Vår käre Fader hör våra böner

Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: "Lär känna Herren!"
Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger Herren. (Jer. 31:33f.)

Så skrev profeten Jeremia mer än 600 år innan Jesus började predika och det nya förbundet trädde fram. Herren Gud hade utvalt patriarken Abraham och hans avkomma långt tidigare. Han kallade Israels folk ut ur Egypten med mäktig hand och gav dem sin lag, för att de skulle vara hans egendomsfolk och följa honom. Men de ville inte tjäna Herren sin Gud. De var ovilliga och motsträviga. Israels historia var kantad av avfall från Herren. I åttahundra år hade Gud haft tålamod med Israels folk när Jeremia profeterade om det nya förbundet, där alla i Guds folk ska ha Herrens undervisning skriven i sitt hjärta.

Ja, i det nya förbundet har vi alla direkt kontakt med Gud. Vi har honom i vårt hjärta, han bor i vårt hjärta. Vi får alla komma inför Guds ansikte. Jesus har med sitt fullkomliga offer rivit sönder förlåten i templet, så att vägen nu står öppen till Guds fadershjärta. Alla kristna är heliga präster som får träda fram inför Gud. Pastorn är ingen medlare, utan alla kristna har en öppen förbindelse till Gud. Visst är det så att prästen leder församlingens bön och lovsång i gudstjänsten, men det är för att han ska leda gudstjänsten, inte för att vara förlikningsman inför Gud. För att särskilt markera det här, att prästen inte är någon medlare mellan församlingen och Gud, är det som jag under syndabekännelsen inte står mitt för altaret som annars när vi ber, utan jag står till höger. Er bön går ju direkt till Gud.

Gud är vår Fader

I dagens text undervisar Herren Jesus om bönen. Han lär lärjungarna att be Fader vår. Detta är fantastiskt! Vi får kalla Gud vår Fader. Han som är Herren Gud allsmäktig och större än universum tar emot våra böner. Vi människor är faktiskt rätt små i världsrymden. Hur kan det vara möjligt att Gud skulle bry sig om var och en av oss? Skriften säger att Gud är ouppnåelig och bortom vår tillvaro. Han är den ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. (1 Tim. 6:15f.) Men Jesus har öppnat vägen till Gud. Gud har blivit människa. Han har visat oss vem Gud är. Utan Bibeln famlar vi människor i blindo efter Gud, men Jesus har gjort Gud känd för oss. Jesus har uppenbarat för oss det vi inte annars visste eller kunde komma fram till.

I alla tider har människor sökt efter Gud, i större eller mindre omfattning. Ibland har man beskrivit de olika religionerna som ett berg eller en stor kulle, där människorna är runt omkring och går på olika vägar upp på kullen. Så möts de alla på toppen. De har gått på olika vägar, men ändå kommit fram till samma mål. Det vill säga, alla religioner leder till Gud. Så menar man. Men så säger inte Jesus och Bibeln, nej, Jesus säger: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh. 14:6) Så liknelsen med kullen är falsk. De andra religionerna leder inte till Gud, utan de leder till fördärvet. Det är bara genom Jesus vi kan bli frälsta. Det är bara genom Jesus som vi får kontakt med Gud.

Vilken förmån att få vara Guds barn! Tänk att få leva med Faderns beskydd och hans omsorg! Detta kan vi vila i. Som kung David skriver: Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. (Ps. 139:5) Och Om en här belägrar mig fruktar ej mitt hjärta. Om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg. (Ps. 27:3)

I världen är det mycket oro, ja där är alltid mycket oro, och särskilt nu i dessa Corona-tider. Naturligtvis är även vi kristna många gånger oroliga, men det är på ett annat sätt än världens barn. För vi har Gud med oss, alla dagar intill tidens slut. Även när oron kommer, är Gud med oss. Den som inte känner Gud är vilsen och ofta otrygg inför döden och alla faror. En kristen söker inte faran, tvärtom, naturligtvis undviker vi faran där vi kan, men inför de faror vi måste möta, kan vi vara trygga med Jesus. Och det finns många faror i vår värld. Det går faktiskt inte att leva utan olika faror och risker. Det är till och med så att faror och risker som vi möter tvingas tjäna Guds syften när vi övervinner dem. Det som är ont kan Gud vända till välsignelse för oss. Genom att besegra dem blir vi starkare. Sådan är vår tillvaro här på jorden.

Men vi vet att Gud är vår gode Fader. Vi får tala med honom, be till honom. Det är en oerhörd förmån att få be ”Fader vår”! Vad som än händer oss, så tar han hand om oss. Han för oss på vägar, som vi kanske inte alltid förstår, men som leder oss till livets mål, till himmelen.

Guds lag

Vi tjänar Gud inte för att vi måste, utan för att vi vill. Gud lägger sin lag i våra hjärtan, som profeten Jeremia sade. Kanske tänker någon att det är en konstig kristendom att ha Guds lag i hjärtat, kristendom är väl inte ett lagförbund? Nej, det är alldeles riktigt. Guds barn blir man inte på lagens väg. Våra gärningar hjälper inte till att sona våra synder. Jesus har redan uppfyllt lagens alla bud och krav, och rättfärdiga inför Gud blir vi bara genom att tro det glada budskapet.

Det ord som profeten använder, ”torah”, det betyder lag, men det betyder också helt enkelt undervisning. Så det vi har i hjärtat, det är Guds undervisning om Jesus och tron. Vi har tron i vårt inre, i vårt hjärta, och därför är Herren Sebaot vår Gud, och vi är hans folk, som villigt tjänar honom.

Gud är det goda

Så tar Jesus en bild ur det dagliga livet: Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. Inte vill väl vännen bli väckt mitt i natten! Han vill mycket hellre sova i lugn och ro. Det är inte litet oförskämt att komma mitt i natten, eller hur? Men nu blir han väckt. Någon bankar på dörren. Han tvingar sig ur sängen och tar sig fram till dörren, och finner att det är hans vän som står där och ber honom om att få låna tre bröd till en gäst som kommit till honom. Vid den tiden på natten! Är han inte klok? Han biter ihop för att inte häva ur sig något dumt. Helst skulle han vilja skälla ut fridstöraren efter noter, men han behärskar sig och tar fram tre bröd, för att bli av med honom så fort som möjligt. Nu är ju för all del redan skadan skedd, så han får väl hålla skenet uppe och inte skämma ut sig.

Ja, så kan det vara i vår tillvaro. Ibland vill människor inte hjälpa till, men om de kan vinna något på det själva, så går det lättare. Ibland är förhållandena bättre. Då vill vi göra osjälviska gärningar, göra dem för vår medmänniskas skull. Men även där är djävulen och blandar in själviska motiv och vill göra oss högfärdiga och få oss att tro att vi är goda människor.

Idag säger oss dock Jesus sanningen: Vi är onda människor, vi har alla arvsynden, men vi förstår ändå att ge goda gåvor. Hur mycket mer vill inte Gud då ge oss människor allt gott! När redan vi själviska människor gör goda saker. Han har inga själviska motiv för att hjälpa till. Gud är ju det högsta goda, ja, han är själva godhetens källa. All godhet som finns kommer från Gud. Och vi får vara hans barn. Gud är vår fader.

Gud vår himmelske Fader

Kanske någon tycker att det inte låter så kul att Gud ska vara vår fader. Kanske tänker man då på sin egen jordiske far och den relation man har eller har haft till honom. Den relationen var eller är måhända inte alltid så god. Sådant skiftar, det kan vara olika. Med all säkerhet är där en mängd brister, och det på båda sidor.

Men Gud är inte som en jordisk far, han är fulländad. Han är god och barmhärtig, trots att han är allvetande och känner alla dina hemliga synder. Hans fadershjärta klappar för alla hans barn. Så vi kan och ska be dagligen och stundligen till vår käre Fader att han ska utplåna vår blodröda skuld och ge oss den vita dräkten, att han ska styrka vår tro, att han ska leda oss, Vi ska be om frid, om ljus på vägen och om kraft att vandra den. Känns Gud långt borta? Han är nära, och Jesus säger idag: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Amen.

J Fjellander

[^]