Sanningens Ande som världen inte tar emot

Idag på Pingstdagen firar vi den Helige Andes söndag. Den Helige Ande är rätt anonym av sig. Man kan därför undra: Den Helige Ande, vad är det för någonting egentligen? Låt oss då börja predikan med att för det första fastslå:

Den Helige Ande är Gud av evighet

Den Helige Ande är en person. Vi ska därför inte fråga vad den Helige Ande är, utan vem han är. I vår tid har förnekelsen av den Helige Ande och treenigheten fått stor spridning genom översättningen Bibel 2000. Grundproblemet är att översättarna bakom denna utgåva anser att Bibeln inte alls är någon uppenbarelse från Gud, utan de anser att Bibeln har en inomvärldslig tillkomsthistoria. Deras inställning framgår av deras översättning, och skulle nu någon tvivla på detta deras vittnesbörd kan man läsa deras kommentardel till översättningen där allt blir helt uppenbart. De tillämpar ett evolutionistiskt synsätt på Bibelns tillkomst. Sålunda menar bibelkommissionen att anden i GT är en livskraft eller en egenskap och att denna första mer primitiva tro utvecklas alltmer, särskilt i NT. De skriver: ”Anden får alltså i NT efter hand personliga drag […] Härifrån går sedan linjerna till fornkyrkans tänkande om Treenigheten”.

Men den kristna tron är inte en produkt av mänsklig utveckling. Att mena så är att anlägga ett inomvärldsligt perspektiv där man har uteslutit att den Gud vi i vår församling tror på finns. Vi tror ju att den kristna tron är en uppenbarelse från Gud av eviga och oföränderliga sanningar. Inga kyrkofäder eller koncilier kan lägga till eller dra ifrån en enda artikel i tron, utan vi tror bara det som är uppenbarat i Bibeln. Och en av dessa sanningar är att den Helige Ande är Gud. Han är en av personerna i den treenige Guden. Vi läser i apostlagärningarnas femte kapitel:

Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud."

Vi ska också titta på några verser i dagens predikotext, där Jesus säger: Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte.

Bibel 2000 översätter den sista meningen: Världen kan inte ta emot den, eftersom inte världen ser den och inte känner den. Detta gör de eftersom de inte tror att anden är en person. Nu är det så på grekiska att det är samma ord för den och han. Så rent språkligt kan man tänka sig att översätta som bibelkommissionen och använda ordet den. Det är bara det att en opersonlig kraft inte kan lära ut och påminna. För det står om denna Ande i samma kapitel några verser senare: Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. Och som ni minns sade Petrus att Ananias ljugit för den Helige Ande. Och man kan inte ljuga för en kraft, utan man ljuger för en person.

Så säger vi för det andra:

Den Helige Ande är inte känd av världen

En människa kan inse att det finns en gud, som är god och kärleksfull. Man kan erkänna att denna jord och detta universum är skapat av denne gud, att det finns en skapare. Man ser ju jorden och stjärnehären därovan. Man lägger märke till fåglarna i luften och fiskarna i havet. Allt detta kan man se och erfara med sina sinnen. Man kan komma längre, man kan inse att det utan ett högre väsen inte kan finnas någon mening med livet eller någon moral som människan ska rätta sig efter.

Man kan också tro att Jesus har funnits på denna jord, att han var en stor människa, ja att han var den störste bland människor. Förvisso har man svårigheter med hans gudom och hans underverk, man vill inte tro på jungfrufödelsen eller den kroppsliga uppståndelsen, men man kan ändå ha en mening om honom och tro att han levat här på jorden.

Men när vi kommer till den Helige Ande blir genast svårigheterna ännu större. Den Helige Ande kan man nämligen inte känna igen på annat sätt än genom det verk han utför i människornas hjärtan. Och detta verk går alltid ut på att överbevisa världen om synd, rättfärdighet och dom. Och är det något som världen inte vill höra talas om, så är det talet om synd och dom. Varför är det så? Jo, det beror på att världen, det vill säga det fallna människosläktet, har en annan ande, som aposteln Johannes kallar villfarelsens ande, den ande som står emot den Helige Ande och som utgår av Guds store motståndare, den gamle ormen, Satan. Om inte den Helige Ande får överbevisa oss om att vi är syndare, som inte en enda timme levt som vi bort, så blir allt tal om Anden tomma och innehållslösa ord för oss. Så här skriver Paulus i första Korintierbrevets andra kapitel: En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

Nu säger vi för det tredje:

Den Helige Ande är Sanningens Ande

Jesus säger i vår text att hans ska sända en annan Hjälpare, sanningens Ande. Han ska alltid vara hos oss och styrka oss. Hur kommer då Anden till oss? Det förklarar Jesus i Johannesevangeliets sjätte kapitel: De ord som jag har talat till er är Ande och liv. Den Helige Ande bor i Guds Ord. Alla ord i Skriften är Guds ord. Petrus skriver i sitt första brev och betygar: Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.

I Bibeln har vi alltså Andens sanna ord, från pärm till pärm, vartenda ord. Men Anden vill inte vara sysslolös. Han vill utföra sitt verk. Att vara bibeltrogen ska inte vara något passivt, att sitta still och hålla Bibelns ord för sanning. För har vi fått denna sanning ska vi låta den tala och verka i våra liv. Vi ska bruka Guds ord. För att Ordet ska vara till någon nytta behöver det användas. Varje dag ska vi låta det tala till oss, så att vår inre människa blir uppbyggd. Som Paulus skriver i Kolosserbrevets tredje kapitel: Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Så blir vi rustade att stå emot världens ande, villfarelsens ande. Vi blir fasta i Guds Ords sanning och vi vet hur vi ska leva. Vi ska fostras till att säga nej till världens levnadssätt, de som lever bara för jordisk njutning och sina lustar. Som Paulus skriver till Efesierna i det femte kapitlet: Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda. Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. Underordna er varandra i Kristi fruktan.

Så växer ett liv i Anden fram, ett liv i sanningens Ande.

Nu säger vi till sist för det fjärde:

Den Helige Ande visar på Kristus och hans ord

Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er sade Jesus i vår evangelietext. Anden hänvisar till Jesus och hans ord. Andens ord är Kristi ord, här råder ingen motsättning, utan tvärtom ett samarbete inom treenigheten.

Det finns de som talar vitt och brett om Anden och Andens gåvor och fantastiska upplevelser. De säger att de har direktkontakt med Guds Ande och att man måste ha det om man ska vara en rätt kristen. Deras lärare menar sig förmedla budskap direkt från Anden. Låt oss jämföra detta med vår text idag. För där säger Jesus: Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Att hålla fast vid Kristi bud står här för hela Kristi lära, all hans undervisning. Den som tror på allt Kristus säger, han älskar Kristus. Om därför någon säger sig tro på Kristus men inte håller fast vid alla hans ord är han en vilseförd eller en bedragare.

Jesus säger vidare: Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom. Detta tar svärmarna till intäkt för att de ska få nya uppenbarelser. Men att Kristus ska uppenbara sig för den kristne kan lika gärna betyda att vi ska föras djupare och djupare in i Kristi Ord, i Bibeln. Vi kan här jämföra med vad Paulus skriver i det andra Korintierbrevets tredje kapitel: Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. På så vis uppenbarar sig Kristus för oss människor genom sanningens Ande, från härlighet till härlighet.

Självklart vill vi inte ge Gud förhållningsorder om hur han ska uppenbara sig. Vi kan bara konstatera att han har bundit oss vid sitt ord och inte gett oss anledning att vänta någon annan uppenbarelse.

Där hjälparen, Sanningens Ande, kommer, där tröstar han oss och leder oss. Jag skall inte lämna er faderlösa, säger Jesus. Ty han är med oss alla dagar, intill tidens slut. Idag kommer han till oss, i sitt ord och i sakramentet. Han förenar sig med oss och uppfyller oss. Världen ser inte Kristus, men vi ser honom, ty Kristus lever, och vi lever med honom. Amen.

J Fjellander

[^]