckte han sin samhörighet med dem. Måltidsgemenskapen med Jesus är himmelsk, en försmak av den himmelska bröllopsfesten. Jesus återupprättar lärjungarna, allt som tidigare hänt var nu förlåtet. De hade alla övergett honom på långfredagen, precis som han hade förutsagt. Vi läser i sankt Matteus tjugosjätte kapitel: Då sade Jesus till dem: "Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras. (26:31)

Nog hade Jesus haft goda skäl till att förskjuta de tolv om han hade velat. De hade alla gått ifrån honom i hans svåra stund. Jesus sade det till dem i förväg, att de skulle förråda honom, men det ville de inte höra talas om. De var övermodiga och självsäkra. Petrus hade svarat Även om alla andra överger dig, så skall jag inte göra det. Ja, Petrus sade till och med Om jag än måste dö med dig [Jesus], skall jag aldrig förneka dig.

Jesus hade sagt till Petrus Amen säger jag dig: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig. Och Petrus hade vågat sitt liv på att han aldrig skulle förneka Jesus.

Men hur gick det? Det vet vi. Petrus bestred att han kände Jesus och tog avstånd från sin Herre och mästare. Han gjorde det en gång, och han gjorde det en gång till. Ja, till och med en tredje gång förnekade och bedyrade Petrus kraftfullt att han var Jesu lärjunge: Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Ditt uttal avslöjar dig."Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen."

Så ser vi hur det kan gå. Ingen människa är ofelbar och fullständigt pålitlig. Som sankt Paulus skriver till romarna: Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. (Rom. 3:4) Ja, det är så sant som Luther säger i Stora katekesen: Jag och min nästa, korteligen alla människor, må ta fel och bedra, men Guds ord kan inte ta fel. (SKB s. 480)

Men Jesus förlät sina bristfälliga lärjungar deras stora avfall och alla deras synder, för det finns ingen synd som är så stor att den inte kan förlåtas. Låt oss komma ihåg detta, när djävulen kommer och vill få oss att tvivla på att vi är Guds barn och att vi är förlåtna för Jesu skull: Det finns ingen synd som är så stor att den inte kan förlåtas. Här frågar du kanske: Men lär inte Jesus att synd mot den helige Ande inte kan förlåtas? Nej, det står det inte. Det står att hädelse mot den helige Ande inte kommer förlåtas, det vill säga, det finns så svåra synder att man till slut blir förhärdad, så att man inte längre bryr sig, så att man inte kommer till Jesus, inte vill ha med honom att göra. Det är därför Jesus varnar för hädelse mot den helige Ande och säger att den inte kommer bli förlåten. Inte så att det inte skulle finnas förlåtelse för dessa människor och deras svåra synder, utan för att blivit sådana att de absolut inte vill ha någon förlåtelse. Så kom ihåg, vi kan alltid komma till Jesus med våra synder, hur stora de än är. Jesus säger: Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. (Joh. 6:37) Att komma till Jesus, det är att tro på honom. Att inte förlita sig på sina egna gärningar och prestationer, utan endast tro på Jesus. Det är att komma till honom.

Detta är bakgrunden till dagens text, hur Jesus kommer på stranden och upprättar sina lärjungar. När de så hade ätit gick Jesus en bit bort med Petrus och talade med honom och frågade om han älskade honom. Varför gjorde Jesus detta? Räckte det inte att han hade förlåtit Petrus och lärjungarna deras synder? Jo, det räckte för att försäkra Petrus och lärjungarna om att de åter var Guds barn, men det var en punkt till där Petrus behövde få ytterligare upprättelse och bekräftelse, nämligen frågan om hans tjänst som människofiskare, om hans apostlaämbete. Kunde Petrus vara apostel och biskop, dög han till det, han som förnekat sin Herre? Eller var han olämplig att leda Guds kyrka genom att ha avfallit från Jesus och förnekat honom?

Så Jesus tar med sig Petrus och ställer en fråga till honom: Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa? Naturligtvis frågar inte Jesus för att få reda på något. Som Petrus säger litet senare, så vet Jesus allting. Jesus är allvetande, ja, han är Gud. Att Petrus säger Herre, du vet allt, det är en bekännelse till att Jesus är Gud, för det är bara Gud som är allvetande. Vi läser om hur Gud är allvetande till exempel i den etthundratrettionionde psalmen i Psaltaren: Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Och här står det i den hebreiska grundtexten det som är översatt med Herre det heliga gudsnamnet JHVH. Vi kan alltså för tydlighetens skull uttrycka det så: O Herre Gud, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, o Herre Gud, allt om det.

Jesus frågar alltså inte för att få reda på något han inte vet, utan för att ge Petrus tillfälle att fundera och framför allt att få bekänna sin tro och kärlek till Jesus. Jesus tar hand om Petrus genom att ställa frågor, det är hans syfte. Jesus är inte någon förhörsledare som ställer knepiga frågor för att få fram sanningen. Nej, Jesus känner redan svaret. Han frågar för att uppväcka och stärka Petrus tro, och det var verkligen nödvändigt, för Petrus tro hade ju lidit skeppsbrott. Genom att tre gånger avsäga sig Jesus hade Petrus avsagt sig sin kristna tro. Jesus hade visat sig efter sin uppståndelse för lärjungarna och kallat dem till apostlar, men de hade ju på långfredagen allihopa fallit så djupt, så Jesus kom efter sin uppståndelse flera gånger till dem för att uppmuntra och stärka dem. Detta var nu tredje gången.

De hade alla fallit, men Petrus fall framhävs särskilt. När Jesus sade till Petrus: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig svarade särskilt Petrus honom: Om jag än måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.

Kyrkofadern Augustinus skriver i en predikan över denna text: Kristus uppstod igen med sin kropp och Petrus uppstod i sin ande, för när Kristus dog i sitt lidande [den kroppsliga döden på korset, min anm.], dog Petrus i sin förnekelse [Petrus dog den andliga döden, min anm.]. Herren Kristus uppväcktes från de döda, och av sin kärlek uppväckte han Petrus.

När nu Jesus i den första frågan säger Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa? så ser vi att Petrus av Jesus återfår den första platsen bland apostlarna. Han var apostlarnas ledare och den som förde ordet, som vi ser till exempel på den första pingstdagen. Men – och det är viktigt – han fick här inte av Jesus någon makt över de andra apostlarna. Han blev inte något högre än apostel, han var inte alls någon påve, utan han var så att säga ärkebiskop, det vill säga han var den främste bland jämlikar. Jesus utnämnde inte Petrus så att Petrus därefter kunde utnämna de andra apostlarna, nej Jesus utnämnde de tolv på samma sätt till apostlar och gav dem alla samma makt. Det framgår av Herrens första möte efter sin uppståndelse med de tolv, som vi läser om i kapitlet före, i det tjugonde kapitlet, där Jesus sade till alla apostlarna: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Men idag återinsätter Jesus Petrus som ledare bland apostlarna. Han frågar Petrus om han älskar Jesus mer än de andra, och Petrus svarar: Ja, Herre, du vet att jag har dig kär. Och Jesus frågar så samma sak en andra och en tredje gång, och Petrus svarar Ja, Herre, du vet att jag har dig kär. Inte så att Petrus var stolt över att han nu kunde avlägga en så hög och god bekännelse, nej, tvärtom så var Petrus fortfarande mycket medveten om hur han tidigare hade förnekat Jesus och hur opålitlig hans egen gärning är. När Jesus frågade Petrus den första och den andra gången om han älskar Jesus, använder Jesus det starkaste ordet för osjälvisk kärlek, på grekiska ἀγαπάω (agapáo), älskar du mig? men Petrus svarar med det litet svagare ordet φιλέω (filéo) jag har dig kär. Han törs inte om sin egen kärlek använda ἀγαπάω (agapáo), det vore alltför anspråksfullt. Och Jesus godtar detta, så när han tredje gången frågar Petrus använder han också det svagare ordet, φιλέω (filéo), han går liksom ner till Petrus nivå, till vad Petrus kan prestera, och säger: Simon, Johannes son, har du mig kär? Och Petrus svarar: Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär. Jesus ser hur svag och bräcklig Petrus är och att Petrus – helt riktigt – inte litar på sin egen förmåga att älska Jesus.

Och varje gång säger Jesus – med litet olika ord varje gång – att Petrus ska vara en herde för Kristi lamm och får. Herde heter på latin pastor, så här insätter Jesus Petrus i ämbetet att vara pastor, i herdeämbetet, i biskopsämbetet, för att han ska bli en tjänare i Guds kyrka. Uppdraget beror inte på Petrus utomordentliga kvalifikationer, på att han var superduktig, utan på att Herren Jesus kallar honom. Fåren ska följa Petrus när han leder dem, men med detta uppdrag följer också förpliktelsen att ge sitt liv för fåren. Den högsta värdigheten innefattar också den obegränsade skyldigheten att offra sig och sitt för den anförtrodda hjorden. Petrus som var van att leda och ordna, att ta initiativ, att avgöra frågor och handla med auktoritet, han ska en gång bli alldeles maktlös, helt beroende av andras handlingar. Den dag kommer då Petrus förs dit han inte vill, till avrättningsplatsen där han måste sträcka ut sina händer. De tidigaste källorna vi har bevarade anger att Petrus blev korsfäst år 67 eller år 68 i Rom, under kejsar Neros förföljelser av de kristna efter den stora branden i Rom år 64. Det sägs också att han på sin egen begäran blev korsfäst upp och ner, han ansåg inte att han var värdig att dö på samma sätt som sin Herre Jesus.

Så ser vi idag hur sankt Petrus blir utvald och kallad till herdeämbetet av Jesus. Och vi ser hur varsamt, hur kärleksfullt och nåderikt Jesus handlar med Petrus, och det är också ett mönster för hur Jesus handlar med oss kristna. Vi ser Jesu omsorg om Petrus, och vi ska veta att han har likadan omsorg om oss.

Det var inte Petrus som avgjorde sig för Jesus, när Petrus handlade i egen kraft gick det uruselt. Nej, det var Herren Jesus som förbarmade sig över Petrus och utvalde honom. Det var Jesus som avgjorde sig för Petrus. Som vi läser i sankt Lukas tjugoandra kapitel: Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. (Luk. 22:31) Det var då Petrus svarade: Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden. Och Jesus svarade: Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig. Så förnekade Petrus Jesus tre gånger, men idag upprättade Jesus honom tre gånger.

Detta är trösterikt för oss alla. Vi kan alla falla, men Jesus vill upprätta oss arma syndare. Han upprättar oss för att vi inte ska synda längre, utan tjäna honom i den kallelse vi har. Jesus sade till Petrus, och han säger också till oss: Följ mig!

Låt oss inför detta bli stilla och bedja: Herre, du vet allt. Du känner all min svaghet. Du vet hur ofta jag har kommit till korta. Men du vet också att jag har dig kär. Det är mitt livs lycka och stora trygghet att jag får följa dig. Jag vet ju att du är mig nära. Jag vet att jag har dig här, i ditt ord, i din kyrka, i din nattvard. Jag behöver inte göra mig oro för alla de andra och hur det blir med dem. Jag får lämna de bekymren åt dig och följa dig och tro på dig. Så var det redan från början. Så gör du också idag. Och det tackar jag dig för. Amen.

J Fjellander

[^]