[Arkiv

S:T PAULI EVANGELISK-LUTHERSKA FÖRSAMLING

Predikan

Annandag Pingst

TEXT: Joh. 12:44-50


Andens största gåva, glädje och sorg

”Andens vind över världen” står som rubrik över Annandag Pingst. Men om Anden säger Jesus inget i just det avsnitt ur Joh. 12 som utgör predikotext i dag. Ändå handlar texten om sådant som Anden är involverad i och som Jesus talar utförligt om i de fyra följande kapitlen i Johannesevangeliet. Därför skall vi tala över texten ur Andens perspektiv och säga något om: Andens största gåva, hans största glädje och sorg.

1.   Andens största gåva till världen är Kristi Ord

Jesus sade: ”Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.” Med dessa ord betonar Jesus sin enhet med Fadern.

Många såg Jesus som en människa eller som en stor profet. Men Jesus ville visa att han var något mer. Den som såg honom såg Fadern. Att tro på Jesu ord var att tro på Faderns ord. Han säger: ”Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig.” Av det följer att om man förkastar Jesus förkastar man Fadern. Det var oerhört starka ord Jesus använde, och det ledde också till att judarnas andliga ledare ansåg honom vara besatt av högmod och ville få bort honom. Han ”gjorde sig själv lik Gud”, sade man upprört (Joh. 5:18).

Men om nu Kristi ord verkligen är Faderns ord, dvs. kommer direkt från Gud, så måste de vara de allra högsta, renaste och heligaste och sannaste ord som finns på vår jord. Och så tror vi att det är. Kristi ord utgår bokstavligen ur Guds mun, eftersom han var både Gud och människa. Varje ord Jesus talade kom direkt från den gudomliga källan. Att lyssna till honom var – och är – som att dricka ur ett rent och friskt källsprång.

Men är Kristi ord lika friska och klara i dag? När ord går från en människa till en annan i en längre kedja visar de sig ofta bli förändrade här och där. Någon har missförstått en del, andra har lagt till lite egna tankar, andra åter tappat bort en del. Det vi har i dag av Kristi ord i NT, är det verkligen Kristi ord eller är det ett under traderingsprocessen förändrat ord? Och vidare, kan vi lita på att apostlarna uppfattade Jesus rätt? Vi vet att de ibland hade svårt att förstå vad han menade. De förstod t.ex. inte varför han måste lida och dö? Kan vi lita på att de apostoliska skrifterna verkligen rätt förmedlar Kristi ord?

Det är här som Anden kommer in i bilden och gör att vi frimodigt kan svara ja på den frågan. De apostoliska skrifterna skänker oss Kristi ord som ett rent och oförfalskat ord. Vi talade i går på pingstdagen om Andens särskilda utgjutande över apostlarna och hur de därigenom fick nåd att förmedla Kristi ord till kyrkan. Anden har vakat över apostlarna, hjälpt dem att komma ihåg vad Jesus sade, och hjälpt dem att rätt förstå det. Han har också låtit det apostoliska ordet bli nedtecknat.

Andens största gåva till världen är således denna, att till GT:s andeingivna, profetiska skrifter har NT:s andeingivna, apostoliska skrifter fogats. Så är kyrkan, som det står, uppbyggd ”på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Jesus Kristus själv” (Ef. 2:20).

Redan på den första pingstdagen blåste Andens vind kraftigt över världen. Utlandsboende judar från hela världen fick var och en på sitt eget språk höra det apostoliska budskapet om Guds väldiga gärningar genom Jesus Kristus. Andens vind har fortsatt att blåsa. På så gott som alla språk finns i dag Kristi ord tillgängligt.

Andens största gåva är alltså en bok. Kristendomen är en bokreligion. I bokstäver, ord och meningar har Gud en gång för alla sagt oss vad han vill ha sagt.

Detta tycker många är alltför torftigt, torrt och andefattigt. Inte kan väl Gud uppenbara sig i en bok! Jo, det är precis vad han kan och har gjort. Det har alltid behagat Gud att låta det gudomliga uppenbara sig i det mänskliga. Jesus är ”Ordet som blev kött” (Joh. 1:14). Att Gud har gett oss det skrivna, andeingivna Ordet är ett inkarnationsunder på liknande sätt. Profeterna och apostlarnas ord är mänskliga och likväl gudomliga.

Många jagar i dag andliga upplevelser och söker Gud i sina tankar, i sitt inre, i naturen, i musiken, i mystiken osv. Men det är inte Guds Ande och ord man finner där, utan bara sig själv och sina egna spekulationer. Ibland säger man: ”Anden har talat till mig och sagt mig att jag skall göra det och det.” Men det är inte alls säkert att det är Guds Ande som talar. Det kan lika gärna vara den Onde. Han har ofta under sken av att vara Andens röst lockat människor till de mest förfärliga saker. I den lutherska bekännelsen står det: ”Vi bör ovillkorligen hålla fast därvid att Gud vill handla med oss människor blott genom sitt yttre ord och sakrament. Men allt som utan detta ord och sakrament prisas som ande, det är av djävulen” (SKB s 334).

Kristen tro är alltid bunden till Ordet. Att det är så skall vi vara mycket tacksamma för. Genom Andens bok får vi säker andlig vägledning och lär oss vad som är av Anden och vad som inte är det.

Med Jesus och apostlarna är Guds uppenbarelse avslutad. Efter NT skall intill den yttersta dagen inte någon ytterligare skrift läggas till Bibeln. Allt som Gud vill ha sagt är sagt. Därför uppmanas vi ”att fortsätta kampen för den tro, som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” (Jud. v. 3).

2.   Andens största glädje är att framställa Kristus som Frälsaren

Jesus sade: ”Jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.” Detta ”ropade” Jesus. Det var ingen hemlighet han viskade i lärjungarnas öron. Det var något han basunerade ut offentligt, med hög röst. Han ville att det skulle höras vida omkring.

Detta som Jesus säger upphäver inte att han skall vara domaren på yttersta dagen. Han kommer då att sätta sig på tronen och skilja fåren från getterna, som det står i den stora domsliknelsen.

Jesus talar här om avsikten med att han kom till jorden och blev människa. Han kom inte för att döma och straffa världen för all dess synd och ondska. Han kom för att ta bort världens synder genom att offra sig själv. Han kom för att vara ett ljus för dem som lever i mörker: ”Jag är ljuset som har kommit i världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.”

Syftet med Guds Sons ankomst till jorden var således inte att bekräfta eller förstärka den dom som redan fanns över världen och som uttalades av Gud redan vid syndafallet. Det var för att ta bort denna dom och förbannelse som vilar över oss. Det skulle ske på ett förunderligt sätt: genom att han själv gick in under våra synder och bar vår dom och vårt straff.

Om detta hans försoningsverk finns mycket att läsa i NT. Ändå finns inget i hela världen som är så svårt att tro och ta till sig som det som kommer av detta verk, nämligen att Gud förlåter oss våra synder och förklarar oss rättfärdiga för Kristi skull. Men det är just här som den Helige Ande kommer till vår hjälp. Hans största glädje är att göra evangeliet levande för oss genom att ställa fram Kristus för våra ögon som vår fullkomlige Frälsare.

Om inte Anden hade varit med Ordet, hade vi bara läst den som en vanlig bok som man kan redogöra för innehållet i. Men det hade inte drabbat oss, blivit allvarligt och personligt närgånget. Det är Anden som gör att vi uppfattar Ordet som ett levande ord, vilket det verkligen är. Jesus sade: ”Det ord jag har talat till er är Ande och liv” (Joh. 6:63). Anden gör att en människa som befattar sig med Guds Ord plötsligt, eller med tiden, börjar känna att hon är sedd, att hon står inför Gud och är betraktad av honom. Många funderar över vad de skall anse om Gud. När Anden verkar skiftar frågeställningen till: ”Vad anser Gud om mig?”

När Anden verkar blir det hörda eller lästa ordet ett Guds tilltal, något som berör, oroar och ger ”ett hugg i hjärtat”, i likhet med vad som skedde med dem som lyssnade till Petrus pingstpredikan. Anden upplyser oss om vår synd, låter oss se hurudana vi i själva verket är. Det är viktigt. Ingen kommer till Jesus utan att vara medveten om sina synder mot Guds bud och plågas av dem. Men ändå kan Jesu ord i dagens text också läggas i Andens mun: ”Jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.”

Andens största uppgift och största glädje är inte att pina oss med våra synder utan är att göra Kristus levande och stor för våra hjärtan. Hans största glädje är att dra och locka syndare till Kristus, få dem att falla ner inför honom som sin Frälsare och Gud och säga: ”Du Herre, är min rättfärdighet, mitt liv och min salighet.”

Denna den Helige Andes gärning, att förhärliga Jesus och väcka tro på honom, är något ständigt pågående. Andens verk är inte fullbordat. Tredje trosartikeln om Anden är till skillnad från de två föregående ofullbordad. Skapelsen är ett fullbordat faktum. Försoningsoffret på Golgata är också fullbordat en gång för alla. Men den Helige Andes verk att predika och levandegöra Kristus för våra hjärtan är inte slut. Det pågår hela vår livstid och fortsätter i kyrkan till tidens slut. Han är den som uppehåller tron och ger kyrkans medlemmar liv, kraft och frimodighet att bekänna Kristi namn. Ingen kan vara kristen utan den Helige Ande.

3.   Andens största sorg är de som förkastar Kristus

Jesus sade: ”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.”

Den som förkastar Kristus och hans ord står emot den Helige Ande. Det kan vi göra, ty Anden kör inte över oss med oemotståndlig kraft. Vi kan bedröva Guds Ande, göra oss hårda för honom och t.o.m. driva bort honom för alltid. Då är vi förlorade. Kristi ord, som vi läst och hört, blir då inte till frälsning utan till dom. På yttersta dagen skall detta ord säga till var och en av dem som förkastat Kristus och bedrövat Guds Ande: ”Du hörde mig, men tog ju inte emot mig. Nåden, friden och saligheten var dig nära, men du tog inte vara på dessa gåvor. Du hade besök av Anden, men aktade inte på den tid då du var sökt. Nu är det för sent.”

Låt oss inte bereda Anden en sådan sorg och oss själva ett sådant olyckligt slut. Om Anden står det: ”I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan” (Hebr. 3:7). Han kommer inte för att döma utan för att frälsa. Han är Herren och livgivaren som öppnar syndares öron och ögon för frälsningen i Kristus Jesus. Ännu i dag. Amen.

S Bergman

[^]

 

 

 

 

 

 

Site Meter